Inlägg av

Skrivet

Gult är fult men blått är flott…eller? (både hund och hästinlägg)

Jag brukar säga att det finns en partner för alla, liksom det finns en häst för alla ryttare och en hundras för alla hundtokiga.

Ibland träffar man ju folk som i alla fall jag tänker ”hur blev han/ hon gift” eller så ser man en jätteful hund vars ägare avgudar den eller en häst som går som en kråka men där ryttaren är hur nöjd som helst och det är ju det som är så härligt: alla tycker inte likadant om allting för tänk vad tråkigt livet hade varit då!

I en diskussion längre ner (som från början handlade om Archies svans) skriver jag att jag i min ungdom tyckte att fuxar och skimlar (de som inte blev ljusare med tiden) var de absolut snyggaste hästarna.

Och kanske pga detta så var den första hästen jag köpte en mörk, mörk skimmel- ursnygg- vilket både jag och många med mig tyckte.

Den andra hästen jag köpte var enligt samma logik en fux :=)!

Sedan köpte jag Heron och sedan dess har jag faktisk tyckt att just hans färg är den snyggaste även om det är mer än 20 år sedan detta köp ägde rum.

Att jag därefter köpte Décima (efter att egentligen ha varit långt mer intresserad av ännu en mörkbrun valack) får jag väl tillskriva förnuftet– för hur det än är så är det inte färgen man rider på och i just det sistnämna fallet så rörde sig den mörkbruna hästen som en gammal kråka medan Décima svävade fram över ridhusbottnen :=).

När jag ville köpa Archie redan efter att ha sett honom 2 sekunder på stallgången….ja …hur ska man förklara det?

Jag vill tro att jag inte bara blev bländad av hans utseende utan att jag ju dessförinnan hade hört mycket gott om även hans andra kvalitéer men jag undrar än idag om jag inte hade köpt honom även om han hade slängt av mig vid provridningen :=)?

Idag skulle jag, om jag köpte en ny häst, helst inte köpa en skimmel eller en fux men jag hoppas och tror att jag ändå hade låtit andra egenskaper väga tyngre än en eventuell icke önskvärd färg.

Vad gäller whippets är det samma sak som med hästar; de kan ha många olika färger och olika människor har även där olika smak.

Om jag ska drista mig till en gissning så är de ”brindlade” (”randiga”) whippetarna vanligast och just de tycker jag är…om uttrycket ursäktas…minst vackra…om man nu får säga så (jag känner flera brindlade whippets så jag får här be om ursäkt till deras ägare…. ).

Själv tycker jag att de enfärgade whipparna med stora fläckar i en avvikande färg är finast- det vi hästmänniskor kallar ”skäck” och så de som är helsvarta förstås :=).

De komiska är att jag inte ens tänkte på att det kunde finnas helsvarta whippets innan vi köpte Soya och eftersom hon var lite av en ”specialbeställning” (vi ville köpa en vuxen, rumsren och lydig hund) så kunde vi egentligen ha fått hem en whippet i vilken färg som helst och jag undrar om jag då hade tyckt något annat än det jag tycker idag?

För när jag hade mina gula greyhounds så tyckte jag ju att de var jättefina :=).

Även om jag får otroligt mycket komplimanger för Soyas ganska speciella utseende (hon är ju helt svart förutom några få vita strån på en tass) så har jag hört att ”antingen tycker man att svarta whippets är jättesnygga eller så gillar man dom inte alls”.

Så det är verkligen så att smaken är som baken…och som sagt…tur är väl det!

Som avslutning en läsarfråga:

Vilken tror ni är den mest populära hästfärgen? Motivera gärna svaret!

Själv tror jag att svart och mörkbrun är mest populära (”Svarta Hingsten” har väl tjusat mer än en läsare, ha ha).

Skrivet

Svans-bild på Archie-look-alike!

Tänkte leta upp en bild på Archies flotta svans men hittade faktiskt ingen riktigt bra som gör honom rättvisa OCH där ryttaren (moi) inte ser ut som en knäppgök!

Så jag kollade helt fräckt på min goda väns hemsida eftersom hennes häst otroligt nog är väldigt lik Archie på BILD.

Jag skriver otroligt nog för dels har vi ju så klart köpt våra hästar oberoende av varandra :=) och dels så är hästarna inte speciellt lika IRL medan man på vissa bilder lätt hade kunnat förväxla den ene med den andre.

Så: här ser ni hur JAG tycker att en fin svans ska se ut :=)! OBS! Det är inte min vän som rider på bilden.

Skrivet

Lite hår-resande läsning :=)?

Som redan nämnts i tidigare inlägg tryter min inspiration lite just nu så ni får stå ut med mer eller mindre tramsiga inlägg framöver.

Under avdelningen ”Otroligt intressant vetande” eller som vi sa när vi var små: ”intresseklubben antecknar” eller ”aj, jag fick en intresse-PIL (?!?!) i ögat” kan jag berätta följande:

Härom dagen då jag var hos Ebba och hon red Archie noterade jag hur OTROLIGT vacker SVANS han har :=)! Det har jag förvisso alltid vetat men ibland blir man hemmablind och ser inte längre det självklara :=)!

Det hade så klart varit ännu roligare om jag hade noterat vilka fantastiska gångarter han utrustats med eller något annat ”nyttigare” än en vacker svans men men….man tager vad man haver…

Tänkte först ”äh…jag kanske överdriver…det kanske inte är Archies svans som är så himla fin…så ser kanske de flesta svansar mer eller mindre ut” men då jag tittade på de 2 andra hästarna som reds och kunde konstatera att deras svansar motsvarande ungefär en fjärdedel av Archies pös jag stolt.

Så klart är det ju så med hår (både människors och djurs) att rena ANLAG spelar stor roll och det är då verkligen inte min förtjänst att Archie har en tjock, lång och dessutom SJÄLVLOCKLIG svans med till och med lite rödbruna slingor i. Varje hästfrisörs DRÖM skulle jag gissa *GARV*.

Fast medan en exteriördomare jag träffade en gång hävdade att en hästhals aldrig kan bli för lång så vill jag faktiskt påstå att hästsvansar, hur mycket man än vill ha dom rejäla, faktiskt kan bli för tjocka.

En fd stallkamrats häst har så tjock svans (på fullt allvar ungefär dubbelt så tjock som Archies) och den är så tung att den nästan alltid hamnar mellan benen på hästen när den går. Det ser faktiskt ganska ”dumt” ut och hästen orkar så klart inte hålla uppe denna jätteklump på något flott vis :=).

Skrivet

Veckans träning och detta pysslar vi med just nu

Jag har ju inte för vana att dagligen och stundligen och i minsta detalj rapportera om min egen häst eller våra ridpass- så spännande är inte mitt hästliv- men eftersom jag inte har så mycket annat att skriva om för stunden kan jag ändå ta tillfället i akt att berätta lite om vad som händer och sker på ridfronten.

Som jag redan nämnt kommer jag att fortsätta att tävla LA-klasser i år och jag tränar därför på olika moment som ingår i dessa program. Halter ur galopp, enkla byten, bakdelsvändningar, ryggning, skänkelvikningar så som de ska utföras i programmen osv är bland annat sådant jag sysslar med på egen hand förutom rent lösgörande arbete givetvis.

Rider också skolor och gör något enstaka galoppombyte om det känns som läge för det men det är inte på bytena fokus ligger just nu kan jag säga. Jag vet att Archie kan göra dom rent och bra om allting stämmer och det får räcka ”for now”. Just eftersom det i dagsläget är så att jag inte bara kan göra bytena ”när andan faller på” så vill jag inte hålla på för mycket med detta- här satsar jag helt klart på kvalitet framför kvantitet då det är så lätt att man förstör mer än man lär hästen om man inte får till bytena helt 100. Jag har tidigare varnat för att hålla på för mycket med bytesträning på egen hand om man inte är tillräckligt rutinerad och det känner jag själv att jag INTE är. Hur som helst vill jag inte riskera samma ”pannkaka” som med Décima där jag satt och berömde vad jag trodde var helt rena byten där det visade sig att hon av och till bytte ”ett halvt efter bak”- mycket svårt att känna och tyvärr något som jag och mina dåvarande tränare inte lyckades träna bort = Hejdå placeringar i medelsvår :=(!

Jag har också börjat variera formen lite mer och inte bara fastna i ”tävlingsformen” som jag personligen tycker att det är lätt att man gör. Archie har ju verkligen inga problem att gå i en längre/ lägre form, tvärtom är det den HAN föredrar och just därför har jag kanske överdrivit att INTE rida så men har nu alltså tänkt om. Korta bitar låter jag honom gå där och ”vila” lite och sedan tar jag upp honom i formen igen.

I veckan har jag varit hos Ebba och tränat som vanligt och denna gången ville hon sitta upp och ”känna på” skolorna. Ebba brukar rida Archie kanske var 5-6 gång så det var ingen ovanlig begäran.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; i valet att träna för någon som kan och vill sitta upp på ens häst och motsatsen så föredrar jag tveklöst det förstnämnda.

Jag har ju även tränat för några tränare som av olika anledningar (ålder i det ena fallet och ren feghet i det andra fallet skulle jag gissa) inte ridit min häst så jag kan ju jämföra vilket som varit till mest nytta för både mig och hästen.

Medan Ebba rider brukar vi ha små diskussioner och jag kommenterar ofta olika saker hon gör i stil med:

”Åt det hållet tycker JAG att han är mycket lättare att flytta, vad tycker du” eller ”tycker inte du också att han är bättre på yttertygeln i den öppnan….” osv.

Att kunna prata om de olika rörelserna medan man ser dom utföras är jättebra tycker jag och bara att överhuvud taget SE hästen utföra olika moment är guld värt. Ibland kan det ju kännas på ett visst sätt men se annorlunda ut och exempelvis Ebba kommenterade själv under ridpasset att vänstergaloppen KÄNNS sämre än vad den ser ut.

Så förutom att Ebba red skänkelvikningar (som har förbättrats en hel del), öppnor och slutor blev det en del galoppjobb där fokus ligger på att korta men ”snärta till” galoppsprången som tenderar att bli för långa och oengagerade.

Ebba tycker också att Archies vänstergalopp är jättestötig vilket jag, som ju ridit hästen dagligen i flera år blivit helt avtrubbad från att känna. Inte desto mindre är det viktigt att påminnas för om man blir hemmablind är det ju lätt att sluta arbeta på de problem som hästen objektivt har och som både syns och känns av andra. Själv har jag ju svårt att SE min egen häst samtidigt som jag rider på den, i alla fall går det inte att detaljstudera allting i spegeln- särskilt inte om man är så närsynt som jag :=).

Fick även se en annan trevlig sak medan Ebba red men mer om detta imorgon :=)!

Skrivet

Speciella annonser, del 9

http://www.blocket.se/alvsborg/Godsel_25406259.htm?ca=23_11&w=3

En riktig SKIT-annons skulle man kunna säga, eller hur :=)?

Tanken är verkligen god; att gratis bli av med sin hästgödsel samtidigt som någon annan får nytta av den men jag undrar hur stort kundunderlaget egentligen är?

Väldigt litet dristar jag mig till att påstå.

Under mer än 20 år på en av Malmös största ridskolor, som dessutom är granne med ett VILLA-område, har jag nog sett människor som kommit för att fråga efter/ ta gödsel till sina rabatter och dylikt kanske…..tja….inte ens en handfull gånger.

Annars hade man ju lätt kunnat avsätta ett hörn på gödselstacken där man la helt ren gödsel (från när hästen bajsar på stallgången eller i transporten tex) som folk kunde hämta men jag tror som sagt att intresset är mer eller mindre noll.

Skrivet

Billigare under tvång eller dyrare frivillighet?

Om en av grannkomunernas ridskolor kunde man läsa följande i helgens Sydsvenska:

http://sydsvenskan.se/omkretsen/burlov/article618979/Stallvagran-betyder-boter.html

Jag får en känsla av att konceptet håller på att bli allt vanligare, har läst om liknande upplägg på andra ridskolor den senaste tiden.

Ja, vad ska man tycka om detta?

Själv är jag rabiat motståndare av alla former av ”tvång” enligt ovan och har alltid varit.

Jag är inte ogin med min tid eller tjänster men då ska det vara för att jag vill, inte för att jag blir tvingad.

Vi vet ju alla också att det som sker framtvingat aldrig görs lika bra som det man gör frivilligt; en viktig aspekt att beakta tycker jag.

Sedan ska jag vara ärlig och säga att om jag hade haft min häst på en ridskola där allt stallarbete sköttes av olika ungdomar varje helg så hade jag inte varit alls förtjust i detta.

Har man ingen erfarenhet av stallarbete och dessutom bara ska göra det kanske 1 helg i halvåret så är det lätt hänt att det blir tokigheter på vägen och ibland rent av farliga sådana.

Minns en gång då en av ridskolans ridlärare bad några elever om hjälp med fodringen.

Heron hade hönät som skulle hängas in och då jag kom såg jag att nätet hängde så lågt att det nuddade marken!!!!

Verkligen stor risk för intrassling men har man aldrig sett ett hönät är det ju inte lätt att veta hur man ska hänga upp det.

Andra gånger hade vissa elever glömt att titta i hästarnas krubbor innan de fodrade (eller så har de varit äckelmagade???) för hästar som hade råkat bajsa i krubban fick vackert stå och äta i sin egen skit! Sådant gör mig VANSINNIG!!!!!

Nej, det här idiotiska systemet med tvång och böter om man inte ställer upp är bäddat för konflikter och det måste gå att hitta bättre sätt att lösa stallarbetet på helgerna.

Till syvende och sist får man ju höja priserna på ridlektioner om det inte går att lösa på annat vis men att bötfälla sina elever gör bara att man riskerar att förlora dom i stället. Det är vad jag tror.

Att som klubben i artikeln påstå att man ”vill öka ryttarnas ideella engagemang” är för det första enligt mig rent bull… och bara en omskrivning för att man vill ha gratis arbetskraft och dessutom så ska man, som jag redan varit inne på öka sitt engagemang om man vill det, inte för att någon försöker tvinga en.

Skrivet

Veckan som gått

Den gångna veckan har varit den tredje och sista med ledighet under ordinarie arbetsvecka och det kommer nog att bli tungt och ovant att börja jobba heltid igen :-). En del (oftast trevliga) saker vänjer man sig fortare vid än andra….

För att i viss mån kompensera detta kommer jag att sluta tidigare 2 dagar i veckan under resten av månaden- det blir mitt sätt att uthärda vintern. Jag tycker att man får ut otroligt mer av dagen bara av att sluta 2 timmar tidigare så det är ett väl beprövat koncept för min del.
Det är bara att vara tacksam över att jag har ett arbete där detta är möjligt, det är ju tyvärr inte alla förunnat.

Vädermässigt har Skåne åter visat sig från sin mest varierade sida.
Ena dagen – 11 och vindstilla och sol, nästa dag -3, blåst och mulet och tredje dagen mycket hårda vindar och nollgradigt!

Som bekant blir det ju avsevärt kallare när det blåser och då uppskattar man ”sitt” ridhus till fullo vill jag lova.

På Archie och Soya-fronten inget nytt, den förstnämnde tränar på och den sistnämnda löper fortfarande.
”Menseriet” har påverkat snabbspringarens aptit så att hon knappt har velat äta ens skinka eller grisöron vissa dagar men snart är ordningen förhoppningsvis återställd.

Turligt nog, i detta sammanghang i alla fall, finns det nästan inga hundar i grannskapet (bara 3 tikar) eller där vi rider så Soya har kunnat springa lös trots höglöp. Bästa kompisen Enzo är kastrerad så när de träffades hade de inga tankar på annat än den sedvanliga ”kom ikapp mig om du kan”-leken.

För min egen del har veckan resulterat i bland annat ett biobesök och precis som jag rekommenderade filmatiseringen av de 2 första Stieg Larsson-böckerna kan jag nu rekommendera den tredje. Fast man bör ha sett de två första filmerna för att verkligen ha behållning av filmen (”Luftslottet som sprängdes”).
Nu ser jag fram emot premiären av ”Snabba cash” (15 januari) eftersom boken var (för mig oväntat…trodde inte jag skulle gilla den genren…) mycket bra!

Ett sadelköp blev det också efter månader av letande på framför allt Blocket.

Det har blivit en trevlig vana att jag ger mig själv dyra och uppskattade julklappar varje år; förr-förra året gav jag mig själv en bil (den bästa jag haft), förra året blev det ett nytt släp (det bästa jag haft) och sedan gav jag och maken oss själva Soya- världens finaste hund!
Ska vi basera sadelköpet utifrån ovanstående kommer Archie snart att byta karriär och bli världens bästa hopphäst! Nääää….. Tror inte det va :-)!