Inlägg av

Onsdag- kravlös uteritt

Även denna morgon skiner solen från en molnfri himmel och det ser ut att bli en varm dag.

Idag red jag ut med djuren- en fullständigt kravlös ritt i skritt och trav på grusvägarna och de verkade njuta lika mycket som jag.

Eftersom en av mina favoritvägar är tillfälligt avstängd på grund av något grävarbete valde vi idag en runda som vi inte rider så ofta eftersom man måste ta sig över den ibland väldigt hårt trafikerade väg 108.

Men eftersom det var så tidigt på morgonen så gick det lätt att att ta sig över och det var skönt att variera sig lite.

Det enda Archie hade lite synpunkter på var då vi skulle rida förbi en grisgård- jag misstänker att det var mer lukten än något annat som fick honom att undra om vi verkligen var tvugna att gå just där men eftersom Soya inte tvekade så fann han också för gott att traska vidare.

Utsikt från framsidan av vårt stall. Notera så nära vägen stallet ligger- det gäller att ha koll på var Soya springer med andra ord.

Ett kattmamma och hennes unge leker.

Baksidan av stallet och min lilla bil innehållandes en stycken Soya som väntar på att få springa.

En av många vackra vyer på vår tur. Och först nu ser jag att lilla Mimmi har lyckats komma med på kortet- ser ni henne? (längst ner i vänstra hörnet).

Tisdag- lite häst och mycket hund

Morgonen inleddes med ett dressyrpass på utebanan där jag körde lite repetition sedan gårdagen. Jag tycker oftast att poletten hinner ramla ner ännu mer dagen efter en träning än under själva träningen (kanske självuppfyllande….vad vet jag….) så jag rider nästa alltid ett dressyrpass på egen hand dagen efter en Ebba-träning.

Det var nog tur att jag ”klarade av” ridningen tidigt på dagen för vädret blev långt varmare och soligare än det hade varit igår och det var verkligen ”beach-läge”.

Och till beachen var just var vi begav oss; Soya och jag.

Vi hade stämt träff med Åsa, Robban och 2 av deras whippar, Trillik och Gandalf vid Järavallen med förhoppningen att Soya skulle lockas till lite bad av de andra hundarna.

Och nog badade Soya alltid; se bildbevis nedan:

Mycket lek med de andra hundarna blev det och jag har nog aldrig sett Soya kuta runt så intensivt och med sådan glädje i blicken.

Vattnet var otroligt behagligt, dvs inte det minsta kallt och hundarna sprang som tokiga och tog sig till och med några kortare simturer.

En bättre introduktion till badlivet kunde jag verkligen inte ha önskat mig för Soyas del, både Trillik och Gandalf lekte jättefint med henne utan minsta ”galen betäckarhund-tendenser” vilket Soya råkat ut för vid några andra tillfällen då hon träffat hanhundar och något hon verkligen avskyr.

Helt klart gav dagen blodad tand och jag hoppas av vi får många tillfällen till bad på detta härliga vis.

Jag passade på att inviga videofunktionen på min I-phone idag och det märks ju att det är första försöket för filmen blev inte särskilt bra. Skruva ner volymen om ni ska titta på den, vindbruset hörs otroligt mycket:

http://www.youtube.com/watch?v=uNlTQ9N0maY

När vi hade varit hemma och vänt för middag så begav vi oss till en arbetskamrat som köpt en blandras av två tibetanska raser (fråga mig inte vad de hette) och på bilden nedan ser ni Kira, 9 veckor.

Soya är jättebra med valpar; hon bryr sig inte speciellt mycket om dom och är aldrig burdus eller elak så det gick jättebra med denna träff.

Måndag- gräsänkans dag

Med en bortrest make hade Soya och jag att roa oss själva och det tycker jag att vi lyckades med bra idag.

Uppstigning strax innan 06.00 och sedan cyklade vi direkt till stallet för att fodra, mocka och släppa ut Archie i hagen.

Därefter tog vi en omväg hem så att Soya skulle få lite mer motion och sedan var det dags för morgon-siesta efter att jag hade rensat lite i min lavendelrabatt och krattat upp en massa äppelkart.

Jag älskar lavendel….

På eftermiddagen åkte vi till Ebba- jag och Archie för att träna och svettas och Soya för att vakta bilen.

Normala ryttare hade nog avstått från träning i ett så varm ridhus där luften verkligen stod stilla men älskar man att träna så gör man…Och eftersom det inte finns någon utebana hos Ebba så får man stå ut med att drypa av svett efter 5 minuters ridning- vad ska man göra?

Lektionen gick i alla fall bra- vi övade på övergångar mellan skritt och galopp och Ebba instämde i att vänstergaloppen är mycket bättre nu.

Skänkelvikning blev det också (i trav) och lite annat smått och gott innan vi vacklade ut ur ridhuset dyngsura av svett.

Archie blev avsköljd med svalkande medhavt vatten och själv bytte jag t-shirt och drack en halv liter Festis så sedan kände vi oss nog vederkvickta båda två.

Efter träningen åkte Soya och jag in till Malmö och den största hundrastplatsen där, Limhamnsfältet.

Notera Turning Torso i bakgrunden….

Soya och jag har varit på denna rastplats en gång innan och tyvärr var hon idag lika ointresserad av ”socialt umgänge” som då så det var tämligen bortkastat ur det perspektivet.

Soya är inte mycket för att ”mingla”- hon var mer intresserad av att springa runt och nosa i gräset och det kan hon göra hemma också så hit återvänder vi nog inte fler gånger :).

Dumpade djur

I förra veckan undrade jag vad som händer alla djur som annonseras ut på Blocket men som ingen vill köpa/ha.

Idag får jag delvis svaret då jag läser följande i Sydsvenskan:

”Sköldpaddor i tunnelbanan, exotiska ormar i skogen och ödlor i rabatten. Många oönskade reptiler släpps ut på sommaren. Men djurparkerna kan inte ta hand om alla övergivna djur. Hittills i sommar har Skansenakvariet i Stockholm fått in 3 boaormar, en leguan och 20 vattensköldpaddor som blivit dumpade av sina ägare.

Rekordet är en 5 meter lång och 75 kilo tung pytonorm som hittades i skogen av en bärplockare för några år sedan. Vattensköldpaddor har lämnats både på en hamburgerrestaurang och i tunnelbanan”.

Ja, vad ska man säga?

Personligen har jag aldrig förstått tjusningen med reptiler som husdjur och av artikeln framgår att en del ägare tröttnar på dessa, framför allt när de inte längre än små.

Det är väl samma fenomen som sommarkatter och gulliga valpar som sedan blir stora, starka och inte längre så söta.

Usch ja, bedrövligt är det…..

Veckan som gått

På cykeltur med Soya söndag 21.00

Veckan innan semestern var intensiv på jobbfronten- jag vill gärna att allting ska vara ”tip-top” inför en så lång ledighet och tillhör dessutom knäppgökarna som kollar av jobbmailen dagligen även på semestern. Nu är ju detta frivilligt så klart men för mig känns det bättre att göra så än att mötas av femtioelva stressande mail första dagen efter ledigheten.

Första träningen för Ebba ägde rum i torsdags och gav så klart mersmak- nu vill jag bara TRÄNA, TRÄNA, TRÄNA så mycket det går!

Archie känns fin och jag tycker exempelvis att vänstergaloppen är mycket förbättrad så nu är det bara att träna vidare inför kommande LA-starter till hösten.

På hundfronten hände det inte så mycket i veckan- de många dagarna med mycket varmt väder gjorde Soya ganska sum och det har gällt att hinna rasta henne ordentligt tidigt på morgonen.

Jag är väldigt glad att jag kan motionera henne och Archie samtidigt då vi rider ut- det sparar mycket tid och ger Soya utmäkt träning dessutom.

I lördags var vi i ett naturreservat utanför Dalby- en ny upplevelse för oss båda och jag har en känsla av att vi kommer att återvända dit fler gånger.

Hundkappbanan fick ett besök av oss under söndagen och bortsett från att mitt ena finger fick sig en rejäl ”kyss” så var det lika roligt som vanligt liksom den härliga promenaden vi tog på Järavallen efteråt.

Nästa vecka kommer att fyllas med lite smått och gott men det blir säkert tid till att bara ta det lugnt också. Jag vill inte vara uppbokad av en massa ”måsten” utan helst bara ta dagarna som de kommer mer eller mindre.

Jag lovar dagliga rapporter trots ledigheten så det är bara att ”stay tuned”!

Söndag- Soya berättar

Hej alla!

Idag är det jag, Soya som ska berätta om dagens öden och äventyr och anledningen till det är att mammi har liiite ont i sitt ena finger och därför inte kan skriva ordentligt….men mer om det sedan (jag skäms lite….).

I morse fick jag ”sova ut” ända till klockan 5 (ja, ni läste rätt- min ägare ÄR galen….man får aldrig sova så länge som man vill i det här huset) och sedan körde vi direkt till stallet för ett dressyrpass med Archie, min egen häst.

Ja, jag behövde inte träna honom- jag låg kvar i bilen medan mammi galopperade och travade för allt vad tygen (eller tyglarna????) höll och först när det var dags att gå med min häst till hagen fick jag följa med.

Jag sprang och busade lite men när vi närmade oss hagarna stannade jag kvar på behörigt avstånd. Jag har fått en stöt av eltrådarna en gång och det vill jag inte vara med om fler gånger tack!

När allt i stallet var fixat med kunde vi åka hem för en liten power-nap (tack!!!) för att sedan bege oss hit:

Ett av mina favoritställen, hundkappbanan i Landskrona.

Jag fick springa med 4 andra hundar och valde (ja…valde) att som vanligt ta det lite lugnt och låta dom andra springa i förväg. Någon gång kommer man ju i mål hur som helst- varför springa med en massa hundar jagandes i häcken på en undrar jag?

När jag hade sprungit var jag fortfarande så upphetsad att jag ryckte till så hårt i kopplet att mammis ena finger fick sig en jättesmäll (en liten inre blödning troligen) så hela fingret svullnade upp jättemycket. Pinsamt för mig får jag säga….

Hallå!!! Kan ni öppna banan så att jag får springa igen tack!!! Ni tror väl inte det futtiga varvet var annat än uppvärmning?

Och ni andra håller er undan! Här är det jag som bestämmer (eller….???)

Efter springningen åkte vi till Järavallen för en promenad och jag försökte förgäves att se om det låg någon kaninusling och tryckte i hålan. Jag tror inte det….

Sedan tyckte mammi att vi skulle gå i vattnet men det tyckte inte jag. Däremot var det jättekul att rulla sig i tången!

När detta lilla projekt var avslutat mötte Åsa, Robban och deras 4 hundar upp och vi tog en mysig promenad till. De andra hundarna var kopplade och det var såååå roligt att gå och svansa framför dom utan att de kunde ta mig.

På tisdag ska vi träffas igen och då kanske det blir andra bullar- då ska vi springa lösa på stranden- jag Beach-babe 2010 och 4 snygga killar- SE UPP GOTT FOLK!!!!!

Soya lär sig simma (eller inte….)


Idag tog jag med mig Soya på en liten utflykt- vi åkte till ett naturreservat vid Dalby, ungefär en mil från där vi bor och målet för dagen var att försöka att simma lite med Soya.


Jag hade av en bekant hört att man kan bada med hundarna i detta kalkstensbrott som också är ett populärt badställe för både vuxna och barn.

När vi kom fram möttes vi av dessa badnymfer, en barnfamilj och deras schäfer som glatt simmade för allt vad tygen höll.

Soya var minst sagt mer tveksam, för att säga som det var så ville hon inte ens gå i vattnet frivilligt då man inte bottnade efter bara 1-2 meter och hon fann det mycket säkrare på land.

I ”mammis” famn gick det dock an att sitta i vattnet utan att dö av förskräckelse men så fort jag ville släppa henne så simmade hon med desperata simtag in mot land.

Vattnet var i alla fall inte alls kallt (observera att det är en av Sveriges mest frusna människor som konstaterade detta) så jag hoppas att Soya inte blev allt för avskräckt av sin lilla sim-lektion.

Jag är mycket glad över min mani att klippa hennes klor korta för trots det har jag en lång reva på låret efter hennes sprattlande.

Nästa gång ska vi försöka hitta en badplats som är mer grund så går det säkert lättare också.


Efter vår tvagning begav vi oss på promenad- det mulna vädret gjorde att vi var helt ensamma i det enorma naturreservatet, vi mötte i alla fall ingen mer än en flock betande kor :).

Här tar Soya en paus medan jag fotograferar lite.

Naturreservatet bestod inte bara av enorma vidder utan även av svalkande underbart vacker lövskog.

Soya verkade uppskatta de nya vyerna enormt- mycket att lukta på och markera revir på.

Efter en timmes promenad begav vi oss nöjda hemåt- en erfarenhet rikare.

Det tar sig….

Min lilla skörd av hallon växer sakta men säkert som synes :). Jag fryser in bären allt eftersom och äter dom sedan micrade tillsammans med vaniljglass. En extremt god och lättfixad efterrätt!

Lika bra som hallonen tar sig tog sig tyvärr inte mina penséer- de dukade under i hettan som rådde så länge, trots idogt vattnande.

Jag valde därför att satsa på ett säkert kort när jag slängde dom- lavendel tål det mesta och är så vackert tycker jag.