Nu har jag avverkat alla delar/ säsonger av ”Tunna blå linjen”- en mycket realistisk serie som hämtat ur min vardag när jag jobbade dagtid i Malmö.

Och nu har jag hittat en ny serie att följa på SVT Play; ”Hjälp vi har köpt en bondgård”.

Sveriges budgetsvar på ”Drömslottet” skulle man kanske kunna säga och handlar om ett par med barn som, tämligen okunniga om ”lantbruksliv” köper ett ruckel till bondgård som de rustar upp.

Deras renoveringar tycker jag personligen ofta är ganska slarviga och fula men jag, som ju också försöker skapa mig ett liv ”på landet” blir ändå inspirerad.

Gissar att många fler än jag fnissade eller skakade på huvudet när de läste denna annons:

”Har ett presentkort på Nova Lund på 2000 giltigt till juni 26. Finns många butiker t,ex Rituals som kortet gäller hos . Byter det för samma summa som på kortet då jag vill ha det i kontanter , så jag kan köpa i annan butik som passar mig bättre som inte finns på Nova. Endast kontant o hämtas i Eslöv. Är du inte intresserad eller hånande kommentarer o skambud undanbedes.”

Förlåt men vem köper ett presentkort av en privatperson för samma belopp som presentkortet är på? I teorin någon, i verkligheten ingen. Påstår jag.

Ni vet att jag ibland raljerar över de människor, ofta djurägare, som enligt mig stoltserar med saker de gör som jag aldrig i livet skulle orka/ vilja/ ha möjlighet till eller som jag ens anser är vettigt att lägga tid/ energi på!

Och givetvis får man göra som man vill i de exempel jag tänker ge er men jag vill bara trösta de som kanske känner sig otillräckliga i jämförelse med dessa duktiga samhällsmedborgare att man inte behöver ”hålla på” så här överdrivet.

Och jag är rätt så övertygad om att de så ”duktiga” är i minoritet även om de oftast hörs högst på olika forum och försöker sätta ribban för oss andra. Och försöker rätt ofta skamma oss andra fast det enligt mig inte alls finns någon anledning till det.

Några exempel på vad Bror Duktig och compani gör:

1.De har hästarna ute nästan dygnet runt året om även om hästarna står på box. De ger exempel på hur de släpper ut 5 på morgonen och tar in vid midnatt och jag undrar mest när de sover?

2.Vissa hundägare beskriver liknande aktivitet med sina hundar, dvs det gås promenader i många timmar varje dag! Härligt för hunden absolut men vi andra måste oftast även tex arbeta för vår försörjning och kanske också ta hand om hem, familj osv.

3.När Bror Duktig upptäcker en vit prick (storlek ärta) i sin nyöppnade ensilagebal slängs givetvis hela balen på 500 kilo. För det är bättre att vara safe than sorry och man kan aldrig veta vilka gifter den vita ärtan innehåller!

4.Och ensilaget ja; när analysen för detta kommer sliter Bror Duktig sitt hår i förtvivlan för hur ska hen nu kunna fodra sin sällskapshäst när mängden mangan per kilo foder är 0,00001% högre än den rekommenderade? Kanske lika bra att sälja hela partiet till någon mindre nogräknad (mig tex) ?

5.Bror Duktig vågar inte heller ge sin häst mer än 1 äpple om dagen pga sockermängden och slänger hellre halva morotssäcken än att fodra upp den för man ska vara försiktig med ”godis”.

6.Inte heller kan man ge det kraftfoder man köpt för dyra pengar 2 dagar efter att det har gått ut i datum för datumstämpeln finns där av en anledning och den måste följas blint.

7.En av de saker Bror Duktig tycker kan vara jobbiga med att ha häst är tiden det tar att mocka. 45 minuter/ box om dagen ÄR lång tid men hur ska man annars få bort varenda mikropartikel bajs som smulat sönder sig i spånet? Och när man äntligen funnit varenda gödselsmula, ibland med hjälp av handskar måste man bädda fint till hästen genom att släta ut, bygga upp vallar och jag vet inte allt med spånet som helst ska vara kritvitt och annars…tja…faktiskt helst bör köras ut på stacken.

8.När Bror Duktig ser en överkörd katt på vägen så fotas djuret oavsett skick (inlägg på 5 olika sidor på Facebook) och körs sedan till ett djursjukhus för chip-kontroll. Det menar Bror Duktig är allas ansvar att göra oavsett om man är känslig, djuret är i slamsor, man har ett viktigt åtagande som man måste vara i tid till osv. Man ska släppa allt och agera!

9.Ser man en lösspringande hund på landsbygden ska man jaga den (även i mörker), fånga in den och har man sett den i någon by ska man helst knacka på hos alla och fråga om de äger djuret. Spelar ingen roll om man är livrädd för hundar- självklart drar man in hunden i sin bil och det är samma sak som i exemplet ovan- man får släppa allt vad man har för händer för inget är viktigare än detta.

10.Om Bror Duktigs eget djur visar minsta tecken på….tja egentligen vad som helst….så körs djuret självfallet i ilfart till närmaste djursjukhus även om det är mitt i natten eller en helgdag. Ytliga sår som man endast ser under mikroskop kan faktiskt vara livsfarliga och om en +50-kilos hund har råkat äta en bit choklad som är lika stor som en lillfingernagel så måste den fås att kräkas direkt! Mugg och ett litet nässelutslag kan mööööjligen vänta till nästa dag om man upptäcker det 22 på kvällen men då är det viktigt att sova i stallet för att ha koll på sakernas utveckling.

Gör man inte alltid som Bror Duktig i dessa exempel borde man inte ha djur, man är vårdslös, egoistisk och okunnig. Punkt.

Själv tänker jag att det många gånger kan räcka med att använda sunt förnuft och/ eller anpassa sig efter vad man tror att man är kapabel till. Ibland kan man göra si och ibland så…

Bilden: om ni frågar Bror Duktig är denna box för slarvigt mockad för att kunna användas. Givetvis måste vartenda ensilagestrå plockas bort för hand och allt spån som inte är kritvitt borde slängas ut på samma gång. Själv låter jag Frenchie stå i denna misär utan att bekymra mig det minsta.

I morse var min vän Elisabet här med Niilo; Frenchies vapendragare i skogen 🙂 .

Niilo står i ett stall utanför Staffanstorp, ca 20-25 minuters körväg från Ryhus och det är alltid lika trevligt när vi får detta sällskap med oss på våra uteritter.

Sist vi red ut tillsammans regnade det rätt häftigt under stora delar av vår tur men idag var det helt ok väder; mulet, utan att blåsa och framför allt utan nederbörd.

Så vi var tillbaka i stallet efter nästan 1,5 timmes skrittande snustorra.

Frenchie hade vilodag igår och det är en sak som jag uppskattar med honom; han blir aldrig stallmodig efter vila. Det har ärligt talat ingen av mina hästar blivit och det är inget jag saknar.

Alltså den sista bilden; EXAKT så är det på Ryhus när jag ska ta in hästarna!

Ena minuten är det relativt ljust och bokstavligen minuten därefter är det mörkt!

Nej, jag tror verkligen inte att hästvärlden är mer förskonad från oärliga människor eller stölder men jag blir ändå lika fascinerad över vissas fräckhet och förslagenhet.

När ensilagebalar stjäls från fälten eller t.o.m. utanför stall…tänk att släpa på dessa?!?!! Inget man tar under armen och går iväg med lite diskret precis…..

Och nyligen läste jag om en mäss-säljare som dels hade blivit av med en 5000-kronors hjälm och dels påstod att det stals från företaget på dylika event för hundratusentals kronor.

Den senaste fräcka stölden jag läste om var någon som stal 5 thermobars under natten?!?! Från hagar!

Nog för att vintern närmar sig men va fan?!?!

På vår senaste resa påmindes jag om en kategori människor som jag stött på ibland: de som TROR att de pratar ett annat språk än sitt modersmål jättebra men som inte alls gör det!

Deras självförtroende är i topp och de kamouflerar sina brister genom att prata mycket och gärna, helst i ett rasande tempo men man förstår typ 50%.

Och nej, det är inte mig det är fel på ha ha ha!

Jag har under hela mitt yrkesliv varit mer van vid att prata med nyanlända, flyktingar, invandrare…you name it än svenskar och jag är, om jag får säga det själv duktig på att lista ut vad de försöker säga.

Men dessa snabbpratare som jag syftar på tillhör en annan kategori och komiken är att de tex kan jobba som guider.

Någon som känner igen det jag skriver om?

Bilden: Henrik och jag flyger helikopter över New York, en stad där många inte alls pratar engelska upptäckte vi. Även tex försäljare!