På tal om en diskussion jag hade nyligen med några vänner:

Vad om något firar ni?

Födelsedagar, jul, nyår, påsk, halloween, bröllopsdagar, namnsdagar, fars och mors dag, kanelbullens dag :)?

Jag och Henrik ger varandra julklappar och födelsedagspresenter och så firar vi vår bröllopsdag 28 november på något vis (gärna med en resa).

Henrik ger sina barn födelsedagspresenter och julklappar.

Men det är väl ungefär det hela för vår del. Hur gör ni?

Känslan när din man väcker dig för att du snarkar varpå du sedan inte kan somna om för att han snarkar….den känslan….

Jag är verkligen inte tekniskt bevandrad eller har koll på vad olika teknikprylar kostar så kanske vet ni detta redan som jag ska skriva om men själv tycker jag att det är obegripligt!

Det har visat sig billigare att köpa en ny skrivare än att byta patroner till den gamla!

En ny Canon-skrivare kostar 500:-, patroner till den gamla 600:-!

Visst förstår jag att utvecklingen går framåt och att det inte längre kostar en förmögenhet med tex en skrivare men detta känns ändå jättekonstigt och verkligen fel?

En bekant skriver på Facebook:

En person skrev i en pelargongrupp att hon sökte sticklingar av doftpelargoner, gärna billigt eftersom hon var sjukskriven.

Jag kände mig extra snäll och generös, så jag skrev till henne och sa att hon kunde få ett gäng orotade av mig. Jag skulle ändå klippa lite inför att de ska flytta in. Hon behövde bara betala för frakten.

Hon swishade pengar för porto, efter att ha ifrågasatt att det var mycket och jag svarat att det är många sticklingar och att jag packar noga.

Jag ägnade närmare en timme åt att klippa, packa och märka upp sticklingar (som jag av mitt hjärtas godhet skulle skänka till en främling). Fjorton sticklingar av elva olika sorter, varav någon rätt ovanlig, blev det i ett paket. Om jag sålt skulle jag ha fått typ 350-400 kr.

Postade det och meddelade mottagaren att det var på väg och bad henne meddela mig när det kom fram. När jag inte hört något på en vecka skrev jag och frågade om hon fått paketet.

”Ja, det kom fram”, svarade hon. Varken mer eller mindre.

Jag hade nog räknat med ett tack, faktiskt…

Ja, även jag hade räknat med ett tack faktiskt och hade blivit besviken om det uteblev.

Själv tycker jag att det är roligt att glädja andra och det ligger mycket i orden ”det är saligare att giva än att taga” men ett tack kostar ingenting och kan ”betala” sig många gånger om i framtiden. Tänk på det.

Som ni vet har jag inga barn och ibland blir man på grund av detta automatiskt diskvalificerad att ha åsikter om dessa av de som har dom 🙂 .

Rätt eller fel….ibland kan jag känna mig som Birgitta 78 år när jag förfasar mig över en del saker som barn och unga tillåts göra/ säga/ ha på sig osv.

En del är kanske harmlöst men ändå olämpligt (enligt mig då), annat kan rent av vara skadligt.

Läste nedan och just detta med naglar är inget jag varken noterat eller reflekterat över men är det så som det beskrivs så hoppas jag att föräldrar tänker till:

Jag som nagelterapeut får väldigt ofta frågan av föräldrar om jag kan tänka mig att göra naglar på deras barn. Åldrarna har varit ned mot så låg ålder som 9år! Föräldrarna är nästintill desperata vissa gånger för deras barn tjatat och tjatat och tjatat om att får göra vid sina naglar då deras kompisar i skolan fått lov att göra sina. Jag nekar ALLTID dem till att boka en tid hos mig och informerar grundligt varför jag inte gör det och vilka risker som kommer med att sätta konstmaterial på ett barns naglar. Först och främst är inte en människas naglar färdigutvecklade förrän man är ca 15 år. Naglar växer nämligen i lager, och man har inte fått alla sina lager förrän i den åldern. Detta betyder att innan man fått alla lagren så är naglarna känsligare mot trauma. Att sätta konstmaterial på ett barns naglar och dem sedan bryts kan ge permanenta skador på naglarna. Barn är barn och förstår inte heller vikten av att vara rädd om sina naglar, dem ska enligt mig fortfarande kunna vara ute och leka utan att behöva tänka på att vara försiktiga med händerna. Sedan är det även kemiska produkter vi nagelterapeuter använder, och fast att vi är noggranna med hur och vart vi lägger materialet är ett barns hud fortfarande mer känslig än en vuxens och kontaktdermatit kan uppstå, vilket kan göra så att barnet inte kan göra naglar när rätt ålder uppnåtts.
Sedan tycker jag i min mening att en salong som tar emot barn inte är seriös. Jag tar mitt yrke på största allvar och kan med gott samvete vara utan dem pengarna jag hade kunnat få in på att göra vid barns naglar. Jag bryr mig mer om barnen än alla pengar i världen

Snälla föräldrar, jag vet att det är jobbigt att barnen tjatar och att alla deras kompisar får lov att göra för sina föräldrar. Men tänk på riskerna, låt även era barn få längta lite efter att få fixa naglarna. Dem har ett helt liv framför sig sen att gå till skönhetssalonger. Låt era barn vara barn.

Dela gärna vidare för att sprida informationen!

Läst på Facebook (skrivet av man med svenskt namn):

Vill bara tacka er som hjälpte mig i måndags när jag förolyckades med min MC på Storvägen, direkt efter rondellen.
Många som stannade och engagerade sig tills brandmännen, polisen och ambulansen var på plats. Tack!

Igår var jag på blodgivning och enligt Blodcentralens register var det min 65:e gång!

Sköterskan lät lite imponerad och det är jag också 🙂 , jag som varit så spruträdd i hur många år som helst.

Men vissa rädslor är till för att övervinnas och uppenbarligen har jag lyckats rätt så bra 🙂 !