En talande bild jag såg på en (skånsk) väns facebook-sida igår :)))! Och ja…08:or…jag VET att ni hade sol….

Om man vill fira midsommar (utomhus) borde man göra det dagen innan eller dagen efter midsommarafton.

Dagen innan var det nämligen strålande sol liksom dagen efter.

På midsommarafton regnade det från 10 på morgonen till 18 på kvällen.

Jag börjar ana en tradition….

The same procedure as last year, Miss Sophie?
The same procedure as every year, James!

Fast i ärlighetens namn BLEV det soligt även på kvällen :).

Idag på Facebook är det många som länkar till denna artikel och jag tänkte också orda lite om den för den är väldigt klok tycker jag.

När jag hade läst den slogs jag av tanken ”jamen precis, så ÄR det ju” och jag vill mena att jag själv är ett mycket bra exempel på detta.

Född av invandrarföräldrar fick jag aldrig någonsin några svenska böcker lästa för mig, inte heller en sekunds läxhjälp, tro det eller ej.

Trots detta gick jag ut både grundskolan och 3-årig humanistisk linje på gymnasiet med vad som idag skulle vara MVG i ALLA ämnen utom gymnastik, en imponerande bedrift både på den tiden och idag.

Jag har också alltid haft ett stort ordförråd, otroligt lätt för att uttrycka mig i skrift, även till exempelvis myndigheter å yrkets vägnar.

Hur detta kan komma sig tror jag beror jättemycket på den kopiösa mängd litteratur jag förbrukade sedan jag upptäckte biblioteket på mellanstadiet.

Jag bar hem så mycket böcker att jag knappt orkade gå och utvecklade också läsningen så att jag läste ut böckerna snabbare och snabbare.

Här tror jag alltså absolut att grunden för läsförståelse, förmågan att uttrycka mig, stava rätt osv lades.

Alla har så klart inte detta intresse i barndomen och inte heller så oförmögna/ ointresserade föräldrar men därför borde de föräldrar som KAN i alla fall försöka uppbåda energi hos både sig själv och barnen med att hjälpa dom med svenskan.

Nu när det finns tusentals ungdomsbloggar och man också kan läsa vad/ hur ungdomar skriver på tex Facebook så blir i alla fall jag många gånger helt bedrövad, det vet ni som följt bloggen länge att jag tidigare ondgjort mig över.

Och om det handlar om en 15 årig pojke från ett krigshärjat land som kom till Sverige för 2 år sedan så kan jag absolut ha förståelse för felstavningar, syftningsfel och ett uselt ordförråd men när det handlar om ”helsvenska” 18 åriga tjejer som precis gått ut gymnasiet….nääää!!!!!

Ett fattigt språk kan absolut vara ett hinder i arbetslivet och också bidra till hur andra ser på dig som person- sedan kan man tycka vad man vill om det men så ÄR det- påstår jag.

Så jag säger som artikelförfattaren; satsa lite lästräning på era ungar- det kommer högst troligt att löna sig!