Ja, ”rider” gör jag ju förvisso varje dag om vi med ridning räknar även att evighetsskritta omkring men nu menar jag RIKTIG RIDNING ha ha.

Det var detta jag gjorde häromkvällen och som jag såg fram emot- av olika anledningar.

Dels var det roligt att ”bara” rida om ni förstår vad jag menar- det har jag inte gjort många meter de senaste 3 månaderna och saknar det så klart mycket och dels var tanken att provridningen eventuellt skulle utmynna i att jag kanske kan låna en häst under några månader framöver.

Som jag har skrivit om på bloggen för inte så länge sedan letar jag ju efter en lämplig häst att låna om allt känns rätt och detta var alltså en sådan provridning.

Om det blir lån av detta djur vet jag absolut inget om i dagsläget men det var en fin häst och det var som sagt roligt att rida även om jag pinsamt nog hade träningsvärk i magmusklerna dagen därpå trots att jag inte red så länge eller speciellt ”hårt”.

Som ni vet brukar jag också ”tjata” om hur otroligt liten hästvärlden är och detta bekräftades ”så klart” även vid denna provridning.

Trots att jag hade svarat på en helt vanlig annons på Hästnet visade det sig snabbt att jag och hästens ägare har hur många gemensamma bekanta som helst och jag har även besökt hennes anläggning vid tidigare tillfälle (förra sommaren då jag letade häst).

Och detta med att ”vi alla vet vem vi är” är ju i min värld väldigt bra- i alla fall om man inte har några lik i garderoben eller har ett dåligt rykte.

För i alla fall jag hade ju mycket hellre lånat ut min häst till någon som andra kan lämna referenser om än till en vilt främmande människa- särskilt efter alla misslyckade hästlån som ”man” kan läsa om i parti och minut på olika forum.

Men just för att vi  i fallet ovan har så många gemensamma bekanta kan det också vara lite ”känsligt” att skriva för mycket som andra kan ha åsikter om och jag ordar därför inte mer om provridningen utan konstaterar bara att det var hur kul som helst att äntligen få RIDA!

För ett tag sedan besökte jag en ridanläggning som hade en lite ovanligare form av byggnation- ridhuset och boxarna var liksom inom samma 4 väggar och tak.

På den ena ytter-långsidan hade man alltså runt 20 boxar och sedan skiljde det en stallgång till ridhusets långsidesarg om ni förstår hur jag menar. På den andra långsidan och kortsidorna fanns inga boxar.

Som sagt lite ovanligt, jag har nog bara sett det på ett annat ställe tidigare och jag kan se både för och nackdelar med detta arangemang.

Man lär ju aldrig behöva gå i varken orkan, snöstorm eller hällande ösregn till ridhuset i alla fall 🙂  .

Men liiite konstig känsla var det allt tyckte jag, eller så var det bara ovanan?

Men vad tänker ni: något ni skulle vilja ha på er anläggning? Hiss eller diss?

Då var det dags igen- precis som de två föregående hästarna jag haft på nuvarande anläggning, Archie och Kreon, har Vicke börjat äta sämre sedan han fick smak på gräset.

Alla mina djur har varit matvrak som kunnat äta kopiösa mängder foder (undrar vem dom brås på *HARKEL*…..) men när gräset börjar spira i hagarna så är frukostensilaget inte alls så attraktivt som det brukar.

Jag har flera gånger noterat att mina hästar har kunnat sluta att äta så fort jag kommit till stallet på morgonen och liksom ställt sig i givakt och utstrålat ”kan vi gå till gräset NU NU NU tack?”.

Jag undrar om ni har gjort samma reflektioner med era hästar?

….eller vad säger ni?

….har 2 flugor slagits i en smäll!

Vi får in nytt härligt hö (det är så grönt och luktar så gott att man nästan får lust att tugga på det själv….) och tillgång till en rejäl gräsbana!

Många hästmänniskor hävdar att man kan fixa det mesta i ett stall med silvertejp- några lagar sina täcken med detta och en person berättade till och med att hon vid tappskor tejpade hoven med silvertejp för att den inte skulle trasas sönder i avvaktan på hovslagaren!

Här några andra användningsområden (?) för silvertejp!

Har ni egna tips vad man kan använda detta universal-hjälpmedel till?

Nyligen pratade jag med en bonde om det här med att vi ”stadsbor” inte alltid ser skillnad på gräs och gräs 🙂 .

Allt som växer och är grönt är inte avsett av ridas över, rasta sin hund i eller i värsta fall köra med en fyrhjuling över.

Vårt samtal fick mig att tänka på en händelse som jag fortfarande minns trots att det hände för över 30 år sedan- DÅ var det något av det underbaraste jag upplevt!

Jag och min bästa kompis, båda runt 8-10 år gamla hade fått lov att gå ut med hennes släktingars 2 settrar.

Dessa, för oss små flickor, starka jakthundar fick vi ut i ett sädesfält där dom DROG oss i rasande fart över grödan.

Jag minns känslan av att nästan FLYGA- åhhhh så härligt det var och vi njöt i fulla drag.

Vad bonden som ägde åkern tyckte efter vår förödelse skänkte vi små barn inte en tanke- vi hade bara så otroligt roligt så det var inte sant!

Jag får väl börja med att säga att jag är mycket lite insatt i ponnyhoppning i allmänhet och de olika bedömningsformerna i synnerhet men när jag läste detta blev jag smått förstummad.

För mig känns det verkligen inte ok att man läser upp tävlande barns ”kritik” inför en publik och jag undrar hur många vuxna som hade tyckt att detta var klokt och bra?

När man tävlar dressyr är det verkligen inte kutym att man ens för sig själv går och läser ANDRAS kritik och att få kritiken uppläst högt….som sagt undrar jag hur många som hade tyckt att detta var bättre än nuvarande system?

Vad säger ni läsare om ovan?

Och som ett litet sidospår undrar jag:

– skulle ni vilja att man inom dressyren läste upp ryttarnas kritik högt?

– brukar ni försöka smygläsa andra ryttares protokoll på tävling?