Då och då dyker de upp; inläggen där man tävlar i vem som har sin häst ute i hage längst och där en del hästägare skuldbeläggs och sågas med fotknölarna för att de, enligt andra, gör ”fel”.

Läste nyligen ett inlägg författat av en person som sökte stallplats men förfärades över att det ”överallt” var ”utsläpp när det börjar bli ljust och intag innan mörkret faller” som gäller= för få timmars hagtid enligt skribenten.

Och som vanligt blev det ingen hejd på de som ville leka Bror Duktig och berätta att hos dom, där går hästarna minsann ut klockan 5 och tas in 22….typ…

Jag är sååå trött på detta onyanserade snack!

Ja, har man eget stall kan man så klart göra som man vill och då hade min häst också gått ute på liknande vis.

Men nu gällde diskussionen stallplats och många stall bygger på ett kollektivt ansvar eller att en avlönad person sköter in och utsläpp.

Jag undrar hur många hobbyryttare som hade varit intresserade av  att åka ut till stallet 5 på morgonen för att släppa ut 5-15 hästar innan jobbet eller köra tillbaka klockan 20-22 för att göra detsamma?

Enligt min erfarenhet; ytterst få!

Och även om intresset fanns; hur säkert är det att hantera x hästar i mörker?

Enligt min erfarenhet är inte alla hobbyryttare särskilt erfarna ”hästmänniskor”, ibland är aktuell häst deras första egna efter x år på ridskola och osäkerheten kring att hantera andras hästar kan vara stor.

Och när osäkra människor hanterar andas hästar kan det bli problem, problem som ökar vid tex mörker.

Och nej, alla stall har inte belysning som ett fotbollsarena.

I inlägget jag läste ondgjorde man sig också över att en del personer ville ”hålla kväll” tidigt och så fick man gudbevars inte tänka och känna som hästägare.

Man ska leva för sin häst och hela ens liv ska kretsa kring dess välbefinnande. Punkt.

Jag som trots allt lever vääääldigt mycket för min häst, tycker jag själv i alla fall, måste sucka igen.

Att kräva att inackorderingsstall ska drivas så som man hade gjort på den egna gården är inget annat än en löjlig utopi; många stallägare bedriver redan ren välgörenhet utan vilken massvis av hästägare hade fått sälja sina bebisar- låt oss vara tacksam för det!

Som vi har diskuterat många gånger förut kan hästlivet mycket snabbt förändras åt alla möjligs håll.

Idag undrar jag om ni har en plan eller tankar kring hur ni skulle göra om ni väldigt hastigt och oplanerat miste er häst?

Skulle ni köpa en ny häst eller lägga hästägandet på hyllan, permanent eller under väldigt lång tid?

Skulle ni kanske bli medryttare i stället?

Hur skulle ni finansiera ett nytt hästköp?

Själv har jag sedan länge lagt undan pengar till en ny häst; ni vet….”better safe than sorry”.

Att jag sedan verkligen inte VILL ge mig ut i hästletardjungeln är en annan sak och jag hoppas verkligen slippa detta under många år.

Men det är skönt att kunna om jag skulle vilja så att säga.

Efter en diskussion på nätet påmindes jag om att jag faktiskt aldrig ryktar.

Äger inte ens en ryktborste sedan gud vet hur många år tillbaka!

Jag har detta till trots alltid haft hästar med blank hårrem så även om jag absolut tror att rykt är bra massage osv så är jag övertygad om att den inte behövs för utseendet i alla fall 🙂 .

Anledningen till att jag själv prioriterat bort rykten är, förutom att jag som sagt inte ser nödvändigheten, att jag rider på morgnarna innan utsläpp och att all tid då liksom tas av hagtiden.

Eftersom jag vill att Vicke ska gå ute så länge som möjligt vill jag inte “slösa tid” på att rykta och jag tycker dessutom, det ska jag erkänna, att det är tråkigt.

Hade jag ridit på kvällarna är det möjligt att jag hade lagt liiite tid på rykt men jag tycker som sagt att det räcker gott med avborstning.

Hur gör ni? Ryktar ni? Ibland? Dagligen? Aldrig? Varför?