Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Inte de vackraste naturen har att visa men de kämpar oförtrutet; genom hagel, snö och minusgrader.
De böjer sig för på tok för stort motstånd ibland men kommer ändå tillbaka lika rakryggade efter ett tag!
Själv vet jag inte om jag kämpar på lika tappert men jag tycker ändå att jag håller igång bra här på Ryhus.
Idag har jag ridit på utebanan, packat en massa säckar med gödsel (endast 1/5 av stacken återstår….hurra!!!), Henke och jag har lagat en mega-gryta av högrev och så har jag ägnat tid åt de vanliga stallsysslorna och förberett inför dagar då jag har mindre tid (idag är jag ledig).
På tal om gödseln så skrev jag på ett annat forum att jag undrar om inte mina köpare minst lika mycket kommer ända ut hit i obygden för att de vill ha en liten utflykt?
Många har lessnat rejält i Corona-tiden som råder; de är uttråkade, ensamma…
Att odla kan vara ett sätt att fördriva tiden och att komma till Ryhus, se den fantastiska naturen, växla några ord och känna att man liksom gjort något konkret; det ska inte förringas…
Ha ha ha…nä…de som känner mig vet att det aldrig är någon ”full galopp” som gäller här 🙂 !
Men idag passade jag på att cantra lite i backarna bakom ridhuset och det var väl ökad galopp på sin höjd och mellangalopp för det mesta.
Det som är bra med Vicke är att man kan galoppera nästan var som helst och han bara rullar på i perfekt form, mjuk och avspänd- det märkte jag direkt redan när jag red ut när jag hade ägt honom i några dagar och så har det förblivit.
När jag skrittade i skogen kunde jag konstatera att det sågande jag hört hela veckan kom från ett parti nästan vid mina hagar och resultatet var väl synligt.
I morse var det lite halvfruset ute men med lite harvning blev banan tip top; bearbetningen gjorde att den tinade upp nästan medan jag körde på den.
Och som många gånger förut skänkte jag en tacksamhetens tanke åt mina pinnaharvar; tänk att något så billigt kan ge ett så bra resultat!
Och inte behöver man varken vara rädd om dessa järn-stycken eller serva dom; de är banne mig outslitliga vilket man definitivt inte kan säga om en del av deras modernare motsvarigheter.
Nu ska jag bege mig av för att förhoppningsvis äntligen avsluta historien med den påbackade dörren på min bil.
Över 13.000 har det kostat att byta den vilket nästan känns ”bortkastat” på en så gammal bil men det är ju inte jag som betalar utan det företag vars anställde (besiktningsmannen) orsakade skadan. Deras försäkringsbolag tar så klart hela kostnaden så jag har ”bara” behövt att krångla med lånebil och annat tidsödande.
Dessa mysiga bilder lyckades jag ”smyg-ta” på Vicke igår; han ligger i princip aldrig ner i hagen så jag vågade inte närma mig av rädsla för att han skulle flyga upp.
Innan flytten till Ryhus såg jag honom aldrig ligga ner i hagen någonsin- stallägaren såg honom vid ett tillfälle och jag konstaterade i efterhand att han inte mådde så bra den dagen och dagen därpå (eventuellt lite förstoppad).
Men igår i solen vågade han tydligen slappna av och som ni kan se av den sista bilden hade han dessutom en vakt som höll koll 🙂 !
Idag har han haft vilodag men inte legat ner så vitt jag har kunnat se men har säkert njutit av sin ledighet ändå.
Igår lyckades jag förresten med en ”klassiker”; jag gick i en lerig del av B:s hage när min ena ridsko plötsligt drogs av foten och ner i dyn.
Jag lyckades otroligt nog att inte trampa ner den skolösa foten rakt ner i gyttjan utan stödde mig på B medan jag, stående på ett ben lyckades dra loss den totalt dränkta ridskon 🙂 ! Så kan det gå när man går i makens tre nummer för stora skor skulle man kunna säga…..
Tog denna bilden i morse när jag tog in Vicke för att rida ett kortare pass på utebanan.
Den hade frusit lite under natten men tinade upp väldigt snabbt så jag ”slapp” ridhuset.
Resten av hästdagen har ägnats åt min gödselstack och att ta emot gödselhämtare.
Nu börjar stacken minskat rejält; jag skrev förra veckan att jag nog hade blivit av med en fjärdedel och nu vill jag påstå att hela två tredjedelar är borta! Extremt tillfredsställande!
Medan jag var ute och njöt av solens strålar började det att hagla….vad ska man säga om det annat än att det inte är april ännu 🙂 ! Nä…aprilväder får vänta till rätt månad tycker jag!
Min åsikt är att om man inte har en utebana som alltid är top notch (och hur många har det???) så är det näst bästa att i alla fall ha en bana som snabbt återhämtar sig efter diverse…ska vi kalla det olägenheter 🙂 ? Jag tänker framför allt på rejäla skyfall men det kan ju handla om snö eller is också.
Jag tycker själv att min bana oftast går från helt oridbar till jättebra väldigt snabbt; så var det även i ett tidigare stall jag stod i där hela banan kunde vara mycket dränkt av vatten ena dagen för att helt ha torkat upp nästa.
Idag har jag också deklarerat- har ni?
Förr var det för vissa någon slags löjlig sport att vara sist med att lämna in deklarationen; det har jag aldrig begripit nöjet med. Lika bra att ha det gjort tycker jag.
Morgonen inleddes med Nina-träning och jag tycker att jag får fler och fler insikter i hur jag ska rida och hur det ska kännas- det låter så självklart men alla som ägnar sig åt denna extremt tålamodsprövande sport vet nog vad jag menar.
Den där känslan, ibland väldigt kortvarig, när allt stämmer och man liksom inser hur långt ifrån den man varit tidigare…
I mitt och Vickes fall handlar det mycket om att skapa tillräcklig energi; jag har så länge försökt att uppnå detta genom att som Nina säger ”jaga” hästen i stället för att få honom mer på bakbenen.
När jag kan få den energi jag önskar genom aktiva bakben kan jag rida ganska långsamt men ändå med en härlig känsla, det är när bakbenen såsar som det känns som att vi står stilla och min tidigare reaktion har alltid varit att jaga på med fart. Nina har försökt att inpränta att det inte är farten utan energin som saknas och hur självklart det än låter så är det inte så lätt att få till när man är van att rida på ett visst sätt och dessutom van vid att hästen svarar på ett visst sätt.
Så vi måste tänka om, både Vicke och jag och att bryta gamla mönster är inte så lätt.
Hemma har jag lagt lite tid på att försöka organisera min halm.
Det låter säkert lite lustigt/ konstigt men jag har sedan vi flyttade till Ryhus köpt halm på flera olika ställen och i så många olika omgångar att jag inte har riktig koll på hur mycket halm jag faktiskt har.
En bidragande orsak till detta är att jag har staplat halmen ganska slarvigt i min lösdrift utan att räkna balarna och när det sedan dessutom har gått åt myyyyyycket mindre halm än vad jag räknat med (jag älskar dig min fina ponny….) så insåg jag nyligen att jag inte har en aning om hur många balar jag har.
Idag lyckades jag baxa upp 40 balar på lösdriftens loft; jag fick klänga som en apa för att få upp dom men nu vet jag vad jag har där i alla fall.
Jag har fortfarande ingen aning om hur mycket som ligger staplat på lösdriftens golv- gissningsvis lika mycket och detta tillsammans med 2 enorma rundbalar halm som också ligger där räcker i säkert 2 år om jag bara ska strö till B vilket jag velar kring.
Vicke står ju på ströpellets som jag har köpt billigt men till ordinarie pris blir det mycket dyrare än halm om man strör som jag vill.
Fördelen med pelletsen är att jag tycker att det är mer lättmockat och att det tar mycket mindre plats på gödselstacken så det är egentligen bara priset som jag velar kring.
Jag får se hur jag gör men fortsätter som jag gjort hittills än så länge….
Efter dagar med regn, rejäl blåst, hagel, snö och snöblandat regn känns det som att våren gör ett nytt försök att etablera sig på allvar. Jag hoppas att den lyckas och att det inte regnar på ett tag i alla fall. Den delen av min gödselstack som nu är tömd på sitt innehåll har i stället fyllts med massor av regnvatten och jag funderar på att köpa en pump och få bort det snabbare.
Vicke har ridits i ridhuset och förutom det har jag ägnat x timmar åt att fixa med diverse stallgöromål.
Jag har mina ensilagebalar i lösdriften och jag flyttar några i taget till stallet när de ska användas.
Denna förflyttning klarar jag inte ensam eftersom balarna väger runt 150 kilo styck så där får Henrik rycka in och hjälpa mig.
Vi lastade också ur en jättebal med grösfröhalm som jag fick gratis igår; den tänker jag att jag kan strö med till lille B som, precis som Vicke inte är någon stråfoder-gam som skulle sätta i sig underlaget han står på.
Tycker det är så fint i skogen där jag rider; delar av den är väldigt grön medan andra delar går mer i rött/brunt/ orange. Syntes ännu tydligare i höstas.
Idag blev det lite klättring i backarna; det tycker jag är väldigt bra träning.
Det har regnat massor här i några dagar och det rinner små vårfloder överallt runt stallet. Hade jag byggt hagarna på den sida där vårt hus ligger vågar jag inte ens tänka på hur det skulle ha sett ut; hästarna hade nog stått i vatten och lera upp till skenbenen.
Så…då var ordningen snabbt återställd….av snön som kom igår syns numera som synes inte ett spår (däremot spår i min gräsmatta efter en slarvig gödselköpare…hmmm…).
Utebanan är på tok för ”plaskig” för att ridas på så det blev ett ridhuspass som vanligt höll jag på att säga.
Tänk att jag vid den här tiden förra året höll på att handla hagmaterial och diverse brädor till stallet….och nu står boxarna där! Ibland är det nästan skrämmande hur fort tiden går!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer