Funderade i morse på hur mycket av min lediga tid som just nu läggs på djuraktiviteter men det känns bara hur härligt och avkopplande som helst.

Att i godan ro kunna ha meningslösa konversationer med tex Hatten: ”hej lille Hatt…vad har du gjort sv Gullis då…har du ätit upp honom” livar upp mig liksom att kunna pyssla med Soya och Vicke utan brådska.

Vicke ja; han och jag var hos X för en ny omgång med långpisken 🙂 .

Skämt å sido så ägnar vi just nu inte tid åt specifika rörelser utan det är mer fokus på lösgjordhet, liksidighet, jämn bjudning och dylikt.

Att trampa Vicke utmed långsidorna har visat sig väldigt effektivt och jag kan rida fram en mycket bättre trav ut detta.

Soya var på djursjukhuset i Malmö för uppföljning av sin tarmsjukdom vilket innebar blodprovstagning.

Hon är en riktig mönsterpatient som uthärdar allt med stoiskt lugn.

Den förr så skygge Hatten har utvecklats till ett riktigt ”plåster” som går efter mig så fort jag är i stallet.

Han känns lite uttråkad och vill bara kela och leka hela tiden- ett kärt ”besvär”.

Idag fick Vicke och jag åter sällskap av hans nya BFF Leon på vår uteritt och det är bara att konstatera att grabbarna utgör ett riktigt dreamteam.

Vicke är ju mycket snäll att rida ut till 95% men med Leon vid sin sida så blir han ännu mer avslappnad och säker.

Verkligen roligt att ha hittat ett sådant perfekt sällskap för jag är ju ingen uterittsälskare per se men så här blir det absolut trevligare!

Jag har varit ledig även idag (jobbar igen lördag kväll) och mest ägnat mig åt hund och häst.

Soya fick en skön långpromenad på förmiddagen och Vicke en dito på eftermiddagen.

Skämt å sido; Vicke fick jobba lite mer än så; jag red ett kortare dressyrpass i ridhuset med fokus på variation.

En sak som kännetecknat Vicke allt sedan jag köpte honom är att han är väldigt ”snabb på stoppknappen”.

Han känns absolut inte seg att rida men om man tex vill göra ett avbrott så blir det för mycket tvärnit i stället för en MJUK förändring av gångart om man inte passar honom väldigt noga.

Samma sak när man vill övergå från tex kort trav/ galopp till att trava av i lång och låg form.

Där vill jag kunna trava av i lååångsamt, ”stretchande” läge- inte i snabb trav som så klart är lättare för Vicke men inte lika lösgörande.

Och när jag sedan ska bryta av till skritt från denna joggtrav så måste den övergången också ske mjukt- inte som en tvärnit.

Ja, detta fokuserade jag på idag och fick till det bra men det kommer inte av sig själv.

Avslutade stalldagen med att helklippa en av Vickes boxgrannar och snart är det dags för omgång nr 2 av min egen fåle också.

Åhhh vilket fantastiskt väder det har varit idag- faktiskt lika fint som förra måndagen.

Ett utmärkt sätt att börja veckan och måndagarna har numera blivit lite av vår uteridningsdag så då passar det ännu bättre med strålande sol och så varmt att man kan skippa tjocktröjan under jackan trots att man är Skånes mest frusna person!

Idag kunde Leon inte följa med som sällskap men Soya tog mer än gärna hans plats.

Vi skrittade ut i över en timme och djuren gick som klockor bredvid varandra- så lydiga och duktiga.

Numera är det sele som gäller för Soya- skulle hon gå lös vet jag vad som hade hänt; hon hittar direkt allt möjligt att stoppa i gapet = kass i magen = man måste gå ut med henne flera gånger hela natten= nej tack!

Mina fina!

Sida vid sida.

Ja, det kan man säga var ledordet under dagens lektion för Mini: variation.

Minis recept för att få igång Vicke i både kropp och knopp är att jag inte får fasta i någon rörelse, gångart eller tempo utan att det hela tiden ska variera så mycket att han aldrig ska veta vad som ska komma härnäst.

Så det var vad vi ägnade lektionen åt + lite tramp utmed långsidorna.

Både jag och Mini var nöjda när lektionen var slut och förhoppningsvis var Vicke också nöjd med sig själv 🙂 .

Jag är ingen höst eller vinter-älskare men måste erkänna att naturen är vacker nu.

Soya och jag fick en skön promenad i det fina vädret.

Hatten var på lekhumör idag!