Inlägg i kategorin Birgitta utan djuren

Lördag- jag ger upp!

Jag har alltid ansett att man inte ska lägga krut på fighter man ändå inte kan vinna och med det i åtanke kan jag inte själv fatta att jag inte gav upp striden mot kirskålen för länge, länge sedan….

När maken och jag köpte vårt hus för lite drygt 9 år sedan fanns det en gräslig rabatt i trädgården innehållande knappt 10 fula buskar med blad som lagerblad ungefär.

Dessa buskar gick det aldrig att få någon fason på och höstlöv fastnade för evigt i dom- det såg helt enkelt inte alls trevligt ut.

Samma år som jag köpte Archie…..vilket måste ha varit för 6 år sedan….tog jag äntligen tag i buskarna rent BOKSTAVLIGT- jag grävde upp dom med mina bara händer och det hade nog imponerat på vilken tyngdlyftare som helst för det var ett jäkla jobb vill jag lova.

Rötterna var milslånga och tjocka som mans-armar, jag högg med spaden och drog och slet som ett djur och lyckades till slut befria trädgården från denna ohyra.

Min plan var att låta en vacker lavendelhäck ta lagerbladsbuskarnas plats, jag älskar lavendel och den ska också vara väldigt tålig och lättskött.

Ja, mina intentioner var de bästa men av olika anledningar, exempelvis eftersom jag ett år av misstag ättiks-dödade allt i rabatten, har mina lavendelplantor aldrig uppnått den volym jag önskat utan tvärtom skrumpnat ihop allt eftersom.

I år insåg jag att endast några plantor såg riktigt ”saftiga” ut medan resten var mer eller mindre förtorkade och äntligen föddes en idé som man med facit i hand kan undra varför jag inte kommit på långt tidigare.

Härom dagen slog det mig att jag kunde låta hela rabatten förena sig med gräsmattan som växer intill- jag skulle då slippa försöka rensa bort kirskål en masse bland mina skrumpnade lavendel och förhoppningsvis kommer gräset också till slut att övermanna eller i vart fall dölja kirskålen.

Så idag har jag satt min plan i verket- lavendeln är flyttad, gräs har planterats i den före detta rabatten och min ogräsrensning är nu ett minne blott!

Gräs och fd rabatt- förena eder!!!!

PÅTA i trädgården????

Varför använder man ofta just ordet PÅTA om trädgårdsarbete?

För mig innebär att påta att man petar lite lätt, småpysslar och det tycker jag definitivt inte att trädgårdsarbete är- inte hemma hos mig i alla fall.

Nä…ett jäkla slitande är det!

Man kånkar runt på säckar med jord, täckbark eller vad de nu må vara, man hackar loss ogräs, räfsar ihärdigt, klipper häcken med en vibrerande maskin som får handen att skaka i timmar efteråt osv…

Påta…pyttsan!!!!

As good as new!

Fick mig ett gott skatt när jag på Facebook läste om en kvinna som beklagade sig över att hennes mobiltelefon hade börjat krångla. Det jag fann lustigt var att kvinnan betecknade telefonen som ”nästan ny”- hon hade haft den i 4-5 år?!?!?!

Jag började fundera på om det finns NÅGOT man kan kalla ”nästan nytt” efter mer än 4 år och har till dags datum inte kommit på en enda grej eller vad säger ni?

För mig är en ”nästan ny” mobiltelefon på sin höjd några månader gammal och jag vet ju många som byter dessa årligen utan att tycka att det är något konstigt.

Min I-phone har väl 2½ år på nacken nu och jag har inga planer på att byta ut den men att kalla den ”nästan ny”…..näääää

Esberitox did it again!

Har man (läs: Birgitta) varit förkyld minst 2- 4 gånger om året så länge man kan minnas vet man gången ganska väl.
 
Det brukar alltid börja med lite ont i halsen som övergår till lite mer ont i halsen varefter näsan börjar rinna och sedan är förkylningen ett faktum.
 
Eftersom mina förkylningar inte är som andra människors, maken tex blir frisk efter några dagar, så vill jag till varje pris undvika dom- att vara täppt i näsan i 3-4 veckor är verkligen ingen hit och detta har i sin tur gjort mig till en näs-spraysmissbrukare vilket inte heller är att rekommendera.
 
Utan näs-sprayen låter jag dödssjuk även efter 2-3 veckors förkylning även om jag inte KÄNNER mig sjuk och dessutom är det omöjligt att andas annat än genom munnen- hopplöst på natten!
 
Näs-spraysavgiftningen som jag oftast lyckas genomföra efter som sagt 3-4 veckor är inte rolig men sedan är det lugnt tills nästa gång vilket sedan jag blev rekommenderad naturläkemedlet ESBERITOX kan dröja hur länge som helst.
 
Jag har redan i tidigare inlägg skrivit om detta för mig revolutionerande medel (små tabletter som man tar 3 ggr/ dag) och jag upphör aldrig att förvånas över att det faktiskt fungerar.
 
Tricket är att börja ta tabletterna SÅ FORT man känner minsta antydan till förkylning och som jag beskrev ovan så gör ju jag detta ganska lätt eftersom det börjar med halsont.
 
De gånger jag ignorerat detta tecken och inte tagit Esberitox i tid och blivit förkyld har jag i alla fall lyckats förkorta min förkylning med ganska många dagar tack vare tabletterna så jag är verkligen övertygad om deras effekt.
 
Häromdagen bevisades detta igen; jag vaknade med liiiite ont i halsen. Började ta mina tabletter direkt, några timmar senare hade jag riktigt ont i halsen, därefter avtog smärtan sakta och 2 dagar senare var det som om jag aldrig haft ont och någon förkylning bröt inte heller ut.
 
Halleluja säger jag och råder er verkligen att prova!

1-0 till planerings-Birgitta eller extra allt

Igår skrev jag i en kommentar till ett inlägg att jag tycker om att planera och att jag oftast har en både plan B, C och D i beredskap.

Och tur är väl det…

Jag åker ju alltid till stallet innan jobbet och brukar byta om till mina jobbkläder antingen i stallet eller på jobbet.

När jag skulle göra detta i morse upptäckte jag att jag glömt att få med mig….BYXORNA!!!

Planerings-Birgittas kobra-hjärna övervägde snabbt sina alternativ:

1. Åka tillbaka till Staffanstorp (ca 4 mil totalt och jag tycker verkligen inte om att köra bil) för att hämta byxorna.

2. Gå i mina joggingbyxor på jobbet (de luktar säkert lite häst även om de är hyfsat rena, inte så trevligt även om mina arbetskamrater är ett förlåtande släkte).

3. SÄTTA PÅ SIG EXTRA-BYXORNA SOM PÅPASSLIGT LÅG I BILEN.

Tja….vilket alternativ tror ni att jag valde:)))).

Kan för övrigt meddela att samma sak gäller när jag ska åka och tävla.

Det finns knappt den sak jag inte har en dubblett av med mig ”just in case”- det skulle vara själva hästen då ha ha ha…och sadeln och tränset.

Annars ligger det alltid extra nummerlappar, gummiband, borstar, spö, regnjacka, hästtäcke, handskar, ridskor, ridjacka…tja..som sagt…det mesta faktiskt i bil och transport. Detta är saker som jag aldrig plockar ur och i ärlighetens namn ytterst sällan ANVÄNDER:))))!

Dagens (tv-program)fråga

Som ett lite lustigt sammanträffande inträffade följande för ett par kvällar sedan.Just som jag sitter och slötittar på det nog hittills värsta avsnittet av ”Arga Snickaren” och som både privatperson och socialarbetare förfasas över uthängningen av ett oskyldigt barn som tvingas figurerar när man visar hennes föräldrars totala oförmåga att se till hennes behov (familjen levde utan element och dusch vilket gjorde att det ibland endast var 6 grader ”varmt” inomhus och man fick bege sig till ett uthus för att duscha) får jag ett meddelande från en person jag är vän med på Facebook:

Just nu är Tv-produktionsbolaget STO-CPH i uppstarten med ett helt nytt TV-program där fem stycken härliga och ekonomiska, sparsamma eller snåla personer eftersöks.
TV-program som handlar om ekonomi är alltid uppskattade men i det här programmet vill vi göra något helt annorlunda som har med pengar att göra – vi vill hylla ekonomiska genier!
För oss spelar det ingen roll om en person är stormrik eller har en skälig inkomst. Huvudsaken är att man har sina egna genvägar till att spara pengar, oavsett om det handlar om små eller stora summor. Det kan handla om allt från att lägga ner möda på att hitta rabattkuponger, ånga bort frimärken från kuvert, pruta i mataffären eller ha en apparat som får ut det sista ur tandkrämstuben.

ÄR DU SJÄLV SPARSAM OCH STOLT?
KÄNNER DU NÅGON SOM STÄMMER IN?
KONTAKTA OSS FÖR ATT TIPSA ELLER BARA VETA MER!

MAILA sparsam@sto-cph.com ELLER RING
08-459 74 41 PÅ EN GÅNG!
ALLA TIPS MOTTAGES TACKSAMT

Tja…jag vet att jag ”alltid” varit känd som sparsam/ ekonomisk bland vänner och bekanta och även om en del har tyckt att det ibland har varit tacksamt att driva lite med detta är det inget som jag skäms över utan tvärtom är tacksam över att jag lärt mig hemifrån.

Det har ju tex gjort att jag alltid har kunnat unna mig väldigt mycket vad gäller mitt hästintresse och också bo bra, ha bil och annat jag velat.

Hur som helst- om det var ”Arga Snickaren” som bidrog till att jag omgående kände ”Absolut inte” och ”Tack men nej tack” vad gällde ovanstående förslag vet jag inte men även om jag gärna tipsar andra om hur de kan leva (mer) ekonomiskt osv så skulle jag aldrig vilja ställa upp i något tv-program kring detta.

Jag har sett för många människor förnedras i tv, troligen/ förhoppningsvis omedvetet men icke desto mindre och känner för egen del att detta absolut inte är något jag skulle vilja riskera för egen del.

Men vad säger ni läsare?

Skulle ni vilja vara med i något program på tv? Vilket då i så fall och varför?

Lyxfällan, Sofias Änglar, Wipeout, Big Brother, Biggest Looser, Jeopardy…tja listan är oändlig egentligen….

Hur jag fick en rabatterad parkeringsplats efter ”egenmäktigt utnyttjande”

Livet är fullt av roliga händelser och jag delar gärna med mig av mina till er.

Nu ska ni få läsa om något som varken har med hundar eller hästar att göra men kanske kan det vare en ”sedelärande historia” som ni kan ha nytta av någon gång?

Bakgrunden är att jag arbetar i centrala Malmö där det kan vara både svårt och dyrt att hitta parkeringsplats.

Under min arbetsplats finns ett garage där det kostar 600:–/ månad att hyra en plats, annars kan man parkera gratis om man kommer tidigt på morgonen och har lite tur på gator som ligger på 5-10 minuters promenadavstånd från kontoret.

Jag känner inte att jag vill lägga över 7000:– om året för något som är arbetsrelaterat när jag egentligen kan parkera gratis om än med ibland lite och ibland lite mer möda så jag har aldrig haft en garageplats men däremot fått låna en arbetskamrats dito när hon haft semester eller som nu senast är långtidssjukskriven.

Framför allt på vintern är det ju inte alltid så roligt att gräva fram bilen ur snömassor om det kommit mängder med snö och man står jobbklädd och huttrar och det har även funnits andra gånger då det så klart varit jättepraktiskt att bara susa ner till garaget med hissen i stället för att ge sig ut på en mini-promenad.

Hur som helst…när jag kom ner till garaget för några dagar sedan möttes jag av en i mina ögon ganska aggressiv lapp på vindrutan och på denna stod det ordagrant: ”EGENMÄKTIGT UTNYTTJANDE, VEM HAR GIVIT DIG TILLÅTELSE ATT ANVÄNDA MIN PARKERINGSPLATS. FLYTTA BILEN!!”

Jag blev tämligen förskräckt men tänkte också ”vilken idiot…jag FÅR ju stå här för min kollega”.

För att göra en lång historia något kortare visade det sig när jag ringde fastighetsägaren att det blivit något missförstånd och att platsen inte alls tillhörde min kollega (hon hade en annan plats som hon givetvis betalar för) och det var då jag fick min snilleblixt.

Jag författade ett brev till den ”utsatta” hyresgästen som jag visste har platsen GRATIS i sin hyra (det hade fastighetsägaren berättat, liksom vad personen hette) och bad såååå hemskt mycket om ursäkt för mitt övertramp samtidigt som jag undrade om personen var intresserad av att FRAMÖVER hyra ut sin plats för 200:–/ månad (min kollega kommer inom kort så hennes plats hade jag inte kunnat fortsätta låna oavsett).

Och undernas under….dagen efter mitt ”jag vet att jag gjorde fel men kan vi gå vidare”-brev får jag ett telefonsamtal från en lite skamsen hyresgäst som fått dåligt samvete och tyckte synd om min bil som personen nu undrade vart den hade tvingats ta vägen.

Samtycke om uthyrning à 200 pix per månad gavs och nu har jag alltså en plats i garaget för en tredjedel av den ”faktiska” kostnaden vilket både jag och hyresgästen tjänar på.

Hade detta hänt för 20 år sedan när min stubin var kortare och allting mer svart eller vitt hade jag aldrig i livet skrivit något brev och bett om ursäkt utan bara tjurat över att någon hade fräckheten att skriva ett anonymt brev till mig- som ni vet är jag allergisk mot just den sortens ”approach”.

Tisdag- ångest

Strålande sol hela dagen- en perfekt inramning för Kreons vilodag.

Efter borstning, puts och lite gosande lämnade jag gossen åt sitt öde och ska om en stund bege mig till ett av årets ångest-möten: det årliga vägföreningsmötet där vi är 7 ihoptvingade hushåll som ska försöka komma överens.

Eftersom vi har minimal kontakt med varandra i övrigt och ibland mycket delade åsikter om vår ekonomi och hur pengarna ska användas är det inget söndagsnöje precis, särskilt som tonen dessutom kan bli lite väl hätsk ibland.

Nåja, det är bara att bita ihop och infinna sig- alternativet är att beslut fattas som man inte haft möjlighet att påverka och som är helt galna och det vill jag verkligen inte.