Diskuterade det här med sommar vs vinterkläder med några arbetskamrater nyligen och jag konstaterade som många gånger förut att jag har massor av sommarkläder som jag har haft i ganska många (5-7) år och som fortfarande är hur fina som helst.

Vintergarderoben slits mycket snabbare- helt enkelt därför att den används typ 3 gånger så mycket enligt mig.

I år har vi tex i princip inte haft någon vår i Skåne utan det var nästan minusgrader tills det i juni blev något som kunde LIKNA sommar.

Och under sådana premisser och med kritvita armar och ben sätter i alla fall jag inte på mig en vit kjol tex eller går i sandaler när snön knappt hunnit smälta från farstun.

Vad gäller ”gamla kläder” har jag förresten en ärmlös favoritblus som jag köpte i Thailand för typ 13 (!!!!) år sedan för 30 eller om det var 50 kronor.

Med tanke på dess kvalité (nyskick fortfarande) ifrågasätter jag starkt om det verkligen är en Ralph Lauren KOPIA- men skitsamma, snygg är den :).

Ha ha…även jag har fallit i fällan ibland men jag kan ändå rent generellt verkligen ifrågasätta folk som ständigt tar bilder till både Facebook och sina bloggar på vad de tex äter till frukost.

Särskilt när det handlar om helt vanlig mat som majoriteten av den svenska befolkningen OCKSÅ äter/ dricker.

En kopp te/ kaffe och en macka…come on liksom….

Som ni vet kan jag ibland förvandlas till Birgitta 12 år, lite lagom barnslig och kanske tjurig, men för det mesta INBILLAR  jag mig att jag är ”30-ish” eller nåt.

För några veckor sedan skulle jag färga håret (bara det….ett ålderstecken om något….)  och insåg då att jag plötsligt inte kunde läsa det extremt små-stilta på förpackningen!!!!

Lyckades förtränga detta tills det var dags igen….bara kort därefter var det någon annan jäkla förpackning som jag inte kunde läsa vad det stod på!!!

Gaaaaah…betyder detta att det är dags för LÄSGLASÖGON?!?!?!? Antagligen…eller?

Hur gamla var ni när ni upplevde detta hemska åldertecken eller ni är kanske inte där än era lyckostar?

Känner ni igen det?

Att man ibland nästan måste sätta sig på händerna för att INTE skriva något dräpande eller elakt svar på något så urbota dumt att man storknar?

Minns tex hur en ”vän” (avlägset bekant person snarare) postade ett inlägg på Facebook om hur förfäääärligt det var att invandrare fick sååååå mycket pengar utan att behöva lyfta ett finger.

Rena strunt-propagandan givetvis och vem borde veta detta bättre än jag som jobbat inom socialtjänsten i 25 år varav med utbetalningar av försörjningsstöd i 15 så jag KUNDE bara inte låta smörjan stå oemotsagd.

”Vännen” uppskattade inte min sanning utan plockade bort mig från sin vän-lista DIREKT och OJ så ledsen JAG blev…..NOT!

Fast ärligt talat undrar jag om det finns några lås i världen som skyddar mot stöld? Har hört så många historier om hur vänners och arbetskamraters cyklar blivit stulna så inget förvånar mig numera. Jättetråkigt!