Skrivet
Skrivet
Som ni kanske har läst har det i bl.a. Ridsport nyligen pågått en debatt om hur ponnybarn och deras föräldrar uppför sig (dvs ibland fruktansvärt illa) på tävling.
Vissa arrangörer känner sig otroligt påhoppade av dessa mini-Hitlers (föräldrarna) och deras ibland ännu värre avkomma som tillåts att härja på en tävlingsplats utan att det får några större konsekvenser och diskussioner förs bland vissa klubbar om man ens ska fortsätta att arrangera tävlingar när man får sådant uppförande som ”tack”.
Dessa diskussioner fick mig att minnas min tid som någon form av kombinerad chaufför, hästskötare och coach åt ett barn som ibland verkligen lämnade mycket att önska uppförandemässigt.
Jag engagerades till mitt uppdrag då barnet skällt så på sin pappa på en tävling att denne inte längre ville agera chaufför (varför inte bara sälja hästen tänkte jag elakt….).
En rundlig ersättning utlovades om jag accepterade jobbet och eftersom det i mina ögon var tämligen lättförtjänta pengar accepterade jag.
Jag klargjorde för ”barnet” (i ärlighetens namn egentligen en tonåring) att jag skulle lämna henne på tävlingsplatsen och endast köra hem hästen om hon ”bar sig åt”.
Om det var detta hot eller en allmän respekt för just mig vet jag inte men jag behövde aldrig verkställa mitt hot utan tjejen var alltid hur trevlig som helst mot mig.
Trevlig var hon däremot långt, långt ifrån mot modern som också alltid följde med och jag var både bestört och förbannad över att denna kvinna lät sig hunsas av en snorunge som verkligen fick allt hon kunde önska till sin ponny.
Höggljudda suckar, miner, kommentarer som ”håll käften”, ”åhhh, du fattar ju ingenting” osv haglade över modern som verkade helt oberörd över dessa glåpord. Och eftersom denna vuxna kvinna tydligen inte hade några synpunkter på att bli tilltalad på detta vis så såg jag ingen anledning att komma till hennes undsättning även om jag ibland kokade inombords.
Hade det gått DÅLIGT då tjejen tävlade hade jag till viss del kunnat skylla beteendet på detta (även om det inte är en ursäkt) men det gick tvärtom alltid bra, i alla fall sedan jag kom in i bilden :-).
Om jag minns rätt blev tjejen placerad i de 3-4 första klasserna hon ställde upp i sedan jag blev anlitad och ekipaget gick från LC till LA på jättekort tid.
För mig var det lite roligt att kunna hjälpa en annan ryttare till framgång och det var som sagt lättförtjänade pengar men jag kan inte påstå att jag saknade flickan som person när ponnyn sedermera såldes.
Skrivet
En av fördelarna med att stå uppstallad på ridskolan och rida på morgonen var att där finns en person som är ännu mer morgonpigg än jag- mannen som sköter underhållet och harvningen av ridhuset!
Således var det nästan alltid nyharvat när jag kom för att rida vilket var väldigt trevligt till skillnad från då denna person var ledig och man såg hur ridhusbottnen såg ut efter en hel dags lektionshästs-trampande.
Om man inte harvar ridskolans ridhus på en dag är det oftast nästan ett DIKE utmed spåret, så pass mycket rider man som lektionsryttare i svansarna på varandra och det är i sak inte helt konstigt; är man orutinerad blir det ju ofta på detta vis.
Vad som däremot förvånade mig en del var att jag härom dagen möttes av…ja, inte riktigt samma sak för här saknades diket men ändock ett väldigt upptrampat spår i ”mitt” nya ridhus där det inte förekommer någon ridskoleverksamhet över huvud taget.
Min konklusion kan inte bli annat än att även ”privatryttare” tycker mycket om att rida runt på spåret för över allt annat såg underlaget heeelt annorlunda ut.
Efter denna utvikning kommer jag till dagens tips vad gäller KONTROLL när du rider och det är ju då precis som rubriken förtäljer VÄGARNA du rider som ska kontrolleras.
Jag borde kanske ha fetstilat DU i meningen ovanför i stället för ibland kan man, när man betraktar ett ekipage undra vem det är som EGENTLIGEN väljer vägen; hästen eller ryttaren?
För att verkligen kontrollera att hästen följer ens hjälper och inte väggen bör man under ett ridpass inte bara rida olika rörelser och rida på volten utan då och då rida innanför spåret och då känna efter att hästen verkligen är rak och går så långt innanför spåret som man själv bestämmer.
En mycket grundläggande sak som man lär sig redan som nybörjare men som ”folk” ändå slarvar med är ”rakt spår- rak häst, böjt spår- böjd häst.
På det raka spåret ska hästen titta på milimetern rakt fram och inte, som är så vanligt, gå lite inåtställd framför allt efter en hörnpassning. Eller visst….hästen kan mycket väl gå inåt eller utåtställd även på det rakta spåret men då ska det vara för att ryttaren vill detta och inte för att hästen viftar med huvudet var den vill.
Så dagens tips blir att vara restriktiv med ren spår-ridning (”runt-runt” utan att öva någon rörelse typ skolor), inte bara för att undvika att förstöra ridbottnen just där utan framför allt för att kontrollera att du kan rida hästen var du vill och inte där den helst vill gå!
För hästen är det oftast lättast att ”luta sig ” mot en vägg och det är ju inte det som hästen har lättast för och som gör att den vill undvika arbete som vi ska öva på utan motsatsen, eller hur?
Sedan kan man ibland BEHÖVA väggen som hjälp när man introducerar en ny rörelse, som skolorna tex men det är en helt annan sak…….
Skrivet
Om man måste sammanfatta den gångna veckan med ett enda ord måste det nästan bli SNÖ!
Vi är tack och lov tämligen förskonade från denna nederbörd på mina breddgrader men i veckan har det kommit ovanligt mycket av just den varan.
Först kom det lite snö, sedan ännu lite mer och så ännu mer osv och nu ligger snön nästan meterdjup i vår trädgård.
Om man kör bil är man oftast inte så förtjust i snö eftersom det begränsar framkomligheten oerhört, särskilt här i Skåne där befolkningen tycks lika chockad och oförberdd varje gång en snöflinga singlar ner.
Eftersom polisen tycks så förtjust i lättförtjänta pengar (sade hon som blivit tagen för fortkörning 3 gånger) kommer här ett tips:
Gå ut och stoppa bilarna och titta om de har sommar eller vinterdäck i dessa dagar!
Jag kan garantera att det på minst 50 % av bilarna sitter det förstnämnda vilket också i allla fall delvis förklarar varför många skåningar kör i 15 kilometer i timmen och skapar ändlösa köer med vansinnesomkörningar och därpå följande avåkningar som slutresultat.
Läste för några år sedan statistik över hur många som blivit tagna med otillåtna däck när det rådde vinterväglag och det handlade inte ens om 100 stycken!!!!
Varför????
Ja, inte f..n för att folk HAR vinterdäck utan för att poliserna själva inte vill frysa häcken av sig genom att stå och kolla bilar i smällkalla vintern.
Det är min absoluta övertygelse!
För att lämna trafiken som samtalsämne så kan jag berätta att det på både hund och hästfronten fungerar ypperligt även om det så klart är LIVSFARLIGT att fälla sådana yttranden (lagen om alltings djävlighet osv….).
Soya har inte kissat inne något mer och inte heller börjat löpa så varför hon valde vårt vardagsrumsgolv som urinoar vid 2 tillfällen nyligen kommer kanske att förbli en gåta.
Archie tränar på och känns jättefin och det är väl det jag vågar säga om den saken :=).
Hagarna är nu täckta med massor av snö och hästarna verkar trivas med det.
Jag blev glad när jag igår kunde konstatera att Archie, efter 6½ timme i hagen, inte stod och hängde vid grinden utan såg hur nöjd som helst ut trots att det hade snöat ganska rejält på honom.
Jag är mycket nöjd över att det i stallet finns flera likasinnade som vill ha ut hästarna så länge som möjligt och oavsett väder eftersom detta är så viktigt för mig samtidigt som Archie inte är så flock-obunden att han skulle tycka om att gå helt ensam medan alla andra stod i stallet.
På det viset var det underbart med en i det avseende ”störd” häst som Décima som glatt hade framlevt sina dagar utan att se skymten av en artfrände resten av sitt liv. Väldigt praktiskt för en hästägare men som sagt inte helt normalt…
Mer snö är utlovat till veckan som kommer och jag misstänker att träningen på tisdag som jag sett så mycket fram emot hänger ganska löst….tyvärr…
Fick själv köra in till ridskolan och ha lektion med Sally där i stället för i ”mitt” ridhus i lördags eftersom dörren till deras transport hade frusit fast.
Med facit i hand var det nog tur för det hade inte varit så trevligt att köra med hästtransport när det snöar så mycket och över huvud taget är det ju dumt att ta onödiga risker vilket både jag och Sallys mamma konstaterade. Det kommer fler träningar….
Som synes finns det gott om snö. På bilderna Archie främst med sina stallkamrater Tage och Lady i bakgrunden. Och denna gången är jag SÄKER på att det faktiskt är dessa namngivna hästar men bara för att jag själv släppte ut dom :=)!
Skrivet
Idag var det dags för en ny whippetträff på en för oss helt ny ”arena” – hundrastplatsen och fårhagarna vid Käglinge rekreationsområde utanför Oxie (som i sin tur ligger strax utanför Malmö).
Ett jättebra ställe att rasta hundar på visade det sig och vi bestämde på stående fot att även förlägga nästa hundträff, nästa söndag 12.00, där.
Vi har ju annars brukat hålla till på den stora hundrastplatsen bakom Jägersros travbana men nackdelen med den mötesplatsen är att man ju aldrig kan garantera att det plötsligt inte dyker upp andra hundar som inte är så vänligt sinnade mot vår whippetflock.
I Käglinge fanns flera fårhagar och en ”riktig” hundrastplats som man kunde nyttja så om det dyker upp någon man inte trivs med så är det bara att flytta till nästa inhängnad.
Till dagens träff dök förutom Ville och hans ägare även Jeanette och hennes make samt deras hundar Lisa och Bella upp. Dessutom kom Jonatan med Lili, en bekanstskap som jag ”raggade upp” på nätet precis när jag hade köpt Soya (Jonatan svarade på min efterlysning om andra whippetägare i Malmö-regionen via ett vinthundsforum jag precis hade upptäckt).
Sist men inte minst fick jag även stifta bekantskap med Magdalena med whippeten CC, ytterliggare ett ”ragg” jag fixat till gruppen via hundforumet på Bukefalos. Internet är härligt, eller hur :=)!
Efter 2 timmars (!!!) pulsande i ibland meterdjup snö tror jag att Soya kommer att sova gott i natt, det kommer i alla fall JAG att göra :=).
Måste förresten berätta vad som hände när jag skulle köra till träffen:
Här i Skåne har det de senaste dagarna kommit ganska mycket snö på sina håll och PRECIS när jag ska köra ut på ”stora vägen” utanför vårt hus hör jag hur man på radion varnar folk för att ”inte ge sig ut i trafiken om man absolut inte måste”.
Jag hann tänka att vi hundentusiaster är lika knäppa som häst-galningarna och precis när jag tänker tanken ser jag…..EN TÄVLINSCYKLIST iförd full mundering (dvs långa cykelbyxor osv) som kommer cyklade i snön. Inser då att det finns YTTERLIGARE dårar förutom hund och hästfolket (och GOLFARNA) :=)!
Soya och Ville avpatrullerade de stora ytorna som hundarna strax ska ta i besittning.
Soya utforskar en grop som hennes ägare strax ska ramla ner i :=)! ”Det som göms i snö….”
Skrivet
Uppslag till mina blogginlägg får jag verkligen i alla möjliga och omöjliga sammanhang och nu senast när jag red i morse. Jag ska inte avslöja VAD det var som fick mig att få en ny bloggidé (än) men så här tänker jag:
För några dagar sedan fick ni tipset att ”kontrollera er serpentin”.
Jag tänkte nu ta detta ett steg längre och ha en hel serie med olika tips på vad man kan kontrollera att man har kontroll över :=).
Personligen tycker jag att tiden kring jul och nyår, då man ju är ledig vare sig man vill eller inte höll jag på att säga är utmärkt för att förbereda hästen inför en ny tävlings eller för den delen TRÄNINGS-säsong.
Har man, som i mitt fall, låtit hästen gå på sparlånga i några/ flera veckor med hel vila, delvis vila och/ eller annat varierat arbete kan det vara dags att kontrollera vissa saker inför det nya ridåret.
Med serpentin-övningen kunde ni enligt mig kontrollera att hästen har en jämn bjudning och är lika följsam i båda varven utan varv efter varv med lösgörande arbete.
I kommande blogginlägg ska jag tipsa er om hur ni kontrollerar andra saker när ni rider i stället för att bara planlöst driva runt längst med ridhusväggarna (men det är det väl aldrig någon som gör, eller :=)).
Så: under de kommande säg 14 dagarna kommer ni FÖRUTOM det sedvanliga dravlet från undertecknad kring hennes förvirrade öden och äventyr med Arch och Soya även att få läsa inlägg med rubrikerna:
– Kontrollera din väg
– Kontollera din trav
– Kontrollera din galopp
– Kontrollera dina byten
– Kontrollera dina vändningar
– Kontrollera din halt och ryggning
Spännande va :=)?
Jag kommer i dessa inlägg inte att snegla det minsta på vad ANDRA skrivit i ämnet utan enbart skriva utifrån mina amatörmässiga erfarenheter.
I princip allt som jag skriver om kan man träna mer eller mindre avancerat på även med en ung häst eller om man inte är så rutinerad själv, det är väl bara bytena i princip som kan undantas från detta.
Förhoppningsvis leder läsningen till att andra kommer med SINA tips och/ eller ifrågasätter/ förkastar eller höjer det jag skriver om till skyarna :=).
Inläggen kommer att publiceras lite då och då, dvs jag garanterar inga dagliga uppdateringar men det är bara att hålla utkik framöver!
Skrivet
Med facit i hand en typisk kvinnlig pose som karlen Arch inte vet hur han ska tolka :=)
Redan i blogginlägg från den 12 februari 2008 (Tillbakablickar; den utdömda hästen som blev ung på nytt) vittnade jag om hur klantigt jag tog fel på en utdömd polishäst och en mycket fin tävlings-dito.
Och i dagens blogginlägg bevisade jag än en gång hur väldigt ”icke-observant” jag är vad gäller andras hästar.
Otroligt nog har jag lyckats lära mig namnen på övriga 6 hästar i ”mitt” nya stall (och även skilja på de likartade namnen Tulle och Tage) men att skilja tex de 2 bruna stora hästarna som står i stallet åt skulle jag svårligen göra om jag såg dom på håll i hagen.
I morgonens inlägg publicerade jag ett kort på Archie och en skimmel som jag påstod var VALACKEN Aramis (en för övrigt SKITSNYGG häst som jag sett på nära håll flera gånger).
Pinsamt nog var det dock inte alls Aramis som var förevigad på kortet utan STOET Vera som jag bara kan skylla på hade täcke på sig och som jag aldrig studerat närmare.
Ja, det är jag i ett nötskal.
Whippetägarna som deltagit på våra träffar kan säkert vittna om samma förväxlingar med deras hundar.
Jag har behövt månader på mig att skilja hundar åt och att lära mig deras namn medan andra direkt verkar snappa upp både hundars namn och utseende.
Även här får jag kanske skylla på att min egen hund är den i särklass lättaste att känna igen eftersom INGEN annan hund är svart (eller så snygg *GARV*) men jag borde nog ändå vara lite mer ”vaken” känner jag :=).
Skrivet
I nästa vecka är det dags för Archie, som skos var 7:e vecka, att få nya skor.
Jag kommer att be hovslagaren att sätta på skor som på bilden ovan, dvs med 2 små broddar som inte går att skruva ur.
Polisrytteriet har sådana broddar på sina hästar året runt (vi har förresten samma hovslagare :=)) och själv tycker jag att de räcker till för den ridning jag ägnar mig åt.
Dels är det ju inte så ofta man behöver broddar i mina trakter (må jag inte ångra dessa ord….) och dels är jag ju ingen uteridningsmänniska av stora mått.
Jag kan som en jämförelse nämna att de hästar som gått med broddar pga ”vinterväglag” (dvs inte när de tävlat hoppning på gräs :=)) på ridskolan de senaste decennierna kan räknas på i princip ena handens fingrar; så ovanligt är det med broddar där.
Vet inte hur läget är i nya stallet som ju ligger mer på landsbygden men själv kommer jag som sagt att nöja mig med dessa små broddar.
Snösulor tycker jag över huvudtaget inte är intressant då jag läst för mycket negativt om dessa. De är jättebra när det finns ordentligt med snö men hur ofta har vi det i Skåne (åter igen…..må jag inte få ångra dessa ord).
Här smälter snön oftast bort inom några dagar eller ibland rent av några timmar och då är det tydligen väldigt lätt att få tappskor om man rider med snösulor.
Hur som helst så är min strategi att sätta på broddar för då behöver man dom oftast inte medan man utan dessa lär ångra sig många gånger om (min tidigare erfarenhet).
Redan i morse var min plan att sätta på vanliga broddar i avvaktan på de permanenta eftersom vi just nu har väldigt mycket snö även om jag tycker att det är ett jäkla pilleri med detta projekt (rensa broddhål, gänga osv).
Steg till och med upp lite tidigare för att slippa stressa med detta men när jag väl skulle ta fram broddarna i stallet insåg jag att de ligger i ett skåp hemma i förrådet.
Jag suckade trött och övervägde att köra hem efter broddarna (det tar bara 3 minuter) men som tur var tittade jag på skorna innan för att hur broddhålen såg ut.
Och här avslöjas det hur ofta jag kratsar hovarna…PINSAMT sällan…..för när jag lyfte på den första hoven kunde jag konstatera att skorna inte hade några broddhål.
Uppsss!!!!!!! Så obeservant är jag!
Uteritten gick trots det utan problem och vi kunde både trava och galoppera i snön. Härligt!
Efter uteritten var det dags för utsläpp och här står Archie och diskuterar med en annan bloggskribents (Aramis) häst:
Archie:
Ja, våra ägare är väl för roliga med sina bloggar.
Aramis:
Ja, tänk så mycket strunt flickorna orkar skriva om.
Archie:
Fast ju mer de skriver desto mindre tid har de att dressera oss, eller vad tror du?
Aramis:
You wish my friend…you wish….
Skrivet
På denna bilden är Archie bara några dagar gammal och redan hundvan!
Vilken gullig ”omfamning” (ehhh…)! Archie, några veckor gammal och ”härdad”! Jag har alltid inbillat mig att det är just dessa första hundkontakter som gjort honom så accepterande mot hundar.
Igår när jag tömkörde Archie i ridhuset och såg Soya ligga centimetrar ifrån den volt på vilken han galopperade så flott kom jag att tänka på hur Soyas första ridhusbesök avlöpte.
Minns ni?
Jag skrev surt på bloggen om den lilla odågan som på alla vis försökte störa mig och Archie när jag red eller tömkörde honom.
Hon skällde som en idiot, försökte dra den stackars hästen i svansen, jagade honom och var allmänt vidrig allt medan gossen godmodigt traskade på.
Ärligt talat är jag övertygad om att följande konversation hade kunnat utspinna sig på den tiden, i alla fall om hästar kunde tala :=):
Birgitta, irriterad ägare:
”Håller du inte på att bli galen på den där jäkla APAN, förlåt, jag menar HUNDEN som jagar dig hela tiden”
Archie, med mild blick:
”Vilken hund????”
Birgitta, nu förundrad ägare:
”Menar du att du inte har varken hört eller sett det svarta monstret som hänger dig i hasorna”
Archie, förvånat och uppriktigt:
”NÄÄÄÄÄ. Jasså!!!! Jaha!!! Där ser man! ”
Hade inte Archie varit så snäll hade jag aldrig vågat fortsätta ha med Soya i ridhuset (otroligt nog har hon aldrig sagt ett PIP vid uteritter eller försökt att jaga Archie en meter då) men tack och lov så kunde jag efter några hörsel-skadande gånger med otäckingen konstatera att något hade botat henne fullständigt för numera är hon knäpptyst och jagar aldrig sin häst.
Nej, numera ligger hon antingen nonchalant utslängd var som helst i ridhuset (orden ”AKTA DIG” betyder fortfarande ingenting för henne) eller så går hon omkring om undersöker gud vet vad.
Även när andra hästar är i ridhuset låter hon dom vara och jag tror inte hon har missat en lektion med Sally och Mulle- min lilla hjälptränare!
Förresten:
På tal om ”djävla hund” och den granne som kallade sin hund för ”din djävel” härom dagen (se blogginlägg från den 15 december):
Visst låter det hemskt när folk pratar så till sina djur?
Nog för att jag kunnat bli vansinnigt arg på mina djur genom åren men att kalla tex Archie för en djävel finns liksom inte på världskartan.
Vi hade förr en hästägare i stallet som då och då SKREK ”DITT SVIIIIIN” till sin häst och det lät så hemsk att man blev gråtfärdig.
Detta konstaterat av en som tyvärr alltid varit lite för förtjust i att svära men där går verkligen min gräns….
Skrivet
Nu när det är mörkt stora delar av dygnet och antingen regnigt och lerigt eller svinkallt och fruset är det många som väljer att ge sina hästar ”vintervila”.
Men är detta något som ”normalhästen” verkligen behöver eller är det en ursäkt för den frusne och vintertrötte hästägaren ska slippa rida?
Om jag på gårdagens rubrik i bloggen svarade JA så skulle svaret på dagens rubrik tvärtom vara NEJ, NO, NEIN, NON och NE, i alla fall om vi med normalhästen menar en häst som rids max 1 timme om dagen, 5-6 dagar i veckan och som på sin höjd tävlar lätta klasser.
Att hästen kan behöva OMVÄXLING efter månader av ”tragglande” träning kan jag absolut hålla med om men jag tror att många överskattar det arbete de egentligen utför med sin häst och från vilket de inbillar sig att hästen behöver vila.
Jag skulle vilja sticka ut hakan och snarare påstå att man ska vara extra noga med ATT rida på vintern, i alla fall man inte har tillgång till stora hagar där man VET att hästen motionerar sig rejält dagligen.
Jag tittar ofta på hur hästar beter sig i den form av små rasthagar som det vimlar av i mina trakter och enligt min erfarenhet blir det inte mycket till ”motion” på dessa små ytor. Hästarna står i ärlighetens namn mest stilla och att då låta hästen ”vintervila” i flera veckor i en sådan hage kan innebära att hästen lagrar upp ganska mycket överskottsenergi som till slut resulterar i att hästen skadar sig.
Ofta är det dessutom så att ”man” har hästen ute kortare tid/ färre timmar vid riktigt busväder och då reducerar man ju också hästens möjligheter till rörelse och stimulans.
Även på sommaren, då många också väljer att vila hästen genom att släppa den på bete kan ju hästen ”fara omkring” i hagen/ på betet men då bedömer i alla fall jag att skaderisken är mindre eftersom det då varken finns lera att halka omkring i eller frusna kraterhål som hästen kan vricka sig i.
Själv är jag tämligen restriktiv med ”vilor” av olika slag då min trista erfarenhet är att hästar brukar ordna detta på egen hand vare sig vi vill eller inte genom att bli halta eller på annat sätt skada sig så att man inte kan rida.
Jag föredrar som sagt OMVÄXLING framför ren vila och är överhuvud taget en stor förespråkare av varierat arbete för att bibehålla en både frisk och motiverad häst.
Senaste kommentarer