Förra hösten fick vi för första gången besök av vildsvin på Ryhus och de var dessvärre inne i alla 3 hagarna.

Frenchies hage klarade sig bäst medan Bibbis ena hage blev rätt så ”jordfräst” och även hennes andra hage bar spår efter svinens framfart.

Jag kan ett år senare konstatera att det fortfarande syns tydligt var de bökat och vill inte ha liknande skador igen om det kan undvikas.

Jag har googlat efter tips och information om hur man kan avskräcka dessa hemska djur från att komma in i ens hagar eller trädgård för den delen och det finns flera saker man kan göra fast med varierande effekt.

Jag kan inte utan svårighet få mer kräm i trådarna runt hagarna- det skulle kosta en hel del så det alternativet går bort liksom att jägare ska hålla vakt nätterna igenom.

Vi HAR faktiskt fått denna hjälp med ojämna mellanrum men det är lite av ”nål i en höstack” eftersom det kan dröja veckor innan vildsvinen plötsligt dyker upp och rusar förbi.

Det tips som jag har valt att ta till mig är att man lägger ut små parfymindränkta tygbitar runt området man vill skydda- huruvida det kommer att hjälpa återstår givetvis att se.

När jag skulle ta fram en gammal kökshandduk för ändamålet blev jag både full i skratt och anade ett omen. Kolla vad som prydde handduken (innan jag klippte den i småbitar):

Jag har några parfymflaskor som jag har fått genom åren men aldrig använt så en av dom fick se sitt innehåll sprayat på tygbitarna:

Jag hoppas verkligen att jag kan återkomma med en positiv rapport om x månader- håll tummarna!

Igår var jag på en clinic med Tristan Tucker i Flyinge och det var både trevligt och intressant.

Han visade lite om sin filosofi och hur han arbetar med hjälp av 2 olika hästar och man fick möjlighet att ställa några få frågor.

”Så klart” var det mest lite ”skrap på ytan”, dvs man kan efter clinicen inte åka hem och applicera det man sett på sin egen häst och tro att allt man vill/ har problem med ska falla på plats men däremot kan man få en uppfattning om huruvida Tristans metod är något man tror på och är intresserad av att lära sig mer om.

Han säljer livstids utbildningar på nätet så är man intresserad kan man googla efter dessa.

För att inte själv försöka förklara hans tankar osv hänvisar jag till denna artikel på engelska som jag tycker ger en del insikt.

För egen del tror jag absolut att det finns en del att hämta i arbetet med min egen häst som med vissa saker är såååå ”lätt” och precis som jag vill ha honom medan annat inte alls är speciellt trevligt eller säkert (tex hans periodvisa istadighet vid uteritter).

Vi i Skåne är lyckligt lottade att ganska frekvent få möjlighet till olika former av inspiration/ utbildning från många olika håll och jag ser det som en chans att inte bara träffa likasinnade i ett trevligt sammanhang utan som en möjlighet att lära mer.

Tyvärr menar jag att informationen om detta evenemang var minst sagt bristfällig och jag vet att långt fler än jag upptäckte clinicen mer av en slump och det är synd tycker jag.

Konstigt också att arrangörerna inte såg sin chans att både sprida sitt budskap och rent krasst tjäna pengar; det fanns platser kvar på läktarna som säkert hade fyllts med bättre promotion.

Någon av mina läsare som var där? Vad tyckte ni?

Självklarheter? Gammal skåpmat? Har ni sett ljuset?

Ibland tycker jag att mina djur är extra clever; som att Bibbi kan skilja mellan när jag kommer till hagen med en borste eller Ultrashielden.

Borste = nice och hon står stilla och njuter och man kan borsta hur länge som helst.

Ultrashield = det tar en evighet att ens få tag på henne (man får försöka grabba tag i flugluvan) och hon vänder baken till konstant och kan t.o.m. trava iväg. När man väl sprayar står hon stilla om man håller i luvan.

Frenchie det lilla livet har inga sådana preferenser; han låter sig både borstas och sprayas utan fasthållning och struntar i sprayen fast han ser att jag har den i i handen.

Dessa djur…..

Här på Ryhus råder ingen brist på gratis hästgodis. Nypon kan man ge som de är, bara att plocka från buskarna:

Jag har ju även hittat ett enormt päronträd utanför Bibbis hage:

Och om inte äpplena från vårt träd räcker så kan jag plocka dessa mini-vildäpplen. Jag brukar slänga in några nävar i hästarnas hagar så att de kan gå runt och leta lite. Häst-sök 🙂 :

Att äpplet inte faller så långt ifrån trädet tycker jag stämmer ganska bra i detta fallet för det kan väl inte bara vara jag som tycker att Bibbi och hennes dotter (som är en ”starthäst” dvs tävlar i trav) är lika?

Bibbi, 18 år, fd fölsto:

Dotter, 8 år:

REKORD/: 1.11,0ak

INTJÄNAT: 665600 SEK

STARTER: 60 (4-10-6)

En del har genom åren hävdat att det finns människor som åker runt och provrider hästar som ett sätt att få rida gratis och inte alls för att de avser att köpa någon häst alls och det kan jag säga är fullkomligt främmande för mig.

Bortsett från det otroligt oförskämda att göra på detta viset så tycker jag inte ens att det är roligt att provrida.

Att sitta upp på en okänd häst som kanske inte är så stencool som ägaren påstått och att dessutom ibland känna sig nästan som en nybörjare. Vad är det för roligt med det?

Jag minns en provridning när jag letade häst innan jag hittade Frenchie.

Jag provred en häst som var runt 9 år eller nåt, den hade i alla fall tävlat MSV B minns jag.

Jag fick inte hästen att fatta galopp !?!? På fullt allvar!

Och just detta med galoppfattningar har jag faktiskt hört att andra också haft problem med; gissningsvis för att man fattar på lite olika vis med inner respektive ytter skänkel.

Jag provred nyligen en häst som också hade tävlat MSV B (i flera år) och den fick jag inte att gå på tygeln i annat än skritt 🙂 !

Enligt säljaren skulle man ”lirka med fingrarna” för att liksom få hästen att inte vara så stretig och rent ut sagt stenhård i munnen och det var säkert en teknikfråga men jag tackade snabbt för mig.

Man har olika preferenser och sätt att rida så klart.

Själv har jag alltid varit stolt över att andra kunnat rida mina hästar LÄTT.

Inget tjafsande med munnen tex utan tar man tyglarna och håller om hästen med benen aldrig så lite så söker sig mina hästars huvud neråt och inte uppåt skulle man kunna säga lite förenklat.

Och alla tränare som ridit både tex Vicke och Frenchie har kunnat rida dom för lätta hjälper och utan minsta hivande, dragande och bankande utan hästarna har varit ”på plats” från steg 1. Det gillar jag och strävar mot.

Så klart har inte alla rörelser utförts med perfektion och verkligen inte direkt men grundridningen i alla gångarterna har i alla fall fungerat.

Så egentligen borde jag inte tycka att provridningar är pinsamma för om hästen är korrekt riden så tycker i alla fall jag att just grundridningen ska fungera på en vuxen häst på medelsvår nivå. Dvs man ska lätt kunna rida hästen i form i alla gångarterna, både på fyrkant och volt.

En numera ”red flag” för mig är när man vill visa hästen på kandar.

Dels för att de två hästar jag provridit på träns de senaste åren men som på filmer visats på kandar varit som betong i munnen men också för att kandar numera känns som något som är ganska passé.

Jag är fullt medveten om att det finns en hel del som fortfarande använder denna betsling men det är inget för mig numera och jag skulle aldrig köpa en häst som fungerar markant bättre på kandar än träns.

Vad tycker ni? Har jag för höga krav?

Var inne i Bibbis hage igår för att borsta av henne och tyckte hon såg så fin ut att jag var tvungen att ta ett kort!

Bibbi har nu varit här i nästan exakt 1 år och hennes ägare verkar mer än nöjd om jag ska tolka alla hans mycket entusiastiska sms rätt.

Både han och en hel del andra säger att ”jag har gjort ett så bra jobb med henne” men ärligt talat handlar det enbart om ganska normalt foder och att hon gissningsvis trivs.
Hon sades vara låg i rang och den enorma mängd små ärr över hela kroppen talar väl för detta så hon är nog nöjd med att husera över en gigantisk gräshage själv.

Jag är absolut ingen pysslare så hon borstas av med mycket ojämna mellanrum men gnäggar mer åt mig än någon av mina andra hästar någonsin gjort.❤️

Tja….det är måhända en definitionsfråga huruvida jag har ridit idag eller inte men jag har i alla fall skrittat i 40 minuter. I min sadel. På min häst.

Jag har aldrig haft ett så långt riduppehåll som nu- jag har inte travat och galopperat på snart 4 månader!

Mina lädergrejer började bokstavligen att mögla ner i husets källare (min sadelkammare) och frågan är hur mycket jag själv har möglat ihop ridmässigt?