Brukar ni börja med att tävla en lägre (dressyr)klass när tävlingssäsongen kör igång eller håller ni er till de klasser ni tävlade senast?
Jag tycker att det är så himla bra att utbudet av pay and rides nu har ökat så att man kan använda dessa till att både mjukstarta med en lägre klass och prova vingarna i en högre.
Jag har förstått att man verkligen resonerar olika kring det här med vilka klasser man tävlar men för min del känns det helt enkelt fel att plötsligt rida en lägre klass, i alla fall om man ”går ner” rätt mycket i nivå (tex från MSV B till LA).
Känner man av vilken anledning det än må vara att man behöver gå ner i klass tycker jag att det är bättre att göra det på en Pay and ride; om inte annat för att detta är mer juste mot de som vanligtvis tävlar på X nivå.
För ärligt talat tror jag att detta är EN av flera bidragande anledningar till att vissa inte vill tävla; de vill inte möta överkvalificerade konkurrenter och agera klassutfyllnad för dyra pengar när de lika gärna kan rida en billigare pay and ride. Och i alla fall jag vill värna om att vi alla kan fortsätta att tävla och att inte arrangörerna ger upp pga för få startande.
Så; inget fel att rida lägre klasser om behovet plötsligt uppstår men har man en del ganska färska rosetter på en högre nivå bör man använda sig av Pay and ride för den lägre klassen så att tävlandet blir mer rättvist. Tycker jag.
Jag kan absolut tänka mig att gå ner till en lägre klass om behovet finns. Gjorde det senast för ngn vecka sedan för att helt fokusera på avspändhet och fokus inne på banan under tävlingsmomentet- något som inte riktigt fungerat innan. Det är helt klart lättare att träna i en lägre klass.
Jag tycker att et som blir knasigt där är just att du kan få många fina poäng med en häst som rör sig lite mer. Dvs – du kan klara dig fint i en högre klass resultatmässigt men utan att ridningen faktiskt är riktigt där den ska. Då känner man sig inte redo att klättra vidare (eller ens fortsätta) från den klassen men man är inte heller då, enligt ditt resonemang, i en lägre klass där man kanske egentligen borde vara för att jobba på svårigheterna i grunderna.
Jag tycker inte att du har fel i det su skriver men jag tycker det är otroligt komplicerat och funderar mycket på det optimala upplägget på hur det borde fungera i sporten – om drt optimala upplägget ens finns….
Fast du missar min poäng tycker jag:
Förklara gärna varför man inte lika gärna om inte HELLRE skulle starta i en pay and ride i ditt eget exempel?
Du har ju placeringar i MSV B- tycker du att det är juste att ”ta” rosetter i LA?
Vari ligger skillnaden i en tävling och pay and ride i exemplet du anger?
Och missförstå mig inte; jag tycker att ”skolrundor” är såååå bra och klokt MEN inte på tävling.
Jag har många gånger mött dessa överkvalificerade ekipage som oftast placerar sig och tom vinner klassen och det känns inte rätt för mig.
Dessa ekipage ser jag aldrig på pay and ride och man kan ju undra varför? Är rosetten så viktig?
För min del hade en placering med Frenchie i säg MSV C inte haft något värde alls eftersom han redan har x placeringar och tom segrar i MSV B.
För minndel är svaret enkelt – för jag ändrar(tyvärr) min ridning på riktig tävling. Jag kan inte lura min hjärna att det är tävling när jag rider PaR och därmed rider jag mer som hemma. Jag behöver öva helt enkelt.
Sedan kan jag ju tycka att om man blir placerad på 67 % så är jag inte överkvalificerad – jag hade med mina missar och grundjobb som inte satt som det skulle 🙂
Min första tanke, innan jag ens läst inlägget är att
Om man känner ett behov av att gå ner i klass, träna på något eller stämma av inför säsong, så är väl pay and ride man ska anmäla sig till.
Du kan få tävlingskänslan, tävlingsridningen, upplägget och hela paketet.
Utan att vara överkvalificerad sas.
Jag tänker nog att det är just såna tillfällen en träningstävling är till för.
WORD!!!
Tillgången till plan n ride är inte så god i alla delar av landet. Tex i Mälardalen,där jag är, är tävlingsutbudet enormt men pay n ride finns det väldigt få av.
Då kan jag bättre förstå om man väljer att någon enstaka gång rida en lägre klass.
Men jag skriver utifrån mina erfarenheter från Skåne och här vimlar det av pay and ride. Mkt bra!
Alla kämpar med olika saker i livet, så varför ens lägga energi på att fundera varför vissa startar en klass eller annan.
Spelar ju ingen roll vad en tror sig veta vad ett ekipage är på för nivå, låt folk starta vad de vill.
Förstår inte alls resonemanget att vissa är ute för att sno rosetterna
Håller inte alls med om att ”folk ska få starta vad de vill”. Man ska väl tävla på så lika villkor som möjligt i en sport som redan per se är en bedömningssport? Och jag tror ffa nu, när så många distrikt kämpar mot tappet vad gäller startande gäller det att behålla de som vill tävla och helst rekrytera nya. Och det tror jag inte man gör genom att vissa hoppar hur som helst mellan klasserna.
Jo men de du pratar om är amatörer på hobbynivå. Så de är typ som vännakapsmatcher. Spelar ju ingen roll var man hamnar i resultatalistan, betygen man Får representera ens ritt. Inte ens ritt i förhållande till varandra.
Ju mer jag funderar på saken desto mer inser jag att jag är en gammal stofil som tycker att ”det var bättre förr”.
Jag har ju tävlat i över 30 år och ser en enorm skillnad på hur det var då mot nu. Inte bara fanns det ett uppklassningssystem utan framför allt mötte man ofta 25-35 andra ekipage när man tävlade.
Nu är det inget ovanligt med 5-6 startande i en klass (ibland ännu färre) och för mig har en placering i ett sådant litet startfält GENERELLT inte alls samma värde som om jag hade mött i alla fall 20 andra ekipage eller t.o.m. 30-35.
Och kanske är det en avspegling av ”den nya tiden” i Sverige? Att alla är vinnare, att ingen ska få känna sig dålig. Lättkränktheten känner ibland inga gränser, även bland vuxna.
”Man” vill ha större och större rosetter även i låga klasser och även vuxna basunerar ut sina placeringar på sociala medier som om det gällde OS (ja, jag har också gjort det ibland).
För egen del börjar tävlandet mer och mer tappa sin tjusning pga mycket av ovan; att klasserna är så små och att dessutom möta ibland överkvalificerade ekipage. Och det är tråkigt tycker jag för detta har i massor av år varit ett av mina största intressen.
Mvh Birgitta 108 år.
ja… jag tror jag just kommit till den insikten genom åren.
Tyckte de va skitkul att tävla mär jag bodde i sthlm. Sen vi flyttade ner så är de bara visa föl o unghästar. Just att de blir bedömda för va de är & inte tävlar mot varandra på samma sett.
Ja, eller då har du ju kommit fram till insikten att DU ska sluta tävla. För oss andra som fortfarande vill tävla kan de få kvarstå. Här i Stockholm är det än så länge oftast hyfsat stora klasser.
Fast när jag i tidernas begynnelse hade föl och unghästar som jag deltog med på unghästtest så var jag intresserad av bra resultat och ”segrar” då också. Så det är nog mer en personlighetsgrej.
Jag vill få så höga poäng som möjligt.
Men är chill med att de finns andra som kommer va bättre.
Att få 8-9 på typ o gångarter är amazing.
Finns alltid nån som får en 10
Gör inte mig mindre nöjd
Men jag fattar fortfarande inte varför man missunnar nån att starta låga klasser i dressyr.
För att de flesta (inte alla) tävlar för att placera sig.
Om man då möter ”överkvalificerade” ekipage som gör att man inte själv blir placerad är det väl inte konstigt att man blir sur?
Fast jag tror många av oss som tävlar lägre klasser ser det som en riktig tävling och vill möta jämbördiga ekipage. Så tråkigt när bättre ekipage använder lägre klasser som någon typ av träning/framridning. För mig är det en riktig tävling och jag vill ha möjlighet att kunna knipa en rosett. Känns så tråkigt när man inte tar lägre klasser på allvar. Jag tävlar ju såklart för min egen utveckling men till syvende och sist vill jag ta placering och helst vinna.
Instämmer helt!
Fast då kan man ju lägga ner hela tävlingsmomentet? För oss som gillar att tävla, oavsett nivå, så är det viktigt var i resultatlistan man hamnar. Själv hamnar jag helst överst.
WORD!
Så spot on.
Blir man inte som ekipage ”uppklassad” när det går bra i högre klasser?
Jag hatar alla sorters tävlingar (alltså inte att de finns, men att deltaga) så jag har ingen direkt åsikt i frågan annars.
Det är nästan omöjligt att bli uppklassad som reglerna ser ut idag. Och du kan starta LB en helg och MSV A nästa med samma häst om du vill.
Förstår inte heller problemet, jag har aldrig märkt av att folk startar klasser de är ”för” bra för. Snarare det motsatta ser jag ofta, tex folk som startar msvB och missar alla byten och gör dåliga skolor och rider en bra bit under 60-%, då är man i min mening inte färdig för klassen. Men det kanske är främst på lägre nivå det sker? Jag har bara varit på högre klasser senaste åren…
Jag håller med dig om att det nog är vanligare att ekipage inte är riktigt klara för klassen men tävlar ändå.
Men, och nu talar jag bara för Skåne och det jag själv sett/ upplevt:
När det är så få startande per klass (2-6) blir det ju bara 1-2 placerade och då räcker det med ett ”överkvalificerat” ekipage för att övrigas chans att placera sig ska reduceras markant.
När ett sådant ekipage förr deltog bland 35 startande blev det inte lika påtagligt.
I hoppingen är det inte alls ovanligt att gå ner en klass då och då men kan hålla med om att det är rätt meningslöst att tävla med 3-5 ekipage, där är inte ens ”vinsten” speciellt mkt att hänga i julgranen, tyvärr!
Exakt!
Dessutom ÄR det skillnad på hoppning och dressyr så tillvida att det räcker att du tar dig snabbast över alla hinder utan fel och blir inte bedömd på vare sig utförande, sits, vägar etc.
Jo stor skillnad men själva tävlandet i dressyr känns ju rätt meningslöst oavsett om ett mycket bättre ekipage startar eller ej men tanke på antalet i en klass då.
Jag tror man får tänka om lite. Det är ju i många sporter det är mindre antal medtävlande. Så det där med att man tävlar mot 39 andra (som förr i dressyren) känns inte nödvändigt.
Ska t ex friidrottaren som springer mot ca 10 andra inte få glädjas åt sin seger?
Så jag tänker att så länge jag tävlar på rätt nivå, dvs där jag KAN vinna men inte vinner om jag rider kasst , så gläds jag åt en seger över 8 andra också.
Fast att glädjas åt det är inte riktigt samma sak om man vinner för att deltagarna är så få. Klart man kan glädjas åt prestationen men det är inte en värdemätare så som tävlingar faktiskt är tänkta att vara. Men om man tycker om att tävla är det ju bara att göra det.
Fast återigen, det finns många sporter där man tävlar mot en eller några få. Varför skulle det inte kunna vara så i ridningen? Vad är det egentligen som säger att det ska vara en tävlingsform med enorma klasser?
Fast oavsett sport är tävling tänkt att vara en värdemätare, det är inte enbart i dressyr. Klart att ens prestation är bättre om man vinner mot många, det är ju ganska självklart!
Kan skriva spaltmeter om detta, men behöver inte för Ann har skrivit precis allt jag tycker!
När jag tävlade Hedwig gjorde jag inte det.
Sen vet jag inte om folk tyckte det var orättvist att jag stoppade in henne i div 3 laget i våras och vi vann på 76% Men då hade hon ju varit pensionär i några år och bara ridits i skogen efter mammaledigheten.
Platina tycker ju att tävlingar är en otäck tillställning så behöver inte fundera så mycket i de banorna.