Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
En väldigt stillsam dag för många verkar det som, så även för mig och Vicke.
Han fick en vilodag och jag kunde vila lite extra mellan mina arbetspass kan man säga.
Eftersom varken jag eller Henrik är fans av julmat blev det högrevsgryta idag; jättegott!
Dagens tv-tips från mig är ”Unga kvinnor” en serie i 3 delar som ni kan se gratis på SVT Play! Annars kan ni idag alltid se Polisskolan del 657 från 1800-talet och andra högintressanta filmer på tv….stackars de som inte har något annat sällskap över jul säger jag….
Ha ha ha….sann bild, eller hur? Jag tycker i alla fall att den stämmer bra 🙂 !
Hur har ni det annars så här dagen innan julafton?
Jag gissar att alla som kan har tagit ledigt hela veckan; Henrik berättade att alla lunchrestauranger han brukar äta hos hade stängt idag.
För mig är det som vilken annan dag som helst; jag ska jobba alla juldagarna och nyårsafton (jag jobbar på schema och är ledig 3 nätter, jobbar 3 nätter, ledig 3 osv) och det är helt ok.
Jag skrittade till ridhuset i morse och red en liten stund (bara ”allt” skrittande tar 40 minuter) och sedan har jag faktiskt inte gjort så mycket mer produktivt idag.
Precis innan jag skulle sitta upp på Vicke i morse råkade jag kasta ett öga på hans träns och såg ungefär det ni kan se på bilden ovan.
Bilden är ”arrangerad”; jag tog den efter ridpasset för att illustrera mitt slarv men kan ni tänka er som det kunde ha gått om jag hade försökt att rida så där?
Nu är ju Vicke van vid att hans ägare hittar på alla möjliga konstigheter men hade tränsen ramlat av mitt under pågående ritt så hade han, om inte annat, kanske råkat trampa sönder det?
Ja, det är bara att erkänna; ibland är jag lite väl slarvig….
Idag lämnade vi tillbaka en film vi hyrde igår: Wonderstruck. Rekommenderas ej; seg och kass handling!
Vad jag däremot rekommenderar är att ni, liksom vi, gör en rolig fotobok efter någon trevlig händelse/ resa ni varit med om.
Vårt Miami-album kom i fredags (via Önskefoto) och det blev sååå bra!
Som jag har nämnt tidigare tycker jag verkligen att resa är som ett Kinderägg; man har roligt innan resan medan man planerar, man har ännu roligare medan man ÄR på resan och därefter kan man njuta av minnena under lång tid efteråt.
Planen i morse var att ta en liten sovmorgon (till typ 7) men vi väcktes 06.15 av att min telefon pinglade till.
Det visade sig vara en person som ville köpa våra gamla köksstolar som jag hade annonserat ut och för en sömndrucken och sur Henrik var det en gåta hur man kan störa någon så tidigt på morgonen.
Som hästmänniska tyckte jag inte att det var det minsta konstigt 🙂 , jag fick väl skylla mig själv som inte hade stängt av Messenger….
För övrigt var jag såååå glad att någon kom och hämtade stolarna senare på dagen då planen annars var att köra dom till tippen. Så en hundring in på kontot och en tur mindre med otympliga möbler; det fick vara värt den förstörda sovmorgonen 🙂 !
09.00 lämnade jag och Anette stallplanen enligt plan och återvände 1,5 timme senare efter en behagligt tur.
Nu är ”man” (läs: jag) så trött på den gräsliga årstiden att bara det är uppehåll och vindstilla så tycker jag ”åhhhh…så FINT väder….”.
På eftermiddagen körde Henke och jag till Malmö för ett kort ärende och jag blev faktiskt…tja…nästan chockad över ”trafiken” på en av gågatorna i centrum.
Det var som att befinna sig i en storstad utomlands i semestertider; hur mycket folk som helst och jag ”skyller” på julhetsen.
Skillnaden blev desto påtagligare när vi körde hem till vår håla Staffanstorp för att äta middag.
Vi äter ju redan runt 16.00-tiden och det är tydligen lika okristligt som att störa någon per telefon 6 på morgonen för vi var DE ENDA personerna på restaurangen!
Jag såg på lapparna på borden att det var reserverat överallt men senare så det är inte så att detta matställe är impopulärt men tiden var det absolut.
Jättebra för oss som fick vår mat supersnabbt och kunde äta i lugn och tystnad; laxplanka blev det för min del:
Henke tyckte att mina tidigare försäljarskills under dagen (jag sålde även en grej han hade till sin nyligen bytade bil) förtjänade att han bjöd på middag….snäll make va 🙂 !
Som synes blev det ett ridhuspass i morse, efter att Vickster hade undersökt den nya juldekorationen och konstaterat att den gick bra att ignorera.
Nu har Molly och jag precis kommit hem efter stallbesök nummer två för dagen; det var vår tur att ta in hästarna från hagen.
Jag vet inte om ni känner igen det men jag tycker det är en viss tillfredsställelse i när alla hästarna är intagna och står och mumsar nöjt i sina boxar?
Dagarna rullar på i invanda spår och inte mig emot.
Jag tycker att denna tid på året, förutom att vara extra jobbig på grund av mörker och oftast urtrist väder också ökar risken för skador, just på grund av vädret vill jag påstå.
Både rejält lerigt eller stenhårt, fruset underlag ser jag som absolut potentiella faror och jag drar varje gång jag börjar trava och konstaterat att allt känns som vanligt en suck av lättnad faktiskt.
Vi har varit i Flyinge och tränat för Nina på morgonen och det var business as usual kan man säga.
Vi tränar numera på piruetter varje pass vilket är bra eftersom jag verkligen behöver få in känslan för hur de ska utföras.
Jag har insett att jag tex, när jag rider själv, inte ”vänder tillräckligt” utan mer rider som….tja…sluta på volten. Och så lutar jag mig gärna fram…suck…
Men det blir bättre och bättre och det vill ju till om jag ska rida MsvA nästa år och få godkända procent. Då går det inte att rida ”volt tillbaka” inte 🙂 !
Efter träningen sammanstrålade jag med min kära man på kvarterskrogen mitt emot vår lägenhet och åt lunch; de serverar jättegod husmanskost som jag gärna hade ätit dagligen om jag inte hade varit för snål rent ut sagt. Men det är trevligt att unna sig ibland…
Kolla vilken rolig skylt jag ser när jag går på mina hundpromenader!
Jag har ingen aning om när det senast var befogat att informera om stoppförbud just här men det måste vara flera år sedan eftersom jag har gått här med Molly i över 3 års tid och platsen har varit lika otillgänglig för bilar/ fordon hela tiden 🙂 !
Dagen har inte varit särskilt produktiv annars; Vicke har en vilodag och jag har bara borstat av honom som hastigast i stallet innan han återbördades till hagen med en spann morötter. Tror inte han kände allt för stor ledsnad över att ”slippa” bli riden; det blir han tillräckligt ofta ändå.
Ridning i ridhuset även idag- dels var det enligt min plan och dels vräkte regnet ner så uteritt hade inte kommit på tal oavsett faktiskt.
Jag övade på ungefär samma saker som hos Nina igår och fick en fin känsla.
När vi var klara var även regnet färdigt hos oss….jag sa gärna hejdå.
Medan jag skriver detta lyssnar jag på Nina Rademaekers nystartade podd via Spotify ”Någonting i hästväg”.
Detta är faktiskt första (!) gången jag lyssnar på en podd över huvud taget; vi får se om jag tycker att det är något för mig.
Ljudbok provade jag en gång och fastnade inte; jag brukar skoja och säga att jag pratar så mycket/ gärna själv att jag har svårt att lyssna så länge på någon annan 🙂 .
Skämt å sido så passar visuella intryck mig bättre.
Idag tänkte jag återvända till ett tips jag berörde nyligen; detta med ansvarsområden i stallet.
Som jag skrev då så tycker jag att detta är ett ganska bra sätt att hålla ordning på olika saker utan att bördan blir för tung för en enskild person eller att mycket förfaller om ingen får ett ryck och tar tag i vad det nu än kan handla om.
Viktigt tycker jag är att ansvarsområdet inte blir för betungande och tar massa tid för det är det få som orkar/ vill sköta ordentligt.
Så här ser det ut hos oss:
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer