Pratade med en annan elev till Nina nyligen och hon nämnde att hennes hästs man skavs bort av halstäcket.

Detta har jag hört och läst om hur många gånger som helst så det verkar vara vanligt.

Det jag tycker är konstigt är att varken Vicke eller Frenchie har fått ett enda krökt hårstrå, bokstavligen, av halstäcken och då har jag använt flera olika och täckena har nästan använts 24/7.

Har ni någon förklaring till varför vissa hästars man skavs av och andras inte?

Det gemensamma Vicke och Frenchie har är att båda har rejält musklade halsar, tänk typ hingsthals. Men det borde snarare öka risken för skav eller tänker jag fel?

Vad gäller mankvalité har båda normala manar, normal tjocklek och normal längd.

Någon som har en teori?

Minns ni att jag nyligen skrev att man genom att vilja omvandla en travare till tex en dressyrhäst gör det onödigt svårt för sig, som om ridning inte redan är svårt nog per se?

Travare är avlade för att INTE galoppera och är det något en dressyrhäst behöver kunna göra så är det att galoppera… något förenklat.

Jag funderade på detta nyligen; det där med hur det ibland blir så tydligt för vilket ändamål vissa djur är avlade.

Jag skulle ta in hästarna och såg att Bibbi stod nästan längst bort i sin hage.

Jag hann knappt titta bort i 2 sekunder så var hon plötsligt vid sin grind !?!?

Om hon så hade FLUGIT trodde jag inte att hon kunde förflytta sig så snabbt men det kunde hon ju uppenbarligen.

Och när hon kopplar in ”travar-traven” går det fan i mig undan!

Då ska man betänka att detta är ett 18-årigt avelssto som aldrig har startat och som började producera föl redan som unghäst!

Hon är fullständigt otränad och kan ändå nå dessa hastigheter som hennes vältränade kamrat Frenchie bara hade kunna komma upp i om han skenade med livet som insats. Visar tydligt vad travare är avlade för, eller hur?

Ett minst lika bra exempel utspelade sig för tusen år sedan, första dagen med min första greyhound.

Jag hade redan en supervältränad schäfer som brukade hänga med min dåvarande sambo när han körde långsamjobb med diverse travare på Jägersro. Denna hund hade en ork utan dess like och jagade gärna kaniner i parken utanför vårt hyreshus.

Första kvällen hon och min nyinköpta, fullständigt otränade greyhound släpptes lösa i parken ihop kom det en kanin hoppande nästan direkt.

Båda stack efter den och det var som att se en cykel (den vältränade schäfern) försöka hålla jämna steg med en Ferrari (den otränade greyhounden)! Skillnaden var nästan skrattretande men så är det också två vitt skilda raser, avlade för två vitt skilda ändamål….

Minns ni mitt inlägg i förra veckan där jag klagar på att folk skrattar åt livsfarliga saker med hästar?

Här ytterligare ett ypperligt exempel!

En obetänksam person tolkar bakom en shettis – utan hjälm och med för korta tömmar! Smart….not!

Risk att bli sparkad de luxe!

Över 200 kommentarer varav en överväldigande majoritet tycker det är roligt/ gulligt/ typiskt shettisar!

Själv ryser jag!

Jag rider ju med ett renskinn under sadeln vintertid och som ni säkert förstår kan man inte tvätta detta varken för hand eller i maskin med vettigt resultat.

Jag har i stället läst att man ska gnugga skinnet i snö och sedan gärna låta det ligga kvar någon timme- det påstås att kylan och fukten får smuts att släppa.

Sedan borstar jag mitt renskinn med en vanlig hästborste efter varje användning- på så vis undviker jag att renskinnets hår filtar ihop sig av svett.

Igår hade jag satt ett alarm till klockan 10 och såg noga till att bli färdig med allt i stallet tills dess.

Mitt mål var att komma över biljetter till Johan Glans och David Batras show eftersom jag och Henke är stora fans av den förstnämnde.

Vi var på en av hans föreställningar i somras och har sett någon tidigare också och tycker han är såååå rolig.

Och det lönade sig att hänga på låset; jag fick önskade biljetter och får nu bara tåla mig ända tills i december.

Jag ser att många föreställningar redan är slutsålda men det finns några platser kvar runt om i Sverige om ni är intresserade.

Skrattar för mig själv; hästägare i USA har ”sett ljuset” med IKEA-påsarna!

Finns det ett stall i Sverige som inte har dessa sedan ”tusen” år tillbaka? Think not…

Jag har alltid försökt att ha djuren så bra försäkrade som möjligt, i alla fall vad gäller veterinärdelen.

Och Frenchie som är den häst jag har betalat mest pengar för har även varit hyfsat högt försäkrad vad gäller ”liv-delen”; 100.000:- i A1 och 150.000:- i A2.

Men när jag nyligen fick de nya villkoren och insåg att jag skulle betala runt 2000:-/ månad för hans försäkring, dvs mer än vad han kostar mig i foder och strö kände jag att det fick vara nog.

Visst är det en risk om han måste tas bort men jag måste försöka resonera som en god vän till mig gör; ”det mesta går trots allt att bota”.

Veterinärdelen skulle jag aldrig någonsin våga röra men nu sänkte jag faktiskt A1 till 50.000 och genom denna halvering blev försäkringen 834:- billigare per månad. En jäkla skillnad om jag får säga min mening!

Gällande veterinärvård tycker jag att detta numera är så ohyggligt dyrt så det ser jag inte som ett alternativ att betala till fullo ur egen ficka. Och att spara ihop tex 100.000 för detta ändamålet tar ändå x tid under vilken hästen kan skada sig eller bli sjuk flera gånger om. Och vad gäller hundar är deras vård minst lika dyr om inte dyrare.

Vickes anaplasmos gick säkert på 50.000 för 2,5 år sedan och sedan fick han lymfangit bara någon månad därefter som också kostade många tusen så fast han blev återställd mycket snabbt sprang kostnaderna iväg rejält!

Hur resonerar ni vad gäller försäkringar?

Kan som en parentes säga att Molly inte har någon livförsäkring alls. Dels var hon så billig (kostade 5000:- om jag minns rätt som Henrik och jag delade på) och dels tror jag inte att vi kommer att köpa en ny hund efter henne.

Bibbi har inte heller någon livförsäkring så vitt jag vet utan någon enkel veterinärvårdsdito för avelshästar och min ponny hade en bra veterinärvårdsförsäkring men ingen livförsäkring de sista åren (den löpte ut pga ålder). Hans försäkring var för övrigt snorbillig och kostade runt 200:-/ månad. Den tog jag över rakt av när jag köpte honom.

Klipp på nätet som detta brukar alltid få en massa käcka ”heja-rop” och skratt medan jag mest känner ”usch och fy”.

Varför är det roligt att visa någon som löper en enorm risk att ramla av och skada sig allvarligt?

Är det bra för en häst att hoppa hinder när den är så stallmodig och kastar sig hit och dit?

Givetvis måste man rasta en häst som har så mycket energi men knappast över hinder och enligt mitt förmenande helst ej ens uppsuttet.

Lite ”komiskt” att många hade kul åt klippet på Hippsons Facebooksida medan Maria Gretzer, som jag gissar har tusen gånger mer kunskap och erfarenhet än 95% av de positiva till klippet instämde med mig att detta inte är roligt eller bra.

Nej, sluta sprid sådan skit på nätet tycker jag, uppmuntra inte till skratt utan avråd snarare om klippet måste visas.

Påtala det olämpliga och riskerna, både för häst och ryttare.

Och ja, givetvis fattar jag om någon att ridning är eller kan vara farligt per se, även om man skrittar på långa tyglar.

Men hoppning ger faran en annan dimension; det är jag själv ett bra exempel på.

Som jag har berättat flera gånger ramlade jag av Vicke när han under hoppning (hindret var kanske 1 meter högt) fick den översta bommen på ett räcke mellan frambenen, fällde sig själv till marken och jag vurpade över honom med nacken först.

De första sekunderna efter landningen kände jag inte ens mina ben, den värsta känslan i världen!

Och jag hade därefter djävulska smärtor i nacken i några veckor och ont i månader.

Jag sa faktisk så sent som för några dagar sedan till Henrik att det är först nu jag känner mig HELT återställd och då hände detta för 8 år sedan (samma dag som jag skulle på min andra date med Henrik ❤️)!!!

Kommentaren till inlägget på Hippson; ”jag tror många känner igen sig” får jag verkligen hoppas INTE stämmer på långa vägar.

Jag har ägt 7 egna ridhästar och ingen av dom har någonsin burit sig åt på detta viset, oaktat årstid.

Och HAR man en häst som beter sig som i klippet annat än i undantagsfall bör man verkligen se över både det ena och det andra i sin hästhållning innan man råkar illa ut eller får en skadad häst. Tycker surmuppen jag.

Igår tömkörde jag Frenchie och som så ofta passade jag på att ta lite kort på honom.

Efteråt insåg jag att ett kort påminner en del om ett av de första jag tog på honom när han kom till Ryhus, i slutet av februari för 2 år sedan.

Och jag vet inte om det bara är för att jag VET att han är lite rundare nu men jag tycker att han ser en liiiiten aning ”rejälare” (mer muskler och massa) ut?

Så klart kan bilder ljuga beroende på flera parametrar och dessutom tror jag inte man kan förändra en så pass gammal häst som redan då var i full kondition och BRA riden hur mycket som helst men jag undrar ändå om även ni ser någon liten skillnad?

Förändringen går liksom inte att jämföra med Bibbi som var tunn som en tråd (läs; verkligen mager) när hon kom men en aning, eller?