Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Sitter och läser denna artikel där domares objektivitet diskuteras.
Själv tror jag aldrig att det går att uppnå millimeterrättvisa i bedömningssporter, det ligger nästan i sakens natur höll jag på att säga men det är också ett faktum man måste förlika sig med om man vill tävla och bli graderad på detta viset.
Och jag tror att de flesta/ alla domare strävar efter att vara så objektiva som de förmår men att man kanske inte alltid kan styra det undermedvetna som man kanske också påverkas av olika mycket? Jag vet inte….
Det pratas en hel del om AI, artificiell intelligens, numera och DET hade varit intressant att se utfallet av om en robot kunde döma en dressyrklass.
Då hade man om inte annat kunnat stoppa snack om att domaren favoriserade eller dömde ner x ekipage av x anledning.
Kanske vi får se detta i framtiden, vem vet?
Hade ni hellre dömts av en robot än av en människa?
Som så ofta försökte jag under dagens ridpass repetera det jag tränade på under gårdagens träning och tänka på Ninas guidande ord, denna gången att Frenchies ben ska kännas som trumpinnar 🙂 .
Och jag tyckte att jag lyckades förbättra galoppen och bytena ett snäpp- mission accomplished!
Mina hästar äter frukost-kraften utomhus och har var sin gummikrubba för ändamålet.
Igår när jag skulle ge Frenchie hans mat kunde jag inte hitta hans krubba i gräset och blev mer än förvånad- krubborna har aldrig någonsin försvunnit på 3,5 år.
Att någon människa skulle ha tagit den bedömde jag som mer än osannolikt; då finns det långt dyrbarare saker att sno och inget annat saknades i eller kring stallet.
Efter att ha tittat mig omkring lite noggrannare hittade jag krubban inne i ponnyns hage och att Frenchie skulle ha lyckats slänga/ släpa den de ca 25 metrarna och sedan kasta den över trådarna bedömde jag som minst lika osannolikt.
Min teori är att en räv har försökt att sno med sig krubban men gett upp efter dessa 25 meter eftersom krubban trots allt väger lite.
Dovhjortarna eller vildsvinen är jag säker på är oskyldiga men jag har ju hört andra hästägare vittna om att rävar har tagit benskydd och annat mindre kring stallen- därav min teori.
Ännu en solig och fin dag men nu märks det tydlig att vi går mot mörkare tider. Det blir både ljust senare på morgnarna och mörkt tidigare på kvällarna men det är bara att gilla läget.
Jag ser att vildsvinen har kört nya jordfräsningar ganska nära oss men än så länge inte inne i mina hagar.
Frenchie och jag har tränat för Nina och fokus just nu är på galoppdelen i MSV B:5-programmet.
Jag lyckas inte bibehålla tillräcklig samling genom hela galoppdelen där det kommer byten, galoppslutor och ökningar fortare än jag hinner med skulle man kunna sammanfatta problematiken.
”Bakbenen ska gå som trumpinnar” (vara energiska) säger Nina men själva hästen ska stanna kvar i samlingen och inte dra sig lång.
Travskolorna var däremot ovanligt fina och här måste jag tänka på att verkligen ha Frenchie runt inner skänkel redan i hörnpasseringen i höger varv där han gärna genar. Kommer vi in korrekt i hörnet blir öppnan så mycket bättre….kom ihåg detta nu du tröga ryttare!
En sak som jag har märkt skiljer massor mellan olika egenföretagare är den service de ger och anledningarna till detta skiftar säkert en hel del.
Vissa människor är helt enkelt inte lämpade att driva företag men gör det ändå, tex vissa stallägare som inte ens verkar förstå att de driver en form av företag och att de inackorderade faktiskt är kunder.
Andra med företag har så pass mycket att göra…för mycket ibland….att de inte bryr sig om de förlorar potentiella kunder genom sitt bemötande.
Sedan finns det de som är ostrukturerade och inte har koll; de lovar en massa åt x kunder men glömmer sedan bort, hinner inte med osv.
Mitt tips till alla som VILL ha nöjda kunder är, förutom det självklara: att utföra utlovat arbete bra, att vara tillgängliga!
Och med tillgängliga menar jag utifrån vad som kan anser vara ”normalt” eller för all del det man själv utlovar på sin hemsida eller var man nu marknadsför sig.
Att tex svara i telefon under ovan tider skulle man kunna tycka är det minsta man kan begära men jag har varit med om exempel på en sådan nonchalans att jag knappt trodde det var sant.
Och kan man inte svara i telefon så SKA man tala in ett meddelande om att man har semester, är sjuk eller whatever.
Om man lovar att ringa upp ska man göra detta och om man har vissa öppettider ska dessa hållas så att man inte kör dit och möter en stängd dörr utan förklaring.
Även sms ska besvaras skyndsamt om man inte uttryckligen talat in ett telefonmeddelande att man INTE svarar på sms; att svara efter flera dagar eller inte alls är inte ok enligt mig. Samma sak med mail.
Jag har valt bort en hel del företagare genom åren pga vad jag anser deras nonchalans mot kunder och jag tror absolut inte att de sitter på sin kammare och gråter över att ha mist just mina pengar (även om det i vissa fall har handlat om rätt många tusen och/ eller återkommande uppdrag) men för att skona mig själv.
Jag blir helt enkelt för sur och irriterad för att vilja ha att göra med sådana personer och tycker inte att jag som kund ska behöva tigga för att någon ska vilja ta emot mina pengar.
Jag klagar ibland på både hösten och vintern och föredrar utan diskussion de andra årstiderna men ska jag vara ärlig hade jag valt dagar som dessa året runt utan att tveka en sekund.
Tänk om man 365 dagar om året hade detta väder som dessutom kom med total insektsfrihet (var tusen är krypen?!?) och tillräckligt med gräs för hästarna att beta sig mätta!
Att jag inte såg ett endaste flygfä ens i skogen tillskriver jag att det var relativt kyligt på morgonen (+8) och att jag red ganska tidigt. Och det är ju annars det som kan störa skogsturerna tycker jag; om man är omgiven av en svärm av irriterande och bitande kryp.
Men idag kunde vi skritta och klättra i lugn och ro och bara njuta av den vackra skogen!
Jag har annars hört och läst och mygginvasioner lite var stans i Sverige och Henrik fick känna på detta när han spelade golf bara några mil från Ryhus men tydligen har de bitande kräken av någon anledning tagit en omväg runt oss….i alla fall så här långt.
Jag minns en sensommar när Vicke stod i Staffanstorp och det från ingenstans kom hur mycket mygg som helst i några dagar.
Jag fick springa ner till hagen vid intag med en hoodtröja uppdragen över ansiktet så jag knappt såg något och ändå hann jag få flera bett i pannan och på kinderna. Det var helt gräsligt och man kunde stå och slå ihjäl hur mycket mygg som helst på hästarna.
Om ni inte har scrollat förbi alla bilder av ointresse utan tänker att Frenchie ser tjock ut så är det delvis en liten synvilla eftersom han har börjat sätta vinterpäls som liksom fyller ut hans konturer lite men han ÄR även riktigt rund och fin och jag hoppas att jag kan bibehålla detta även när gräset tryter. Han skulle gärna äta ”100 kilo” kraftfoder om han fick men jag väljer att även fortsatt betrakta honom som en magsårshäst (han hade magsår något år innan jag köpte honom) och gör allt för att han inte ska få detta problem igen. Och är man då kinkig med hösilaget är det inte lätt att bli eller förbli rund (han får lucern vid behov och linfrökaka dagligen så det har jag koll på).
För några dagar sedan blev jag erbjuden något jag vet att massor av hästägare jagat desperat hela sommaren; småbals-hö och till ett väldigt förmånligt pris dessutom, 4:-/ kilot (har sett kilopriser på ända upp till 10:-)!
Som en parentes ser jag detta erbjudande som ett bra exempel på det jag eftersträvar i min hästhållning; att man försöker hjälpa varandra, göra varandra tjänster mot gentjänster och inte vara en egoist som inte unnar även andra att åtnjuta ett bra erbjudande/ köp om man har möjlighet att tipsa.
Hur som helst; jag har ju hösilage så det räcker och blir över till mina hästar men har också ”tvingats” köpa mycket tyngre balar i år (300 mot tidigare 150 kilo) eftersom jag, liksom en majoritet av alla hästägare i Sverige denna sommar, inte var i en position där jag kunde välja och vraka bland olika typer av foder och storlekar på balarna.
Med detta sagt har jag tänkt att det kommer att bli svårt att fodra upp så tunga balar nästa vår och sommar och det är här höbalarna kommer in i bilden.
Min tanke är nämligen att försöka få de 300 kilo hö jag köpt, och som kan räcka i alla fall en sommarmånad, att överleva uppe på mitt loft ovanför Frenchies box utan att mögla.
Alla som känt Skåne-fukt i luften vet att detta kan vara en utmaning och jag har därför inte ens velat prova tidigare men nu så gör jag ett försök.
I bästa fall har jag då alltså hö i en månad nästa år, i sämsta fall får jag väl sälja allt till någon som täckodlar?
Jag har försökt att läsa på och rådfråga de som vet bättre och landat i att jag har lagt mina höbalar ovanpå halmbalar och sedan även täckt dom med halm.
Det ska bli intressant att se om balarna håller sig fräscha- jag får återkomma om x månader!
Kan som en parentes nämna att jag köpte både tyngre (30 kilos) och mer hårdpressade höbalar för 2 år sedan direkt från fält. Det var ett misstag kan jag säga för de började mögla redan efter några veckor.
De balar jag köpt nu väger dels bara runt 10 kilo dels är de mycket mer löspressade.
Avslutningsvis så finns det inte mer av höbalarna så det är inte lönt att ni frågar mig efter kontaktuppgifter 🙂 .
Jag har i över en veckas tid nästan väntat på att Frenchie skulle tappa en framsko eftersom sömmarna har stuckit ut åt alla håll och kanter på båda.
Ingen skugga över världens bästa hovslagare utan jag ”anklagar” vädret som gjort att hovarna växt i rekordfart.
Och kanske hade Frenchie en kopia av min kalender eller så var det bara ett sammanträffande men han drog av sig en av skorna igår strax innan intaget, dvs kvällen innan ett planerat hovslagarbesök.
Som synes av bilderna är ordningen nu återställd på sko-fronten och både jag och Markus låter hälsa att vi inte uppskattar Frenchies försök att ”hjälpa till” med att ta av skorna.
Passet på utebanan idag gick bra och jag försökte tänka mycket på Ninas kloka ord att ”när det känns tungt i handen är det bakbenen som måste aktiveras mer”.
Ibland behöver i alla fall jag påminnas om det självklara och inte bara fastna i att liksom bara gilla det rådande läget utan att försöka förändra det när känslan inte är bra.
Det var inte bara dagens ridpass som gjorde mig glad; även åsynen av detta ynkliga hallon höjde mitt humör lite.
Jag köpte en hel del plantor den 22 juli och den 23 eller 24 juli hade dovhjortarna slitit itu/ ätit upp typ hälften.
Den dyrköpta läxan (att jag borde ha hägnat in hallonen) har resulterat i att jag nog inte lär få så många fler hallon än detta i år men jag lyckades rädda det mesta från fortsatt sabotage i alla fall.
Här en artikel med en hel del självklarheter tycker jag.
Men som så ofta konstaterar jag att hästar ÄR individer och att mycket få saker kan appliceras på alla.
Jag, som både har stått i flera olika inackorderingsstall och jobbat på ridskola i många år menar att hästar utan tvekan har olika sätt att äta både vad gäller hastighet, mängd och preferens liksom hur lätt de har för att gå upp i vikt.
Jag har sett hästar äta upp 1-2 kilo hösilage inom loppet av minuter medan tex Vicke kunde äta i myrtakt allt medan han drog runt massvis med foder som han sedan aldrig skulle få för sig att återkomma till.
Samma foder (rent givetvis) kunde jag slänga in till andra hästar som kastade sig över det.
Jag är väldigt glad att jag har hittat ett system som fungerar för mina hästar för även om fri tillgång 24/7 nog är det mest tidsbesparande och enklaste sättet att fodra på så tycker jag att spillet utomhus blir för stort och det blir stora mängder som bara trampas ner till ingen nytta.
Min ponny vägrar att ens äta stråfoder ute så honom hade ingen metod hjälpt annat än om allt gräset försvann möjligen för även på vintern och t.o.m. när det har snöat vill han inte ha hösilage. Möjligen 1-2 kilo i värsta snön….
För både ponnyns och Frenchies del försöker jag att hela tiden ha koll på ungefär hur mycket de äter och lägga fram en aningens mer mat än detta. De får gärna lämna lite för då är det för mig ett tecken på att de kunnat äta så mycket som de vill men jag vill som sagt inte ha kilovis med foder utspritt i hagen. Det sköter Frenchie så bra i boxen redan men det kan jag strö med till ponnyn i alla fall så det går inte till spillo.
Att hålla hästar på en strikt och snål stråfoderranson har jag mest sett negativa effekter av; hästar som blivit fixerade vid mat, tjurat och av hunger ätit sådant som de annars hade ratat.
För någon vecka sedan kompletterade man underlaget i Granelundshallen med ytterligare pinnflis och det gick från betyg 8,5 till 10 om ni frågar mig. Top class!
Jag skulle väl inte ge Frenchie det allra högsta betyget under dagens träning men det blänkte till bra några gånger!
Jag måste själv skärpa mig och aktivera Frenchies bakben mer och inte nöja mig som jag gör ibland- det är nyckeln till mycket.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer