Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Det gäller att marknadsföra sig!

När man går in och läser på Blocket kan man få intrycket av att det finns tusentals lediga boxplatser som står och väntar på nya inackorderingar.

Så klart gäller det då att marknadsföra sig på rätt sätt; kanske med en eller två kristallkronor i ridhustaket :=).

Det har i alla fall en fd tävlingskonkurrent till mig i sitt ridhus och efter vad jag hört är stallet verkligen ”något extra”:

http://www.blocket.se/malmo/Boxplats_Mannerhorns_Gard_Glostorp_23357795.htm?ca=23_11&w=1

Ordpolisen har ordet!

Igår skrev jag om både uttryck som borde kasseras eller moderniseras och vad jag anser om de som inte strör tillräckligt till sina hästar.

Jag berättade ju om ett ställe där familjen hade valt att inte strö alls till de hästar som stod i spilta och när jag ändå tänkte på dessa människor kom jag ihåg hur roligt jag hade åt att de sa german-tygel om gramantyglar.

Det kan både vara roligt, konfunderande och ibland rent ut sagt pinsamt när folk missuppfattar vad saker och ting heter eller hur ord ska uttalas :=).

En manlig bekant jag kände för många år sedan trodde på fullt allvar att det hette ORGANS (orgasm), ett ord jag hörde honom säga flera gånger under de år jag kände honom så det kan inte ha varit fel på min hörsel :=)!

Att en av mina första klienter då jag började arbeta för ca 20 år sedan ibland ringde om bad mig att lägga ner en ”rekvisita i respetionen” (dvs en rekvisition i receptionen) hade jag en viss förståelse för då denna person hade ett dokumenterat begåvningshandikapp men mer förvånande var det att jag samtidigt hade en kollega som på fullt allvar trodde att det hette legimitation (legitimation).

Arbetskamraten brukade också vända på bokstäverna på ett annat längre ord som jag av ren pinsamhet har förträngt helt men jag minns att mina tår kröktes varje gång hon sa orden, fullständigt omedveten om hur fel det var. Och ingen vågade rätta henne….inte jag heller…

En annan arbetskamrat hade för vana att säga ”inte jag hellre” vilket också fick mig att rysa…det heter så klart ”inte jag heller” men ”jag äter hellre tårta än blodkorv”.

Mer full i skratt blev jag för något år sedan då en bekant på tal om nötter upprepade gånger refererade till cashew-nötter som ”KA-SHEEE-VA”-nötter! Eh????

Mer förståeligt är kanske om man tror att citron-fromage uttalas ”FROMASJE” vilket en äldre arbetskamrat ofta sa eftersom hon älskade denna efterrätt.

När man är barn är det inte heller lätt att veta hur saker och ting ska uttalas och jag minns att jag och en av mina klasskamrater flera år senare hade super-kul åt att hon trodde att drycken 7-Up (Seven Up) hette SJUPP (sju-upp)!

Likaså trodde hon att det medel hon hällde i sitt akvarium ”Aqua Safe” skulle uttalas AGUA SAAAFE.

Själv hade jag inte stött på huvudbonaden keps när jag var liten så första gången jag läse om någon som hade keps på sig trodde jag att det skulle uttalas TJEPS!

Ja, som ni ser finns det en otrolig mängd roliga exempel och ni kan säkert bidra med ännu fler.

Även sättet att skriva förändras ju ständigt och framför allt sedan internet blev var mans egendom.

Medan man använder smilies och konstiga stavningar på ord i var och varannan mening (jag oxå :=)) på nätet så skulle i alla fall jag inte drömma om att använda det om jag tex skrev ett brev som skulle postat ”traditionellt”.

Personligen håller jag stenhårt på formalia då jag tex skriver mina journalanteckningar eller ska skriva till någon myndighet men samtidigt gillar jag att man i alla fall på nätet kan FÖRSTÄRKA ett ord eller en mening genom fetstil eller stora bokstäver.

Ni som läst bloggen länge har säkert noterat att jag är förtjust i vissa uttryck (ypperligt, perfektion) och att jag älskar både (parenteser), fetstil och/eller STORA BOKSTÄVER :=)!

Säkert irriterande för en del men alla har vi vår egen stil och bara alla förstår vad vi menar så är det inte så farligt tycker jag så länge man tex inte skriver LÅNGA TEXTER MED ENBART STORA BOKSTÄVER eller ännu verre stavar fell hella tiden och dess utom har svårt för att sär skilja orden koreckt så att allt blir en enda lång svår läst sörjja!

Uttryck med utgånget bäst-före datum?


Många uttryck och ordspråk myntades under helt andra livsförhållanden än de som råder idag och borde nog moderniseras lite.

Det var i alla fall en tanke som slog mig i eftermiddags när jag stod och sydde på Archies täcke inne i hans box.

Precis när jag var färdig tappade jag nålen rakt ner i halmen och ni förstår säkert vilket uttryck jag tänke på då:

”Det var som att leta efter en nål i en höstack”.

Och det var det verkligen för jag fann så klart inte nålen men vad jag däremot insåg var:

”NÄR såg/ ser en normal människa idag någonsin just en HÖSTACK”?

Inte ens vi hästmänniskor kommer vanligtvis i kontakt med höstackar längre utan närmast höbalar eller inplastat ensilage.

Nej, nu får vi nog ändra det invanda uttrycket till ”det var som att leta efter en nål i en halmbox” fast det låter ju inte lika snitsigt…eller är det bara en vanesak?

Förresten….när såg ni LÅNGHALM senast?

Att höra ihop ”som ler och långhalm” är ett lika omodernt uttryck som betecknar oskiljaktighet och syftar på den blandning av lera och halm som var fyllning (lerklining) i ramverket i korsvirkeshus. Den ursprungliga innebörden var emellertid den motsatta, ”att hänga dåligt ihop”; lera och långhalm betedde sig ofta så.

Och LER? Varför säger man inte LERA?

Nä…jag har verkligen fått nog av lera som jag just nu ser aldeles för mycket av i framför allt hagarna och vill inte använda sådana missvisande uttryck.

Fast…vad ska vi säga i stället?

”De hängde ihop som skor och sömmar” kanske? Eller :

”De var lika oskiljaktiga som tuggummit under skosulan”?

Idéer? Någon?

Mer om mockning

Insåg efter att jag hade skrivit gårdagens inlägg om mockning att det finns ännu ganska mycket mer att säga i frågan (i alla fall har jag mer åsikter) så här kommer en fortsättning.

Först kloka synpunkter från Minstral:

”Är mycket noga med mockningen men har ändå på senare år slutat vara alltför petig, det finns ju roligare saker att göra i stallet än att mocka, rida t ex=)

Halm är billigt så det tycker jag man kan ösa på med, men för några år sen blev det en katastrofalt dålig halmskörd och vi var tvungna att snåla lite, då la vi in bädd till hästarna. Det gillade vi så mycket att vi har fortsatt med det.

Vissa kör med enveckas bädd, botten av spån och halm ovanpå. Bajsarna ut varje dag och det kissiga spånet en gång/vecka.

Laban (min man)har halmbädd och gör likadant ungefär men tar inte ut kisset lika ofta.

Jag har en bädd som varar 1 månad ca. Torv och spån i botten, halm ovanpå. Tar ut högarna varje dag och kisset ca 1 gång/månad.

Men hur man än gör så hänger lättheten att mocka och stalluften på en sak (precis det du säger Birgitta)och det är att ha mycket halm. Då kommer aldrig kisset upp och högarna är jättelätta att lyfta ut. Hästarna får aldrig ligga på golvet + att det blir en jättesnuskig stallmiljö. Så så lite strö får man inte använda i mitt stall.

Har haft inackorderingar som strött så lite att min man till slut fått ett utbrott och fått visa hur en häst ska ha det i sin box=).”

Vad gäller bädd eller ej tycker jag, precis som Minstral påpekar, att det är viktigt att denna sköts rätt för att fylla sin funktion.

Det finns hästar som gräver hål i bädden så att ammoniak-lukten kommer upp/ ut och då blir det ju inte så bra.

Huruvida man egentligen sparar så mycket halm på att ha bädd är väl en bedömningsfråga, det beror väl på hur mycket man strör (och tar ut) men onekligen går det snabbare att mocka med bädd.

Däremot kan det vara ett riktigt ”rygg-knäckar-projekt att sedan TA UT bädden om man gör det för hand (vissa har ju små traktorer till hjälp) men det beror väl också på hur länge man låtit bädden ligga.

Minns att jag för många år sedan hjälpte en annan inackordering (som hade dålig rygg) att ta ut hennes hästs halvårsgamla bädd. När jag hade tagit ut SJU kärror (modell STOR) som var så tunga att jag knappt kunde köra dom så hade JAG också dålig rygg kan jag säga :=).

Minstral kommenterar att vissa hästägare strör för lite och att hennes man måste visa dom hur man gör och det har jag också varit med om.

Sparsamhet i all ära, framför allt de år då kanske både halm och spån varit en bristvara (har hänt här i Skåne några år nu på senare tid) men det får ju finnas gränser tycker jag.

Att ha hästarna på en spånlager som knappt ens täcker botten av golvet är att gå över denna gräns tex….

Sedan kan jag som en parentes berätta om ett märkligt stall jag besökte ett flertal gånger i min ungdom.

De hästar som stod på bädd hade av naturliga skäl halm men några få hästar stod i spiltor och de stod UTAN STRÖ på betonggolv!!!!!!! Helt sant!!!!

Det mest otroliga med detta märkliga val från stallägarnas sida var att de 2-3 hästarna som stod i spilta inte hade tillstymmelse till liggsår eller andra ”märken” på kroppen och de tävlade dessutom hoppning på upp till 1.20 utan minsta problem.

Behöver jag säga att jag LED med dessa djur men av olika anledningar var det inte läga att säga något och som sagt….det gick till synes ingen nöd på dessa välnärda och presterande djur. Ja….suck…

Annars är det här med mängden strö en viktigt aspekt för många när det handlar om hur man uppfattar ett stall.

På den ridskola där jag hade Archie tidigare är man tex mycket noga med att hos lektionshästarna ha rent i boxarna och tillräckligt med strö, dels för att luften annars lätt blir dålig (det går inte att ha fönster och dörrar på vid gavel nattetid pga att stallet ligger i en storstad) och dels för att KUNDERNA, dvs de som rider och deras föräldrar annars kan uppfatta att man inte bryr sig om hästarnas välbefinnande.

Själv besökte jag också ett stall för många år sedan i syfte att fråga efter stallplats men det räckte att titta in i en av boxarna (här sköttes mockningen av personal) och se den obefintliga mängden strö för att jag genast skulle bocka av anläggningen från min lista på ”stall jag skulle vilja ha min häst i” (man kunde här inte välja att mocka själv vilken annars hade kunnat lösa mitt problem med för lite strö).

Jag blir glad när jag läser om Minstrals man som säger ifrån om hästarna har för lite strö då det enligt min erfarenhet annars är vanligare att det är just stallägaren (LÄS: den som köper in ströt) som vill att man ska dämpa sin strö-iver. Det blir ju billigare för honom och dessutom mindre gödsel (eller snarare gödsel + strö att frakta bort från gödselstacken).

Jag måste förresten som avslutning berätta en, vad jag tycker rolig historia (en skröna?) från mitt gamla stall där inackorderingarna ibland tar ut för mycket rent ur boxarna (stallhyran är densamma och det ingår en bal halm om dagen så om man sparar eller ej påverkar inte plånboken) och där personalen som har många hästar var att mocka till inte har tid att sortera varje halmstrå (och dessutom vill att det ska se inbjudande ut för lektionsryttarna, så som jag tidigare förklarade):

En av halmleverantörerna kör förbi vår anläggning och ser vår gigantiska gödselstack (som på den tiden syntes från vägen- numera är den mer insynsskyddad).

Leverantörens fru som åker med säger till maken:

”Ohhhh så mycket ren halm” på vilket maken svarar

”Tyst kvinna…det är vårt levebröd”

SKITKUL tycker jag :=)!

Avdelning roliga (hund????)annonser

Sökte på ”Whippet” på Blocket och hittade bland annat denna annons:

http://www.blocket.se/skaraborg/Whippet_23713307.htm?ca=23_11&w=3&last=1

”Hjul och axlar till Whippet. Stått ute alldeles för länge och blivit lite angripna av rostmasken”.

Är det det som händer med våra hundar om vi har dom ute för länge? Då kommer rostmasken och tar dom! Fast vilken tur att man kan byta ut deras hjul (benen???) och axlarna då!

*GARV*

PS. Whippet verkar även vara någon slags bilmodell :=). http://www.blocket.se/malmo/Willys_Overland_Whippet_1925_24130027.htm?ca=23_11&w=3

Mockningens svåra (eller lätta?) konst

Jag tycker att man ska använda den här när man mockar:
Fast vissa verkar föredra den här:


Jag brukar ju ofta påpeka att det finns lika många åsikter om allt som har med hästar att göra som det finns hästägare och när det kommer till MOCKNING är detta verkligen inget undantag.

I nuvarande stallet kan man välja om man vill ha fullservice där mockning ingår eller om man vill mocka själv.

Många föredrar det förstnämnda alternativet eftersom andra saker i livet tar sin tid och det känns smidigt att slippa ägna sig åt denna del av hästeriet medan exempelvis undertecknad aldrig skulle betala för denna service eftersom jag absolut föredrar att mocka själv och skulle göra detta även om det ingick i stallhyran (så var det för många år sedan på ridskolan- mockning ingick men jag mockade själv ändå).

Genom åren kan jag konstatera att det där med mockning verkligen är precis ”lika olika” som det mesta andra som vi hästägare gör med och åt våra hästar.

Det finns de som mockar med lupp och pincett, i alla fall verkar det så när man ser till hur lång tid det tar (och trust me…det tar tiiiiiid) och hur kliniskt ren boxen är efter varje sådan här daglig genomgång.

Lustigt nog är det inte helt ovanligt att de som ägnar boxen sådan överdriven omsorg mycket väl kan strunta i att rida ganska många dagar i veckan ”för att de inte har tid” eller för att de funnit trettioelva andra orsaker att slippa sadla på.

Lika lustigt ter det sig för mig med de som inspekterar varje halmstrå innan de bestämmer sig för om det ska hamna i skottkärran eller tillbaka till boxgolvet när de samtidigt har världens skitgris till häst och där jag helt sonika hade skyfflat ut ALLT utan att slösa bort en halvtimme på att slutligen konstatera att man kunnat låta halm motsvarande en halm-kaka ligga kvar i boxen.

Sedan finns det de som i princip bara tar ut det som dryper av kiss och fullt synliga bajshögar av kollosalformat medan allt annat får ligga kvar. Och då talar vi INTE om hästar som har bädd!

Inte bara hur man mockar skiljer sig åt utan även hur man strör därefter.

Har sett någon som liksom ”bäddar” åt hästen med höga halmvallar utmed boxens sidor medan tex en tränare jag hade för många år sedan strödde en mindre fyrkant mitt i boxen medan allt runtomkring lämnades rensopat.

Jag förmodar att tränaren tänkte att hästen själv skulle sprida ut ”halm-fyrkanten” åt sidorna men det kändes ändå som ett för mig märkligt sätt att strö på.

Att snålheten kan bedra visheten fick jag för många år sedan bevittna på ett väldigt tråkigt sätt och efter det fick jag en lite annan (negativ) syn på en hästägare.

I mitt gamla stall (på ridskolan) var det förr så att vi, om vi ville stå kvar på sommaren var tvungna att köpa in allt foder och strö själva och även sköta alla fodringar eftersom stallet ”sommarstängde”.

En hästägare som när stallet fungerade som vanligt och allting ingick brukade strö in så mycket halm att man som människa knappt kunde ta sig genom boxen och till krubban för att fodra blev som förbytt då foder och strö skulle bekostas på egen hand. Helt plötsligt stod hästen i princip på golvet och halmbalen delades noga upp innan några få kakor ströddes in medan personen tidigare säkert strödde in minst 1 bal om dagen och ibland troligen ännu mer (jag har på fullt allvar aldrig sett så mycket strö hos en häst och då är JAG ändå känd för att strö mycket till min häst).

Själv mockar jag på ungefär 10 minuter men skulle utan problem kunna göra det på halva tiden om jag var stressad. Jag mockar ju 2 gånger om dagen vilket dels gör att boxen oftast ser väldigt ren ut och dels gör att det inte går åt så mycket strö eftersom kiss och bajs inte hinner trampas omkring innan det lyfts ut.

Jag har märkt att ju mer man snålar med ströet desto mer måste man sedan strö in om man inte vill att hästen står på golvet och jag har därför alltid en välfylld box som jag bara behöver fylla på med en mindre mängd halm varje gång jag mockar.

I mångas ögon har jag nog ändå strömani eftersom min häst alltid står på så mycket halm men att se hästar stå på i princip golvet är något av det värsta jag kan se och jag skulle hellre betala mer i stallhyra än ha det så för min egen hästs del.

Visst är det dyrt med strö och ibland också svårt att få tag på men vissa saker vill jag helt enkelt aldrig ge avkall på och strö är en av dessa.

Ett sätt att prova på att vara hästägare

Jag har sedan många år tillbaka extraknäckt som ”hästtransportör” (åhh vad tjusigt det lät….) och exempelvis kört sjuka hästar till djursjukhus, till och från bete eller till tävlingar.

I söndags var det dags att hjälpa hästskötar-Linas goda väninna M att hämta haflingern Lilja som hon ska hyra under någar månader.

Lilja huserar vanligvis på Söderåsens turridning http://www.turridning.se/index.html och där har man möjlighet att under lågsäsong få hyra en häst och ha som sin egen (läs mer om detta på deras hemsida).

Ett bra sätt att prova på vad det innebär att vara hästägare tycker jag och märker man att detta inte var så kul som man trodde eller av någon annan anledning vill/ måste lämna tillbaka hästen så kan man göra detta med kort varsel.

För mig hade det känts tryggare att låna en häst av ett företag än av en privatperson och vill man veta varför är det bara att gå in på Bukefalos och under kategorin ”Hästmänniska” bläddra fram en mängd inlägg om hur både den som hyr/ lånar ut och den som lånar känner sig lurade på alla möjliga och ibland näst intill omöjliga vis….


Hästarna görs i ordning för en uteritt. Observera sadlarna :=)!

Världens dyraste skåp?

Ovan ser ni, om inte som rubriken påstår, världens dyraste skåp så i vart fall ett av de dyraste omklädningsskåpen i Sverige (gissar jag).

Eller….egentligen är det inte exakt just mitt skåp ni ser utan bilden av ett liknande som jag hittade på nätet eftersom jag inte orkade åka till ridskolan bara för att ta kort på just ett skåp :=).

Mitt skåp började jag betala skåphyra för då jag var ungefär 16-17 år gammal och den sista betalningen gjorde jag i höstas med 60 kronor.

Skåphyran har varit mer eller mindre konstant under alla år så om vi räknar på ett snittpris på 50 kronor per termin, 2 terminer om året i 17 år så kan vi konstatera att jag har betalat 1700 kronor för detta pytteskåp som dessutom sitter ihop med många andra så jag kan inte bara ta det med mig och gå :=).

Nu är det dock färdigbetalat eftersom jag har flyttat ifrån stallet så nu får någon annan klädförvarare fortsätta att pröjsa!

Vad skönt att INTE vara gårdsägare :=)!

Härom dagen då jag körde till träningen hos Ebba i piskande ösregn slogs jag av hur skönt det är, i alla fall just nu, att maken och jag aldrig köpte den där gården i Löberöd.

Till gården är det samma väg som till Ebba fast dubbelt så lång resväg och det var inte roligt att köra samtidigt som ”miljontals” andra bilar som också skulle hem i beckmörker och regn.

Jag började fundera på hur det hade varit för mig om vi hade bott på gården och jag skulle rida nu på hösten/ vintern i detta kompakta mörker som råder efter arbetstidens slut.

Min ridbana hade säkert stått under vatten av allt regnande och det som var 2 härliga gräshagar när vi var på husvisingen i somras är nog söndertrampad lervällning idag.

Utmed grusvägarna kring gården finns ingen gatubelysning så jag hade nog varit tvungen att köra till ridhus mer eller mindre samtliga vardagar i veckan och det kan nog kännas lite väl bökigt i längden.

Nej, även om i princip inget mer än en halt häst hindrar mig från ridning och jag skulle kämpa även om det regnade sjutums-spik över mig så är jag faktiskt mycket glad att jag idag står i ett stall som inkluderar ett stort välskött ridhus där jag kan rida när jag vill.

Om min lust efter egen gård åter vaknar ska jag verkligen försöka dra mig till minnes hur det kan se ut på hösten och vintern och tänka ett varv till om det är något jag verkligen vill utsätta mig för :=).

Känner ALLA hästmänniskor varandra?

Ni som har läst bloggen länge vet att ett ständigt återkommande tema i mina inlägg är hur liten hästvärlden är.

Jag slås jämt och ständigt av hur alla tycks känna alla, ibland på lite invecklade sätt men dock.

Senaste exemplet på detta fick jag ikväll i stallet.

Jag står ju numera i ett stall som egentligen är 2 stall, ett med bara 7 boxar där Archie bor och ett med tror jag 17 boxar som ligger parallellt med Archies.

Jag är bara i det stora stallet när jag ska hämta ensilaget och har än så länge knappt hunnit träffa någon av de hästägare som har sina hästar där.

Men en tjej (L) har jag träffat några gånger och även pratat en del med eftersom det visade sig att hon också har en fin unghäst som hon tävlar dressyr med = ingen brist på samtalsämnen oss emellan med andra ord :=).

Hur som helst träffade jag L idag och jag sa skämtsamt att dagens rubrik i bloggen var ”upp som en sol och ner som en pannkaka” och förklarade sedan vad som hade hänt med Archie.

”Jasså bloggar du OCKSÅ” blev kommentaren och för att göra en lång historia något kortare visade det sig att L hade läst min blogg tidigare men utan att koppla ihop den med mig IRL :=).

Och när vi ändå pratade om bloggar så visade det sig att en annan tjej, som också själv bloggar och har lämnat flera kommentarer på min blogg, N med hästen L, ska komma och helgträna i vårt stall till helgen!!!!

Så N: om du inte redan hade listat ut att det är i det stall där du ska träna som jag numera huserar med Archie så vet du det nu :=)! Och du måste absolut ge dig till känna om vi är i stallet samtidigt, det hade varit väldigt roligt!