Efter att jag suttit och läst hur en person planerade för sitt stos ofödda föl (hästen är inte ens betäckt) insåg jag att det är väldigt långt ifrån hur jag lever, dvs jag planerar aldrig flera år framåt.

Dels är jag väl skrockfull eller nåt och dels har livet lärt mig att det sällan är lönt att göra några långtgående planer- de kan ändras fortare än kvickt, vare sig man vill det eller inte.

Men hur fungerar ni: gör ni planer som sträcker sig flera år framåt och brukar det bli som ni planerat?

Vad har ni planerat som också slagit in: att flytta hemifrån, skaffa barn, giftermål, byte av arbete, olika mål med ert hästeri?

Det enda som jag har planerat och också fullföljt var min 3,5 åriga utbildning men annars är jag om inte annat väldigt otålig och vill att saker ska hända nu, genast och meddetsamma och helst redan igår.

Så tex ett föl skulle jag aldrig vilja vänta på; det är enligt mig på tok för mycket som kan gå galet på vägen.

Som med det mesta är jag ”sen” och har faktiskt inte provat på det här med Instagram förrän nu.

Får väl se om jag tycker att det är något för mig i längden….

Har svårt att tro att jag, likt en del bloggare, kommer att använda detta forum för att posta dagliga bilder på min frisyr och vad jag äter till frukost men man ska aldrig säga aldrig….

Hur som helst heter jag bm6610 där om ni är intresserade.

Och ni som vill delge oss andra er instagram-profil får gärna göra det!

Bilden ovan fick jag som mms från stallet igår vid 10 tillsammans med frågan om jag hade ”kört helt slut” på Vicke under morgonens pass 🙂 .

I ärlighetens namn hade både han och haggrannen setts ligga och mysa i solen men JAG var liiite nervös i alla fall en timme efter att jag sett bilden; ” tänk om han inte mådde bra”.

För ni kanske minns vad jag skrev så sent som i helgen (snacka om sammanträffande): att jag ALDRIG någonsin har sett Vicke ligga ner någonstans (att han ligger i boxen på natten ser jag på den halmiga svansen dock).

Men jag hade inte behövt vara orolig och när jag berättade om bilden i stallet på eftermiddagen hörde jag från flera håll att detta inte var första gången Vicks tog sig en powernap (sådan ägare sådan häst hi hi….).

Noterade igår, liksom vid samma tid förra året att två änder har parkerat sig precis utanför entrén till Citygross i Staffanstorp.

Om det är samma par som förra året eller ej förtäljer inte historien men jag skulle väl gissa att så är fallet.

Det finns en damm i närheten men gissningsvis finner dessa fåglar mer att äta utanför affären.

Och de är tämligen orädda även om det inte gick att klappa dom (jag försökte).

Av olika anledningar funderar jag på hur vanligt/ ovanligt det är att hästar ligger ner på DAGTID?

För när jag tänker efter så ser jag aldrig någon häst i vårt stall ligga ner- inte ens när jag kommer på morgnarna (vanligtvis runt 5.30-6).

Att unga/ växande hästar ligger tycker jag att man kan se ibland eller möjligen hästar som ansträngts utöver det vanliga men annars….nä?

Någon gång har vi haft hästar som legat i hagen om det varit riktigt skönt väder men faktum är att jag faktiskt ALDRIG sett Vicke ligga ner…någonsin/någonstans.

Men vad är er erfarenhet? Ser ni er häst ligga ner någon gång?

För ett tag sedan betraktade jag en mycket vanlig syn på de tävlingsplatser jag brukar besöka:

7 plusgrader utomhus och en del sitter och rider med bävernylonländtäcken i ridhuset och hästar som har enorma skydd runt om och boots därtill.

Dessa syner fick mig att fundera över om detta ”överbeskyddande” i alla fall delvis KAN bero på att dressyren är överrepresenterad av kvinnor och tjejer?

Vi sägs ju vara mer beskyddande och jag har många gånger hört kommentarer i stil med att ”det är gosigt” för hästen att ha på sig whatever.

Tror ni att det hade förekommit lika mycket skydd och täcken om BARA MÄN red dressyr? Det tror faktiskt inte jag.

Med numera en hel del unghästar i min närhet har jag börjat fundera över det här med deras utbildning i allmänhet och inridningen i synnerhet och när denna påbörjas.

Jag INBILLAR mig (men rätta mig gärna om jag har fel) att pendeln åter har svängt från att man skulle rida in hästarna vid 2,5-3 års ålder till att man ansåg att det var bättre att ta det lugnt och vänta till 4 till att man nu åter är tillbaka till inridning runt 3-årsåldern.

Är det så rent generellt tror/ vet ni eller är det bara så i min omgivning?

För jag tycker som sagt att det numera är vanligast att man rider in hästarna när de är runt 3 år- inte 4.

Den andra saken som jag har funderat på och som jag också har väldigt dålig koll på rent generellt är det här med tester och kval till allt möjligt.

När jag själv hade unghästar (senast Archie och dessförinnan Décima och Heron) tyckte jag inte att det var så vanligt att ”gemene man” hade fokus på tex kvalitets och/ eller Breeders men nu känns det som att varenda Tom, Dick and Harry satsar stenhårt mot både detta och rent av 3-årstesten.

Och även om jag som sagt har väldigt liten insyn så INBILLAR jag mig att detta inte enbart är av godo utan att det ganska självklart kan medföra en jäkla massa hets och stress av unga hästar som inte alls är färdiga för sina uppgifter.

Att ”proffsen” (förhoppningsvis?) har koll på om det är lönt att satsa på en viss individ eller ej är väl ganska sannolikt men hur många ”Olle i skogen” har det?

Jag följde på håll en 4-årig häst förra året som gjorde X antal kvalförsök i hoppning och det var ingen ände på hur många kvalplatser/ tävlingar/ tillfällen det fanns- i alla fall här i Skåne.

Även detta undrar jag om det bara är av godo eller om man frestas att göra hur många försök som helst för att slutligen lyckas med en häst som sedan inte har i matchen att göra?

Men vad är era erfarenheter kring mitt spekulerande?

Är jag helt ute och reser eller kan det finnas korn av sanning i mina tankar?

Sedan vill jag poängtera att jag absolut kan tycka att det är BRA att ha något att träna inför/ satsa på om hästen är färdig för uppgiften och jag har ju själv visat alla mina unghästar på kvalitets med utmärkta resultat.

Har man inga direkta mål finns väl risken som med så mycket annat att man bara ”flummar omkring” med hästen i några år och sedan- när den kanske är 6-7 ”får eld i baken” för då är hästen plötsligt ”gammal” och så ska man göra massor utan ordentliga förberedelser vilket jag inte heller tror på som strategi.

Att man i tid ska böja det som krokigt ska bli tror jag ändå är det bästa men som sagt; med eftertanke.