Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Efter en väldigt smidig och snabb resa var vi framme vid hotellet redan vid 10 på morgonen (!) och en stund senare kunde jag beundra utsikten från poolområdet och ta årets första dopp:
Vi provdoppade även tårna i havet med det var ärligt talat lite för kallt för vår smak.
Vädret skulle jag beskriva som stekhett och för några få dagar är det helt ok för denna typ av semester.
Att bara slappa, sitta på uteserveringar och verkligen ha den där semesterkänslan är så härligt tycker vi båda och att resa är ett stort gemensamt intresse.
Vi är i Albufeira, en ort utmed Algarvekusten och stannar tills på onsdag vilket vi tror blir lagom- sedan brukar vi bli mätta på sol och bad.
Någon liten utflykt hoppas vi göra men mest bara ta dagarna som de kommer.
I morse/ natt var det tidig uppstigning och om allt går som planerat kommer vi att befinna oss i Portugal någon gång idag.
Att resa när man har djur OCH är petig OCH bor i obygden och, och, och…….kräver en planering som om vi skulle på en världsomsegling men vi ska inte vara borta mer än några dagar.
Jag kommer som vanligt att bombardera er med diverse kanske ointressanta bilder och dito text men det roar MIG och ni kan alltid scrolla förbi.
Finns det något (förutom när folk tar foton på sina fula fötter *ASG*) som förstör en annars trevlig bild som ska symbolisera ”social gemenskap” som när människor fotograferas stirrandes ner i sin mobil?
Jag glor själv MASSOR i mobilen stora delar av min vakna tid men nog kan man väl lägga ifrån sig den när man ska ”umgås” eller i alla fall vid fotografering?
Träning för Nina i morse och även idag var det växthuseffekt i ridhuset så både jag och Frenchie var varma innan vi ens hade börjat passet.
Men det gick bra och var lika kul som det alltid är och jag hyser inga tvivel om att kylan snart är över oss igen.
Jag hoppas att det myckna regnandet efter den katastroftorra inledningen på sommaren resulterar i en lång sensommar där hästarna kan beta ”vettigt” gräs länge.
Vid den här tiden förra året hade jag redan börjat stödfodra Frenchie ute för han ansåg att det knastertorra gräset var oätligt och stod mest och glodde.
Nu har jag precis landat i soffan efter att ha målat färdigt en vägg bakom lösdriften:
Jag har också tvättat av en del algpåväxt på plåten:
Nu har jag inga måsten kvar att fixa med under denna semestern; så klart finns det alltid saker man kan lägga tid på men det kan också vänta.
En kommentar från en bloggläsare nyligen kring det här med att ge beröm inspirerade mig till dagens blogginlägg som jag även har berört tidigare genom åren.
De som känner mig vet att jag aldrig ger beröm som jag inte menar men däremot tycker jag att just ge beröm är både trevligt och kommer lätt för mig.
Och det har jag märkt att en del reagerar på. De vet ibland nästan inte vad de ska säga eller blir generade om man berömmer dom för de verkar väldigt ovana vid att få denna positiva feedback. Och alltså inte av mig specifikt utan över huvud taget.
Och det tycker jag är sorgligt och tråkigt; att en del har så svårt för att säga något positivt till andra.
Själv har jag använt mig av det här med beröm som en form av medveten ”bonding-teknik” med mina klienter och det brukar fungera ypperligt.
ALLA människor har något som de är bra på, som de äger eller något kroppsligt attribut och jag ser absolut inget fel i att lyfta fram detta.
Att berömma någons kofta, frisyr, förmåga att laga mat, baka, ha en vacker handstil, väluppfostrade barn, söt katt….listan är oändlig.
Och det finns nästan ingen människa jag hittills har stött på som har reagerat negativt eller misstrott mig när jag sagt något positivt (=gett beröm) för gissningsvis förstår de att jag menar det eftersom det annars inte hade funnits någon anledning att säga det.
Och varför inte göra någon glad om man kan? Det är så otroligt enkelt och kan ge mycket tillbaka. Prova själva!
Jag började min dag med att skritta ut i skogen med Frenchie; det blev en ”halv vilodag” kan man säga.
När jag ändå var ute och körde lite senare på dagen passade jag på att hämta lite äpplen hos en privatperson som gärna ville bli av med lite av sitt överflöd.
Själv har jag väldigt lite egna äpplen i år så det här blev win-win och så är det alltid tycker jag; att det finns många som gärna skänker bort sin frukt för att slippa slänga.
Hi hi….kanske tur att jag GISSAR att 99% av mina läsare är kvinnor för annars tror jag att det jag ska skriva nedan hade orsakat ännu mer ifrågasättande och idiotförklarande än vad jag kanske kommer att få ändå?
Men: jag har noterat en grej som jag skulle vilja diskutera med er och det handlar om hur män vs kvinnor uttrycker sig på nätet om det handlar om mer ”allmängiltiga ämnen som diskuteras på ett icke akademiskt vis” om ni förstår hur jag menar.
Som några ofullständiga exempel på sådana ämnen kan jag ta tex bilkörning, matlagning, väder, nyheter och kändisar till skillnad från tex åsikter om nobelpristagare, cancerforskning och högskoleutbildningar.
Och vad gäller de förstnämnda ämnena har jag märkt att män i mycket högre utsträckning tenderar att skriva tramsigt, nedsättande, förlöjligande, rasistiskt och t.o.m. med rena personangrepp på ett helt annat sätt än kvinnor.
Mina åsikter grundar sig på det fåtalet gånger jag har varit inne på Flashback som måste vara ett av de värsta forumen i Sverige och vars medlemmar jag ber till gud inte är representativa för vår befolkning och i olika grupper på Facebook.
Även om antalet män på Fejjan tycks väldigt mycket färre än antalet kvinnor så är det vanligare att dessa karlar skriver så som jag menar och jag undrar varför?
Har män inte samma förmåga att uttrycka sig? Har de ett större behov av att skämta, göra narr av folk, idiotförklara andra, spy ut rasistiska kommentarer eller har jag bara haft otur när jag har stött på detta?
Nä…så klart sitter inte Frenchie på bilden även om det för den oinvigde kan se ut så; han är precis på väg upp efter att ha gjort den sedvanliga ”post-riding”-rullningen (ägaren tackar honom att han gjorde den på gräset och inte i sin egentillverkade grusgrop).
På temat ”sitta” pratade jag och Nina igår om hur det är så lätt att glömma vissa svårigheter man haft när de ebbat ut och så tycker jag det är med vänstergaloppen. Den var mycket sämre än högergaloppen tidigare och i början ville Frenchie både göra sig tung i handen, gå framstupa och helst dra tyglarna ur mina händer så att de (tyglarna) blev jättelånga.
Nu ”sitter” han mycket bättre i galoppen och det känns inte längre som en utopi att kunna vända runt i en piruett med lite mer träning.
Över lag blev det ett fint pass idag och jag är tacksam för varje sådant vi kan lägga till vår gemensamma lista.
En av många fördelar med att bo som vi gör; utan grannar inom synhåll är just detta; avsaknaden av grannar 🙂 !
Jag kan gå ut och slänga soporna i bara trosor och en t-shirt, ta in hästarna iförd långkalsonger och en tröja, Molly kan springa runt utan att någon stör sig och hästarna påverkar ingens allergier. Som exempel.
Man skulle kanske kunna tro att folk på landet mer än stadsbor lever i ett större lugn och harmoni med varandra och naturen men ibland undrar jag.
Jag är medlem i en grupp på Facebook som heter ”Vi med gård” och ska man döma av de som skriver där är det ingen måtta på konflikterna ”på landet”.
Det som jag finner mest märkligt är, fast det är ju så nästan överallt där man kan skriva till vilt främmande människor, de åsikter som framförs om någon dristar sig till att ställa en fråga.
För på landsbygden är det tydligen så att man ska bevara grannsämjan till varje pris men man ska inte heller bry sig om lagar och regler som gäller i övriga samhället utan göra lite som man själv tycker passar en bäst.
Man får inte lov att känna sig störd om någon kör motorcross till sent på kvällarna, man ska acceptera att grannar sågar ner ens träd, att förbipasserande lånar ens saker och att vägarna i ens skog körs sönder, bara för att ta några exempel. Dumpar någon trädgårdsavfall på ens marker finns det faktiskt värre saker så detta är inget man behöver lägga energi på.
Och passar det inte bör man flytta för då är man bara en skitnödig stadsbo som inte fattar hur det är att leva på landet.
Man får inte heller lov att säga att man har en gård om man gud förbjude bara har några hästar för dels krävs det en viss storlek på ytan man äger för att man ska få använda sådana ord (gård) och dels är ju hästar inga riktiga djur så som grisar och kor för de används bara till att förstöra miljön samtidigt som människor bara leker med dom.
Ja, detta är några av de åsikter jag läst på forumet…tänk att vuxna människor ens orkar lägga krut på att spy ut sin galla på detta viset?
Själv njuter jag av lugnet på Ryhus och är glad att slippa dylika konflikter och irritationsmoment i vardagen.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer