….om mänskligheten i allmänhet och Vicke i synnerhet!

Jag måste lovorda 2 personer som verkligen har ”steppat upp” i helgen; dels min mångåriga veterinär (som jag tack och lov inte träffar sååå ofta, senast för 2 år sedan….) och min nya hovslagare.

Veterinären svarade på mitt sms med fråga om kliniktid redan igår (dvs samma dag som jag skickade det men framför allt på en lördag då han INTE jobbar) och min hovslagare gjorde detsamma idag.

Efter att ha läst kommentarer på bloggen igår kände jag att jag ville att hovslagaren skulle titta på Vicke om möjligt, ta av skon och….tja….försöka se om det fanns något under skon eller vad vet jag…

Och tror ni inte att denna snälla människa kom för en timme sedan, drog av skon, klämde, kände, tittade när jag longerade.

Man kunde se en liten rodnad på ett ställe under skon och det KAN betyda något eller inte (i så fall att Vicke trampat på något vasst).

Digitalpulsen var en aning förstärkt i vänsterbenet men det var inte speciellt mycket och det är fullständigt osvullet och oömt.

Och faktiskt kunde ingen av oss längre se någon hälta vid longering så antingen är Vicke helt återställd eller i alla fall mycket, mycket bättre redan.

Jag tänkte i panik att Vicke skulle få flytsulor men insåg själv att det inte är så smart att stänga in hoven NU- om det trots allt är något som ligger och ”gror”- hovbölder ÄR otroligt knepiga och kan ge de mest märkliga symptom ibland.

Dessutom hade min hovslagare en idé om att använda lädersulor sommartid vilket jag vet att en annan mycket ”hovintresserad” person förordade så det provar jag gärna.

Dels är flytsulor otroligt dyra men jag är också villig att prova sådant som kunniga personer föreslår och har bra erfarenhet av.

Så om Vicke förblir ohalt (snälla ….håll alla tummar….) så provar vi dessa sulor om ett tag!

Tyckte Vicke rörde sig mycket bättre i morse de få minuterna jag longerade men det säger kanske inte så mycket?

Jag fick i alla fall svar från min veterinär igår (!) att vi kan komma för hältutredning den 15:e.

Jag hade ju ”givetvis” velat komma imorgon typ men samtidigt får jag acceptera att det ibland inte går att lösa som jag vill.

Jag har i alla fall mycket god erfarenhet av denna veterinär och vill inte heller hålla på och ”hatta omkring” i onödan.

Att en veterinär känner till ens häst och har gamla plåtar och journaler lätt tillgängliga är också mycket värt.

Är det en hovböld lär den ju förhoppningsvis ha spruckit innan den 15:e, är Vicke  ”bara” sulöm av att ha trampat på något eller pga skoningen  kommer det också att hinna visa sig men jag tar inte ut något i förväg för är det något hästlivet har lärt mig är det att man aldrig kan veta något säkert, det är en sak som är säker!

I morse när jag kom till stallet och ledde bort Vicke till uppbindningsplatserna såg jag direkt att han gick orent och en snabb longering på den nyharvade utebanan bekräftade det.

Klart synlig hälta i höger varv, i vänster ser jag inget.

Benen var svala och osvullna, jag märkte inget när jag tryckte på sulorna och ballarna med en bovkrats.

Så jag lutar åt hovböld (som han hade nästan på dagen för 2 år sedan) eller samma hovledsskada som gäckade oss länge för 4 år sedan men det kan så klart vara allt mellan himmel och jord så det är inte ens lönt att spekulera.

De gånger Vicke slagit frambenen och blivit halt av detta (hänt flera gånger) har han varit varm i det aktuella benet så jag trooooor inte riktigt på detta men åter igen; allt är möjligt.

Som ni vet hatar jag ovisshet men får tyvärr acceptera den i vart fall några dagar så jag ser åt vilket håll det går och också kan boka veterinärtid.

Det nästan osannolika är att jag för första gången på hur många år som helst ”vågade” anmäla mig till ett meeting (Björbäck den 18 maj).

Jag har under massvis med år aldrig kommit iväg någonstans; ibland för att den häst jag ägt då varit för ung men minst lika ofta för att djuret varit halt eller under igångsättning efter hälta.

Det har verkligen varit som förgjort och titta nu!

Jag tänkte när jag anmälde mig till Björbäck (bara det är ju lite sjukt….) ”ska jag verkligen VÅGA anmäla mig”  och uppenbarligen är det inte meningen att vi ska åka på några meeting.

Nu är ju just detta med meeting det lilla, det finns massvis med tävlingar ändå men steg 1 är ju att ha en frisk häst….

Så nu kan jag bara avvakta och tycka synd om oss under tiden 🙁 !

I morse blev det ingen hästmotion alls utan bara lite tidigare utgång i hagen.

Nu när allt är så upptorkat känner jag inte att behöver lösgaloppera Vicke när han vilar- han tog några varv i denna gångart i hagen, upplevt eller påhittat skrämd av en skottkärra jag hade ställt in för att städa upp efter hans kinkiga ätande av ensilaget.

När han insåg att kärran inte skulle äta upp honom kom han till ro och jag kunde borsta lite på honom, klappa och sedan fortsätta med mina bestyr.

Under eftermiddagens hundpromenad med Molly mötte jag några skolbarn.

”Det är världens snabbaste hundras” sa en ca 10-årig flicka initierat till sina kamrater och ja…det är det ju nästan 🙂 .

Kommer ni ihåg min enorma vurm för harvning 🙂 ?

På förra anläggningen harvade jag ju utebanan i princip innan varje ridpass och jag ägde också en egen ”pinnaharv”.

Gissa om jag blev glad att hitta en likadan järn-tingest i nuvarande stall (jag sålde min när jag flyttade) och ännu gladare då jag fick ok att härja med den på utebanan.

Idag premiärinvigde jag harven bakom min bil och resultatet blev faktiskt good enough, precis som förväntat.

Nu är ridbanan alltså ÄNNU bättre och Vicke dansade runt i 45 minuter till ägarens belåtenhet.

Konstig dag så tillvida att medan många arbetar idag så är minst lika många lediga?

Själv jobbar jag ju på schema så ”röda dagar” eller ej påverkar mig aldrig, det är alltid 3 nätters jobb följt av 3 nätters ledighet som gäller.

Vicke och jag inledde dagen med att skritta ut tillsammans med Susanna och Fama, den sistnämnda en ”stensäker” polohäst (!).

Polohästar måste tåla att bli påridna osv utan att sparkas och det passar min snälla häst perfekt.

Inte för att Vicke brukar kasta sig över andra hästar precis 🙂 men eftersom han själv är så snäll så tror han gott om alla vilket tex har fått till följd att ett sto sparkade honom bara för att han råkade komma liiiite för nära henne= ogillas starkt!

Så med Fama känner vi oss trygga och det är alltid skönt med sällskap när man skrittar ut.

Efter ridturen var det dags för Vicke att få nya skor och när även det var avklarat hastade jag hemåt för lunch på Nötesjö hotell med Henrik.

Vi har ju varit helt utslagna i influensa och knappt orkat äta men nu är vi friska och kände oss redo för lite god mat!

Och jag missar aldrig chansen till en efterrätt 🙂 !

Dessa gräsliga hovar….

Idag blev det ett sådant där kortare ”jag ska bara  checka av att vi är överens om att jobba på som igår”-pass.

Och vi var absolut överens så efter 30 minuter blev det hagen i stället.

Väldigt glad för vår utebana för övrigt, hoppas den är lika bra i sommar när det förhoppningsvis är myyyyyycket soooool 🙂 !