Just nu pågår det en hel del förändringar på min arbetsplats- flera kollegor har kollektivt smittats av graviditetsviruset och vi har aldrig haft så många arbetskamrater som ska gå på föräldraledighet mer eller mindre samtidigt. Trevligt för de berörda så klart men det innebär också att vi måste nyanställa med allt vad det innebär och just jag har råkat ha oturen att få byta teampartner aldeles för många gånger den senaste tiden. Otroligt jobbigt tycker jag och jag hade en väldigt intressant diskussion med några arbetskamrater härom dagen kring just fenomenet med nya kollegor.

När vi pratade om detta drog jag paralleller med min stallflytt för ungefär ett halvår sedan eftersom jag mycket tydligt kunde se precis samma mönster i ett stall som på exempelvis en arbetsplats.

Som alltid då man ”rör om i grytan” och introducerar nya människor i en grupp så finns det de som tycker att detta är jätteskoj- de är alltid pigga på förändringar och tar varje tillfälle i akt att förnya så mycket som det går- vad det än handlar om.

Sedan finns det de konservativa- bakåtsträvarna som helst inte ser att någonting rubbas och som också kan uppleva en nykomling som ett ”hot” mot den rådande ordningen och de regler som alla har lärt sig att inrätta sig efter.

Avslutningsvis finns det människor som är mer eller mindre ”neutrala”- de är varken positivt eller negativt inställda utan struntar antingen i vilket (lite absorberade av sig själva och/ eller av sina arbetsuppgifter- ”sköter sig själv och skiter i andra”) eller vill vänta med att fälla omdömen/ känna något särskilt innan de hunnit känna nykomlingen på pulsen lite mer.

När man kommer ny till ett ställe; vare sig det gäller ett stall eller en arbetsplats bör man innan fundera lite på vilket första intryck man vill ge och kanske också tänka på att inte vara så ”på” direkt.

Det tar och ska få lov att ta tid att lära sig alla oskrivna regler, hur de olika personerna i gruppen är och vad de gillar/ ogillar och det är dessutom så att alla inte har samma intresse av att prata om sådant som inte direkt har med arbetet/ stallet att göra. Ingen kan veta allt detta på bara några dagar och därför får man vara lite försiktig med vem och hur man ”anfaller” sina kollegor/ stallkamrater.

Bullrar man in med buller och bång och dessutom har en massa idéer om förändringar kring saker som de andra har gjort på ett heeeelt annat sätt ”i hundra år” riskerar man att genast få en massa ovänner och tyvärr kan det första intrycket man gör sedan ta lång tid att sudda bort.

Min erfarenhet är också att man inte alltid kan lita på det första intrycket någon ger, vissa människor finner varandra direkt medan det för andra tar mycket längre tid att hitta varandra och i vissa fall så går man helt enkelt inte ihop hur lång tid som än förflyter.

Jag brukar råda ”nya” att vara vänliga och korrekta mot alla men att undvika just att vara för ”på” utan att mer försöka smälta in steg för steg.

Den strategin tillämpade jag själv när jag var ny i mitt nuvarande stall och vet man bara med sig att man har uppfört sig hyggligt och korrekt så kan man också lämna eventuella surkartar åt sitt öde- man kan helt enkelt inte gilla eller gillas av alla!

Ibland är det nog lätt att dras med i mass-hysteri….

Igår hade jag lösa planer på att besöka en cykelauktion:

http://www.malmo.se/Medborgare/Stadsplanering–trafik/Trafik–hallbart-resande/Gang–och-cykeltrafik/Cykelauktioner-2010.html

i hopp om att hitta en billig cykel.

Vis av mina misstankar kring Tradera (mer om detta längre ner) frågade jag dock en kollega som hade varit på en av dessa auktioner tidigare om det var lönt att åka dit och hans bestämda svar var NEJ!

Enligt kollegan bjöd ”folk” hutlösa priser för skitcyklar och han kunde inte förstå varför? Man hade kunnat hitta långt billigare exemplar på Blocket enligt honom och jag tror säkert att han hade rätt och det var därför jag inte åkte iväg heller.

Min teori är att folk dras med i någon slags ”auktionshysteri” och bjuder långt mer än vad de hade tänkt från början och/ eller utan att objektivt tänka efter om priset är rimligt.

Kolla på nedanstående annons:

http://www.backontrackshop.se/product.asp?product=21

I denna nätaffär kan man alltså köpa en ryggvärmare för 685:–. Betalar man med kort kostar det inget mer, vill man ha postförskott kostar det 55:– extra.

På Tradera säljs just nu en exakt likadan ryggvärmare för 620:– + en fraktkostnad på 60:–. priset kan ju stiga ytterligare dessutom, auktionen är inte slut än.

http://www.tradera.com/Back-On-Track-Ryggvarmare—–NYTT–auktion_302360_109276366

Vari ligger logiken?

Vad var det jag sa för någon månad sedan….

Jag tror det när jag ser det…typ…

Jag blev ju lite glad när jag läste om följande ändring i dressyr-TR:

”Senast kl 18.00 fem dagar före aktuell tävling ska det finnas preliminära startlistor tillgängliga. Detta är en förändring som säkert många ryttare uppskattar, men som samtidigt ställer större krav på arrangörernas framförhållning”.

Idag är det TISDAG, jag ska tävla på FREDAG och inga starlistor står att finna någonstans….

Att ha besökt Jan Brinks superflotta anläggning Tullstorp Dressage Stable utanför Hässleholm får väl nästan anses ingå i ”dressyrallmänbildningen” :=) så i år fann jag för gott att äntligen avlägga visit efter att ha missat de många föregående hingstvisningarna av olika anledningar.

Som synes var det ganska många fler än jag och min dressyrtävlande kompis Susanne som hade valt samma utflyktsmål idag- såg bland annat min hästskötare Lina i publiken samt en del konkurrenter från tävlingsbanan :=).

Visningen inleddes med att Jan Brink, här på Okeanos höll ett litet välkomsttal och sedan red en kortare uppvisning på just denna hingst.

Nästa hingst på tur var den 5-årige hingsten Flash Dancer som reds av Minna Telde (vilken ryttarkropp säger jag bara…och vilken sits….suck… en klar 10-poängare om jag får säga min mening).

Flash Dancer ägs och är uppfödd av en dressyrryttare i min egen ålder, Iwona Majewska, som jag som kuriosa tävlade mot första gången redan på ”Heron-tiden”. Vilken lycka det måste vara att äga en sådan här häst som faktiskt blev min favorit av de 10-talet hingstar som visades.

Flash Dancer, alltså enbart 5 år gammal var inte bara snygg utan rörde sig utmärkt samt verkade väldigt ”skön” att sitta på. Såg också ut att ha en perfekt mun och Minna bara ”flöt omkring” på honom, otroligt mjukt och harmoniskt.

Nu undrar ni säkert vad denna bilden föreställer och det ska jag säga er: detta var vad som förutom Flash Dancer imponerade mest på mig idag: underlaget i ridhuset.

Det var någon form av hårdpackad sand (?) på vilken inte ett hovavtryck var lämnat när alla hingstarna var färdigvisade!

Måste vara väldigt dyrt och kanske svårskött tänker jag för annars hade man nog sett detta underlag på många anläggningar?

När visningen av Okeanos, Flash Dancer, Santiago, Chirlon, Hohenstaufen II, Bellagio, Saigon, JJ Rayban och Briar med avkommor var slut fick man gå runt på anläggningen och jag och Susanne passade på att besöka både det runda hingststallet och det ”vanliga” (läs: rektangulära) stallet.

Som förväntat rådde minutiös ordning, ovan en bild på delar av sadelkammaren i hingststallet.

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Tullstorp som utflyktsmål nästa år för er som inte tog chansen i år, uppvisningen var lagom lång och det bjöds frikostigt på dricka och korv för de hungriga efteråt :=).