Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Skrivet

Allt är inte snö som glimmar!

Igår hade vi en diskussion på nätet (http://ryttarfiket.tiger-computing.co.uk/viewtopic.php?f=3&t=1698) huruvida man såg snön mest som en tillgång eller begränsning och de flesta var nog rörande överens om att snön mest var en tillgång även om man såg en del nackdelar också.
Att snön gör att det är ljusare ute, att allting ser ”renare ut”, att man kan konditionsträna i snö och slippa knölig (frusen) barmark angavs som några av fördelarna.
Jag, motvalls kärring, såg mest nackdelar faktiskt och det beror väl främst på att jag rent allmänt AVSKYR vinter och kyla.
Jag bor dessutom i trakter där fallande snö har stora tendenser att fyka ihop i, ibland meterhöga oframkomliga vallar och det är ju inte så trevligt eller praktiskt när man bor 2 mil från arbetsplatsen.
Väl på jobbet, inne i storstan, blir all snö rekordsnabbt smutsig sörja som skyfflas runt överallt och det varken ser trevligt ut eller är trevligt att trampa omkring i.
Som den planeringsmänniska jag är tycker jag inte heller om de överraskningar snöfall kan orsaka, dvs när det snöar så mycket att det inte går att köra till avtalade träningar.
Igår, efter våra diskussioner på nätet blev jag dessutom personligen varse om andra negativa effekter av snön och kylan (det ena är ju nästan en förutsättning för det andra- ingen kyla- ingen snö) då jag kom till stallet.
Det första jag fick höra var att en av hästarna i stallet hade haft kolik på morgonen och även om detta så klart kan drabba hästar året runt och ibland till synes utan förklaring kan jag inte låta bli att spekulera i hur mycket kylan har påverkat i just detta fallet.
Våra vattenkoppar har frusit i flera omgångar när det varit så här kallt och även om vi så klart hela tiden har kontrollerat dessa så är det känt att hästar dricker mindre om vattnet är riktigt kallt och det har det verkligen varit ibland. En dag när jag stack ner handen i Archies vattenkopp flöt det små isbitar i vattnet (!) och att detta inte ska uppstå kan man ju inte bevaka dygnet runt.
Jag hann inte mer än höra om kolikhästen förrän nästa rapport kom, denna gång om odågan Archie som tydligen hade dragit loss handtaget till sin hage. Som tur var hade han inte gått ut ur hagen men han hade ju lika gärna kunnat trassla in sig rejält i elrepet som handtaget sitter fast i.
Och anledningen till denna lek är förmodligen att strömmen inte fungerar så bra med all snö i hagarna OCH att hästarnas tjocka täcken skyddar dom från att KÄNNA den lilla ström som kanske ändå lyckas passera i trådarna.
När jag sedan, ”som lök på laxen” fick höra att en nytt snöfall är på ingång och att det är utfärdat klass 1 varning i Skåne till morgondagen (dvs idag- då jag skulle TRÄNA) kände jag verkligen att jag vill slippa den förbanande snön NU, GENAST eller varför inte MED DETSAMMA!

Skrivet

Är skånska hästar ovanligt klena?

Jag, och många med mig har sedan länge konstaterat att skåningar är ett ”lustigt” folk vad gäller vinter och snö som tycks överraska dom lika mycket varje år.
Ja, tänk att det kan snöa och tänk att vägarna då kan bli hala och inte lika lättframkomliga! Otroligt va´?!?!?

Varje gång detta händer är det mycket vanligt att

1. Skåningen kör så vårdslöst ”för han/ hon har ju vinterdäck” att han/ hon drattar i diket.

2. Skåningen vägrar att sätta på vinterdäck för ”bara några dagars vinter” och därför
a) drattar i diket
b) kör i 20 kilomter i timmen och skapar ändlösa köer med vansinnesomkörningar till följd.

Typ….

Lika handfallen som skåningen i allmänhet tycks vara inför hur man handskas med vinter och snö lika ovana är många skånska hästägare vad gäller hästens handhavande under denna årstid.

I Skåne börjar man rida med ländtäcke långt innan temperaturen nått ”nollan” och att rida med detta tygstycke i ”full karriär” (dvs även efter framskrittning) i ridhuset är heller inget ovanligt.

Vintertäcket (det man har inne i stallet) tas inte av förrän det är typ 15 grader varmt utomhus (läs: näst intill sommar) och då med stor tvekan.

Kommer ihåg en händelse för några år sedan då en annan hästägare, med över 30 års erfarenhet, tyckte synd om min ”fina tävlingshäst” då hon stod utan täcke i stallet (alla andra var täckade) när det var plus 12 grader ute, sol och vindstilla. Suck….

Vid minsta minusgrad sätter man gärna på 2 täcken ovanpå varandra, inte bara i hagen utan även i det uppvärmda stallet.

Minns att några på ridskolan till och med hade TRE täcken på hästarna vintertid, detta i ett stall med hermetiskt tillslutna fönster och nästan alltid stängda dörrar på vintern (läs: mycket varmt stall för att vara vintertid). Nu var detta i och för sig typ 20 år sedan men vi hade inte kallare vintrar då heller…(möjligen täcken av sämre kvalitet…)

Man kan ju fråga sig hur dessa täckesinvirade skånska hästar hade överlevt en vinter i Norrland, särskilt om de hade tvingats vara ute längre än de 2-3 timmar de är vana vid hemifrån för längre tid än så är hästarna sällan ute på ”min” gamla ridskola.

Själv är jag glad så länge min häst kan slippa täcken även om jag också använder dom flera månader om året.

Just nu står även Archie med 2 täcken på sig, dock bara utomhus. Dels har han sitt inne-vintertäcke på sig och dels har han ett regntäcke utanpå detta, mest för att jag ska vara säker på att innetäcket inte blir genomvått vid eventuell nederbörd. För mig är detta mer praktiskt än att byta mellan 2 olika vintertäcken men det är ju en smaksak vilket man tycker är enklast att hantera.

Och vad gäller broddar så har jag en fråga till alla er som inte bor i Skåne:

Tar ni av broddarna efter varje ritt?

Nä…tänkte väl det!

Vem skulle orka hålla på med detta i och ur-skruvande dag ut och dag in i flera månader?

På min gamla ridskola var/är broddar vintertid ett näst intill okänt fenomen och jag har upplevt många vintrar med regelrätt isgata ner till hagarna (ett par hundra meter bort från stallet) och lika isigt underlag I hagarna utan att en enda häst varit broddad. Ingen har heller broddat vid uteridning och då jag och en hästägare till (Birks ägare) började använda fasta broddar (sådana som inte går att skruva ur) var det många som dels inte förstod VARFÖR vi hade det och dels sa att de aldrig skulle VÅGA låta sina hästar stå broddade dygnet runt.

I mitt nya stall vet man väl vad broddar är och här skruvas det i och ur ständigt. Man skruvar i broddarna när man ska rida ut och skruvar ur dom när man är hemma i stallet igen.

”Lustigt” nog har man hästen obroddad i hagen (trots att 90% av hästarna går ensamma (= ingen risk för sparkskador precis) trots att i alla fall jag, och andra med mig, anser att skaderisken för en häst är mycket större när ingen sitter på och ”kontrollerar” den och då den kan springa runt i frihet och halka, snubbla, osv.

Min uppfattning grundad på ovanstående iattagelser under mer än 20 års tid är att skånska hästar ÄR ovanligt klena eftersom de

1. Måste kläs i så otroligt mycket tyg för att hålla värmen vintertid
2. Inte kan stå med broddar i stallet/ hagen för då riskerar de att skada sig allvarligt

Eller kan det vara så att det är hästarnas ägare som klemar bort dom mer än nödvändigt? Och gäller det bara skånska hästar eller förekommer sådant här daltande även i andra delar av Sverige?

VAD TROR NI OCH VAD ÄR ERA ERFARENHETER?

Skrivet

Hejdå hatten- det var ju katten…..

….också att man går in och ändrar i dressyr-TR ”hur som helst”.
Många har nog sett fram emot att få klä på sig den stiliga hatten i stället för fula hjälmen när de gör sin debut i medelsvår men det lär de få vänta med efter årets ändring.
Enligt nya regler ska alla rida med hjälm till det är dags för debut i Msv A-klass!
Min hatt lär med andra ord få vila sig ytterligare några år i alla fall….

Skrivet

Stall-tjänst


Det märks vem som brukar få frukost först. Archie- alltid redo!

Kraftfodret står i spannar- lätt att fodra!

Idag är det jag som har stalltjänst i vårt stall, en syssla man åtar sig att utföra var 7:e vecka (vi har 7 hästar i stallet) eller snarare sagt var 7:e söndag.

För till skillnad mot många andra stall där hästägarna själva ska sköta vissa sysslor dagligen så är vi tämligen bortskämda och behöver alltså bara engagera oss så pass sällan.

I stalltjänsten ingår att fodra vid 07.00, att släppa ut vid 08.00, fodra och ta in vid 14.30 samt att fodra en sista gång 19.00.

En baggis med andra ord då allt foder är förberett i spannar och Ikea-påsar, alla hästar är snälla att leda i grimma (de flesta kan man gå med två och två) och man oftast får lite hjälp med tex intag av de andra i stallet.

Jag är väldigt nöjd med detta system och glad över att vi slipper ha dagliga engagemang med tex in och utsläpp.

Själv bor jag så nära att jag hade kunnat sköta ” hur mycket som helst” (jag sköter faktiskt alla morgonfodringar på vardagarna frivilligt) men dels gör inte alla det och dels har man ju annat att fylla sina dagar med utan att behöva vara låst av vissa klockslag.

Sedan verkar just gemensamma scheman för in och utsläpp samt fodringar vara en ständig källa till bråk, irritation och skäl till stallbyte, i alla fall om man läser på olika hästforum.

Folk blir sura och förbannade på varandra för att någon försöker smita undan sina pass, kommer för sent, ger fel mat, tar in hästarna för tidigt eller vad nu konflikterna kan handla om.

Så min åsikt utifrån det jag läst drabbat andra är att ”ju fler kockar desto sämre soppa” eller i detta fallet att ju fler pass och ju fler hästägare som är involverade desto större är risken för olika meningsskiljaktigheter.

Hur fungerar det i de stall där ni har häst?

Skrivet

Djurägare och termometrar

Är det bara som jag inbillar mig eller håller vi djurägare (framför allt vi som har hund och/ eller häst) extra koll på både väderlek och temperatur?
Jag kan inte minnas att jag brydde mig ett dyft om hur många grader varmt eller kallt det var innan jag köpte häst- jag konstaterade liksom bara ATT det var varmt eller kallt.
Numera har jag stenkoll på gradantalet och kan tex berätta att det i tisdags 07.00 var minus 12 grader, igår samma tid var det minus 3 och idag var det plus 1 grad.
Avdelning ”Intresseklubben antecknar”…..

Skrivet

Snö-storm!

Vad är det man säger ibland:
att man ska tänka sig för vad man önskar sig för det kan hända att man får det!

Så känns det efter gårdagens snöstorm faktiskt eftersom jag för någon vecka sedan avundades de som kan konditionsträna sina hästar i snö.

Här har det mest varit fruset men barmark och knappast läge för några utomhusgalopper men nu så kanske….

Igår kom det en del snö och framför allt så blåste det rejält!

Jag var mycket glad över att jag inte skulle åka och träna (det hade absolut varit en omöjlighet)och att jag har ett fint ridhus att träna i.

Men inte ens i ridhuset kunde jag slippa snön helt, den yrde faktiskt in lite grann och ”fläktade” mig i ansiktet (som om DET skulle behövas i denna kyla…) då och då innan den föll till marken.

Efter avslutat pass var det inte helt lätt att pulsa tillbaka till stallet i blåsten och över snöhögar som fykt ihop lite här och där och när jag skulle köra hem var det knappt jag såg vägen framför mig.

Jag vet inte hur många som lyckades ta sig till stallet men jag misstänker att många hästar nog INTE såg skymten av sina ägare just igår!

Nu på morgonen var det bara att konstatera att Sverige i mångt ändå är ”fantastiskt”!

Redan 04.30 var vägen utanför vårt hus (en 90-väg) kliniskt rensad från all nederbörd och vägen till stallet (en 70-väg) var nästan lika fint iordninggjord.


Som synes lyckades en del snö till och med tränga sig in i ridhuset. Tur att man har en häst som inte bryr sig om eventuella ”konstigheter”.

På väg från ridhuset och till stallet.


Vägen till ridhuset sedd från motsatt håll. Inser att bilderna inte tillnärmelsevis illustrerar hur mycket det stormade och hur snön yrde.


Väl i stallet var det skönt att pusta ut!


Och så en lite mer ”normal” bild! Han vet att se söt ut den lille rackaren….

Skrivet

Veckans träning och lite (eller ganska mycket…) om lastning

En, enligt mig, väl beprövad lastningsmetod som fungerar på väldigt många hästar!

Igår var det åter dags att åka och träna (utan stulen kvast denna gången, ha ha) och jag hade bestämt mig för att inte låta Archie hålla på med sin numera sedvanliga ”jag står här och funderar OM jag verkligen ska gå in”-procedur vid lastningen.

Som jag nämnde i ett inlägg för några dagar sedan har gossen börjat ”fundera” innan han ska gå in i släpet när vi kör hemifrån, aldrig någon annanstans, och även om det inte tar många minuter för honom att komma på att han trots allt ska gå in i transporten och inte stå utanför som ett frågetecken så tycker jag att det är onödigt med dessa kontemplativa vilostunder från hans sida.

Eftersom jag vet det 100%-iga botmedlet mot ”begrundande framför lastluckan” vad gäller i alla fall Archie och faktiskt många andra hästar också plockade jag igår fram en longeringslina, ställde Archie framför lämmen, gick bakom honom med linan, drog lite i den och vips så var hästen i transporten.

Alltså….VAD är det med många hästar och LINOR?!?!?

Jag vet som sagt många hästar som bara behöver SE en lina för att flyga in i transporten medan de utan linan är som fastfrusna!

Jag har länge tyckt att det vore bra om Soya kunde utföra lite vettigt arbete i stallet i stället för att bara flumma runt och det kanske är detta som kan bli hennes nya uppgift? Stå bakom Archie med en longeringslina i munnen?
Han hade absolut gått in- det är jag säker på!

Förresten:

Minns ni den dumma hästen på ridskolan som jag fick i uppgift att lastträna för kanske ett halvår sedan?

Jag har haft kontakt med ägarna många gånger sedan dess och hästen fortsätter att traska in i släpet utan tvekan.

Jag fick själv möjligheten att bevittna en lastning för en kort tid sedan och hästen nästan sprang in i transporten, till och med utan de linor som vi använde i början. Väldigt bra tycker jag och kan säkert ge mig någon ny kund som har problem med lastningen :=).

Nåväl…detta om detta med lastning…

För att gå vidare till själva träningen så höll jag på att förfrysa fötterna redan innan jag satt i sadeln.

Det var ca minus 10 grader utomhus och även om ridhusets saltade botten var i utmärkt skick så märktes kylan även inomhus.

De två ryttarna som red när jag kom in i ridhuset hade båda mössor och vinterjackor på sig trots intensiv ridning och jag valde också att behålla mössan på även om jag inte kunde rida i min Michelin-jacka utan fick nöja mig med en täckväst.

Fötterna var som sagt bortdomnade ett tag men när vi väl kom igång så tinade de upp tack och lov.

Igår fick jag rida skänkelvikning utmed spåret (framdelen på spåret,bakdelen innanför) och på diagonalen, öppna utmed långsidorna och sedan samma saker i galopp (dock inte skänkelvikning på diagonalen).

Jag har nog aldrig fått till högeröppnan så bra i varken trav eller galopp tidigare då Archie mest velat vika halsen och fortsätta att gå utan minsta böjning i bålen.

Ebba tyckte att jag själv måste förbereda ingången till öppnan mycket bättre genom att verkligen rida igenom hörnet innan jag börjar så att jag får lite ”automatisk hjälp” av att hästen formas i hörnpasseringen och att jag inte bara slarvrider igenom.

Annars tyckte Ebba att det är stor skillnad på hur vi utförde alla gårdagens övningar nu och för bara ett tag sedan och själv tror jag att det beror mycket på att hon också börjat rida hästen regelbundet, även om det bara skett 2 gånger hittills.

Det borde ju rimligtvis underlätta att Archie, genom en skickligare ryttare rider, verkligen får de rätta direktiven för hur han ska göra och även bli korrigerad när han gör fel.

Får han inte jobba sig igenom det som han tycker är svårt kommer varken han eller jag för den delen aldrig att ”få till det” och han kommer inte att kunna bli stark (i bemärkelsen vältränad) i det han gör.

Så det känns väldigt bra och kul med träningarna (som alltid) och det är bara att ”köra på” så här tror jag.

Nu vräker förresten snön ner i mina trakter så för en gångs skull hade jag ”tur” med vädret igår trots att det var så kallt. Hade träningen varit planerad till idag hade vi utan tvekan fått ställa in.

Skrivet

Kvast-tjuven

+

=????

För ungefär en vecka sedan försvann en sopkvast spårlöst från vårt stall.
Eftersom det finns ytterligare ett (större) stall på anläggningen trodde jag att någon från det stallet kanske hade lånat kvasten och trodde därför också att den snart skulle komma tillbaka oskadd :=).
Men dagarna gick och ingen kvast dök upp trots att vi alla frågade oss hur något så pass stort som en kvast kan försvinna.
Stallägaren frågade mig om jag hade råkat få med mig den i mitt släp till min träning men jag försäkrade honom om att jag har en egen kvast (helt olik den som försvunnit) och att jag därför inte använde mig av stallets kvast för att rengöra släpet osv.
Dagarna gick som sagt och igår kom en av inackorderingarna och jag åter att prata om den förbannade kvasten (den vi hade kvar går knappt att använda så vi var ju lite smått störda…).
Jag bedyrade åter att i alla fall JAG var oskyldig och så sa jag något i stil med:
”Men bara för att verkligen vara på den säkra sidan så kan vi ju kolla i mitt släp”.
Och så öppnade jag släpet och ni kan ju själva tänka er resten…..
Bredvid MIN kvast står stallets kvast så fint! RIDÅ!!!!
Jag kan verkligen inte fatta hur den har kommit dit…eller…så klart är det väl JAG som har satt den där men varför jag lånat stallkvasten när jag har en egen kvast framför näsan är helt obegripligt?!?!?!
Jag skrattade och sa att ”det här var ju pinsamt” på vilket den andra inackorderingen tyckte att jag ju inte behövde berätta för de andra HUR kvasten kommit tillrätta.
Men för mig är det ingen prestige i att erkänna ett sådant misstag…jag tror knappast att någon tror att jag STAL kvasten med ”vett och vilja” och det blev ju en lite rolig historia av alltihop.
Jag skrev en ”bekännelse” på vår whiteboard-tavla och hoppas att någon fick sig ett gott skratt i alla fall.
mvh kvast-TJUVEN :=)!

Skrivet

Lite mer om en av mina favoriter- Järvsöfaks!

Råkade av en ren slump slå på tv:n igår precis när tv 4 sände en dokumentär från i år om Järvsöfaks.
Programmet varade bara i en halvtimme och verkar tyvärr inte sändas i repris vilket är väldigt synd då det var mycket bra.
En del sekvenser var otroligt känslosamma och det var mer än än tår som kom i ögonvrån på undertecknad.

Med tanke på hur mycket skit som både produceras, sänds och sedan repriseras gång efter annan är det tråkigt när så här bra program får en så undanskymd plats (programmet sändes 17.00).

Här en trevlig artikel om min travar-favorit- häftigt med en personlig entré på Hästgalan får jag säga! Hoppas han inte passade på att lämna kvar ett personligt….ska vi säga…visitkort :=)!

http://www.jop.nu/

Skrivet

Ännu ett exempel på vilka idioter det finns!

I förra veckan kunde man i en artikel som jag länkade till läsa hur någon hade ”glömt” (yeah right….) en hund på ett tåg.

Och här har en, enligt mig, ännu större idiot dumpat hundvalpar rakt ut till ingenting…morr….

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=319645

http://hd.se/astorp/2010/01/21/han-hittade-valparna/