Och bara för dig Vanja kommer här en lång utläggning om vem du har att göra med:

Som sidan tydligt markerar heter jag alltså Birgitta, är 43 år gammal och boende i Staffanstorp, en liten håla strax utanför Malmö.

Mitt ena efternamn, Manojlovic, som jag är född med härstammar från forna Jugoslavien varifrån mina föräldrar invandrade året innan jag föddes och det andra, Karlsson tog jag när jag gifte mig för lite mer än 3 år sedan.

Jag och mannen i mitt liv sedan lite mer än 7 år, Micke (säljare med stort flyghistoriskt intresse) bor i eget hus strax utanför Staffanstorp, annars har jag bott och arbetat i Malmö hela livet.

Med Micke och mig bor sedan snart 1 år tillbaka den svarta whippettiken Soya (som för att krångla till det egentligen heter Per-Mobile Zingy Beauty men även kallas för Pippi, Mimmi, Mishi och Kicki).

Min förkärlek till smeknamn brukar skapa viss förvirring IRL då folk kan få för sig att jag har flera hundar men jag lever verkligen efter devisen ”kärt barn har många namn” och ”kärt barn” är nog det minsta man kan säga om Soya. ”Total besatthet” är nog de ord som närmast kommer mina och makens känslor inför detta 14-kilos djur.

Soya är en så kallad omplaceringshund vilket i alla fall i vårt fall låter ”värre än det är” eftersom det verkligen aldrig varit det minsta lilla ”fel” på vår älskling.

Omplaceringen berodde helt enkelt på att den familj som först köpte Soya inte kunde ha kvar henne pga sjukdom och vi, som ville ha en vuxen hund kunde inte ha fått en bättre sådan.

Soya snabbspringare blir 2 år i januari och är köpt som en ren sällskapshund men har trots detta redan provat både lure coursing och att springa på hundkappbana. Planen är att tävla lite nästa år men det får bli i mån av tid. Intresse hos Soya saknas i varje fall inte, att springa på detta vis tycks vara något av det bästa hon vet.

Innan jag går över till den som den här sidan egentligen borde handla mest om, min häst så kan jag bara orda kort om mitt arbete.

Jag är sedan lite mer än 20 år socionom (auktoriserad sådan till och med) och har i många år arbetat med försörjningsstöd (det som gemene man fortfarande kallar för socialbidrag som det hette tidigare) på Rosengård, en av de tyngst belastade stadsdelarna i Malmö

Sedan 6 år arbetar jag i stället på Boendeenheten inom stadsdelen Södra Innerstaden och mina arbetsuppgifter består främst i tillsyn av lägenheter och gruppboende för bostadslösa personer som genom oss fått denna form av boende (lägenheterna hyrs av klienterna i andra hand medan stadsdelen står för kontraktet).

Jag har alltid trivts oerhört bra med mitt arbete som är både omväxlande och fritt och är mycket tacksam över detta.

För att återgå till häst-delen så äger jag idag en 6 årig valack efter Akribori-Bellini som heter Arcimboldo (efter en italiensk konstnär som levde på 1500-talet) men som kallas för Archie eller kort och gott Arch.

Archie är en näst intill svart valack (som blir fult brun på sommaren dock :=)) som är ca 167 cm hög.

Archie är enda avkomman till sin moder Bellisima som själv tävlade lite dressyr innan hon fick Archie.

Archie köpte jag i Borås-trakten när han var precis fyllda 3 (sommaren 2006) och min plan har hela tiden varit att ha honom som tävlingshäst i dressyr.

I dagsläget har vi redan fått över 30 placering varav de bästa resultaten har varit segrar i LA:1 och en 3:e placering i LA:4.

Jag tränar för Ebba von Essen på Hviderups Gods varje vecka och är oerhört nöjd med detta.

Innan jag köpte Archie hade jag ett fuxsto efter Zephyr-Rex. Décima, 170 cm, ägde jag i ca 8 år och sålde då hennes tungfel gjorde att vi aldrig riktigt ”fick till det” i medelsvår dressyr. På denna nivå fick vi bara 2 placeringar men sammanlagt blev det nog ett 50-tal placeringar på lägre nivå, framför allt i LA.

Décima köpte jag som 3 åring och hon skulle idag ha varit 14 år om hon hade levt. Hon dog dock av någon form av kolik något år efter att jag sålt henne.

Kort innan jag köpte Décima hade jag fått ta bort min valack Heron, väldigt lik Archie bortsett från att han var 173 cm. Heron var efter Flyinge Herkules-Hostrup och köptes av mig när han var 4 år och nätt och jämnt inriden.

Heron ägde jag i nästan 10 år och fick ta bort pga förändringar i hovlederna.

Det var med Heron som min tävlingskarriär inleddes på allvar och vi hann tävla hundratals gånger i både hoppning och dressyr.

Allt som allt blev det 99 placeringar varav en handfull i 130-hoppningar och Medelsvår B-dressyr men vi gjorde också en del starter i S:t George där vi dock aldrig placerade oss.

Den första hästen jag köpte hette Menelli och var ett fux-sto efter Ambassadeur- Ganesco och henne ägde jag i ca 1 ½ år. Även denna häst fick problem med benen och fick tas bort.

Vi hann tävla i hoppning och dressyr (lätt klass) lite grann och Menelli var en bussig häst som jag tyckte väldigt mycket om.

Summa summarum har jag alltså haft 4 egna hästar om man räknar bort en häst (Flash efter Oskmolnet-Jovial ) som jag bara ägde i några dagar och lämnade tillbaka till säljaren pga hosta.

Alla hästarna har stått uppstallade på ridskolan Malmö Civila Ryttareförening där jag började rida knappt 15 år gammal och jag har förblivit klubben trogen sedan dess och fram tills för 2 månader sedan då jag flyttade Archie till Grevie Hästcenter som ligger bara någon kilometer från vårt hus.

Anledningen till flytten berodde inte på något vis på någon kontrovers på ridskolan där jag alltså huserat i över 20 år utan på att det helt enkelt blev mycket mer praktiskt (och långt, långt billigare) att ha hästen närmare bostaden.

Jag kommer dock att fortsätta att tävla för MCR och har även fortfarande kontakt med många hästägare därifrån.

På tal om andra hästägare kan jag bara kort kommentera några som jag ibland nämner vid namn i bloggen och som är ”undantagen som bekräftar regeln” att jag inte ”hänger ut” folk med namn. Det är ju inte alla som är intresserade att figurera på Internet hur som helst och det måste man respektera.

I min blogg händer det således att jag nämner Lena som tillsammans med sin dotter äger D-ponnyn Birk som i några år var Archies hagkompis på MCR. Lena och jag har många gemensamma roliga uteritter på vårt samvete och vi kommer att fortsätta att rida ut tillsammans även nu efter min flytt fast det inte blir lika ofta.

Sally med ponnyn Mulle (som egentligen heter Timon) är en 13-årig tjej som har ridit för mig ett tag och vi har också alltid roligt tillsammans. Mulle är en mycket duktig hopp-ponny (C) som tävlar upp till LA.

Corre som kommenterar här på bloggen ibland har sin häst Searching Shadows i samma stall som Birk och Timon står i (dvs på MCR).

Lina har varit Archies hästskötare under hela tiden på MCR och skötte även Décima innan jag sålde henne. Lina går på gymnasiet och är privat en duktig filmare och fotograf som bidragit till många kort och alla filmerna som publicerats på bloggen.

Många av de som kommenterar inläggen på bloggen känner jag mer eller mindre väl IRL (Aramis, Ann, Keb, Eva tex) och andra har jag ingen aning om vem de är. Lika kul med alla läsare hur som helst och jag hoppas att du Vanja stannar kvar och fortsätter att både läsa och kommentera!

Vid enstaka tillfällen får jag kommentarer kring något inlägg som jag skrev för typ tusen år sedan eller i vart fall för flera månader sedan eller så…

För ungefär en vecka sedan fick jag en sur kommentar kring ett inlägg som jag skrev redan 22 december förra året (!!!) ”Favorit i repris? Argt inlägg från en läsare om hästleksaker” och när jag gick tillbaka och läste inlägget och alla kommentarerna (ca 20 stycken inklusive mina svar) fick jag mig några goda skratt.

Roligt att något så trivialt som hästleksaker kan roa OCH oroa folk så :=)!

Det är nog en av de livligaste debatterna vi haft här på bloggen och nej…jag har inte ändrat åsikt i frågan.

Är YTTERST tacksam över att ingen i ”mitt” lilla stall har något ”oväsenförande” i boxen som stör gnällspiken undertecknad.

Inget att leka med!

Redan av rubriken hade den som är RIKTIGT clever kunnat lista ut vem som är vinnaren för rubriken slutar med en massa PRICKAR :=).

Och redan igår gav jag er en ledtråd då jag skrev att jag skulle tala om vem som hade PRICKAT in rätt svar:-).

Och Prick blev mycket riktigt den överlägsna vinnaren eftersom gissningen på 582 kilo stämde mer eller mindre på kilot!!!!

Jag fick Archies vikt till 584 kilo men då ska man egentligen räkna bort i varje fall grimman, kedjegrimskaftet och bandaget runt det ena benet så det är bara att säga GRATTIS till din uppskattnings (gissnings????)-förmåga Prick!

Själv skulle jag nog egentligen gissat på lite över 600 kilo men eftersom veterinären fick gissa först så valde jag att lägga mig under den vikt han gissade :=).

Som jag har berättat om i tidigare blogginlägg så har det regnat mer eller mindre dagligen i mina trakter de senaste veckorna.

Verkligen tråkigt ur en massa aspekter och ni kan ju tänka er hur våra grushagar ser ut!

För att hästarna ska ha i alla fall en liten torr plätt att stå på har stallägarna nu kört in asfaltkross vid alla grushagarnas ingångar.

Jag hoppas verkligen att detta experiment faller väl ut och framför allt hoppas jag att det slutar att regna!

Och på tal om hagar så har jag nu kommit på ett uttryck som i varje fall vi hästägare kan använda när vi letar ”som efter en nål i en höstack”.

Vi kan i fortsättningen säga ”det var som att leta efter en tappsko i mörker”.

Det var nämligen precis det jag ägnade mig åt i morse i beckmörker när jag vid ankomsten till stallet kunde konstatera att Archie måste ha dragit av sig sin ena framsko i hagen i går eftermiddag.

Någon högre makt måste ha förbarmat sig över mig för otroligt nog fann jag skon efter bara någon minuts letande trots att jag från början knappt iddes påbörja detta ”mission impossible” och då hittade jag den efter att ha traskat runt i en något lerig och även lite vattenpölsfylld gräshage med endast min lilla Ullareds-pannlampa som sprider ett tämligen mediokert sken.

Så i alla fall denna gången besannades uttrycket ”den som söker han finner” även om det kändes som att just leta efter en nål i en höstack :=)!

När man går in och läser på Blocket kan man få intrycket av att det finns tusentals lediga boxplatser som står och väntar på nya inackorderingar.

Så klart gäller det då att marknadsföra sig på rätt sätt; kanske med en eller två kristallkronor i ridhustaket :=).

Det har i alla fall en fd tävlingskonkurrent till mig i sitt ridhus och efter vad jag hört är stallet verkligen ”något extra”:

http://www.blocket.se/malmo/Boxplats_Mannerhorns_Gard_Glostorp_23357795.htm?ca=23_11&w=1