I förrgår när jag skulle ta in hästarna hittade jag Birks ledträns mitt i hagen (det hänger vanligtvis på en hagstolpe och det är ström i staketet).

Detta har hänt någon gång förut, dvs att Archie har roat sig med att dra in sitt och/eller Birks träns men denna gången hade han gått steget längre och lyckats med något som i mina ögon får betraktas som smått fantastiskt: grimskaftet låg BREDVID själva tränset och karbinhaken till grimskaftet var helt intakt. Hur en stor häst kan få loss en liten karbinhake utan att förstöra densamma är för mig en gåta och om jag kunde få Archie att göra detta på kommando skulle vår lycka i underhållningsbranschen vara gjord!

Då var det 2008 och jag kan bara hoppas på ett lika bra år som 2007 fast helst utan de skador som Archie tyvärr också ådrog sig.

Om jag tittar tillbaka på året som gått så kan jag konstatera att Archie vuxit till sig mycket, både rent mentalt men även fysiskt. Han är nu ca 167 cm och blir troligen inte mycket större. Fram till i somras låg han ofta och vilade sig på eftermiddagarna, något han helt slutat med vilket jag tolkar som att växtperioden är mer eller mindre över.

I våras fick Archie en ny hagkompis, ponnyvalacken Birk som nu är 12 år gammal. De två har verkligen funnit varandra och Birk har hitills varit den häst som med störst jämnmod och tålamod funnit sig i Archies små ”lekar” där ”Följa John” och ”jag måste bita dig i baken” hört till favoriterna.
Gossarna tillbringade en härlig sommar tillsammans på ett dagbete där de hade en jättehage för sig själva och det ser i dagsläget ut som att vi återvänder dit även denna sommar.

År 2007 var också året då Archie mycket framgångsrikt började en förhoppningsvis mycket lång tävlingskarriär. Det blev placering i mer än hälften av de 7 starterna och vi hann till och med debutera i LB med en 3:e placering, endast 1 poäng från det ekipage som blev 2:a.

Vi har under hela 2007 tränat för min tränare Birgitta Nilsson och avser att fortsätta med detta en gång i veckan även framöver. Birgitta är en härlig personlighet som ställer höga krav men som man också kan skoja och skratta ihop med.

På kvalitetsbedömningen i september blev Archie bedömd som klass 1 i HOPPNING vilket är lite komiskt eftersom all vår träning är inriktad på DRESSYR. Men gossen visade redan en månad efter att jag hade köpt honom som 3 åring att han kunde hoppa (då han hoppade ut genom en 1.50 meter hög ridhusdörr vid löshoppning) så egentligen är jag inte förvånad. Archie löshoppar några gånger i månaden och han visar alltid spänst, vilja, en utmärkt taxering och river ytterst sällan (och då blir han så arg på sina bakben att han sparkar bakut efter rivningen).

Vi lyckades inte kvala till 4-års championatet och detta tror jag dels berodde på att Archie precis innan kvalet var skadad (pga en hovblödning som jag inte vet hur han fick) och dels helt enkelt ännu saknar den förmåga till längning och samling som krävs för att slåss med de bästa 4 åringarna.

Vår ridning idag är inriktad på just samling och längning och att Archie ska få ett bredare register däremellan. Galopp-kvalitén har förbättrats otroligt under vintern och nu är både vänster och högergaloppen mycket bra (tidigare var det ganska stor skillnad dem emellan).

Vi har börjat nosa lite på galoppombyten och tramp (passage-embryon) vid tömkörning.

Om tiden räcker till ska jag även börja hoppa lite mer uppsuttet.

Vad som händer under 2008 får tiden utvisa men jag har några hemliga mål som jag lovar att avslöja allt eftersom året går…..

Det lilla urklippet visar den annons som gjorde att jag fann Heron.

Denna bild är (om jag minns rätt) tagen när vi tävlar hos Skabersjö Ryttarförening.

Min favoritbild på Heron (tagen när vi tävlade hos Hästhagens Ryttarförening).

På denna bild tävlar jag på Lomma Ridklubb (1.20) med den häst jag ägde i 10 år innan jag köpte Décima, Heron.

Heron var född 1985, e. Flyinge Herkules- Hostrup och uppfödd hos Arne Henriksson, Eslöv.

Jag köpte Heron som 4 åring och samma år blev han bedömd som lovande dressyr häst vid kvalitetbedömning i Dagstorp.

Då jag köpte Heron i maj som 4 åring var han 167 cm vilket var ganska lagom tyckte jag. Sedermera sköt han i höjden och blev hela 173 cm men kändes aldrig så stor att rida.

Genom åren tävlade jag och Heron oerhört mycket och fick placeringar upp till MSV i både hoppning och dressyr. Som bäst gjorde vi en del starter i S:t Georg, dock utan att placera oss.