Jag har funderat en del på de svar jag fått på gårdagens inlägg och väljer här att svara ”tvärsan” i dagens inlägg genom att fetstila ”tvärsans” kommentarer:
De som ”inte visar vanligt hyfs”, är de sådana som du tidigare räknat som vänner? Om det är så att vänner inte visar empati så instämmer jag med din rubrik. Om det är ”bekanta” så undrar jag vad du egentligen vill säga med ditt inlägg? Menar du att de är ouppfostrade, att de inte lever upp till din norm om hur man beter sig? Om det är det först nämnda så varför inte tala klarspråk till de berörda. Om det är det senare så – varför bry sig? var och en har väl rätt i att engagera sig i det som de själva väljer!
Någon av de personer som jag refererade till i gårdagens inlägg har i alla fall jag betraktat som en vän och trott att det var ömsesidigt. Jag tycker också att JAG har stöttat denna person när den har råkat ut för svårigheter och hade nog förväntat mig, om inte detsamma, så i vart fall en kommentar.
Jag vill inte gå närmare in på några detaljer kring hur jag valt att förhålla mig till personen i dagsläget då risken är att någon känner sig utpekad.
Du tvärsan undrar vad jag ville med mitt inlägg?
Tja, jag ville väl helt enkelt göra en reflektion över hur JAG uppfattar att ”samhället” (däribland vi hästmänniskor ingår) går mot en ökad egoism och individualisering.
Jag tror att det blir vanligare och vanligare att folk tappar dels det jag kallar ”allmänt hyfs” och dels att de inte BRYR SIG om så mycket mer än sig själva.
Att sakna förmåga att sätta sig in i hur andra människor känner och/ eller att inte bry sig är idag inte längre bara något som jag förknippar med personer som är autistiska/ har autistiska drag; det börjar mer och mer sprida sig till ”vanligt folk”.
Någon, även du tvärsan, har antytt att min uppfattning av brist på empati hos vissa i stallet beror på att jag tidigare skulle ha sårat dessa och att detta nu är deras sätt att ”ge igen”.
Jag tror inte alls att det är så! De människor jag känner och refererat till har som jag uppfattat det inte dessa elaka/ barnsliga drag i sin personlighet och jag tror absolut inte att de suttit hemma och tänkt ”ha ha…lika gott att Birgittas häst har fått fång och jag ska minsann inte kommentera det med ett ord” typ…
Snarare är det, som jag redan innan varit inne på men kanske inte lyckats förmedla tillräckligt tydligt:
*att människor idag i större omfattning än tidigare inte precis bryr sig om annat än sig själva
* man saknar kunskap/erfarenhet av hur man ska bete sig/ vad man ska säga i lite ”tyngre” situationer.
Jag tycker att detta är synd och det var väl det jag ville ha sagt med inlägget. Att var och en är fri att säga och reagera hur den vill är jag fullt på det klara med men man kan väl få kommentera det ändå?
Det låter som om du är lite förvånad över att något du skrivit kan ha sårat någon. Din kommentar om att du inte är lockad att rida någon annan häst i stallet kan ha sårat. Jag skulle i alla fall ha blivit sårad om någon från mitt stall skrev så.
Du har helt rätt. Det där med den egna hästen är eller kan i vart fall vara superkänsligt och säkert kan man bli sur över att någon annan inte vill rida på ens häst.
Jag ska förresten skriva ett separat inlägg på detta tema lite längre fram där jag kommer att utveckla resonemanget kring varför jag inte vill rida på andras hästar och varför det ibland inte ens hade varit möjligt.
Du har också uttalat dig på ett sätt som kan ha uppfattats som nedvärderande om andras sätt tex diskussionen om vattenhinkar. Kommer inte på fler konkreta exempel just nu och ids inte gå tillbaka och leta.
Ja, det är nog samma sak med vattenspannarna. Fast jag står fortfarande för att det i VALET mellan att rida (motionera) sin häst och att ägna så mycket arbete åt att skura vattenspannar och putsa på saker att tiden/lusten/orken för ridningen inte finns så väljer jag att motionera hästen. Det tror jag gynnar den mer än att dricka ur en spann i stället för en vattenkopp. Jag ser fortfarande inte vattenspannen som något livsnödvändigt för att hästen ska leva ett bra liv.
Men en av de saker som gör det lite kul att läsa din blogg är att du faktiskt är lite vass och inte så mkt självkritisk. Finner nöje i att läsa din blogg, mkt ironi och mkt självgodhet. Tror inte att vi hade blivit polare om vi delat stall men fortsätt och skriv det är kul att läsa.
Huruvida vi skulle bli vänner om vi stod i samma stall överlåter jag åt dig att spekulera i. Mångårig erfarenhet av internet har lärt mig att man aldrig kan vara säker på hur någon som man diskuterat med på nätet ska vara/är IRL.
Jag minns att jag för några år sedan hade några hätska debatter med en hästmänniska som, då vi träffades av en slump IRL visade upp en helt annat sida av sig själv. Vi har fortfarande nät-kontakt, dock på ett mycket ”lugnare” vis än innan vi träffades :=).
Senaste kommentarer