Ännu en ”windy” vecka har förflutit (diss), dock utan vare sig minusgrader eller en snöflinga i sikte (hiss).
Mini har hjälpt mig med Kreon-ridning 2 morgnar och jag är, som ni säkert förstår, mycket nöjd med denna morgontidiga hjälp som passar mitt schema mycket bättre än om vi skulle träna på kvällstid eller ännu värre; behöva åka iväg med släpet i mörker och kyla.
Lilla spindeln har också fått löshoppa och det gjorde han bra tycker jag; till skillnad från en del dressyrinrikrade hästar som knappt kan gå över en bom utan att de antingen ska ”bonka i” den eller ifrågasätta om den ens ska hoppas så tyckte jag att Kreon verkade ha koll på både sig själv och hinderna.
Vad gäller uteridning har det bara blivit en sådan i veckan vilket jag tycker är för lite och har lite dåligt samvete för men samtidigt finns det gränser för vad jag kan/bör riskera genom att rida i ”dåligt” väder.
Kan väl säga att den uteritt som ändå blev nog hade ratats av många ryttare med långt pålitligare hästar än min; det blåste aldeles för mycket och det var kanske mer tur än skicklighet att inte allt möjligt kom farande i vinden och skrämde Kreon.
En av årets mest ångestladdade events är också avklarat- bilen har gått igenom besiktningen (och jag är 3.500:- fattigare men det var det helt klart värt).
Soya framlever sina dagar mestadels under värmefilten- å vilken lycka detta tyg har gett oss båda.
I lördags var hon i Skrylle med maken och idag blev det Dalby med Åsa (och Soyas pojkvänner Ghandi och Trillik), annars går vi mest häromkring och famlar ofta i mörker både morgnar och kvällar (urtrist).
Senaste kommentarer