Efter ett ridhuspass med fortsatt fokus på kontakt och många halvhalter begav jag mig till Börjes för att byta ut mitt läckande täcke.

Bytte till detta och hoppas att det blir bra!

Har sett på bland annat Facebook att stormen som varit har orsakat en hel del förödelse runt om i Sverige.

Hos oss har det varit förhållandevis lugnt måste jag säga och det är jag så klart tacksam över.

Ser också att tävlingssäsongen redan är igång i Skåne- idag hoppning i Helsingborg.

Vet inte om det är bra eller dåligt att vi numera tävlar året runt, eller kan göra det om vi vill- frestelsen att åka iväg när man egentligen borde stanna hemma av olika anledningar kanske blir för stor?

Snacka om att det har blåst idag!

Redan när jag red i ridhuset tidigt i morse knakade och brakade det i hela byggnaden och när jag sedan skulle köra från stallet möttes jag av scenariot på bilden.

Det var bara till att vända och köra en annan väg!

Det gick för övrigt en aning bättre med Molly vid nyårsslaget än förra året men hon var ändå så pass stressad att hon vägrade att kissa när vi gick kvällsrundan (redan 18.00).

Vi gick och gick men icke så hon höll sig från runt 10 på morgonen till 03.30 när jag vaknade till och passade på att gå ut med henne.

Samma sak idag; hon har bara kissat på morgonen och ville bara hem när Henrik var ute med henne nyss.

Jag kan bara hoppas att det nya året blir minst lika bra som detta och att dagens ridpass är en indikator på vad som väntar.

Träningen för Nina var lika rolig som vanligt och det sker ständigt små, små förbättringar för att jag får fler och fler aha-upplevelser och en känsla för hur det ska kännas.

Vet inte om det är fantastiskt eller hopplöst 🙂 att det fortfarande finns så mycket att lära?

En annan förhoppning är att vi tar oss igenom dagen och framför allt kvällen och natten utan allt för mycket ångest för Mollys del.

Det har smällt otroligt mycket mindre i våra trakter jämfört med samma tid förra året men när det kom ett rejält smatter igår kväll blev Molly bokstavligen helt skakig direkt.

Det är så ledsamt att se sitt djur så och dessutom helt i onödan men tyvärr kan vi inte göra så mycket åt andras idioti.

Vi hade faktiskt ursprungligen hyrt en stuga några mil hemifrån och långt ut på landet men när det kom till kritan valde vi ändå att vara hemma ikväll av olika anledningar.

Nu får vi i stället flytta in tv:n i sovrummet, ha på volymen högt och stänga in oss där och hoppas på det bästa.

I morse skrittade jag ut i ett mestadels oskönt väder, under nästan hela rundan blåste det rejält och Vicke kändes spänd och tittig. Inte hela tiden men tillräckligt länge för att jag inte skulle kunna slappna av helt.

Vi skrittade mest på asfalt och lite i en skog där det i alla fall var lä.

Hemma har vi haft besök av min mamma och nu väntar hämtmat från en närliggande restaurang- det är annars ett av våra ”I-landsproblem”; vad vi ska äta till middag.

Ingen av oss är någon mästerkock eller gillar ens att laga mat och Henrik är dessutom lite kinkig med vad han gillar och tål (han är laktosintolerant) så det begränsar ju en del.

I morse blev det ännu ett ridhuspass, kände inte för att ge mig ut i mörker och duggregn.

I stället filade jag på kontakten framför allt och att Vicke ska ta i med bakbenen och kännas lätt framför mig och inte bara trumma på snabbare med benen i travökningarna- en av våra största akilleshälar sedan dag 1.

Konstaterar att det är mycket smuts med denna årstid- i alla fall om inte packad vit snö döljer det mesta.

Annars är det mycket leriga hästfötter, dito tassar, skor, bil, överdragsbyxor och mycket annat.

Många hästar ser ganska tilltufsade ut med lång vinterpäls som är svår att få ren, inte så fräscha täcken, det är gegga i hagarna och tja…det mesta är helt enkelt allmänt grått och inte lika estetiskt tilltalande som på sommaren.

Idag var det flera plusgrader redan på morgonen och det var nästan, men bara nästan, så att termobyxorna kändes som overkill.

Vicke och jag tillbringade en knapp timme i ridhuset och övade på ungefär det ni kunde se på filmerna jag la ut tidigare idag.

Eftersom jag inte kom hem förrän runt 11.00 blev det ingen frukost utan lunch direkt; idag detta på kvarterskrogen som vi bor granne med:

På dessa sammanfogade bilder ser man tydligt skillnaden i väder i mina trakter.

Bilden till vänster tog jag i söndags, bilden till höger är tagen på exakt samma plats i morse.

Det var onekligen lättare om än inte lika vackert att rida ut idag, jag behövde inte bekymra mig om varken styltor eller att Vicke skulle halka på en isfläck.

Hmmm…dagens känsla är ”söndag” och inte alls varken måndag eller julafton och jag gissar att denna ”dagförvirring” kommer att hålla i sig några dagar- tycker det brukar vara så när det är långledighet för de flesta.

Vicksters julklapp till mig var ett fint ridhuspass, min till honom var extra morötter i krubban.

På tal om julklappar möttes jag av denna trevliga syn i vår sadelkammare härom dagen:

Presenter och godis i mängder till alla hästägare- annars brukar det väl (?) vara tvärtom att hästägarna ger stallägaren en gåva?

Hur gör ni? Ger ni julklappar till stallägare, hovslagare, tränare?

Idag kom det en hel del blötsnö under flera timmar på morgonen- väldigt vackert och tacksamt att fotografera men nackdelarna överväger utan tvekan om ni frågar mig.

Om inte annat kändes det inte alls bra att konstatera att Vicke stod med skyhöga ”klackar” under framhovarna efter 2 timmar i hagen och då har han ändå sulor.

Jag kan bara fantisera om vilka vrickningar som kan bli resultatet om en häst far iväg med sådana styltor under fötterna….

Vi red ut som planerat i alla fall och min önskan från gårdagen om kontakt med bettet blev minst sagt infriad- det kändes som att det gick ett järnspett mellan min hand och Vickes mun 🙁 .

Den känslan har jag aldrig någonsin när jag rider dressyr men om Vicke spänner sig vid uteritt kan den uppstå och idag var tydligen all snö som dolde eventuella…tja..vem vet vad….anledning att inte slappna av.