Ridhuspass i morse och fokus låg på slutorna- mest i trav och lite i galopp.

Denna rörelse lär jag ju aldrig ”bli av med” i de olika tävlingsprogrammen så det är lika bra att träna på 🙂 .

Idag la jag också tid på att putsa upp lite lädergrejer och röja upp bland andra saker- det behövs ju då och då.

Tycker jag börjar komma in i lite rutiner kring det nya stallet och som det ser ut i dagsläget ska jag mestadels försöka rida på morgnarna och därefter släppa ut Vicke i hagen.

Här kan jag lägga ut det ensilage han inte hinner äta upp innan jag rider och sedan lunchfodras alla hästar i hagen igen vid 12-13 vilket passar mig jättebra.

Vicke äter ibland i ultrarapid och hade jag inte kunnat lösa det enligt ovan hade han kanske hunnit äta 1 kilo innan jag ville rida och att sedan stå utan mat till intaget runt 16.00 hade inte varit hållbart.

Då hade jag fått rida på eftermiddagarna i stället ( och ta in tidigare, dvs förlora någon timmes hagtid vilket jag inte vill) – så kommer det fortfarande att bli ibland men inte på en regelbunden basis.

Här tas alltså hästarna in innan det blir beckmörkt vilket jag också tycker är klokt och bra när man har många inackorderingar.

Att halka runt i leran (som det ser ut just nu) eller på knögglig is för att ta in hästar i mörker ser jag som en säkerhetsrisk när många olika personer ska sköta detta.

Har man eget stall funkar det säkert bättre och då gör man ju dessutom som man vill och anpassar hagar, utfodring osv därefter.

Gillar inte traditionellt julpynt särskilt mycket men tycker om hyacinter.

I morse kröp Vicke och jag in i ridhuset igen och avverkade ett kortare pass.

Fortsatt bra känsla även om jag längtar till Olofs vakande ögon ( och hans ridhusspeglar ha ha ha).

Tog en rejäl långpromenad med Molly efter lunch så nu känner jag mig rejält motionerad för egen del och nöjd att de 3 (!!!) kilona jag gick upp på Kap Verde är ett minne blott 🙂 !

I morse begav jag mig äntligen på en uteritt med Vicke.

Efter en kortare beskrivning av vilken väg jag kunde rida från en annan ryttare lyckades jag faktiskt hitta och kunde lyckligt konstatera att mina uteridningsmöjligheter nu har förbättrats från….säg betyg 2 av 5 till 4/5.

Jag behöver inte rida särskilt länge för att nå skog, vägar som faktiskt är skyltade med en häst (dvs ridvägar) och framför allt så kan jag rida läääänge på dessa.

Jag har ju i många år varit utelämnad till mestadels grusvägar där man i princip är hemma igen efter 40 minuter om man inte väljer att bara skritta och även om jag verkligen inte är något fan av uteritter ( i jämförelse med ridhusharvning ha ha ha) så är denna förändring fantastiskt tacksam, givetvis.

Efter en timme ute var jag lyckligt tillbaka i stallet utan missöden och ska absolut fortsätta mitt utforskade.

Jag HAR faktiskt både ridit och gått med Soya på dessa vägar för x år sedan men då parkerade jag bil/ släp på ett heeeelt annat ställe än där stallet är och eftersom mitt lokalsinne är som det är (uselt) har jag inte förstått hur nära jag nu står uppstallad.

Efter hemkomst och upptining i badkaret har jag varit och ätit lunch med en hästvän och nu försöker jag att bara koppla av och njuta av de sista semesterdagarna.

Av olika anledningar fick det bli ett ridhuspass för tredje dagen i rad och det gillar jag egentligen inte.

Men dels har jag bara ridit ”aktivt” 20-25 minuter/ gång de här dagarna och dels (huvudorsak) var det för mörkt för att rida ut på morgonen och därefter hade jag annat inplanerat.

Vicks känns i alla fall fin på alla vis även om passen är tämligen kravlösa än så länge. Jag rider mest runt på fyrkantsspåret och har gjort några byten typ 🙂 .

Idag besökte jag också en däckfirma och fick utan problem ett däck till mitt hag-ensilage så det rekommenderar jag verkligen.

Stråfodret kan absolut blåsa iväg ändå men det skyddar lite och känns mycket enklare och säkrare än många hemmabyggen med lastpallar jag sett.

Det måste ju vara lätt att hantera även för den som lunchfodrar i hagarna så att tex hänga upp nät tror jag inte hade varit populärt (och det blir spill även från hönät- jag har provat).

I senaste stallet hade man mega-traktordäck (se bild) som rymde minst 6 kilo ensilage lätt men dels ska Vicke inte äta så mycket nu (han äter långsamt och inte så ”villigt” utomhus) och dels vägde dom däcken ”ett ton” och gick knappt att rubba= jag hade fått ha hjälp att både lasta ett sådant däck i ett släp och framför allt att få det på plats i hagen= också för mycket bök.

I morse körde jag samma upplägg som igår- ut till stallet tidigt (6.30) och ett kort ridhuspass (30 minuter) innan hagutsläpp och hemfärd.

Jag gillar att ha ridningen avklarad (även om ”avklarad” har en negativ klang…jag tycker ju om mina ridpass) så att resten av dagen kan tas lite som den kommer utan att man behöver planera in hästmotionen senare.

Efter lite shopping och besök hos Henkes föräldrar begav vi oss till Skryllegården och slog på så vis inte bara 2 utan till och med 3 flugor i en smäll.

Först gick vi en långpromenad med Molly i skogen, sedan åt vi middag i Skrylles restaurang och slutligen körde vi förbi stallet  (ligger 6 km från Skrylle och på väg hem) så att jag kunde ta av Vicke regntäcket och spraya honom med anti-klisprayen (jag ”oljade” in honom i morse efter ridningen).

2 stränder på mindre än en vecka men med nästan 30 graders temperaturskillnad!

Måste säga att jag föredrog Kap Verdes värme framför Lommas snålblåst men Molly sprang i alla fall lyckligt omkring!

Lycklig var även hennes ägare som dessförinnan hade ridit första gången på 2 veckor.

Efter ett 20-minuters pass i ridhuset kunde jag, som vanligt höll jag på att säga, konstatera att Vicke är så tacksam att ställa av lite.

Man bara hoppar upp och rider som om ingenting har hänt och han går som han ”ska” från första steget! Enormt tacksamt!

Han går mycket lugnt i sin stora hage så vitt jag kan bedöma av torra ben på lerigt underlag- hade han sprungit hade det om inte annat synts där…

Nu har jag lagat mat (kors i taket) – pannbiff och kokt potatis står på menyn och sedan vill jag bara VILA efter intensiva dagar.

Oj, oj, oj vilka intensiva 2 dagar jag haft!

Igår höll jag på med stallflytten precis hela dagen och när jag äntligen var klar, hungrig och genomfrusen vägrade släpet att släppa från bilen. Stödhjulet hade gått sönder på något sätt och jag såg inget i mörkret så i ren desperation ringde jag efter Henrik som lyckades hitta till mitt nya stall trots avsaknad av dagsljus.

Tyvärr lyckades inte heller han få loss släpet så vi fick köra hem med hans bil- jag totalt stelfrusen och med bara några smörgåsar till frukost i magen.

I morse körde Henrik ut mig till stallet igen innan sitt jobb (jag var på plats 6.30) och lite senare lyckades stallägaren (en kvinna i min ålder) att få loss släpet med hjälp av 5-56, en domkraft och hederlig råstyrka 🙂 .

Sedan dess har jag fortsatt att fixa med allt i stallet, övervaka utsläppet i ny, stor gräshage (som gick lugnt efter 30 sekunders trav och galopp), handla plastbackar, silvertejp och babyolja, ringa och maila en massa, gå ut med Molly, åka och köpa anti-kli tvål och spray, köpa nytt stödhjul, tanka ( körde på reserven), åka tillbaka till stallet för att schamponera Vicke med tvålen en bloggläsare tipsade om (tusen tack för det), longera det kära djuret, spraya honom med anti-klispray, köra hem, äta och nu är jag snart redo för mitt badkar 🙂 .

Som nämnts har jag behandlat Vicke enligt era tips och det enda jag ångrar var att jag inte rådfrågade er läsare tidigare.

Nu ska jag inte ropa hej men att kliandet beror på torr hud tycker jag låter mest logiskt- allt annat har liksom pågått i flera år utan problem medan jag i år klippt 3 gånger med ovanligt täta intervall. Håll tummarna att ovan hjälper för det är sååå stressande att se detta ständiga kliande och det kan ju knappast vara skönt för Vicke.

Longeringen var för övrigt en fröjd att skåda och redan igår svällde hjärtat av stolthet över min fina häst.

Han sprang då så snällt i det nya ridhuset i bara grimma och en graman som longeringslina (hittade inte alla saker i flytten) och detta trots snart 2 veckors vila.

Idag hade jag sedvanlig longeringsutrustning på och han fick trava 10 minuter på en mycket bra utebana som verkar kunna svälja hur mycket vatten som helst och han ” travade för en miljon” som jag säger lite skämtsamt.

Nu VAR han lite på tårna- därav den flotta traven för hans ordinarie dito är inte mycket att yvas över men ändå så lyhörd och följde minsta anvisning från mig.

Skrattade gott åt en kommentar jag fick i stallet; ”när ska du rida då..?” för jag är snarare van vid att folk tycker att jag rider väldigt mycket/ ofta 🙂 .

Men nu har Vicke vilat helt planenligt i 2 veckor så longeringen är mitt sätt att mjukstarta, framför allt på en ny anläggning.

Då var man tillbaka till blåst, regn och kyla 🙁 .

Det kunde jag gärna sluppit men det var härligt att återse djuren.

Vicke blev bara longerad en liten stund och såg fin ut.

Däremot kliar han sig fortfarande- något han gjort sedan stallflytten och jag fattar inte varför?

Han är avmaskad, badad, jag ser inget i pälsen och det enda som är annorlunda är bytet av strö från halm till spånpellets?

Det som är nästan ännu märkligare är att även Kreon kliade sig minst en om inte båda vintrarna jag ägde honom.

Inte heller där fann jag någon förklaring utan det bara började, höll på i flera/ många veckor och upphörde därefter.

Fodermängden har inte heller ändrats eller ökats så jag vet varken ut eller in.

Och han kliar bara där täcket sitter- inte ben, huvud eller hals och har inga utslag eller svullnader.

Tror absolut inte att han är för varm då han är helklippt och har ett runt termotäcke och tvättmedlet är detsamma.

Teorier?

Tiden går fort när man har roligt så imorgon sitter vi på planet tillbaka hem till Sverige igen- mycket brunare och några kilo tyngre ha ha!

Ni vet hur jag ibland tjatar om hur liten världen är osv och vad säger ni om att det på samma plan imorgon (de landar här, vi åker hem) sitter en nygift tjej från mitt förra stall med sin man.

Vi bokade vår resa redan i somras och de bokade nyligen men vi har inte alls pratat om våra planer och ändå kommer de att bo på samma hotell som vi?!?!?

Hur som helst har resan varit härlig på alla vis- det har ni nog förstått av mina inlägg gissar jag?

Idag tog Henrik och jag en taxi till Pedra de Lume där Sals nerlagda saltgruva ligger och där man nu i stället kan bada i extremt salt vatten som gör att man flyter som en kork.

Det GÅR nästan inte att simma; kroppen vill vända sig till ryggläge och det var en annorlunda känsla.

Öns namn Sal kommer förresten från det portugisiska ordet för salt.