Det var med facit i hand tur att jag red relativt tidigt i morse; Skåne har levererat fullständigt underbart sommarväder med massa sol, värme, klarblå himmel och helt vindstilla.

Perfekt om man ville sola i trädgården och det ville jag!

Vem behöver åka utomlands när man har en solstol, en vattenslang med varmvatten och kan ligga ostört i sin trädgård?

Molly valde att gräva en svalkande grop i stället för att lägga sig på en dyna och….

…..Vickster valde att rulla sig i gräset efter ridpass på utebanan och dusch därefter.

Är så nöjd med mitt lilla lättarbetade stall! Att mocka och fixa med foder till hästarna tar ”ingen tid” alls och det är enkelt att göra allt som behövs.

Ja, ni ser själva vad som invigdes idag!

Det var faktiskt flera år sedan jag grillade och saknaden har väl inte varit påtaglig men absolut var det härligt att återuppta denna form av matlagning.

Tidigare idag var vi i våra gamla hoods (Staffanstorp) och handlade lite allt möjligt och innan dess red jag ut.

Som jag har berättat är skogen inpå knuten fantastisk, framför allt nu innan det börjar komma för mycket insekter.

Eller…jag vet inte hur det är i just denna skogen men skog brukar rent allmänt bli lite insektfylld sommartid så jag gissar att det är samma sak här.

Jag provklättrade i några av de många rejäla backarna och det är nog tur att jag har en rutinerad och balanserad häst, i den ena nerförsbacken kändes det som att bakbenen nästan var framför frambenen, så brant var det!

Vicke kändes väldigt vaken utan att vara stirrig så jag provade vårt paradnummer piaffen och HALLÅ!!!

Nog för att Vicke piafferar väldigt bra för spöt (cirkuskonst kallar Nina det 🙂 ) men idag räckte det att jag vidrörde honom med skänklarna så djävlar stod han på stället och trampade så det nästan kokade över och han ville småstegra lite! Bra plats att träna även passagen insåg jag men kanske bäst att ha träns nästa gång och inte hacket ha ha!

Här är vi nästan hemma och det känns så klart helt underbart att ha stallet så nära vårt hus.

När jag var nästan hemma (efter jobbet) i morse såg jag dessa inkräktare i min närmaste grannes hage:

Grannen hade inte hunnit släppa ut sina hästar så då passade denna hjord på gissar jag- väldigt ”onödigt” då det dels finns hur mycket gräs som helst ”överallt” runt omkring och dels är mycket nerbetat i just själva hagen.

Här ser ni dovisarna efter x eleganta strömhopp över staketet:

Jag var trött efter jobbet och skyller på det när jag såg detta när jag skulle lunchfodra:

Jag knäppte aldrig grimman innan utsläppet eftersom planen var att ta av den men detta glömde jag och sedan har min lilla gosse både gått runt och rullat sig med den oknäppta grimman på sig.

På tal om rullning har jag sett att Baltazar rullar runt väldigt obehindrat sin ålder till trots; han är som en jätteboll i gräset 🙂 !

Det andra djuret lyckades hitta en grusig del i hagen (helt obegripligt för mig VAR???) så min föregående ”after-ride dusch” var helt meningslös, i alla fall på den ena sidan av hans kropp (ingen rullande boll där inte, tydligen….)!

Medan jag igår ägnade mig åt häck-klippning medelst sax (har inte hunnit köpa en häcksax) har jag idag ryckt bort en massa brännässlor iförd vinterhandskar 🙂 ! Whatever works liksom!

Konstaterade nyss att det är höjden av vardagslycka att kunna se i vart fall den ena av sina hästar genom köksfönstret:

En som också har hittat sin utkikspost, fast från vardagsrummet är den här lilla loppan:

På det här viset ser hon både stallet och våra bilar och kan hålla koll på när någon av oss kommer hem!

Vicke har vilodag idag efter att ha haft mig på ryggen varje dag sedan förra onsdagen även om jag bara skrittat ut 2 av passen.

Kanske borde jag köpa en vattenspridare för att få samma fantastiska effekt när jag rider som igår 🙂 ?

För idag var det en ”mattare” Vicke som jag satt på och det berodde då inte på någon trötthet eller dylikt utan är ju mer ett normaltillstånd. Men väldigt fin, absolut så jag ska inte klaga.

Även min utebana var fin efter harvning så det kommer jag att fortsätta med; att harva den precis innan jag rider så att jag får upp lite fukt till ytan.

Här ser ni några andra djur som kanske vill ha en ridlektion i ridhuset:

Väldigt orädda är de även om de faktiskt…ta i trä…har slutat att äta mina penséer! De kanske initialt bara ville visa vem som bestämmer?

Min lilla ponny börjar bli mer och mer van vid sin nya tillvaro känns det som.

Han har ju uppfört sig heeeelt perfekt från den första sekunden han kom hit men han har en inneboende skygghet som jag var väl medveten om när jag köpte honom som tex innebär att man inte bara kan rusa fram och grabba tag i honom (grimman) så som man trots allt kan göra med en hel del hästar fast de inte känner en.

Kommer man med en spann eller en morot låter han sig tas utan minsta problem men annars kan han bara vända på klacken och gå iväg, inte alls hotfullt eller så att han springer iväg men han stannar liksom inte kvar.

Inget som alls stör mig det minsta men det kräver som sagt en spann om inte annat och lite förmåga att läsa en häst vill jag påstå.

Och nu märker jag att Baltazar blir mer och mer intresserad av att komma fram till grinden även utan att lockas av en spann så vi kommer nog att bli riktigt bra vänner vad det lider.

På tal om spann så är han sååå duktig när han äter till skillnad från en viss ”matkastare” och ”matslafsare”.

Hade Vicke fått betfor på detta vis:

…..kan jag garantera er att spannen hade varit vält inom 2 sekunder medan detta lilla djur sörplade i sig allt så noga. Och nej, det har inte bara att göra med att deras huvud är olika stora (för övrigt har de cob-träns bägge två).

Watch and learn Vickster, watch and learn!

För övrigt tar jag nu igen mig efter en ny batalj med gräsklipparen.

Gräset hade tillåtits växa så högt innan inflytt så första klippningen höll på att ta kål på mig men idag gick det betydligt lättare.

Vi har också haft besök av sotaren (i full mundering med sin lilla svarta hatt bland annat) som hittade 3 döda fåglar i röret!

Jag tror inte vi kommer att elda särskilt mycket, det är lite ”nyhetens behag” men minns hur det gick till när jag och min x-man köpte vårt hus.

Den första gången vi skulle köpa ved gjorde vi detta på Bauhaus som säljer sådana där pyttesäckar för svindyra pengar; sedan lärde vi oss vår läxa och började köpa ved i kubik (som jag hämtade med hästtransporten) 🙂 !

Det är inte bara vi och hästarna som verkar trivas bra på Ryhus!

Även Molly har det bra och det är så klart också viktigt.

Som jag har berättat tidigare har hon lidit helvetets alla kval kring nyår på grund av okynnes-smällande, ett år satte detta igång redan i oktober (!) och höll på till januari och vi hade fruktansvärt jobbiga månader med henne.

Flytten kommer förhoppningsvis att innebära ett mycket större lugn på den fronten, vi har inga grannar i närheten som kan smälla och jag gissar att ingen gör sig omaket att köra hit för att panga.

Idag var jag ute och cyklade med doggy i skogen och det var så roligt att se skillnaden mot hur det gick till när jag gjorde detta i Staffanstorp.

Där sniglade hon sig fram om man hade henne lös och jag fick ropa på henne heeeela tiden; ”Molly skynda dig”, ”kom nu Molly”.

Inte alls kul och jag slutade snabbt med cyklingen för det blev bara jobbigt för oss båda.

Idag sprang hon framför cykeln för egen maskin och behövde inte påminnas en enda gång och då känns det också roligt att ta med henne.

Åhhhh så mysigt jag har haft det idag!

Elisabet kom ut till oss med Nilo och vi har med gemensamma ögon och öron försökt att orientera oss på skogsvägarna vid vårt hus.

Jag provgick en liten sträcka med Molly redan igår:

Idag fick jag bekräftat att det går att rida hur länge och långt som helst i underbar natur; jag har alltid älskat skogen som uterittsplats.

Det var jättebra att ha Elisabet med sig; framförallt för sällskapet som sådant givetvis men även eftersom hon är bättre på att hitta.

Skulle man ramla av i en okänd miljö är det dessutom mycket tryggare med någon som kan hjälpa en.

Jag hoppas på många fler gemensamma ritter och idag var det faktiskt Vickes tur att ”gråtgnägga” några gånger när Nilos transport rullade hem!

Gissar att jag inte är den enda som är lite vilse på vilken veckodag det egentligen är idag? Tycker ofta att det blir så efter en röd dag mitt i veckan….

Någon förvirring på häst/ridfronten råder tack och lov inte; både B och V är lugna, äter bra och den sistnämnde är helt som vanligt att rida.

B-gossen grät lite när jag tog in Vicke för att rida men dels får han inget gensvar alls och dels är han ändå lugn.

Ingen av hästarna brydde sig heller om när jag harvade banan; här ett foto från bilen 🙂 :

Ska inte ställa den ledande frågan ”visst är han söt den lille” :

Jag har tidigare berättat om ardenner-häcken; så här ser den ut:

Och så här ser hela djuret ut 🙂 :

Pälsen på halsen är kortaste möjliga medan resten av kroppen fortfarande är lite luddig men det håller på att släppa.

En bekant och tillika webmaster som skapat denna blogg äger inte mindre än 3 (!!!, där ligger jag i lä…) Welsh cobbar och enligt henne är det högst troligt det Baltazar är.