Jag börjar undra om funktionen ”kommentera inlägg” har slutat att fungera?

Inte en kommentar på nästan hela veckan!

Skriver jag så tråkigt eller har ni tagit vintervila hela högen :=)?

Nåväl….så länge antalet läsningar per dag ligger så pass högt som det ändå gör så fortsätter jag väl att skriva….

Men som sagt: hör gärna av er:=)!

PS. Prick har mailat mig om att det tydligen blir något ”fel” när man vill skicka en kommentar.

Om detta problem fortsätter vore det jättebra om ni ville skicka era kommentarer till

bm6610@hotmail.com

i stället så lovar jag att svara lika snabbt som på bloggen!

Jag har aldrig velat ha barn och eftersom jag alltid varit väldigt bestämd på den punkten så har vissa fått den helt felaktiga uppfattningen att jag inte TYCKER OM barn.

Men man behöver inte vilja ha allt man tycker om och för egen del så anser jag mig inte ha den tid och det engagemang som jag anser att barnalstrande kräver. Men jag njuter gärna av andras (väluppfostrade dock) barn…gärna i mindre portioner :=).

På ridskolan finns det av naturliga skäl måååånga barn och jag finner ibland enormt nöje i att både prata med dom och tjuvlyssna på deras ibland rätt så förtjusande tankar om livet i allmänhet och hästar i synnerhet.

Minns för några år sedan då två barn kom fram till mig och Décima på stallgången och det ena barnet säger med en riktig ”kännarblick” på oss:

”Den var dyr va?” (syftande på Décima).

Idag ”drabbades” jag av en flicka som jag i tysthet döpt till ”TUSEN FRÅGOR”, förklaring till namnet är onödig :=).

Idag (inte första gången) intervjuade hon mig i allt från hur länge jag haft Archie, varför jag köpte honom, om jag trodde att hon var redo att skaffa häst, om jag hade barn, hur tråkigt det var att ha en mamma som inte tyckte om hästar osv osv osv osv…………………….

För någon månad sedan stod jag också på stallgången med Archie och konstaterade högt och till en boxgranne att ”Archie ser plötsligt så stooor ut”.

Boxgrannen höll med om att gossen nog hade växt men en pojke, kanske 12-13 år gammal (som sköter en av lektionshästarna) lade sig med självklar stämma i samtalet och sa (som om han pratade till ett ännu mindre barn):

”Du…det är bara för att han är så LJUS nu som han ser större ut”

”Jaha” sa jag ”så du tror att han kommer att se mindre ut till hösten när han blir svart igen”.

”Javisst” svarade pojken som om det var den mest självklara sak i världen (både att lägga sig i samtalet och lära en knäpp hästägare hur saker och ting VERKLIGEN förhåller sig).

Och kanske hade han rätt…..jag tycker inte längre att Arch ser så gigantisk ut. Fast om det beror på att han ändrat färg eller att jag har vant mig låter jag vara osagt :=).

Igår tjuvlyssnade jag på en annan diskussion mellan två barn i stallet.

”Jag har så svårt att skilja på Archie och Upsala” sa det ena barnet (Upsala de mas du Bois är ett sto vars enda likhet med Archie är FÄRGEN).

”Jo men HON Archie är mer lik Black Beauty” svarade det andra barnet!

Ibland överträffar verkligheten dikten med hästlängder, även när det gäller KOMIK!

Om dateringen på kameran stämmer är Archie här 3 dagar gammal. Skulle man kunna äta upp honom? Absolut! Är han världens sötaste? Utan tvekan! Den som inte håller med har ingen smak :=)!

Archie med en minst sagt ”intresserad” hund, Märtha.

604 läsningar förra veckan, det är rekord!

Och hitills över 2000 läsningar i oktober.

Keep up the reading folks!

På insidan av mitt ena stallskåp har Birgitta 12 år (dvs jag :=)) klistrat upp 5 bilder som jag har fått av Archies fd ägare (dottern till uppfödaren). Bilderna visar Archie som föl och jag kan inte se mig mätt på dom.
Tyvärr hittar jag inte alla orginalbilderna i datorn men detta är en av dom i alla fall. Archie är här 1½ månad gammal och springer bredvid sin mamma.

Kan ni fatta att den där lilla saken ska bli min svarte gosse?

Alla som ser mina fölbilder i stallet tvingas svara på frågan:

”Har du någonsin sett något så gulligt i hela ditt liv”.

Med tanke på den blick jag spänner i vederbörande har ingen hittills vågat svara (erkänna?) något annat än att Archie är sötast i hela världen.

Det lustiga är att han ser grå ut på den första bilderna som nyfödd, på denna bilden nästan fuxfärgad/ljusbrun och nu är han alltså näst intill svart.

Precis som några bloggläsare har påpekat och som jag inte säger emot så kan det finnas anledningar till att använda varma täcken både i stallet och när man rider.

MEN: det jag vänder mig emot är att jag är övertygad om att det ibland sker utan EFTERTANKE och ibland också, hos kanske barn framför allt, för att man vill ANVÄNDA sitt snygga (sponsor?)täcke, inte för att det egentligen behövs.

Ridsporten har för en del blivit en form av mode-arena och det finns idag ett ”tusen” gånger större utbud av allt i utrustningsväg än vad det fanns för bara 20 år sedan.

Och för 20 år sedan såg man i princip ALDRIG någon form av ländtäcken!

OK; vi har kanske avlat fram en känsligare sporthäst som fryser lättare/ vars muskler behöver värme på ett annat sätt…vad vet jag…. men det kan inte vara hela sanningen.

Jag har själv sett hästar som har 20 olika täcken och där ägaren tycker att det är roligt att ”klä ut” hästen som en docka typ.

Och inget fel i det men RISKEN är att man förmänskligar hästen och klär på den även när det inte behövs; ”för det är ju så gulligt”.

När vi har haft ponnytävlingar på vårarna har det ibland varit, precis som jag beskrivit tidigare MÅNGA plusgrader ute och sol. Våra stallar, ridhus och framridning ligger i lä.

Ändå lägger vissa ponny-barn på sina hästar TVÅ tjocka täcken medan de vilar mellan klasserna.

Sååå känsliga muskler kan ingen tävlingshäst ha att 2 vintertäcken ovanpå varandra kan behövas under sådana förhållanden; det vågar jag hävda med bestämdhet.

Sedan kanske man kan tycka att det är harmlöst med människor som virar in sina hästar i täcken av olika slag och visst; i jämförelse med mycket annat så är det kanske det.

Men jag ville ändå peka på en tendens bland VISSA hästmänniskor; att förmänskliga hästar, tro att de fryser lika lätt som vi eller bara vilja använda dom som en modedocka som ska visa upp senaste täcket vare sig det behövs eller inte.

Så klart förmänskligar vi hästarna på många andra vis också, så även jag, men detta var ett exempel som jag reagerat på och ville skriva några rader om.

Sedan använder även JAG täcken, har flera stycken och tycker att det är sååå roligt och fint när Archie får något nytt täcke som han ser så tjusig ut i :=)!

Som kommentar på gårdagens inlägg har ”Prick” skrivit:

Oj, vad jag håller med! Jag har verkligen NOLL förståelse för de som hävdar att de minsann har rätt att ha häst (och ibland t o m hästar) SAMTIDIGT som de kvitterar ut allehanda bidrag. Jag kan INTE se det självklara i att skattemedel ska bekosta ett hästägande som personen egentligen inte har råd med. Undrar hur folk som tycker så egentligen är funtade?

Ja, som jag redan har skrivit så har jag inte heller någon barmhärtighet när det gäller människor som vill utnyttja/ leva på andra.

Ett stort problem som jag ser i sammanhanget är att det ofta finns flera eller rent av MÅNGA människor som är fullt medvetna om att en viss person fuskar/ljuger/ utnyttjar förmåner som han/ hon inte har rätt till osv men folk ”vill inte lägga sig i”, läs: ÄR FEGA!

Man kan sitta en och en eller i grupper och ondgöra sig över fuskaren och ha alla möjliga synpunkter på hur det är osv men INGEN vill anmäla eller göra något åt det.

En vanlig mänsklig ”svaghet” (eller vad man ska kalla det) och så länge den härskar så kan också mindre nogräknade personer ostraffat fortsätta med sina bedrägerier.

För många år sedan anlitade ett stall en man som skulle bygga nya hagar på anläggningen = tämligen fysiskt anträngande arbete som denne man så klart inte utförde GRATIS. ”Alla” visste att mannen var förtidspensionär pga ”dåligt hjärta”, dvs han fick inte anstränga sig! Pyttsan!
Men mannens son var en skicklig ryttare som tävlade för klubben och dessutom behövde ju hagarna lagas.

I ett annat stall kände jag en kille som var långtidssjukskriven måndag till fredag men som vecka ut och vecka in tydligen hade ork att utföra tungt stallarbete (mockning till ca 20 hästar och utfodring av tredubbelt så många).
Jag konfronterade killen och frågade om försäkringskassan var medveten om och hade godkänt denna i mina ögon mycket märkliga form av ”arbetsträning” och han erkände då att så inte var fallet.
Killen upphörde också med stallarbetet efter mitt ”snokade” och jag kan inte säga att jag kände det minsta dåliga samvete över hans uteblivna extrainkomster.
Det var inte så att han hade 7 barn att försörja (däremot en häst) och stod och föll med de extra (svarta) kronorna!

Förresten har jag inga synpunkter på om människor väljer att arbeta ”svart” eller ”vitt”, svartarbetarna riskerar förvisso både att bli utan ersättning om de skulle bli sjuka och inte kunna arbeta och de tjänar inte in några pengar till sin pension tex men för mig får man i detta hänseende göra som man vill så länge man inte SAMTIDIGT får pengar för påstådd sjukdom (sjukpenning/ förtidspension) eller arbetslöshet (A-kassa).

Jag är fullt medveten om att det finns sjukdomar som inte ”syns”, man kan utåt verka hur frisk som helst men ändå lida på alla möjliga vis av någon eller flera sjukdomar men ingen ska inbilla mig att man kan vara för sjuk för att arbeta, dvs uppbära sjukpenning/ förtidspension samtidigt som man, som i ett exempel jag också följt på nära håll, kan vara mycket fysiskt aktiv med olika former av stall-sysslor från morgon till kväll i flera ÅR .

Att man kan uppbåda krafter till att sköta EN (oftast sin egen) häst om dagen tycker jag inte är så konstigt; hästen är kanske det som håller livsgnistan uppe och gör att man inte helt säckar ihop men att ta på sig olika ”uppdrag” (mockning, utfodring, hagutsläpp, ridning, tömkörning och mycket mer därtill på en regelbunden basis och mot betalning förstås) då anser jag att man passerat gränsen för vad som är ok om man påstår att man inte KAN arbeta.

Men som sagt; så länge alla bara står och ser på så kan sådant här fortsätta.

Själv har jag agerat på olika vis vid olika tillfällen men vill inte gå in på några detaljer för att inte någon ska riskera att känna sig utpekad.

Minns ni reklamen för några år sedan där en kvinnlig tandläkare sa något i stil med ”jag är inte bara tandläkare utan också mamma”?

I mitt fall skulle man kunna säga att jag inte bara är socialsekreterare utan också hästägare och det har faktiskt försatt mig i vissa obekväma sitsar då och då.

Som ni kanske vet (eller inte?) så är EN förutsättning för att vara berättigad till socialbidrag (försörjningsstöd) att ”behovet inte kan tillgodoses på annat sätt” dvs på ren svenska: man ska inte kunna skaffa fram pengar för sin mat och hyra på något annat sätt än via socialbidrag.

Av detta följer också att ALLT som man äger och som kan betraktas som en ”lätt realiserbar tillgång” (bil, bostadsrätt, guld och till och med en HÄST) först måste avyttras (säljas) innan ”rätt till bistånd föreligger” (innan man kan få pengar).

Jag har som socialsekreterare då och då stött på fall där hästägare velat söka socialbidrag, då givetvis ovetandes om att JAG (som känner dom som ”ryttarkollegor”/tävlingskonkurrenter) arbetar med just detta.

Någon gång har jag också stött på personer som haft svart-jobb i olika stall och velat söka bidrag eller som i ett fall en hovslagare som åkte runt och skodde hästar till höger och vänster samtidigt som han på socialbyrån uppgav att han var arbetslös.

Vid ett annat tillfälle upptäckte jag att en person i vårt stall, som till oss alla på ridskolan uppgivit att hon hade ett arbete, hade en av de tjockaste akterna jag sett på socialbyrån, dvs hon hade varit klient i många, många år.

På socialbyrån uppgav sig kvinnan vara ”folkskygg” och ha oerhörda svårigheter med sociala kontakter, på ridskolan med över 800 medlemmar märkte ingen av oss några sådana tendenser.

Hur historien egentligen slutade vet jag inte eftersom kvinnan slutade att besöka ridskolan tämligen omgående efter att jag bett hennes handläggare på socialbyrån att konfrontera henne med de uppgifter jag hade att komma med!

Jag skulle aldrig av någon konstig ”lojalitet” underlåta att anmäla någon som försöker få ut pengar (läs: skattemedel) som de inte har rätt till men roligt har det ju inte varit att ställas inför situationer som ovan.

När jag var yngre, framför allt i tonåren, var det mesta i livet mycket mer ”svart eller vitt” för min del. Inga mellanlägen utan antingen var det si eller så. Punkt slut.

Som många före mig har lärt sig genom årens gång och den erfarenhet man förhoppningsvis förvärvar under tiden är det sällan så i verkliga livet som tvärtom kan innehålla hur många gråskalor som helst.

Fast trots att livet som sagt sällan är svart eller vitt så skulle jag ändå vilja hävda att vissa saker är, om inte till 100% sanna så i alla fall nära på. DET har jag lärt mig i både privat och yrkeslivet:

1. Om något VERKAR konstigt (eller fel, misstänkt, för bra för att vara sant osv) så ÄR det också oftast konstigt. Sedan kanske man inte alltid kan sätta fingret på exakt vad det är som är konstigt eller på vilket sätt det är konstigt men man SKA LITA PÅ SIN MAGKÄNSLA. Man blir ytterst sällan lurad (av den i alla fall).

2. Om man en gång SERIÖST har tänkt en tanke om någon form av större förändring så kommer man att genomföra den också. Det är inte alltid man gör det på en gång, vissa är mer svårstartade än andra men förändringen kommer, trust me! Det kan handla om att byta jobb, avsluta en relation, flytta, utbilda sig, whatever.

3. En lögn kommer ALLTID fram. Precis som i exemplet ovan kan det ta flera år (eller knappt ens en dag) men det slår sällan eller aldrig fel vilket, om inte annat är ETT skäl till att man aldrig ska ljuga eller ”hilla in sig” i halvsanningar.

4. LIVET ÄR ORÄTTVIST! Jag hör ofta bland mina klienter att ”det är orättvist”. Och i stället för att komma med någon halvhjärtad och krystad förklaring kring ”whatever” så säger jag som det är; livet ÄR orättvist och det är något som man inte alltid kan påverka. Varför hymla?

Så klart finns det MASSOR av saker som man KAN påverka men också sådant som ingen styr över.

Varför kan vissa människor som är sååå barnkära inte få barn? Varför får någon som aldrig sett åt en cigarett lungcancer medan vissa storrökare är kärnfriska? Osv osv.

Om vi ska gå över till MINA sanningar vad gäller hästar så har jag framför allt två (som egentligen är två sidor av samma mynt skulle man kanske kunna säga):

1. En frisk häst ÄTER. Har man en häst som krånglar med maten (vanligt stråfoder och havre tex) så är det för mig ett tecken på att NÅGOT är ”fel”. Det behöver inte nödvändigtvis vara en FYSISK åkomma, det kan också var otrivsel, stress, överansträngning eller dylikt men en fullt frisk och psykiskt tillfreds häst VILL äta.

2. En arg häst mår inte bra. Hästar är av naturen inte arga eller agressiva och om ens häst börjar uppvisa ett sådant beteende i största allmänhet är detta i mina ögon också ett tecken på att något inte står rätt till. Åter igen kan det handla om både fysiska och psykiska (eller bägge delarna) orsaker men som sagt; en sund häst är inte arg i allmänhet.

Ha ha…när jag tänker efter så kan ovanstående även appliceras på MÄNNISKOR!