Dagens blogginlägg är sprunget ur ett inlägg från Silverbjälke på Facebook som jag instämmer i till 500 %:
”Det är lite tragiskt att se att många av dem som köpt en ridtravare sitter och kickar med skänklarna, smackar och trixar med tyglar eller blir ledsna för att de inte får den övergång till galopp de vill ha när de vill ha den eller blir förtvivlade över bytet som inte funkar.
De blir ledsna, frågar andra om hjälp & råd när de första de frågat inte löst det..
Seriöst…. Har man köpt en häst som sedan generationer är avlad för att inte falla i galopp så har man liksom inte gjort det lätt för sig.
Lika märkligt är det när folk blir rädda, ledsna, uppgivna, betslar upp, byter bett & hjälp varje månad för att fullblodet blir starkt och drar för att det är avlat att bli starkt och dra..
Sånt här är bästa exemplen på vilket vansinne det är att begära resultat & respons av att göra som man alltid gjort och är lärd. När folk är övertygade om att de gör rätt flyttas fokus fort till att hästen är väldigt svår, har svårt för…blir spänd. Osv.
Om man lär sig varför den gör slipper man frustrationen av att den gör.”
När jag startade bloggen var ett av de enklaste sätten att få igång hätska diskussioner att skriva något negativt om travare som ridhästar.
Nu var det många år sedan jag gav mig in i dessa ordväxlingar men min åsikt är densamma nu som då; många travare köps som ridhästar av fullständigt olämpliga (läs; okunniga) människor.
Och med okunniga menar jag ”saknar insikt och förmåga att korrekt utbilda en för ridning helt rå häst”.
För det är som lök på laxen kombon ”okunnig människa och olämplig häst” som är försvårande; min tränare Nina hade säkert lyckats hyfsat väl med en fd travare om hon hade köpt en.
Tyvärr för många travare är de många gånger väldigt snälla vilket gör att deras ägare kan försöka tvinga dom in i ridhästmallen på tok för länge och med på tok för felaktiga metoder.
Hade dessa hästar haft vett nog att dänga av sina ryttare och/ eller på annat vis varit så svåra att många inte köpte dom ENBART för att det var det enda de hade råd med så hade de förmodligen avstått.
Och hästarna hade sluppit att försöka bli tränade till något de absolut inte är avlade för av många gånger inte bara okunniga utan även fattiga ägare som rider med sämsta tänkbara utrustning och snålar in på allt möjligt annat också (tränare, skoning, foder).
Nu fattar jag att jag trampar många på tårna och att jag generaliserar men varsågod och känn er träffade om ni vill eller avstå.
Jag raljerar lika ofta om dressyrkärringar som låser in sig i ridhuset för att de inte vågar rida på sin elektriska häst…det har ni nog läst.
Och även om ni tycker att jag är elak så HAR jag sett ovan rätt många gånger och i x olika stall så detta är inget jag bara griper ur luften baserat på andras åsikter och ”för att jag själv har en fin dressyrhäst”.
Tro mig, och detta har jag sagt i många år; om jag bara ville ha en häst att luffa runt i skogen med hade jag inte tvekat att köpa en travare.
Jag ”hatar” absolut inte travare eller tycker de är värdelösa osv utan tycker tvärtom att många är snälla, lätthanterliga, tåliga- hur skulle man kunna ha något emot dessa egenskaper?
Men om man FRÄMST vill rida dressyr och/ eller hoppning och om man inte har både rejält med kunskap och tid; köp för guds skull en lämpligare häst och bespara både dig och hästen massvis med misslyckanden på vägen!
Ridning är såååå jäkla svårt ändå…….
Och nej; ni behöver varken berätta för mig om Lulu Face som tävlar medelsvår dressyr eller om Jappeloup som gick OS i hoppning- de är UNDANTAG.
Och ja, jag har också ridit på travare som haft lätt för att både gå i form och galoppera hyfsat samlat (utomhus i alla fall) men de är fortfarande undantag.
Jappeloup var ju dessutom dels blandad med fullblod och dels var hans föräldrar födda på 50-talet så inte lika extremt avlade som idag.
Har också sett många exempel på det du beskriver och tycker det är ledsamt för som du skriver så är det ofta väldigt snälla hästar som tål mer än de kanske borde.
Exakt, Jappeloup var inte en renrasig travare.
Och ja, travare verkar över lag väldigt hållbara eller så rids de TROTS diverse krämpor som deras okunniga ägare inte noterat/ bryr sig om? Och så länge man bara rider rakt fram och kanske väldigt lätt så märks tex dubbelsidiga hältor inte av alla.
Hade jag varit frisk och fortfarande haft häst så hade jag gärna haft en fd travare. Men mitt intresse av ridning är att komma ut i naturen på långa uteritter. Till detta ändamålet hade en travare varit perfekt.
Ja, jag har faktiskt ridit väldigt många travare när jag var mellan 18-22 ungefär och det var både mycket unga hästar, äldre, hingstar, starthästar osv.
I princip alla var extremt snälla (annars hade fegis-Birgitta definitivt inte ridit på dom), gick fram överallt och kunde galoppera helt ok så länge man hade lite fart.
Så till ”skogsridning” tycker jag att travare kan vara MYCKET lämpliga, ffa om man inte tvunget vill galoppera en massa.
Gillar att du har en åsikt
Och jag tycker du har kloka reflektioner
Vi bor i mellanmjölkens Landet Lagom där många är otroligt lättkränkta
Fortsätt skriva som du gör!
Kanske är det för att jag själv anser mig ha rätt så mycket skinn på näsan men jag tycker att många idag är otroligt lättkränkta. Och därför tassar lika många på tå och är rädda för att säga vad de tycker innerst inne- av rädsla för att kränka omgivningen.
Sedan är det så klart inte alltid positivt med ”brutal ärlighet” och gränsen mellan ärlig och elak är ibland både hårfin och diskutabel.
Håller med fullständigt! Och dessvärre är det många som faktiskt inte har råd med häst som köper travare, det syns inte minst när folk skänker bort sina hästar.
Det har du fullständigt rätt i. Helt ovetenskapligt känns det som att 9 av 10 hästar som skänks bort är varmblod/ travare.
Håller definitivt med.
Så mycket roligare för både häst och ryttare om man är en kombo som passar ihop, och kan göra roliga saker med tillit och förtroende.
Jag har ofta förundrats över varför man köper tex en dressyrhäst med superstam och mycket nerv om man inte tänker träna och tävla med den – om man inte vågar rida utanför ridhusets väggar så har man begränsat både sitt eget och hästens liv ganska rejält.
Ridtravare har jag inget emot, men precis som du säger, så bör man ju anpassa sin ridning efter sin häst – precis som att man inte köper en utpräglad drag- jakt- vall- vakt- eller annan -hund om den inte kommer att få utlopp för sitt arbetsområde på ett eller annat sätt.
Själv skulle jag aldrig drömma om att försöka skola om vår kostammade Quarter till dressyr- hopp- eller fälttävlanshäst, även om jag själv är skolad i den engelska ridningen i över 40 år. Jag ser det istället som en möjlighet att vidga mina vyer och prova nåt annat. Jättekul är det iallafall.
Instämmer helt.
Jag skulle aldrig få för mig att köra in Frenchie och köra snabbjobb med honom om jag plötsligt blev intresserad av trav.
Med detta sagt kan säkert de flesta raser DRA EN VAGN à la ”lugn körning i naturen”.
Folk köper olämpliga hästar till höger o vänster. Av div olika ras o sort o utbildningsnivå.
Det är ju samma inom hundar…
Folk som vill gå en runda runt kvarteret om det är fint väder köper en boxer/vorsteh/husky/schäfer-blandis för 1/3 av vad en renrasig hund kostar för de ska ändå inte ställa ut eller tävla och hunden blir ju vad man gör den till… Och sen undrar de varför hunden är skvatt galen och river huset, välter folk och drar som en oxe.
Eller folk som köper en border collie, för de vill satsa på agility. Satsa som i att gå på en nybörjarkurs. Kanske.
Eller köper de en whippet, släpper den bland kaniner och tänker att man får väl ropa på den om den jagar.
EXAKT!
Jag var precis på väg att skriva en kommentar att ”detta gäller även hundar” men du hann före.
Jag minns att taxar var mycket populära när jag var liten och att de betraktades som ”tanthundar” och inte som de JAKT-hundar de faktiskt är.
Har också sett understimulerade bordercollies vars ägare vid köpet högst troligt inte förstod hur mycket arbete/ stimulans dessa hundar behöver.
Jag älskar ju fina dressyrhästar och att rida och träna dressyr. Har haft några riktigt fina, men jag
ÄR en sådan där feg ”dressyrkärring” som inte rider ut. Det finns andra som tycker det är väldigt roligt att rida välskolade dressyrhästar i skogen gratis. Win-win !
Så länge man som hästägare kan se till att hästen får varierat arbete spelar det ingen roll vem som utför det tycker jag. Så vill man inte rida ut är det jätteklokt att engagera någon som vill.
Jag är feg. Rider inte ut. Möjligtvis vår markväg ibland och gräsbanan en bit från gården. I perioder åkt till skog och ridit med sällskap. Men är ofta spänd och rädd. Har ingen som kan rida ut. Diva lider ingen nöd. Oftast rider jag ca en timme. För mig är de resterande 23 timmarna mer avgörande. Tex kvalitativ och kvantitativ hagtid.
Travare är superbra till uteritt och en skicklig ryttare kan säkert få till hoppning och dressyr. Tyvärr är det som du skriver oftast okunniga personer med ont om pengar som köper dem.
Faktum är att jag senast igår såg Bibbi galoppera otroligt samlat 🙂 .
Nu satt ju ingen på men det var ändå roligt att se.