Fick upp denna bild som ett minne (Kroatien 2019) och kände att vi behöver lite sol på bloggen för IRL finns den då sannerligen inte, inte här i alla fall…

Hela dagen har gått i de iskalla vindarnas tecken och det har inte bara stormat utan även varit molnigt och mulet- riktigt innesittarväder.

Min plan i morse var att rida ut men det var innan jag nästan lyftes av blåsten på väg mot stallet och efter lite velande fram och tillbaka lät jag den förnuftiga Birgitta gå segrande ur kampen med den mer dumdristiga.

Det fick bli tömkörning i ridhuset och det var tryggt och gick bra.

På tal om blåst är jag ganska övertygad om att detta är ett sätt som klimatförändringarna visar sig på.

Det här rejäla blåsandet var inte alls så frekvent för x år sedan eller vad säger ni andra som också har upplevt en massa stormar de senaste åren? Visst var det bättre förr?

Igår blev jag sugen på fläskfilé och en god efterrätt så jag bokade bord till oss på St Marcus vinkällare för dagens middag!

Och nu sitter jag proppmätt i soffan….

Vi åt av buffén som är helt i vår smak; vi är inga gourméer utan gillar tex fläskfilé, en god sås och potatis och sedan är jag glad i efterrätter, gärna med mycket grädde.

Tidigare under dagen har jag motionerat mig och Frenchie genom ett dressyrpass i ridhuset och bara mig själv genom att packa lite gödselsäckar.

Nu är halva gödselstacken borta och det är alltid lika skönt när den börjar decimeras.

Idag har Frenchie vilodag, det var någon minusgrad i morse men solen strålar väldigt värmande och det är helt klart vår i luften.

På hemvägen från min promenad med Molly kunde jag konstatera att mitt arbete med en av de ursprungligen jättetrista ytorna på Ryhus börjar se helt ok ut.

Den första bilden visar hur det såg ut vid inflytt och sedan har jag genom åren försökt att röja och klippa ner allt som jag kunnat.

Förra året, efter att den tredje bilden togs körde jag över så mycket jag kunde med åkgräsklipparen efter att ha rensat bort x stenar i varierande storlek och det skumpade en hel del när jag forcerade en massa ogräs, brännässlor och diverse tuvor.

Men nu ser det riktigt plant ut och det kommer att gå mycket lättare att underhålla framöver!

Idag började jag min morgon med att rida ut i skogen som det faktiskt finns hur mycket som helst kvar av, bilden till trots 🙂 .

Eftersom jag galopperade så mycket igår och inte hade hjärta att trava därefter (det gäller att sluta när man har bra känsla…) blev det idag bara skritt och växlingar mellan trav och passage.

På eftermiddagen var det dags för den 74:e blodgivningen för min del och det är jag faktiskt lite stolt över.

Stolt att jag trots spruträdsla har övervunnit den i så många år och kommit upp i detta antal.

Alltså…hur söt är inte den här presumtive åkgräsklippe-föraren ❤️ undrar Birgitta 6 år?

Han ser helt fokuserad ut hi hi! Kanske vill ta några varv med harven vid tillfälle?

Även hans ägare var fokuserad och tyckte att dagens pass kändes utmärkt.

En av fördelarna med min gödselförsäljning är att jag träffar en hel del väldigt trevliga människor.

Idag var kunderna ett pensionärspar som jag kunde träna min serbiska på och som berättade att de använder sin kolonilott till att odla ekologiskt, ha massor av frukt och grönsaker och både få tiden att gå och motion på samma gång. Sådana där människor som jag hoppas att Henrik och jag kan få bli om vi lever länge nog ❤️.

Det här rummet har stått så här i 4 år utan att användas över huvud taget; jag har i princip bara gått in där för att vattna blommorna.

Men nu med fungerande fiber så kan Henrik äntligen börja använda det som kontor! Halleluja.

Min lille häst och jag har varit och tränat för Nina och enligt henne ”går det åt rätt håll” vilket jag också instämmer i även om jag hade önskat att det gick lite fortare. Men; jag får skylla på ryttaren 🙂 !

Igår hälsade Molly ”inte utan mitt täcke” och idag hälsar jag ”inte utan mina långkalsonger”. Efter förra veckans flera plusgrader är det åter runt nollan och blåser kallt!

När vi flyttade till Ryhus tyckte jag att det var (och ÄR) paradiset bortsett från 2 saker; vi hade inte kommunalt vatten och vårt eget luktade bokstavligen bajs och internetuppkopplingen kunde vara seg.

Vad gäller vattnet fick vi från början ta med vatten från våra jobb och köpa vatten på flaska tills vi fick kommunalt men väntan på bredband har verkligen varit seg. Men nu så! Lycka för den internetberoende Birgitta!

Lycka var det också att se Frenchie på töm i ridhuset där fokus låg på den samlade galoppen.

Han är verkligen så lätt och fin att tömköra ❤️!

Det blåser rejält här men eftersom solen skiner känns det ändå mycket mer uthärdligt även om det blir kallt i vinden.

Molly hälsar att hon väntar med att släppa täcket ytterligare x veckor eller t.o.m. någon månad!

Ha ha ha…nä, denna bilden tog jag INTE idag…utan i somras…men det skadar inte att påminnas om att vintern inte kan pågå hur länge som helst 🙂 !

Den här sötnosen och jag har tillbringat mycket trevliga 45 minuter i skogen idag där det blev mest skritt på långa tygel men även några bra seriebytes-sekvenser.

Jag har en bättre bjudning i skogen än i ridhuset och dessutom mycket bättre yta (långa om än inte så breda vägar) att träna seriebyten som jag inte riktigt får plats med i dock-ridhuset. Idag gjorde jag säkert 7-8 ”fyror” och DET hade jag inte klarat där hi hi!

Ännu en pay and ride har avverkats; som ni vet gillar jag detta koncept!

Jag tycker inte att vi är redo för MSV B:5 på tävling än (ingen mening att agera klassutfyllnad) men att träna på att rida ett helt program under tävlingsliknande former är suveränt.

När jag tränar för Nina rider jag ibland stora delar ut aktuellt program men det här är ännu bättre tycker jag.

Pay and riden var dessutom förlagd i samma ridhus som jag tränar för Nina i- nära och bra.

Vilodag för Frenchie innebär ofta lite extra arbete med annat för mig; så även idag.

Och av bilden framgår vad jag bland annat ägnat mig åt.

Jag tycker inte att det finns många fördelar alls med vintern men en är i alla fall att man kan lägga allt trädgårdsarbete och dito städning/ röjning åt sidan för man ser ändå inte eländet eftersom det är mörkt stora delar av dygnet.

Men idag kände jag att det kunde vara läge att börja samla ihop alla grenar som ruttnat eller knäckts i alla stormar och också kapa de som fortfarande sitter på träden men där man kan se att de är bortom räddning.

Förra året fyllde jag hur många skottkärror som helst med detta material och jag hoppas att det inte behövs lika mycket arbete i år utan att den rensningen ska ha påverkat mycket.

Men trädgårdsjobb är en never ending story så klart, en del måste man alltid göra om det inte ska växa igen och/ eller se ovårdat ut.