Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag har Henrik och jag besökt ett nytt brunchställe; Systrarna på Solhjulet, ett sommarkafé nära Björnstorp/ Torna Hällestad ( mot Veberöd).
Om man gillar shabby chic, udda porslin, gamla ting…som jag då gör…då är detta ett lämpligt utflyktsmål eftersom även maten var till belåtenhet; god och hemmagjord!
Ännu ett härligt pass på stubbåker har avverkats idag!
Med ett par rejäla skurar som kommit i dagarna har marken blivit mjukare- det var snudd på för hårt på åkrarna innan.
Nu håller jag tummarna för att vi får behålla stubben ett tag innan plogen sätter tänderna i marken; det har genom åren varierat en hel del när detta sker. Med tur så har jag dessa jättebanor i några veckor till i alla fall.
Jag har ju tävlat i över 30 år och sett det mesta men jag ska ändå erkänna att jag mer än höjde på ögonbrynen när jag såg banan jag skulle tävla på idag.
Min spontana reaktion var ”jag kör hem igen” men dels ska det otroligt mycket till för att jag verkligen ska göra det efter flera timmars förberedelser och körning och dels så tittade jag på 3-4 ekipage som verkade helt obrydda där de plaskade runt inne på banan.
Dom hästarnas reaktion eller snarare avsaknaden av densamma fick mig att rida och med facit i hand var det en jättebra erfarenhet för nu vet jag verkligen att Vicke kan galoppera rakt igenom vattenmassor utan att bry sig.
En av de första tävlingarna med honom var också på lervälling men då var liksom hela banan vattensjuk fast utan dagens stora pölar och då minns jag att han blev placerad (i LB) och var obrydd.
Men hemma undviker han vattenpölar till varje pris vid uteritter och de utebanor jag tränat och tränar på har aldrig sett ut på det här viset.
Men sammanfattningsvis hade jag en jättefin känsla redan på framridningen där det fanns en stor pöl att ”träna i” och även inne på banan flöt (utsäkta ordvitsen) allting på utan bekymmer.
Jag gissar att klassen var svårbedömd pga pölarna eftersom nästan alla hade ungefär samma poäng, jag kom näst sist med 7 poäng ifrån den som blev sistaplacerad och 3:a.
Själv var jag väldigt nöjd med Vicke och glad att jag genomförde tävlingen och så bra dessutom!
När jag tränar för Nina är vi alltid i det stora ridhuset (finns ett 20×40 precis bredvid också) och inte på utebanan.
Jag är alltid tacksam för det eftersom det är så himla bra underlag där som harvas och vattnas dagligen och dessutom precis innan min lektionstid.
Idag var jag extra glad över detta för som ni kan se på bilden var utebanan inte ridbar precis.
En kombination av skyfall igår och vad som ”måste” vara en misslyckad dränering gav ovanstående utseende på banan- det hade inte varit kul att mötas av detta om inte ridhuset hade funnits 🙂 !
Annars har vi i mina trakter haft en mestadels mycket torr sommar och som jag har nämnt tidigare är det ju lite trist för grästillväxten.
Dock verkar alla väldigt nöjda med stråfoderskördarna och av mängden halm jag ser ute på olika åkrar så lär det inte bli någon brist där heller.
Härom dagen tvättade jag Vickes box och idag högtryckstvättade stallägaren en del andra utrymmen, där vi förvarar vårt kraftfoder tex.
De små blå fodertunnorna i bild har jag haft i över 15 år och dom köpte jag på en fabrik som hade förvarat…tja….något jag inte längre minns i dom.
Vad jag däremot minns var att de kostade 10 kronor styck (!) och det fanns hur många som helst vilket jag idag tänker lite skämtsamt om att jag kunde ha gjort en bra affär om jag hade köpt upp dom eftersom de idag säljs för ganska mycket mer, även begagnade 🙂 .
Den här skojaren skrittade jag ut idag och eftersom det gäller att passa på medan stubbåkrarna finns kvar red vi bara där.
Det finns en del småbackar som jag passade på att klättra upp och ner för- när jag rider på våra vanliga grusvägar är det mest helt plant underlag som gäller.
Idag har det varit det sedvanliga pysslet i stallet, harvning av utebanan samt därefter ett pass med Vicke där.
Solen har värmt oss lite lagom och det har faktiskt knappt regnat alls på väldigt länge, ända tills för en liten stund sedan.
Henrik och jag anlitade för första gången fönsterputsare till vår lägenhet och i samma minut som den sista rutan var rengjord började det regna!?!? Vad ger ni mig för det?
Påminner mig om min moster och hur det alltid började regna efter att hon hade tvättat sin bil, även stekheta somrar, så det liksom blev ett stående skämt av det.
Tro det eller ej men denna dryck (eller en variant av den men exakt samma förpackning) fanns redan på 1800-talet när jag var ett litet barn 🙂 .
Jag drack den ofta när jag besökte min mormor i Serbien varje sommarlov och för några år sedan återupptäckte jag den i Sverige.
Har sedan dess ofta några drycker i bilen och sörplar i mig dom efter träning/ tävling!
Idag var det efter träning hos Nina och efter att både hon och jag hade ridit.
Väldigt bra att Nina kan och vill sitta upp ibland; det känns aldrig nödvändigt men är ändå nyttigt och jag tror att det ändå ger mer än ”bara” undervisning även om hon bara rider 10-15 minuter.
Det är bra för mig att se Vicke från marken, för Nina att känna hur olika saker känns och hur Vicke svarar på olika hjälper och det är bra för Vicke med en bättre ryttare som kan utbilda honom. Trippel-win 🙂 !
Ahhhh…..ursäkta att jag tjatar men jag njuter verkligen såååå av tiden just nu!
Att kunna dra benen efter mig i stallet, ”småsopa”, pilla med min utrustning….
Vicke är näst intill kliniskt ren; hovar, svans, kropp behöver knappt tvättas/ borstas och behövs det en tvätt så spolar man bara av djuret snabbt och lätt och 5 minuter senare har han torkat.
Boxen är också mycket renare eftersom hästarna går ute längre och tja….allting är helt enkelt lättare och behagligare just nu.
Om någon månad viner vinden, det är råkallt och regnigt, leran har ett järngrepp om hagarna och jag vill bara fixa undan allt i stallet så snabbt jag kan för att kunna åka hem- stelfrusen. Ja lite så…
Just nu är det extra underbart med alla stubbåkrar; man kan i princip rida hur långt som helst över mark som annars är förbjudet område.
Jag galopperade massor idag och konstaterade nöjt att Vicke knappt var svettig mer än under sadeln så konditionen är nog som den ska.
Stubbåkrarna kring anläggningen är dessutom väldigt lämpade för ridning och som ett extra plus lagom kuperade så att man inte bara galopperar på helt plant underlag.
Förra sommaren hade jag ju stallplats i Södra Sandby och de stubbåkrar som fanns kring stallet var påtagligt sämre eftersom de var otroligt steniga.
Filmade lite kring stallet så att ni kan se ungefär en femtiondel av de vidsträckta ridytorna:
Så här hoppas/ tror jag att Vicke kommer att tillbringa hela dagen- med näsan nere i gräset!
Än så länge finns det så pass mycket för honom att äta ute att han bara äter runt 5 kilo hö inne och lämnar resten- jag hänger in ett hönät med runt 7 kilo och det har hittills aldrig varit tomt.
Jag håller tummarna för ”bra väder” så att vi kan utnyttja de långt större sommarhagarna så länge som möjligt även om vi skulle behöva stödfodra i dom- blir det för mycket regn och marken trampas sönder är det slut på det roliga för i år.
Jag har ridit 9 dagar i sträck så en vilodag kändes lämplig, nu när Vicke rör sig över en större yta i hagen känner jag inte heller att jag behöver motionera honom lite för magens skull.
Vintertid blir det alltid lite lösgalopp, longering eller en promenad vid vilodagar men just nu tycker jag som sagt inte att det behövs.
Äntligen ridsällskap av stallägaren Anette igen- det är roligare när man är två förutsatt att hästarna går bra ihop vilket Vicke gör med alla hennes tre.
Efter ridningen passade jag på att skura min box invändigt- jag vill ha så mycket ”måsten” som möjligt avklarade under semestern och medan det är behagligt väder.
Sedan tidigare har jag bunkrat upp med havre, hö och strö för några månader- sådant är inte något man bara tar under armen och går till bilen med efter köp.
En annan som fick sällskap idag var Molly- en minimalteser dök upp från ingenstans under vår promenad och Molly som vanligtvis är mycket försiktig och sällan leker med artfränder tyckte väl att denna lättviktare var ofarlig nog att busa lite med!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer