Nej, jag funderar inte på att köpa en ny häst även om jag gärna hade haft EN TILL om ekonomin inte hade satt käppar i hjulen.

Men min fråga idag är om NI kommer att köpa en ny häst om något skulle hända med den befintliga så att den fick tas bort?

Känns det för er helt självklart att köpa en ny häst eller skulle ni kunna tänka er att ta en paus, sluta med hästar helt eller rent av bli medryttare?

Hur tänker ni?

Det känns som att det har blivit lite ”på modet” att prova att rida utan huvudlag; jag har i alla fall läst om det flera gånger på senare tid.

Vad säger ni; är det något ni hade vågat er på eller har ni rent av redan provat?

Själv hade jag absolut vågat prova inom ridhusets 4 väggar om jag såg någon mening med det men jag kan inte garantera att det hade gått varken lätt eller utan i alla fall en liten risk, så länge vi talar om Vicke.

Heron, Décima och Arch hade man säkerligen kunnat göra det hur bra som helst på…dom saknade alla den lilla nerv som jag uppskattar hos Vicke men som också kan göra att man får vara lite mer försiktig.

Men som sagt; jag ser inte riktigt syftet så jag håller mig nog till mitt träns 🙂 .

Ja, efter att ha sett en artikel om bockande hästar började jag fundera på just detta.

Själv har jag nämligen på alla år jag ridit i princip inte råkat ut för en enda ”bock” och det kan man ju undra vad det beror på?

Har jag medvetet valt lugna och snälla hästar som jag TROR inte ska bocka och haft turen att också få min önskan uppfylld?

Finns det ryttare som liksom med sin ridning uppmuntrar hästen att bocka?

Ja, inte vet jag men som sagt: hos mig en fenomenet extremt ovanligt.

Vicke har aldrig någonsin bockat, inte heller Kreon (han sparkade däremot bakut fler gånger än jag kunde räkna) och inte ens de hästar jag köpt som väldigt unga och knappt ridna (Heron som 4-åring och Décima och Archie som 3-åringar) har bockat.

Jo…jag vill minnas att Décima eller om det var Archie…det är så länge sedan…gjorde liksom världens minsta bockning vid ett tillfälle men annars….näe….

Vad är era erfarenheter? Har ni haft eller har ni bockmaskiner (Åse du behöver inte svara ha ha ha)?

Eller vad tror ni 🙂 ?

På tal om gårdagens inlägg om att drömma sig bort undrar jag om ni någonsin ångrat ert yrkesval eller rättare sagt; HELLRE hade velat ha ett annat om ni kunde utbilda er igen?

Om ni fick drömma utan begränsningar som pengar, tid, ork, barn, bostadsort, antagningspoäng och annat; finns det något ni hade velat utbilda er till och varför?

Själv är jag tämligen nöjd med mitt yrkesval men om jag fick samma lön och utbildningen fanns i Malmö hade jag velat utbilda mig till hästveterinär.

Men jag vill varken leva på studielån eller flytta och såååå mycket drömmer jag inte om just veterinäryrket men om….

För många år sedan hade jag en vän som ibland kunde prova en massa skor i olika affärer trots att hon inte alls hade för avsikt att köpa några- hon tyckte bara att det var KUL!?!?!

Sedan dess har jag förstått att det också finns ganska många som är inne på olika hästförsäljningssajter och kollar- inte alls för att de söker efter en häst utan åter igen för att det är roligt.

Samma sak med hemnet som tydligen har många hus-junkies som besökare, framför allt kvinnor som känner till vartenda objekt som finns ute på nätet.

Är ovan något ni känner igen eller nöjer ni er med att kolla på häst och ryttarutrustning på nätet och önska att ni hade mer pengar?

Jag gör ingetdera faktiskt- ser liksom ingen mening med att frestas om jag ändå inte kan köpa vad det nu kan handla om.

Satt i helgen och tittade på lite resultat från olika dressyrtävlingar och måste åter (har skrivit om detta förut) kommentera hur otroligt ojämnt en del domare kan döma sinsemellan.

Frågan är om det är odelat bra eller inte att ha 3 domare som dömer när resultaten kan skilja sig så mycket åt?

I fredagens MSV A på Strömholm blev tex den som vann placerad som 6:a av en av domarna och den som blev 2:a var placerad som 8:a av en annan domare.

Den som fick fjärdepriset var rankad 8:a, 12:a och 1:a av domarna?!?!?

7:e placerade var rankad 3:a, 23:a (!!!!) och 4:a?!?!?!

8:an var rankad som 18:e, 10:a och 2:a?!?!?

Jag menar…att en domare alltså tycker att man är nästan vinnare av klassen (2:a) medan den andre inte ens anser att man ska ha rosett (som 18:e av 10 placerade).

Ja, jag kan bara hoppas att det inte är så ofta sådana här skillnader förekommer för personligen hade jag ju inte tyckt att det hade varit kul….

Åhhh vad jag nickade instämmande när jag läste denna artikel som jag tycker är sååå ”spot on”.

Nu ska jag inte påstå att jag BRUKAR läsa barns hästbloggar men av de gånger jag gjort detta och framför allt på de UNGDOMS-bloggar jag följt eller följer stämmer det till 100 %.

Det är otroligt mycket prylsnack och prylhets man kan få läsa om och man inser ju snabbt som vuxen att dessa unga (runt 20) människor ibland totalt har tappat sinnet för proportioner och helt verkar sakna verklighetsförankring.

Man tipsar om stövlar för runt 8 papp, hjälmar för liknande summor, jackor och andra kläder med prislappar som jag vet att få vuxna, heltidarbetande människor kan unna sig.

Även hästen ”måste” ha all möjlig enligt mig fullständigt onödig utrustning (vem behöver 20 schabrak och lika många täcken till EN häst) och man kan ju undra hur allt detta finansieras?

Tja, en ungdom försvarade sitt shoppande med att hon minsann betalar för alla saker SJÄLV vilket ter sig otroligt komiskt när hon samtidigt medger att jo….modern betalar ju delar av stallhyra, träningar, försäkring osv.

Kanske vore idé att skippa en del av alla köpen tänker jag och låta moderns plånbok vila helt och hållet? För  i just detta fallet handlar det om en tjej som inte ens bor hemma längre och som har egna inkomster.

Vad gäller utseendehetsen är detta också något jag har reagerat på, dvs hur ungdomsbloggare låter sig fotograferas och vilka selfies de inte drar sig för att publicera på en hästblogg.

Nu låter jag kanske som värsta pryda Birgitta 78 år men alla dessa tunna linnen med upptrycka bröst, nerhasade shorts, läppstiftsplutande munnar osv….hör de verkligen hemma på barns och ungdomars hästbloggar?

Och för er som undrar varför en 48-åring ens LÄSER ungdomsbloggar så tycker jag trots ovan att det ibland också finns HÄST-relaterade vettiga saker som är värda att läsas om, när man har skalat bort ”det andra”.