För ett tag sedan diskuterade jag och en annan hästägare olika ”issues” vi kunde ha i stallet; saker som man vill ha på ett visst sätt eller sådant som man absolut inte vill se.

Jag nämnde i detta sammanhang något av det värsta JAG kan se i ett stall; en kvarlämnad bajshög på stallgången medan man är ute och rider.

Ärligt talat övergår det mitt förstånd hur man kan lämna kvar bajs i kanske 1 timme och tycka att detta är ok för andra att behöva ta omvägar runt, titta på och känna lukten av.

Nej, bajs på stallgången ska tas bort omedelbart tycker jag!

Jag minns hur galet irriterad jag kunde bli när jag jobbade på ridskolan och skulle sopa bort andras kvarlämnade bajs för att de tänkte ”ta bort det SEN”.

Innan detta SEN hann infalla hade de småfåglar vi alltid hade i stallet hunnit pulverisera bajset som låg utspritt och skräpade ner 🙁 .

Men vad säger ni läsare?

Vad stör er i stallet och vad anser ni specifikt om just kvarlämnat bajs? Är det jag som är överkänslig?

För övrigt stör jag mig även på halm i upphängda grepar, balband som kastas/ läggs lite överallt och över huvud taget ”allmän oordning” i stallet.

Tack och lov har vi det fint i vårt lilla 7-hästars stall så jag behöver inte gå och reta mig det minsta.

Också en trist syn att mötas av när man kommer upp i ridhuset. Händer inte så ofta men borde inte hända alls tycker jag….

Mest använda ordet på Facebook och i bloggar torde sedan igår vara NAKENFIS- åsyftande alla hästar som nu släppts ut utan täcke.

Nakenfis???? Vilket märkligt ”ord” …..

Dagens nakenfis hos mig 🙂 !

Är det bara jag som är så knäpp med nya hästsaker att jag knappt näns använda dom i början för att dom liksom är ”för fina” för att smutsas ner?

För det kan man ju lista ut med ……att så fort man använder ett nytt täcke eller schabrak eller vad tusan som helst så BLIR det ju ”förstört” höll jag på att säga….nej  men smutsigt i alla fall!

Jag fick uppbåda lite kraft för att släppa ut Vicke med dessa fiiiiina boots som han givetvis tog 3 steg med in i en lerig hage och sedan var det adjöss rena boots!

Nya och fina….

Efter en ynka dags hagvistelse….buhu….

Efter att på kort tid ha blivit av med 2 boots som antingen finns någonstans i Vickes box eller hage eller ligger utmockade på gödselstacken (sagt av erfarenhet….de brukar dyka upp någonstans….efter ett tag…) har jag nu köpt ett par som jag hoppas ska vara lättare att hitta eller vad tror ni 🙂 ?

Jag valde mellan dessa och ett par knallrosa men kände att Vicke inte behöver bli hur utmobbad som helst bara för att ägaren är 12 år ibland 🙂 !

Ett inlägg där en bloggskribent skrev att hon blev jättearg när folk prutade på varor som annonseras ut fick mig att fundera och idag frågar jag er:

Brukar ni pruta när ni handlar och vad prutar ni i så fall på och VAR? I ”vanliga” affärer? På annonser?

Tycker ni att det är pinsamt att pruta? Och om ni själva säljer något: blir ni arga när folk prutar eller kan ni ”ge med er”?

Jag inbillar mig att det är lite ”o-svenskt” att pruta och har hört många säga att de aldrig skulle göra det ”för att det är pinsamt”.

Själv kan jag mycket väl tänka mig att pruta och jag har också köpt massor av saker mycket billigare just därför.

Jag har prutat på både bilar och hästar och där handlar det ju oftast om minst några tusenlappar som man kan spara men jag kan också pruta på saker som ”bara” kostar några hundralappar.

Varför man ska betala mer än nödvändigt övergår mitt förstånd och det är ju upp till var och en om man vill sälja till någon som prutar eller ej.

De gånger någon velat pruta på saker som jag haft till salu har jag inte blivit arg- ibland har jag gått med på att sälja billigare och ibland inte; det har berott på hur ivrig jag varit på att få varan såld.

Sedan finns det som med allt annat folk som är lite väl ”gränslösa” och ger rena skambud men åter igen så tycker jag att detta är upp till var och en att göra och en säljare att beakta eller ej.

Om din häst skulle behöva undersökas AKUT på klinik/ djursjukhus: hur snabbt skulle du kunna ta dig dit från det att du kommer till stallet och tills du når veterinären?

Har du körkort? Egen dragbil? Släp? Kan du lasta hästen själv? Och hur långt har du till kliniken?

Om jag ska svara på min egen fråga hade jag nog lyckats med ovanstående på….säg 20 minuter.

Jag har ju egen dragbil och eget släp och jag är hyfsat duktig på att koppla ihop dessa snabbt. Hästen lastar sig själv så proceduren med släpkoppling och lastning skulle jag nog klara på 5 minuter medan jag har ca 15 minuters körning till närmaste klinik.

Men vad säger ni läsare?

Har ni någon gång behövt slå hastighetsrekord? Förbannat att något tog mycket lång tid av olika orsaker?

Själv hoppas jag aldrig mer behöva köra på samma vis som jag gjorde när jag fick köra upp Décima till Helsingborgs djursjukhus där hon buköppnades akut– det var ingen rolig färd kan jag lova.

Tog inte ens 1 timme men jag var livrädd varje sekund även om allting slutade bra.

Ja, då och då läser eller hör man denna åsikt framföras, framför allt då det handlar om att variera sitt ridarbete, dvs åsiktsbäraren menar att det är just detta en del dressyrryttare inte gör: ”de sitter bara och harvar runt i ridhuset….jäkla fegisar”.

Själv skulle jag inte vilja gå så långt som till att påstå att alla dressyrryttare är krukor som helst skulle vilja plantera sig inom ridhusets 4 väggar men nog har jag både sett, hört och läst om en hel del dressyrryttare som helst inte lämnar manegen.

Själv tycker jag att det är väldigt trist att vi ska dras med detta rykte, om inte annat för hästarnas skull.

För jag tror själv tveklöst på så varierat arbete som man bara kan åstadkomma utifrån givna förutsättningar och skulle för egen del tycka att det saknades en stor bit i mitt hästägande om jag inte vågade rida ut.

Inte för att jag är någon älskare av uteritter, tvärtom, men just för den ovan nämna variationens skull och också för att ”kunna rida ut” enligt mig OCKSÅ handlar om en form av utbildning av hästen, liksom att lära den olika krumelurer på banan.

Och det är något jag finner….vi kan väl säga ”intressant”:

Hur en del ryttare, trots stor dressyrskicklighet och trots att de utbildar hästen i och rider de svåraste rörelserna ur ett dressyrprogram inte VÅGAR utbilda sin häst så att de själva kan rida ut den.

I bästa fall finner dessa ryttare anda lösningar; hästen kanske promeneras utomhus eller så lejer man någon annan som rider ut hästen- i sämsta fall kommer hästen aldrig utanför ridbanan.

Ibland skyller man på att hästen är för värdefull för att man ska ta några risker med den och jag menar inte heller att man ska utsätta vare sig själv eller hästen för vad som helst in the name of ”hästen måste ridas ut” men jag är också övertygad om att många fler hästar HADE kunnat ridas ut om bara ryttaren lade lite arbete på att ”få till” detta.

Jag kan bara ta Kreon som ett exempel; extremt besvärlig att rida ut ensam, kunde stå fastfrusen på ”hundra” olika platser under en och samma ritt osv men jag vägrade att ge upp; för MIG hade det som sagt varit ett stort nederlag att bli begränsad till ridhuset.

De sista veckorna innan han ganska snabbt blev halt och togs bort red jag ut VARJE DAG trots att det var så energikrävande och frustrerande och….ja, otroligt jobbigt på alla vis men jag hoppades också med ”vanans makt” kunna bryta hans mönster av enorm ovilja mot att ensam befinna sig utanför vår anläggning.

Och jag är helt övertygad om att jag hade lyckats till slut, kanske aldrig till 100 % men näst intill och det hade räckt bra.

Sedan vill jag även i detta sammanhang, liksom när vi tex diskuterat hagvistelse, poängtera att jag inte anser att hästar som inte rids ut LIDER eller att det skulle vara någon form av djurplågeri- det finns väldigt många parametrar kring vad som skapar ett bra hästliv och liksom hagen är uteritterna bara en av dessa.

Men, jag tror tveklöst att det hade varit BÄTTRE för hästen om den också kunde ridas ut och jag tror som sagt att det ibland hade varit mer lättlöst än vad hästens egen ryttare tror.