Visst är det vackert med snö? Den lyser upp så fint!

Eller hur?

Nääää…ni som känner mig anar att min åsikt om det vita som låg på marken i morse nästan inte lämpar sig i tryck.

Förutom snötäcket så blåste det ganska mycket och ”regn-snöade” det men jag blev ändå ganska förvånad och nästan lite orolig när jag efter att hästarna hade varit ute i 4 timmar kunde konstatera att Vicke de 3 senaste av dom hade tillbringat stående som en staty.

Även den lille var nästan lika fastfrusen i marken och jag valde att ta in dom i stallet även om jag egentligen inte tyckte att vädret var sååååå dåligt.

Men uppenbarligen tyckte hästarna det och Vicke darrade till och med i någon minut trots att han var både varm och torr under sina täcken. Och han är absolut ingen klenis som ojar sig för minsta lilla….

När Henrik och jag kom tillbaka efter en lunch ute hade det hunnit gå 3 timmar sedan intaget, det hade slutat att blåsa och regnade bara lite så jag släppte ut djuren igen och den här gången gick det bättre.

Båda vandrade iväg för att ”beta” och jag kunde pusta ut….

Först en liten bild på kungen av Ryhus tagen när hovslagaren var här sist.

Vickster undersöker om man på något vis kan ge den lille ett tjuvnyp i häcken.

Det är för övrig något han försöker med så fort han får chansen, det där med tjuvnypen. Inte för att B verkar bry sig särskilt mycket….han kastar sig inte iväg i panik precis…

Hur som helst så har jag ridit i ridhuset idag eftersom det är fortsatt fruset och jag trodde aldrig att jag, ridhusälskaren nummer 1 skulle säga det men nu längtar jag faktiskt efter att kunna utnyttja min utebana. Delvis för att den är en hel del större än ridhuset och ska man jobba med bjudningen som jag ju gör mycket inbjuder inte små ytor till detta precis. Men kan man rida på det lilla kan rida på det stora tänker jag ändå. Och det kan jag 🙂 !

Idag har jag också deltagit i en digital kurs i brandskydd- tänk vad mycket man kan göra över nätet i ställer för olika fysiska möten. Så klart inte bara av godo men i pandemitider är detta perfekt tycker jag som dessutom slapp köra flera mil fram och tillbaka. Bra för min bensinräkning, bra för miljön och sparade säkert 1 timmes körning!

För ett litet tag sedan deltog jag i en diskussion på nätet där det påmindes om att man inte bör låta hästen nosa på andra hästars bajs pga smittorisk och detta är ju lätt hänt när man tex tar bort den egna hästens bajs efter ridning på bana/ i ridhus.

Då kanske man har med sig hästen ”under armen” medan man går med grepen till skottkärran och en del hästar kan ju då passa på att nosa lite i kärran= smittorisk!

Så; här har ni min lösning på problemet 🙂 !

Den väluppfostrade har inga problem att stå kvar medan ägaren städar upp efter honom; i alla fall inte när han är helt ensam i ridhuset.

Med andra hästar som sällskap skulle jag inte släppa honom lös hur som helst; det hade högst troligt inte blivit något skillnad men de andra ryttarna hade kanske inte uppskattat det ändå.

Ännu en iskall morgon, minus 6 grader när jag körde hem från jobbet och planerna på ridning på utebanan kunde därmed lätt avskrivas.

Det blev i stället ett bra pass i ridhuset och kort därefter tog jag detta kort för att illustrerar att jag faktiskt kan se Vicke från köksfönstret!

Den lille kan jag se från gästrummets och kontorets fönster….eller det beror delvis på var i hagen han befinner sig och samma gäller förvisso även för Vicke.

Idag är det internationella kvinnodagen; ett datum som alltid påminner mig om min farfar som höll noga koll på dagen.

Annars är det kanske inte så vanligt att man uppmärksamma denna dag men redan när jag var liten kunde han skicka en gratulation minns jag.

Ja, idag har det verkligen varit alla väder här på Ryhus.

Olika grader av blåst, blåst och duggregn, blåst och ösregn, lite sol, ganska mycket sol och som lök på laxen en rejäl hagelskur, se bilden ovan.

Jag var i ärlighetens namn inte super-pepp på en uteritt och vädret ser på bilden långt behagligare ut än vad det var men iförd min varma ridoverall frös jag inte i alla fall utan kunde genomföra mitt planerade klättringspass som det var tänkt.

Jag visade er häromdagen en påse valnötter som en ”gödselkund” hade med sig och idag fick jag dessa hembakade surdegsbullar av en annan bajsköpare 🙂 ! Trevlig bonus absolut!

Fick denna bilden av Henrik när jag satt på jobbet i morse; som en illustration på att det är fortsatt fruset.

Så….ingen ridning på utebanan idag heller utan det blev ett kortare pass i ridhuset.

Jag hörde på nyheterna att det blåser i stora delar av Sverige och även här har det varit friska vindar.

Vi bor ju dock i en dal så jag gissar att detta ”tar” en del av blåsten.

Vid lunch kom några ”stamkunder” som skulle låna ridhuset till sina whippets och Molly passade på att leka lite med den ena av dom. Annars träffar hon i princip aldrig artfränder eftersom vi bor så off så det är roligt för henne när hon någon gång får chansen att leka med en kompis.

Dagens plan att rida på utebanan grusades (observera ordvitsen) av att den var frusen efter några minusgrader i natt.

Jag gjorde ett ganska misslyckat försök med att harva banan men fann för gott att vara i ridhuset i stället.

Några timmar senare fick jag en överraskande och trevlig spontan-gåva av en gödselhämtande pensionär; påsen med valnötterna ni ser på bilden.

Mig veterligt är det inte jättevanligt med valnötter i svenska trädgårdar, inga ätbara i alla fall för de kräver en hel del pyssel som kvinnan berättade om.

De ska torka noga för att inte mögla så det är inte bara att plocka valnötter från träden och sedan är det liksom klart. Nya lärdomar varje dag…..

Alltså checka in den här ben-behåringen 🙂 !

Det är något slags naturens skämt att just jag, som klippt ner alla mina hästars redan nästan obefintliga hovskägg ner till huden nu äger en sådan här lurvig sak.

Och dels är det ett big no no att klippa dylika rasers hovskägg vilket jag så klart hade kunnat skita i totalt men dels är det också så att det är kring benhåren som B:s partiella skygghet kommer fram; han vill inte att man ska hålla på och greja med hans ben i onödan.

Vicke hade man kunnat raka av och klippa vartenda hårstrå på utan att han knappt märkte det och än mindre brydde sig men den lille ska spela dramaqueen de lux om man närmar sig med en sax och en klippmaskin bedömer jag som helt uteslutet utan bråk vilket jag inte vill skapa.

Att gossen har hovskägg utan dess like har jag så klart sett från dag 1 men att håren är såååå långa som jag såg nu när jag tittade på bilden har jag faktiskt inte tänkt på.

Jag borstar ju alltid B i boxen och där ser man inte hur benen ser ut längst ner för all halm men den här längden skojar man inte bort!

Minns nu när jag skriver detta hur olika hästar reagerar på det här med ”hårklippning”; Décima som var världens snällaste blev helt galen om man försökte rycka hennes man så hon var högst sannolikt ”håröm” eftersom man kunde klippa med sax utan problem och hennes föregångare Heron älskade när man klippte håren i öronen; då stod han och njöt.

Som också framgår av bilden har hästarna haft besök av sin hovslagare och jag kände mig stolt över båda två som stod helt blickstilla under hela proceduren.

En självklarhet kan man tycka och jag har faktiskt aldrig haft någon egen häst som inte varit mycket lätt att sko men vet man hur enormt jobbiga hästar kan bli om de inte vill vara med om en skoning så är man tacksam om man slipper dylika fighter. Och just verkning är en sådan grej som B med sina dramaqueen-anlag hade kunnat ställa till en scen om men just det momentet fungerar perfekt.

Passade på att testa av min utebanans underlag med lite lättare longering i morse.

Nu blev det ingen längre stund där eller något egentligt jobb utan mer lite ”avrastning” på vilodagen för att hålla igång Vickes mage men jag tycker nog att banan förtjänar ett högt betyg. Särskilt som den var oharvad och har varit så i månader.