Ni som läser bloggen regelbundet kan nog inte ha undgått att läsa mitt eviga hyllande till min vackra/ söta/ perfekta häst och kanske retar det er att jag tycker att han är så otroligt söt?

Ni kanske inte håller med alls (helt OK) men för mig är det precis som det ska vara; man ”ska” tycka att ens egna djur är vackrast i världen eller i alla fall FÅR man tycka det 🙂 .

Birgitta, 12 år tycker det i alla fall och Birgitta 58 år VET att tex Frenchie rent objektivt inte skulle vinna tävlingen som varken Sveriges eller ens Skånes sötaste häst men man kan väl få skoja lite?

Nu ska jag berätta något som JAG fortfarande tycker är roligt och som jag berättar som en rolig historia men för att inte outa någon som kanske inte vill figurera på bloggen kallar jag dessa personer A och B.

För några veckor sedan skickade jag en film på när jag tömkörde Frenchie i skritt till person A och skrev något i stil med ”kolla på den här snygga klasshästen”.

På detta svarade A i vänliga ordalag att hen tyckte att Frenchie var…..tjock!

Nåväl…no hard feelings….jag grät inte för jag förstod lite varifrån detta kom (fetma är ju en riskfaktor för tex fång).

I samma veva skickade jag samma film till person B och skrev ”den här skönheten ser väl ändå fin ut efter 4 månaders icke-ridning” och fick svaret ”absolut”.

När jag då la till ”A tycker han är fet. Den förolämpade ägaren håller inte med!” får jag svaret…..

”Jag måste tyvärr hålla med A”!

Alltså…jag bara skrattade för jag känner både A och B väl och tyckte bara detta var jätteroligt.

Framför allt B är en sannings-sägare utan dess like (hens alias borde vara ”Brutalt Ärlig”) och båda är dessutom kloka hästmänniskor.

Sedan handlar det som jag ofta tjatar om den individuella bedömningen för JAG är inte det minsta orolig över att ha en temporärt aningen tjock häst.

Jag vet att det kan rinna av honom på någon vecka eftersom han snarare är svårfödd än motsatsen och framför allt så hade vi denna diskussion medan han var så pass konvalescent att han bara skrittade.

En häst som man börjar motionera och i samma veva som gräset tappar näringen och stråfoderanalysen visar katastrofvärden är jag inte det minsta orolig ska förbli överviktig så jag sitter lugnt på min tjockis 🙂 !

Bilderna visar Frenchie när han kom till Ryhus och hur han såg ut i somras.

Jag kan ofta härleda mina drömmar, dvs jag vet på ett ungefär varför jag har drömt något visst på natten.

Lika ofta är drömmarna en aning omskriva/ modifierade men ”kärnan” brukar jag kunna spåra.

Igår mindes jag att jag drömde att jag ledde Skyline i ett stall (!), den stora hingsten Carl Hedin sålde för x miljoner nyligen.

I drömmen kände jag på hans hals (?) och konstaterade att den inte var lika musklad som Frenchies *ASG*!

Jag minns också att jag ledde honom i en exakt likadan longeringslina som jag lånade på kliniken dagen innan när vi skulle kolla Frenchie.

Så linan hade sin förklaring och angående musklad (eller FET) hals skrev jag ett inlägg om detta dagar innan drömmen som ni får läsa om….imorgon 🙂 !

Alltså…vad ÄR det med en del säljare?

Det har jag undrat hur länge som helst och jag undrar det inte mindre nu när jag har försökt att kontakta en del personer som haft utannonserade hästar!

Maken till nonchalans får man ibland leta efter; det tycker i alla fall jag.

Eller bryr man sig inte så där jättemycket om man får en häst för 200-300.000 såld?

Några exempel:

En person gick inte att få tag på under flera dagar för hon hade ingen mottagning i sin sommarstuga !?! Då kanske man ska vänta med att annonsera tills man faktiskt är tillgänglig….

En annan person som alltså arbetar med att sälja andras hästar tog flera dagar på sig att svara på sms/ ringa upp. Man förstår ju att personen kanske inte hade lika stort intresse av att sälja som ägaren för ju längre tid hästen stannar hos försäljaren desto mer får ju hen betalt men jag skulle då aldrig lämna min häst till en sådan slö person.

Och det ”bästa” exemplet:

En person svarade mig igår på några frågor jag ställt om en häst.

Det är bara det att jag ställde frågorna den 30 augusti!?!?

Gårdagens svar var: ” förlåt att jag inte svarat dig, har haft en del att göra”.

Alltså…jag måste bara skaka på huvudet. Men visst…300.000 är kanske småpotatis för denna person och själv känner jag bara ”tack men nej tack”.

Är jag kinkig?

Igår var ”Skånes vackraste häst” (veterinärens skämtsamma kommentar eftersom hon vet att det är vad Birgitta 12 år tycker….) på återbesök.

Och vet ni….han travade banne mig för en miljon…i båda varven!!!!

I vänster har han gjort det hela tiden men som ni vet har han ju pendlat mellan att hoppa på tre ben i höger varv och visa varierande grad av hälta så detta var rent ut sagt fantastiskt bra och både jag och veterinären var/ är så glada!

Eftersom jag är mycket negativt lagd vad gäller vissa saker i livet så ropar jag definitivt inte hej på några vis utan hoppas att jag i bästa fall har köpt mig några månader eller kanske till och med ett år som jag kan rida på Frenchie. Jag har inga illusioner om att vi nu ska ”leva lyckliga i alla våra dagar” och tyvärr stödjer forskningen mina farhågor men å andra sidan vet vi alla hur livet med hästar är; ”han kan halka på ett löv och bli halt av det” som en god vän krasst uttryckte det.

Så jag får vara glad för varje dag och tro mig….det är jag också.

Jag kommer om inte annat förhoppningsvis att hinna spara ihop mer pengar till en ny vettig häst och ska också fortsätta att hålla ögonen öppna.

Planen nu är att under en månad öka det lilla arbetet vi ägnar oss just nu (fn ca 6-7 minuters trav om dagen) och att därefter (alltså efter en månad) kunna trava och galoppera 20 minuter om dagen. Går detta bra får vi göra en ny plan med veterinären.

Som jag har berättat många gånger har jag under Frenchies skadeperiod haft återkommande problem med att skritta på vår grusväg och i skogen- de issues med istadighet som vi hade när jag precis hade köpt honom och som jag fick bort till 99 % återkom med full kraft.

Jag har funderat en del på detta (så klart) och efter clinicen med Tristan Tucker är jag rätt säker på vad det nog handlar om till stor del; min knäppis kan liksom inte ”ta hand om sig själv”- vilket hela Tristans koncept går ut på; att lära hästen just detta och inte bara den timmen vi arbetar med hästen utan 24/7.

Och där är ju hästar olika förmögna att hantera sig själv i förhållande till den värld människan vill att de ska leva i och Frenchie tillhör ju då de inte optimalt lämpade, tyvärr.

Ett bra exempel är hans helt hysteriska skenande i hagen samtidigt som han gnäggar högt och som jag sett 3-4 ggr men aldrig hos någon annan häst; denna extrema/ överdrivna reaktion. Och dessutom samtidigt som min ponny eller Bibbi inte alls varit upprörda öht?!?!

Det är väl därför han skadar sig också; han är så blockerad att han inte har koll på kroppen.

Bara vetskapen om ovan gör att jag måste hantera honom klokt och en del i detta är att vara beredd på sådant jag tidigare inte behövt att bry mig om.

Och jag måste också arbeta med detta om jag någonsin vill ha en tryggare häst så detta är något som finns på att göra-listan om/ när Frenchie är mer igång.

Med detta sagt är mina försök att rida ut åter igen begränsade; denna gången av skogsavverkningen som återupptagits nära oss.

Även på Ryhus hörs det ofta ett jäkla smällande och brakande och jag har ju fattat att det kommer från skogsarbetarna som dessutom jobbar på fullkomligt för mig ibland icke logiska tider som inte går att förutsäga.

Ibland är det på helgerna, ibland på kvällarna och faktiskt tom även på nätterna för att inte tala om när de jobbar dagtid.

Så nu kan (läs: vågar) jag inte rida i skogen alls för skulle de köra igång när jag är där tror jag vad som helst kan hända med min reaktiva knäppis.

När han var som istadigast i somras kunde jag inte ens lämna Ryhus (!) ; han stod bara fastfrusen eller backade vilket så klart inte var bra när han var halt.

Nu har jag kunnat ”träna” honom så att det går lätt att rida på själva grusvägen (som är några kilometer lång) men skogen får tyvärr vänta vilket är sååå synd och hade varit en perfekt plats att rehabilitera en häst på.

Bilden föreställer min vän och hennes häst som inte alls behöver Tristan Tucker som vi 🙂 och här ser man vilken typ av jobb som sker i skogen.

Jag trodde först bilden var manipulerad för vännens häst ser nästan ut som en fallabella med en docka på ryggen *ASG* men det är så det tyvärr ser ut i vår skog just nu och dessa pyramider som byggs skulle jag aldrig kunna passera när arbetet med dom är igång.

En sak som jag har noterat när jag tittat på salu-hästannonser i år är hur otroligt vanligt det är med hästar högre än 170 cm och jag vill hävda att de idag är i en klar majoritet, i alla fall utifrån även andra sök-kriterier jag har om jag ska köpa en häst till.

För 30 år sedan när jag ägde en 172 cm hög häst ansågs han som ”stor” och var i klar minoritet; då var de flesta tävlingshästar i dressyr runt 165 cm.

Så utveckligen har helt klart gått mot större hästar och säga vad man vill om det så är just storleken en av få objektiva egenskaper när man letar häst till skillnad från många subjektiva åsikter som man kan ha om en häst.

Att en häst är 173 cm går liksom inte att ändra på medan tex attribut som het, seg, lättskrämd, reaktiv, kelen, sur osv osv är egenskaper som både kan ändras utifrån vem som anser detta om djuret och utifrån i vilken miljö och med vilken ryttare hästen bor.

Med detta sagt tycker jag att det är märkligt att inte alla säljare mäter hästen korrekt innan försäljning för ja, storleken kan ibland ha en avgörande betydelse.

Det är måhända ovanligt men mitt stall är tex så lågt i tak att jag inte lagligt kan ha en hur stor häst som helst där och jag vågar därför inte heller köpa en sådan. Visst kan jag bygga boxar i min fd lösdrift men det skulle vara ett mycket sämre alternativ så det är egentligen bara görbart i teorin och inte i praktiken.

Och igen; det är så lätt att mäta hästen så den lilla ”ansträngningen” borde alla säljare ta sig tid till och nej, alla gör faktiskt inte det.

Jag har vid några provridningstillfällen konstaterat att hästarna till salu varit flera centimeter högre än vad som påståtts i annonsen och i just mitt, kanske ovanliga fall (?), har det varit direkt diskvalificerande. Slöseri med allas tid om inte annat….