Vad är det man säger….”har man inte jobb så får man” .

Medan Frenchie har en vilodag efter 2 dagars dressyrjobb i ridhuset så har jag gjort allt annat än vilat.

Nej, jag har lagt oproportionerligt lång tid på att försöka åtgärda det faktum att något as har hackat mitt Instagramkonto och skickat ut en miljon idiotiska meddelanden till mina vänner om att jag ska börja sälja kläder ?!?!?

Man har även postat ovan (se bild) och liknande skit på min Instastory.

Så otekniska jag har dels försökt att avregistrera diverse konton kopplade till mig på Instagram och dels byta trettioelva lösenord samt svara på ungefär en miljon meddelanden från folk som dels undrat vad jag ska sälja för kläder och dels de som sett bilden ovan och skrivit att jag NOG blivit hackad.

Nog…jo, jag tackar jag….

Men, detta är baksidan av sociala medier och jag är den tredje jag vet som drabbats denna veckan. Fast jag inte öppnat några länkar!

Nu har vi haft 3 osedvanligt kalla (runt minus 8) nätter och då märks det att jag har ett kallstall.

Det gäller att se till så att inte vattnet i varken kranen eller i vattenkopparna fryser, samma sak med morötterna osv.

En fördel (fast många nackdelar) är att det oftast brukar bli soligt och vackert vid dessa temperaturer och bilderna bekräftar väl det?

Hemma efter stallbestyren blev jag nostalgisk och gjorde något jag inte ätit på många år; fattiga riddare!

Ett bra sätt att bli av med både bröd och ägg som sjunger på sista versen.

Jag följde mitt eget råd (se föregående inlägg) och skrittade ut i nästan en timme i morse.

Jag ska inte påstå att jag tycker att just uteritter är det bästa jag vet när det kommer till ridning- det har jag aldrig tyckt ens med tidigare stensäkra hästar som jag kunnat rida genom eld och vatten och Frenchies apande i perioder har definitivt inte påverkat min lust till det positiva.

Jag är på tok för rädd för att ramla av för att bara ge mig ut på honom i alla väder och under alla förhållanden som jag gjort med flera andra hästar jag ägt utan nu gäller att att alltid ha en plan och även kunna revidera densamma.

Men idag kom vi både ut och hem utan missöden och ett stort plus är att jag kan motionera Molly samtidigt.

I koppel vill hon inte gå en meter utanför ytterdörren för det är kaaaaallt men får hon springa bredvid sin häst är hon 100% med på noterna. Och att skritta är perfekt för henne för då väljer hon själv hur snabbt hon vill gå/ springa och så finns det massor att nosa på och revirmärka så att alla vet vem som äger skogen ❤️!

Efter en timme i skogen hade vissa av oss mer bråttom hem än vanligt…notera avståndet mellan Molly och Frenchie 🙂 .

Men jag klandrar henne inte- det är rått och blåsigt men regnar inte i alla fall.

Själv har jag precis varit i Malmö och hämtat spån och dagens note to self får bli att inte gnugga sig i ögonen när det yr spånpartiklar runt ansiktet.

Jag har gissningsvis gjort ett litet rivsår på hornhinnan med mitt petande och det känns inte skönt kan jag lova 🙁 .

Idag har Frenchie haft vilodag och själv har jag mest sovit efter en natts arbete.

Kvällen har vi tillbringat på Slagthuset i Malmö.

Vi började med en god middag.

Intressant kakel inne på toaletterna.

Bild från en svunnen tid då Slagthuset användes till just detta.

Efter middagen var det dags för konsert med Orup.

En välhållen man (66 år) även om jag inte kan påstå att jag är något jättefan av hans musik.

Har man sett mina favoriter, Michael Jackson och George Michael på scen så känns Orup lite ”fjuttig” (förlåt) men vi hade ändå en trevlig kväll.

Jag försöker hålla mig till mitt egenpåhittade schema med 2 dagars dressyr följt av en dags skritt i skogen eller ren vilodag så efter träning för Nina i tisdags och i mitt eget ridhus igår var det dags för uteritt i morse.

Jag rider nästan alltid samma rundor men idag vågade jag faktiskt prova en helt annan sträckning.

För mig är det en balansgång mellan det invanda och förnyelse eftersom jag både måste ta hänsyn till att jag har en lös hund som sällskap och framför allt sitter på en ibland väldigt både oberäknelig och lättskrämd häst.

Men idag skötte han sig perfekt och gick förbi både brevlådor, soptunnor och stora krukor när vi skrittade på en ibland trafikerad väg utmed vilken flera av godsets hus ligger.

Jag brukar inte rida där för med otur så kan man möta både en del bilar, sopbilar och långtradare men idag var det helt trafik-fritt.

Det är nästan svårt att tänka sig att allt detta var skog med små stigar där jag brukade klättra med framför allt Vicke men även någon gång med Frenchie.

Och avverkad skog är ingen vacker syn heller men samtidigt måste man förstå skogsägare också. Träden kan ju inte växa för evigt om man vill tjäna pengar på dom.

I helgen har vi haft besök av världens sötaste 4-åring, Henriks ena barnbarn.

Molly ser lika förskrämd ut som alltid när hon är omgiven av andra människor (eller hundar) än oss men hon är en klar favorit hos den lilla pojken som synes ❤️.

Frenchie och jag har faktiskt varit och tävlat (!) idag- det är nästan ett år sedan sist men han skötte sig oklanderligt.

Själva ritten var dock mest ”mellanmjölk” och procenten (64%) därefter men det blir ju på gott och ont oftast som man rider så jag kan bara skylla på mig själv (läs: dålig ridning).

Denna årstiden är egentligen inte alls lämplig för tävling om ni frågar mig- det är kallt och vädret kan vara väldigt oberäkneligt men jag anmälde oss i ett anfall av ”det kanske är sista gången vi tävlar” vilket jag verkligen inte hoppas ska stämma.

Igår kväll fick jag ett litet ryck och gjorde fler ljus av tidigare ”rester”- snabbt och lätt.

Dagens ridpass blev i ridhuset och för att återknyta till föregående inlägg så var dagens uppskrivna tips (från senaste lektionen för Nina i onsdags) ”tänk passage”.

Att jag ska tänka passage betyder i realiteten så klart inte att jag ska rida runt i passage utan jag ska bara trava med passage-känslan i åtanke, dvs jag ska ha Frenchie lika samlad i traven som jag har honom i passagen. Whatever works säger jag och mig hjälper det med dessa ”tanketips”.

Djur är inte dumma och dessa fåglar står alltid och väntar på sin tur när Frenchie äter.

Så har det varit sedan vi flyttade till Ryhus fast det då var Vicke som stod under bevakning; om det var samma fåglar låter jag dock vara osagt!

Att hästar kan vara ”dumma” som i ”inte så smarta” funderade jag över i morse när Molly, Frenchie och jag var i skogen efter att Frenchie hade jobbat i ridhuset de 2 föregående dagarna, igår hos Nina och i förrgår i mitt ridhus.

För en gångs skull var det en jäkla biltrafik på vägarna vid skrittade på; först mötte vi en väns sambo, därefter kom vännen i sin bil och slutligen fick vi en pickup ”i häcken” på en skogsväg där vi aldrig någonsin mött ett fordon.

Och medan min ibland extremt lättskrämda häst kan hoppa till för fåglar som skriar långt ifrån honom så var en bil som smög sig på honom bakifrån inget han ens höjde på ögonbrynen åt?

Ingen logik alls….