Jag känner helt naturligt både personer som har barn i alla möjliga åldrar och de som av olika anledningar är barnfria, som jag själv.

Och jag har flera gånger slagits av hur det i alla fall för mig är svårt att samtala avslappnat med personer som har sina mindre (säg…under 5 år) barn med sig när vi träffas.

Våra samtal blir ständigt avbrutna och jag har ofta känslan av att föräldern har sitt fokus mer på barnet än på mig/ det jag säger/ vårt samtal och det känns tråkigt.

Jag fattar absolut att det ”måste” vara så och att man som förälder inte kan sitta och chilla när det medföljande barnet pockar på uppmärksamhet av olika anledningar men då kanske även föräldern får förstå om man undviker/ avstår från dylikt umgänge?

Jag menar verkligen inte att man ska sluta umgås med de som har småbarn bara för att man själv har valt bort att reproducera sig men i mitt fall finns det trevligare aktiviteter att ägna sig åt med mammor/ pappor och barn än att hoppas på att kunna prata och/ eller äta/ fika i lugn och ro.

Det finns mycket annat man kan göra tillsammans där fokus inte är lika mycket på att samtala för just när man pratar med varandra vill jag inte sitta och fundera över om personen mitt emot mig överhuvudtaget hör vad jag säger eller om fokus är någon helt annanstans (läs: på barnet).

Känner ni igen er eller tänker ni att jag är värsta surmuppen och en barnhatare (det sistnämnda märkligt nog en förekommande uppfattning om folk som valt att inte skaffa barn).

Läste en tråd på Facebook där en mamma till ett ridande barn uttryckte att det är synd att det inte var en prisutdelning till häst när dottern tävlade.

Själv tycker jag att prisutdelningar utan häst är utmärkta och föredrar tveklöst dessa framför de till häst.

Dels ut ett säkerhetsperspektiv och dels ut ett hästvälfärdsperspektiv.

Att dras ut ur transporten efter en fin prestation för att galoppera omkring i ett varv är knappast positivt för hästen; den vill säkert hellre stå kvar i transporten och få komma hem så fort som möjligt.

Ser man sig omkring på dressyrtävlingar i Skåne i alla fall sker dessa ofta med tomma läktare, publiken är obefintlig.

Så för vems skull man skulle galoppera runt kan i alla fall jag verkligen fråga mig?

Första gången Vicke blev placerad på tävling efter att Henrik och jag träffades bjöd jag honom på middag ”för att fira” och lovade också att detta skulle bli en tradition- väl medveten om att risken/ chansen för frekventa gratismiddagar var rätt så liten då det inte gick speciellt bra när jag tävlade. Och visst fick jag öppna plånboken då och då men jag blev knappast ruinerad ha ha ha.

Traditionen har fortsatt även med Frenchman som hittills lyckats bättre än sin föregångare men jag betalar mer än gärna en middag eller lunch för min man; som ni kanske förstår är det mest en kul grej ärligt talat.

Henrik själv började spela golf för något år sedan och det har hittills gått väldigt bra för honom.

Han sänker ganska ofta sitt handicap och även om det blir svårare och svårare ju lägre handicap man har så händer det då och då och han har även varit placerad i en tävling han deltog i nyligen.

Detta fick mig att föreslå att vi ska utvidga ”bjudluncherna/ middagarna” så att jag fortfarande bjuder om jag är placerad och Henrik bjuder om han sänker sitt handicap eller blir placerad när han tävlar.

Vi får väl se vem som tjänar mest på denna deal ha ha ha men just nu har jag precis inkasserat en god lunch helt gratis 🙂 (igår).

Jag måste skratta….

Jag brukar hävda att jag är ganska barnslig för att vara 56 år gammal och uppenbarligen är jag inte ensam om det.

Jag har tex en bloggläsare som verkligen är barnslig om ni frågar mig då hen har skickat x olika kommentarer till min blogg och nästan varje gång med ett annat namn eller vad sägs om M, Malin, Lena, Lisa och Lina? Alla skickade från samma IP-nummer.

Man kan ju undra varför personen byter namn i kommentarsfältet hela tiden och vad som är vitsen med det?

Förvisso är alla kommentarerna skrivna med samma trista och tykna ton men det behöver man väl inte skifta namn för att göra, eller 🙂 ?

Som ni vet är min policy att i princip godkänna alla kommentarer eftersom jag till 99% tycker att den som skriver något elakt/ sårande/ dumt ofta faller på eget grepp så att säga.

Och även om jag kan skratta åt denna barnslighet så hoppas jag att ni förstår att jag föredrar om ni alltid använder samma användarnamn oaktat vad ni heter ”på riktigt”- det blir trevligare för alla så!

Ett fenomen jag stöter på relativt ofta på olika trädgårds/ odlarsidor på Facebook är att någon lägger upp en bild på ”något grönt” och skriver ”kan ni se vad detta är för något…jag har GLÖMT vad det är jag har planterat/ sått” !?!?

Hur ska jag tolka detta?

Att man odlar sådana mängder att man blir helt vimsig 🙂 🙂 🙂 ?