Inlägg av

Är det svårt att sälja häst nu?

Jag roade mig i helgen med att kolla upp de saluhästar jag ringde på i augusti/ september och varav jag var och provred några.

Intressant nog var alla fortfarande till salu!?!?

Detta är alltså hästar 6-8 år och med en prislapp mellan 250.000 och 300.000.

Nu är mitt underlag på tok för litet för att det ska bevisa något alls, det förstår jag, men jag undrar ändå om detta bara är en ren slump eller om hästar i alla fall i detta segment är svårsålda?

Min teori är att hästar i denna prisklass är lite ”för dåliga”, dvs inte tillräckligt bra för proffsryttare/ de som verkligen satsar på tävlingar medan de är för dyra för hobbyryttare i allmänhet.

Jag fattar absolut att ingen vill skänka bort sin häst och att tex uppfödare haft stora kostnader för sina avkommor men som många normalinkomsttagares ekonomi ser ut idag med tex rejält ökade matpriser så är jag inte förvånad att/ om man som hobbyryttare inte lägger en kvarts miljon eller mer på en häst.

När man läser vad många ”som jag” söker så är det ungefär samma sak: man vill ha en häst runt 6-8 år, den ska vara energisk med egen motor men ändå snäll och helst skadefri. Gissningsvis säljs dessa hästar innan de ens hinner komma ut på annons och de som jag tex har kollat på har något, stort eller smått, som gör att köpare backar.

Vad tror ni och vad är er erfarenhet?

Söndag- i skogen

I morse rådde total tystnad i skogen (läs: inga ”skogshuggarljud”) så jag vågade mig faktiskt dit med Frenchie för en halvtimmes skrittande efter en halvtimme på utebanan.

Det ska ju vara så välgörande med skritt gudbevars så det gäller att passa på…

Delar av skogen är för övrigt rena kalhygget, stigen på bilden var tex omgiven av granskog tidigare.

Just nu har jag stora cravings vad gäller äppelpaj så jag har gjort ännu en nyss.

Jag hörde på tv nyligen att det tydligen är ett riktigt bra äppelår och mina egna iakttagelser bekräftar absolut detta. Både Ryhus och en ödegård i krokarna har levererat mängder av frukt.

I fredags skördade jag den sista salladen och nu återstår bara några enstaka hallon att plocka då och då.

Igår kväll var Henrik och jag och lyssnade på Måns Möller i fullsatta Malmö Live (bilden tog jag innan de flesta hade hunnit komma).

Det var en rolig upplevelse även om förställningen var lite spretig. Delar var som standup medan annat var mer allvarsamt- en lite ovanlig mix tyckte jag personligen.

Lördag- one down

Nu har den årliga dovhjortsjakten kring Ryhus börjat och som en för mig enormt tacksam bonus strök det här svinet med.

Enligt en av jägarna jagade de bort ett 15-tal och han hade gott hopp om att de skulle hålla sig borta ett bra tag. Jag håller tummarna!

Även denna veckan har mestadels varit fantastisk vädermässigt och regnet som kom för några dagar sedan har satt igång gräset igen så jag har inte börjat fodra med ensilage i hagarna än. Väldigt tacksam för det också!

Inte alls tacksam över att Frenchie trampade av sig en framsko…trumvirvlel….i fredags kväll…men nu är den på plats igen.

Språkresor

Inte det minsta hästrelaterat men….

Såg ett inlägg i en Facebookgrupp om språkresor, googlade och inser att dessa fortfarande ordnas.

I gruppen jag hittade inlägget förfasades många över hur föräldrar vågade skicka iväg 11-16-åringar på detta viset ”på min tid” (dvs för ca 40 år sedan) och det gör ärligt talat jag också.

Men med risk för att låta som en 90-åring så hävdar jag att det VAR andra tider då. Inga mobiler, internet, sociala medier osv och också, vill jag påstå, en annan trygghet.

Jag åkte 2 år i rad som 15 och 16-åring, var 3 respektive 4 veckor i Hastings och Bournemouth.

Jag tycker själv att det är enormt berikande att åka utomlands, ärligt talat även om man åker till Mallis kan man se och lära sig i alla fall något.

Åkte ni på språkresor? Skulle ni skicka era barn idag eller har ni rent av gjort det?

100% jag

Yes, att fixa allt i stallet gör jag alltid själv och finner det oftast rogivande och något jag gärna gör.

Att jag får hjärtstillestånd när Frenchie eller tidigare hästar springer i hagen är lika sant så det har alltså inte bara med Frenchies skadebenägenhet att göra utan jag har alltid varit överdrivet pjoskig i denna fråga.

Och visst skulle jag bli helt stirrig om jag fick ett sms gällande hästarna när vi är bortresta om jag inte visste att de sköts minutiöst.

Jag vet dessutom att det kan komma en liten uppdatering à la ”nu är hästarna inne och allt är bra” så då är jag ännu lugnare ha ha!

Inte lätt när man är en halvneurotisk hönsmamma….

För övrigt finns det nog fler som känner igen sig, eller?

Tisdag- i alla fall LC

Idag är jag tacksam över att

-det fortfarande går att rida på utebanan (ja, jag är klen…I know…)

-det inte regnar även om det blåser rejält

-min lilla/ feta gosse är ohalt så här långt

Han känns faktiskt fin i det lilla jobbet han utför; jag travar och galopperar kanske totalt 7-8 minuter med skrittpauser emellan.

Inte mycket och det ställer krav på mig att verkligen rida ”ordentligt” de korta stunderna om jag vill ha en bra känsla och det vill jag ju så klart.

Sedan är allting relativt men min häst skulle ärligt talat kunna starta en i alla fall LC som han står just nu och faktiskt både kunna placera sig och kanske rent av vinna. Så pass har han behållit både kondition och mjukhet och det var en av de sakerna jag var rädd för under konvalescensen; att han skulle ”rasa” totalt vilket han alltså inte alls gjort med de små krav jag ställer just nu. Sedan ska han så klart varken tävla LC eller något annat än MSV B om vi någonsin kommer dithän men det var bara ett för mig lite ”tröstande exempel” efter månader av…tja…ni vet….

Annars är jag lite flitig här hemma och gjorde en ny äppelkaka igår och har en linsgryta på spisen as we speak.

Har precis avverkat alla avsnitten av ”Morden i Sandhamn” efter ”Badhotellet” och har gett mig på ”Tunna blå linjen”. Extra roligt med den sistnämnda eftersom den utspelar sig i Malmö i allmänhet och kring min mer än 10-åriga fd arbetsplats i synnerhet (kring Möllevångstorget) så det är stor igenkänning på allt….även den bräkande skånskan ha ha ha!

1 år

Tiden går fort när man har roligt och nu har Queen B varit på Ryhus i ett helt år!

Hon var definitivt inte vad jag hade hoppats på som sällskapshäst; jag ville helst ha en c-ponny och i andra hand en d-ponny, inte en elefant på över 170 cm 🙂 .

Jag fick minst sagt en chock när hon klev ur lastbilen på Ryhus; det var sagt att hon skulle vara runt 164 cm….

Men jag hade verkligen inget annat alternativ än att låta henne stanna; min ponny skulle avlivas 2 dagar senare och min annonsering efter sällskapshäst hade gett ungefär noll vettiga svar. En 2-årig travare som jag inte hade hjärta att låta gå ensam här när Frenchie är iväg på träningar och tävlingar och ett 26-årigt halvblod som jag misstänkte skulle dumpas här för snar transport till de sälla jaktmarkerna.

Så Bibban fick stanna med alla sina små ärr och gigantiska huvud som hon mycket snabbt gärna la i famnen på mig.

Och även om hon äter mer än en ponny skulle jag idag aldrig lämna tillbaka henne- hon har så många kvalitéer som jag uppskattar!

Jag hoppas hon stannar i många år till ❤️!

2 x fet

Ni som läser bloggen regelbundet kan nog inte ha undgått att läsa mitt eviga hyllande till min vackra/ söta/ perfekta häst och kanske retar det er att jag tycker att han är så otroligt söt?

Ni kanske inte håller med alls (helt OK) men för mig är det precis som det ska vara; man ”ska” tycka att ens egna djur är vackrast i världen eller i alla fall FÅR man tycka det 🙂 .

Birgitta, 12 år tycker det i alla fall och Birgitta 58 år VET att tex Frenchie rent objektivt inte skulle vinna tävlingen som varken Sveriges eller ens Skånes sötaste häst men man kan väl få skoja lite?

Nu ska jag berätta något som JAG fortfarande tycker är roligt och som jag berättar som en rolig historia men för att inte outa någon som kanske inte vill figurera på bloggen kallar jag dessa personer A och B.

För några veckor sedan skickade jag en film på när jag tömkörde Frenchie i skritt till person A och skrev något i stil med ”kolla på den här snygga klasshästen”.

På detta svarade A i vänliga ordalag att hen tyckte att Frenchie var…..tjock!

Nåväl…no hard feelings….jag grät inte för jag förstod lite varifrån detta kom (fetma är ju en riskfaktor för tex fång).

I samma veva skickade jag samma film till person B och skrev ”den här skönheten ser väl ändå fin ut efter 4 månaders icke-ridning” och fick svaret ”absolut”.

När jag då la till ”A tycker han är fet. Den förolämpade ägaren håller inte med!” får jag svaret…..

”Jag måste tyvärr hålla med A”!

Alltså…jag bara skrattade för jag känner både A och B väl och tyckte bara detta var jätteroligt.

Framför allt B är en sannings-sägare utan dess like (hens alias borde vara ”Brutalt Ärlig”) och båda är dessutom kloka hästmänniskor.

Sedan handlar det som jag ofta tjatar om den individuella bedömningen för JAG är inte det minsta orolig över att ha en temporärt aningen tjock häst.

Jag vet att det kan rinna av honom på någon vecka eftersom han snarare är svårfödd än motsatsen och framför allt så hade vi denna diskussion medan han var så pass konvalescent att han bara skrittade.

En häst som man börjar motionera och i samma veva som gräset tappar näringen och stråfoderanalysen visar katastrofvärden är jag inte det minsta orolig ska förbli överviktig så jag sitter lugnt på min tjockis 🙂 !

Bilderna visar Frenchie när han kom till Ryhus och hur han såg ut i somras.

Söndag- variation och ett minne

Mängdmässigt tränas Frenchie just nu som typ en 4-åring och det blir ju inte så mycket man hinner ”göra” under ett pass om man inte älskar att skritta. Och tyvärr tillhör jag dom som helst inte skrittar alls annat än vid uteritter.

Nu GÖR jag ju det i alla fall, skrittar alltså, men jag tycker det är urtråkigt.

Jag försöker därför hitta så mycket variation i Frenchies arbete som det ändå går; som igår när jag inte hörde några ”skogsarbetarljud” och vågade skritta en stund i skogen eller som idag när jag longerade i skritt utomhus i högt gräs.

Jag tänker att det ändå kan ge lite att behöva lyfta lite mer på benen i gräset?

Efter 25 minuters skritt ute avslutade jag med tömkörning en liten stund i ridhuset och då blev det både trav och galopp i några minuter.

Visst är det en fin bild förresten 🙂 ?

Och med solen som lyser på min fina häst kom jag ihåg ett tusen år (eller 30 i alla fall) gammalt minne!

Vid ett tillfälle sa en bloggläsare (detta minns du till 1000% inte Bert Ahnelöv) att ”min gloria drog solstrålarna till sig” *ASG*!

Tänk vilket trams man kan komma ihåg ibland! Och nej, vi var inte kära eller nåt…bara stallkamrater!