Denna diskussion hade vi på ”nätet” häromveckan och då handlade det mycket om huruvida det var smartare att köpa ett ”fint” föl i stället för att lägga pengar på en ”halv-bra” häst om pengarna inte räcker till den vuxna häst man egentligen vill ha.

Personligen skulle det nog till ganska mycket för att jag skulle våga chansa på att köpa ett föl, i alla fall så länge jag inte har eget stall (= låga kostnader i jämförlse med att betala uppstallning).

Jag misstänker att risken är att det ”kostar mer än det smakar” att köpa föl samtidigt som man under 2-3 års tid riskerar att det händer allt möjligt med den unga hästen. Det gör man förvisso med ALLA hästar men med en äldre häst har man i alla fall ”roligt under tiden” (= MAN KAN RIDA).

Dessutom bedömer JAG skaderisken som större för föl/mkt unga hästar än äldre dito. Dels har föl/ mkt unga hästar inte det immunförsvar som äldre hästar skaffar sig och dels så går föl/ mkt unga hästar oftare i större flockar = större skaderisk.

Man måste också räkna in de kostnader man har för fölet från det att man köper den. Även om man kan ordna uppstallning/ foder/ bete billigt så blir det ändå säkert minst 1000/ månad under säg 2 år innan man kan börja rida = ca 25.000 utöver inköpspriset. Jag har då räknat hovslagarkostnad (verkning), vaccinationer, avmaskning, försäkring, mineraler, foder och strö.Vad jag INTE har räknat med är eventuella veterinärkostnader vid skador o dylikt, ej heller om man råkar köpa en häst som kanske pga sen utveckling/ annat gör att inridningen måste uppskjutas. Det är ju inte alla hästar som man med automatik kan börja rida på vid en given ålder.

Vad som kanske ändå är det allra viktigaste är att man ALDRIG, inte ens om man är en proffsryttare av stora mått (vilket jag inte är :=) ) SÄKERT kan veta vad det ska bli av det ”kvalitetsföl” man köper.

Visst; hästen kan vara snygg som f.n som föl, den kan röra sig fantastiskt: men hur den ser blir att RIDA på, och om detta passar en själv; det är gambling på hög nivå! Extremt viktigt att tänka på!!!!

Förvisso tror jag att man kan påverka en ung häst OERHÖRT men vissa temperament och annat kan man helt enklelt inte förändra eller passa ihop med.

Så för egen del skulle jag nog hellre försöka spara ihop mer pengar alternativt ta ett lån och köpa en äldre häst än ett föl.

Ja, ni kan inte ana hur många gånger jag har fått denna fråga!

Dels undrade ju ”folk” varför jag inte passade på att byta stall då jag och min man flyttade från Malmö till Staffanstorp för över 5 år sedan och dels så kommer frågan upp då och då när man diskuterar och jämför uppstallningsvillkor med andra hästägare.

Den vanligaste anledningen till frågan är nog att vi har så begränsad hagtillgång på ridskolan; många kan inte förstå att jag vill ”utsätta” min häst för sådana, enligt vissa andra, dåliga förhållanden.

Själv anser jag att en hästs välmående inte kan baseras på enbart en enda faktor ( i detta fallet tillgång på hagvistelse); det är så mycket annat som avgör om häst och inte att förglömma RYTTARE ska trivas och ha det bra i ett stall. Därmed inte sagt att jag tycker att våra möjligheter till att släppa hästarna i hage är optimala.

Jag har, som jag redan har berättat, alltid haft mina hästar uppstallade på ridskolan MCR i Malmö. Eftersom det var där jag en gång började rida, och eftersom jag aldrig har ridit på någon annan ridskola, föll det sig naturligt att även stalla upp min första häst där.

Att jag bodde tvärs över gatan till stallet, dvs hade 5 minuters promenadväg dit, bidrog också.

Genom åren har skälen till att stanna på ridskolan varit flera och ibland varierande.

I många år arbetade jag ”extra” i stallet (på helger och när ordinarie personal hade semester) vilket gjorde att jag många, många månader inte betalade någon stallhyra över huvud taget. Detta var under mina fattiga stundentår en enorm hjälp utan vilken jag knappast hade kunnat träna och tävla som jag ville.

Fram tills för 5 år sedan bodde jag som sagt också väldigt nära stallet och hade dessutom min arbetsplats 5 minuters körväg därifrån.

Att jag under alla åren valt att stanna på ridskolan har så klart inte bara berott på ovanstående; då hade jag rimligtvis flyttat nu då jag varken arbetar extra i stallet, bor nära eller har min arbetsplats i krokarna (jag bytte arbete ungefär samtidigt som vi flyttade till Staffanstorp).

Nej, det finns fortfarande flera fördelar med ridskolan för min del och det är anledningen till att jag inte flyttar.

Jag har genom åren besökt många olika stall, pratat med massor av människor som har hästar uppstallade och även läst spaltmeter om detta på Internet.

Och en sak är klar: det finns MASSOR av stall som är usla (fallfärdiga) , med ytterst knepiga regler, konstiga hästägare, dåligt foder, inga ordentliga ridmöjligheter osv osv i all oändlighet.

Ännu har jag faktiskt inte funnit det OPTIMALA stallet, då hade jag så klart flyttat dit.

Det finns alltid en eller flera brister! Om det finns underbara, stora hagar så saknas det ridhus. Om det finns ridhus så är hagarna små och kassa. Finns det både ridhus och bra hagar så ligger stället för långt bort eller så är det något annat som fallerar.

För att ta Archies sommarstall som exempel så är nästan allt där ultimat, i alla fall över sommaren då Archie och Birk förfogar över en jättehage med massor av gräs. MEN; det finns inget ridhus och hur bra utebanan än är (och det ÄR den) så vet jag att jag aldrig skulle uthärda en höst och vinter utan ridhus, frusen som jag är och med viljan att ALLTID kunna träna när jag vill, dvs även om det är fruset och ”tusen” minusgrader ute.

På vår ridskola kan jag ALLTID rida i ett nyharvat, stort ridhus på morgonen (då jag föredrar att rida) och jag kan dessutom alltid även rida ut, oavsett underlag och väder eftersom Jägersros banpersonal håller träningbanorna i perfekt skick året runt. Jag behöver således aldrig varken transportera hästen för att kunna rida ordentligt eller låta honom stå i dagar/ veckor för att det inte går att ta sig ut pga isgata eller dylikt.

Eftersom vår ridskola inte ägs av någon/ några enskilda pesoner och i vinstintresse behöver jag heller aldrig misstänka att det snålas på fodret och ströt eller kvalitén av densamma.

Jag har hört många tråkiga historier om kollektivstall där man stulit foder av varandra, inte kommit ihåg eller i tid för att fodra hästarna (eller släppa ut och ta in från hagen) osv och jag som har ett jätte-KONTROLLBEHOV hade blivit tokig över att oroa mig om min häst får den mat han ska ha och på den tid den ska ges.

På ridskolan har vi avlönad personal som är där på fasta arbetstider och som givetvis inte har något som helst ”vinstintresse” att inte ge hästarna den mat de ska ha. De är också utbildade till att ta hand om hästarna och kan slå larm direkt om något skulle hända.

Det jag saknar mest på ridskolan är mer hagtid och gräs i hagarna. Men fortfarande så tycker jag att fördelarna med vårt stall uppväger; ridhusen, uteridningsmöjligheterna, servicen och närheten till bostad och jobb (stallet ligger mellan dessa så jag kör alltid förbi stallet på väg till och från jobbet).

Så: där har ni svaret på frågan om varför jag inte byter stall!

Eftersom jag bara var på Mallorca i en vecka och dessutom inte brukar leta efter hästaktiviteter på min semester så såg jag inte till speciellt mycket hästar.

Enligt ett anslag på hotellet kunde man rida för 17 euro/ timme på någon ”ranch” (någon form av uteridning) i närheten men jag brydde mig alltså inte om detta.

Däremot såg jag att det ordnades ponnyridning några hundra meter från hotellet, man transporterade helt enkelt dit 6- 7 ponnier och lät barn rida på en liten snitslad bana, se bild nedan.

Notera att alla rider utan hjälm, det fanns så vitt jag kunde se inga hjälmar som man kunde få låna. Nu ”red” (läs: skrittade omkring) förvisso de flesta barnen med sina föräldrar som ledare men jag såg också några flickor som travade omkring för egen maskin.

Notera cowboy….förlåt WESTERN-sadlarna! Ponnyhästarna såg mycket välnärda ut och behövde troligen inte utföra allt för många knop för sitt levebröd, i alla fall inte på dessa ”ritter”.

Notera hästarnas skor (det var inte så lätt att lyckas ta en närbild på dessa utan att man verkade som en misstänkt djurskyddsaktivist på hemligt uppdrag). Nästan alla hästar jag såg hade ”högklackade skor”, förmodligen för att skona benen från många timmar på asfalt.

På denna bana har man ridit ett par gånger….

Framridning utan hjälm

Jag är tydligen inte ensam om att rida med lite ovanligare färg på huvudlaget (en konkurrent kallade det vid ett tillfälle för RÖTT- det är brunt). Här Don Charly, vinnare av dagens ena klass med Minna Telde i sadeln.

Först en dålig bild som egentligen bara vill visa en sak: Archies numera gräsliga grimma vilken gjort att jag skämtsamt kallar honom Yddinges egen Going Kronos!

I Yddinge måste alla hästar ha grimma på sig i hagen och förra året fick både Archie och Birk skav av de många timmarna med grimma på sig. Detta var innan vi korkade hästägare kom på att vi kunde sätta ludd som skydd runt grimmorna, så fort vi gjorde detta slutade hästarna att få skav.

I år tänkte vi vara förutseende och sätta på ludden direkt varför undertecknad fick i uppdrag att inhandla dylika vid klubbens vår-resa till Ullared. Väl i Ullared kunde jag konstatera att de enda ludd som fanns var GULA och ORANGA och eftersom bägge färgerna var gräsliga så valde jag den mest gräsliga (ska det va´ ska de va´ordentligt) dvs de oranga ludden.

Första gången vi satte på de nya och färgsprakande ludden på hästarnas grimmor gick mina tankar direkt till de travstall där jag höll till under en period i ungdomen. Där och då hade man säkert tyckt att dessa ludd var SKITSNYGGA.

Detta, tillsammans med det faktum att en internetläsare tyckte att Archie såg ut som en TRAVARE första gången jag publicerade en bild av honom på nätet har skapat mitt interna skämt; Archie: Yddinges Going Kronos!

Denna bild är ett försök till att illustrera vilken fin och stor box Archie har. Syns det?

När jag var på en dressyrtävling nyligen slog det mig att det var länge sedan jag såg någon rida fram med boots.

När jag BÖRJADE tävla dressyr var inte boots ens UPPFUNNA höll jag på att skriva men det var de så klart även om de undantagslöst användes vid hoppning/ fälttävlan (och då var det sådana där gummiboots som man fick DRA på – urjobbigt och någon gång drog i varje fall jag ITU bootsen i mina ansträngningar att kränga dom över hovarna).

Någon gång mellan det att jag köpte Décima och började tävla med henne (1999-2000?) måste det av någon för mig outgrundlig anledning ha blivit MODE att rida fram med boots på dressyrtävlingar för helt plötsligt så gjorde ”alla” det!

Nej, inte riktigt alla så klart men i vart fall 25-50 % av ekipagen?!?!? Och vissa hade boots på både fram och bakbenen?!?!?

Jag förstod ingenting; är inte hela tanken med dressyr att man ska rida på en balanserad häst som ska veta var den sätter fötterna?

Visst finns det så klart säkert de hästar som BEHÖVER boots även vid dressyrridning men jag vill påstå att dessa i så fall är i klar minoritet, inte i majoritet.

Hur som helst ”måste” detta ha varit ett modenyck för idag är bootsen åter borta från framridningarna. Nu har jag som sagt inte sett dom sedan jag började tävla med Archie och det är säkert lika bra det!

När vi ändå är inne på mode som kommer och går (eller består) så får man ju säga att schabraken verkar ha konkurrerat ut vojlockarna för gott.

När jag köpte min första häst undrar jag om det ens FANNS schabrak; jag såg i varje fall aldrig några.

Numera ser jag däremot nästan aldrig vojlockar, varken på tävling eller när folk rider till vardags och så har det varit i många, många år.

På tal om vojlockar och schabrak skulle man lätt kunna tro att dessa, då man tävlar dressyr MÅSTE vara vita/ ljusa.

Jag minns att jag tidigt i våras såg ett ekipage som tävlade med brunt schabrak och flera på läktaren var helt förundrade: ”FÅR man verkligen ha ett sådant schabrak när man tävlar” undrade man. Och det får man! Det står ingenstans i TR vilken färg schabraket/ vojlocken ska ha men trots detta så rider 99,9% av alla ryttare med vita diton. Intressant!

Nästan lika vanligt är det att ryttarna flätar sina hästar trots att inte heller detta är något tvingande enligt TR. De gånger per år jag ser en oflätad häst på dressyrtävlingar kan räknas på ena handens fingrar oavsett nivå på tävlingen och det är nog också något som kommer att bestå under överkådlig tid framöver (hoppas jag).

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Nu så här på lördag morgon har jag precis varit i stallet och släppt ut hästarna (även fast jag inte behöver).

Men jag ville säga hejdå till Arch; nu ses vi inte på en hel vecka eftersom jag flyger till Mallorca i eftermiddag. Birks ägare ska vara hästvakter, dvs ta in från hagen, mocka och borsta lite.

Men ni som är lässugna kan vara lugna: det finns färdigskrivet material för hela nästa vecka så ni kommer att kunna kolla bloggen dagligen för nya inlägg.

Jag väntar fortfarande med spänning på svar från ”Anonym” som för några dagar sedan hade synpunkter på hästhållningen vad gäller våra lektionshästar. Skulle vara intressant att läsa vad denna skribent menat med ”för övrigt tycker jag fortfarande det är stora brister i hästhållningen även om de förbättrat en del under de här 20 åren. Men nog finns mycket kvar allt”. Kanske får vi svaret inom kort?

Sedan i måndags har jag fått flera kommentarer kring inlägget ”Veckan som gått” som bla handlade om att Archie nu har fått en kortare vila.

Eftersom jag har svarat ganska utförligt på kommentarerna (senaste idag) får ni nöja er med att läsa dessa, jag publicerar inget nytt inlägg kring något annat ämne IDAG.

Alla kommentarer finns som vanligt samlade under inlägget ”Veckan som gått”.

Om ni vill ge ytterligare kommentarer på det inlägget (eller något annat) är jag tacksam om ni kan kalla er för något annat än ”Anonym” då det annars blir svårt att särskilja den ena anonyma personen från den andra. Och i alla fall jag tycker att det är mer givande att veta om det är en och samma person som skriver flera kommentarer eller om de är flera olika som vågar sig på synpunkter.

Härom dagen läste jag ett inlägg på en annan häst-blogg som fick mig att dels svara blogg-skribenten och dels att fundera lite över hur öppenhjärtlig man egenligen ska/ bör vara på olika Internet-forum för sitt eget bästa.

Jag har berört detta lite flyktigt i inlägg kallat ”Mina läsare” i förra veckan men tänkte här vidareutvecka resonemanget lite.

Bakgrunden är den att bloggskribenten som jag refererar till tidigare varit väldigt öppen om olika problem hon haft med sin häst. Hon har efterfrågat råd via nätet och har också fått sådana samt även kommentarer som inte alltid tett sig så välvilliga.

Efter ett tag har bloggskribenten kommit fram till att hon inte längre vill vara så öppen eftersom hon märkt att de åsikter/ synpunkter hon fått har blockerat henne i ridningen trots att hon egentligen borde strunta i vad vilt främmande människor anser om henne, hennes häst och ridning.

Jag kopierar nedan delar av det svar jag författade till bloggaren men ordar inte mer om detta i just det här inlägget eftersom svaret i sig är ganska uttömmande för min del:

Hej!

Jag är en av dom som flitigt kommenterat dina inlägg på det forum du hänvisar till och jag läser också tämligen ofta din blogg.

Jag vill börja med att kommentera dina kloka synpunkter kring det här med ”öppenhet tack vare Internet” men också den risk detta kan innebära.

”Hela världen kan läsa” och till råga på allt KOMMENTERA och ha (ibland gräsliga/ korkade/påhoppande/ you name it) synpunkter på det man skrivit. Jag är själv oerhört medveten om detta då även jag, som du vet, har en blogg där jag är långt ifrån hemlig. Eftersom jag skrivit så mycket i bloggen har det gått så långt att jag OFTA tänker långt innan jag satt mig ner framför datorn ”hur ska jag nu skriva för att inte detta ska missförstås” eller ”nu tar det väl hus i helvete”.

Jag är en extremt öppenhjärtlig person som aldrig har velat vara ”hemlig” på nätet eller undanhålla sanningar. Men ska jag vara ärlig så har jag insett att man inte kan, eller rättare sagt BÖR skriva om allt för hur det än är så kan det skrivna ordet missförstås, medvetet eller omedvetet.

Jag känner igen enormt mycket från ditt tävlande från när jag själv började tävla vilket kanske är anledningen till att jag gett dig så många kommentarer.

På den tiden fanns inte Internet och jag undrar om jag då hade varit så öppenhjärtlig med mina träningar och resultat? Tveksamt. Idag, 20 år senare och förhoppningsvis både duktigare och framför allt mer säker på mig själv kan jag bjuda på även motgångar, kanske för att de hittills varit FÅ????

Skulle min häst plötsligt börja misslyckas enormt på tävlingsbanorna kan jag inte lova att jag kommer att skriva om detta eller så kanske jag inte väljer att skriva ”hela sanningen”.

Det finns alltid ”förståsigpåare” och ibland rent av elaka människor som tycker om att platta till andra när tillfälle ges. Är man väldigt öppen själv ökar risken att få sådana människor på sig.

Du har, liksom jag, valt att vara mycket ärlig och öppen och tycker nu att detta har straffat sig på sätt och vis (du har fått mentala blockeringar).

Mitt råd till dig är, precis som du själv varit lite inne på, att INTE basunera ut allt för ”kreti och pleti”. Tänk på vad du skriver om på nätet och om du orkar/ vill stå för de reaktioner som eventuellt kommer. Kanske du bara ska skriva om det bra?

Detta råd ger jag inte bara dig utan faktiskt även mig själv då JAG ibland behöver tänka på vad som kommer ut ur munnen eller från tangenterna.

Jag har alltid haft åsikter, åsikter som inte alltid uppskattats av alla och jag har också genom åren fått ta mycket skit för min öppenhjärtlighet. Och tyvärr är det inte alltid den som vågar säga alla sanningar som röner den största uppskattningen, det har varit rätt så ensamt på toppen ibland fast jag vetat att även andra tyckt samma sak fast de inte vågat stå för det. Så numera är jag försiktigare FÖR MIN EGEN SKULL och råder dig att vara detsamma!

Efter några kommentarer kring gårdagens inlägg om att Archie har en kortare viloperiod nu började jag fundera på det här med vila/ bete överhuvudtaget.

Jag har i ”alla” år hävdat att bete är mer till för hästägaren än för hästen, i alla fall om vi med bete menar ENDAST bete, dvs ingen ridning och med hästen avser en individ som inte är att betrakta som en unghäst.

Jag tror helt enkelt att vissa hästägare tycker att det är skönt att slippa ridning med allt vad det innebär (mockning, persedelvård mm) när de är lediga, solen skiner och man vill ägna dagarna åt att umgås med familjen, resa bort eller bara VILA. Inte att förglömma blir det också för många långt billigare att ha hästen på bete än uppstallad.

Och inget fel i det! Har man tillgång till ett bra bete så tror jag att hästen mår hur bra som helst av att gå och slå dank ett tag men det som känns lite fjantigt är när hästägarna säger att hästen BEHÖVER sin vila. Det känns lite som att dessa hästägare inte vill stå för att det är de som vill SLIPPA rida utan skyller på att hästen ”måste” vara ledig och ha semester precis som vi människor (ännu ett förmänskligande av våra fyrfotingar).

Vuxna hästar som rids av ”normalryttare” (dvs tränas relativt ”lätt”) anser jag inte har något behov av 2-3 månaders konstant gräsätande utan någon motion.

Jag har också sett flera exempel på hur det blir när sådana hästar kommer hem från sin långa ledighet. Hästen är ibland smällfet och det tar en evighet att banta bort allt överflödigt hull. Pga hästens omfång kan man inte heller börja rida ordentligt förrän efter flera veckor så vilan man gav hästen på betet blir oftast vädligt lång om man även lägger till tiden för igångsättning och bantning.

Nu tycker jag inte att det är så många som låter de vuxna hästarna vila så länge, de flesta väljer antingen en kortare vila (max 1 månad) eller så rider de under tiden hästen går på bete.
I vårt stall blir det i alla fall allt mer ovanligt att vuxna hästar släpps på bete och en del väljer till och med att rida hela sommaren utan någon vila alls.

Vad gäller den unga hästens behov av vila är saken givetvis en annan vilket jag också tycker framgår av mina svar till kommentarerna kring gårdagens inlägg.

Har ni också råkat ut för extremt märkliga sammanträffanden?

Härom veckan bestämde jag mig för att under en rast på jobbet bege mig till Blodcentralen för att ge blod. Jag hade kallats för blodgivning några dagar tidigare via mail och då jag gick igenom gamla mail såg jag kallelsen, insåg att jag hade en ledig lucka och bestämde mig för att cykla dit eftersom det bara tar 2-3 minuter från jobbet.

Just som jag hoppar upp på cykeln så ringer min mobil och då jag svarar frågar en kvinna som ringer BLODCENTRALEN (!!!!!!) om jag har möjlighet att komma och ge blod eftersom det uppstått ett akut behov.Var inte det konstigt så säg?????

Och detta mycket märkliga sammaträffande fick mig att tänka på ett nästan lika märkligt dito som utspelade sig för många, många år sedan.

En morgon då jag skulle släppa ner Heron och hans dåvarande hagkompis Amirant i hagen (Heron kan väl ha varit 4-5 år gammal kanske) blev de skrämda av något på gatan som löper parallellt med vägen till hagen och båda hoppade till rejält.Någon av hästarna, jag har faktiskt förträngt VEM, knockade mig rakt i huvudet och min första känsla var att flera av mina tänder hade slagits ut. Det var extremt otäckt!

När jag vågade känna efter insåg jag att endast en tandflisa på en av kindtänderna hade brutits loss. Vilken lättnad!

Men var kom det otroliga sammanträffandet in?

Jo, jag hade samma morgon en TANDLÄKARTID för den årliga kontrollen och det var till den jag var på väg efter hagutsläppet!!!! Så jag behövde inte vänta många minuter innan jag kunde få min spruckna tand lagad och den lagningen håller än idag, ca 20 år senare!