Nej, vi har varken vunnit eller placerat oss idag- tvärtom höll jag på att säga.

För första gången som jag kan minnas (och då snackar vi om en tidsperiod på över 25 år!!!!) har jag strukit mig från en tävling pga dåligt väder.

Och detta innan jag ens insåg att det endast återstod 5 (!!!) av de ursprungliga 20 i den första klassen!

Jag har genom åren både varit en riktig fighter och dumdristigt som få men idag kände jag att det fick vara nog.

Det var mycket som spelade in: regn, snö, blåst, att jag riskerade att inte hinna till jobbet i tid osv och med 5 startande i första klassen och 9 i den andra känns det inte som att jag kommer att ha gått miste om något.

Anläggningens hästar togs in efter bara några timmar i snö/regn som föll i mängder (klokt beslut enligt mig) och Vicke tackade för både detta och den uteblivna tävlingen genom att prestera ett jättefint tömkörningspass i ridhusets skyddande hölje.

Precis som andra påpekat nyligen såg jag idag också utvecklingen av traven som man, då jag köpte honom helst inte tittade på på lina 🙂 .

Och jag såg också hur fint Vicke sätter sig när man trampar honom- det blev väldigt mycket ”braaaaaa” som ekade i ridhuset!

Nu är klockan lunch och båda djuren är redan motionerade- skönt.

Vicke presterade gott i ridhuset med skolor och skänkelvikningar och Soya gjorde detsamma i Dalby stenbrott, dock utan sidvärtsrörelser 🙂 !

Vi hade sällskap av Åsa och Vilja- alltid lika roligt för alla parter och vi hade mycket att avhandla.

Nu väntar lite eftermiddagsjobb för min del medan djuren får ledigt resten av dagen!

Trots den usla starten på dagen har den ändå innehållit bra händelser.

Jag åt lunch med kollegorna från jobbet jag är tjänstledig från och det var hur kul som helst att träffas igen.

Vicke traskade på fint under dagens dressyrpass där jag fokuserade på tempoväxlingar i trav och slutor.

Tid för rut-byte är beställd till imorgon bitti så nu är det bara att glömma tråkigheterna från i morse och hoppas att de inte upprepas.

Åhhh vad matt jag blir (och var och är)!

I morse när jag hade slutat jobba och skulle köra till stallet upptäckte jag att någon hade krossat en sidoruta på min bil och snott en hel del ridkläder?!?!

Alltså….vad fan?!?! Så djävla onödigt!!!!

Vem snor välanvända och i vissa fall skitiga ridkläder?!?! Och mitt i centrala Malmö?!?

De låg väl synliga så tjuven kan inte ha trott att hen tog något annat?

Nu får jag massor av extrajobb på grund av detta och jag känner mig dessutom ganska omskakad.

Om jag ska se något positivt med detta elände så är det att inte ännu mer försvann, typ mina 2 tävlingskavajer som låg i bagageutrymmet eller Vickes hästpass, Soyas hundbur eller mina glasögon.

Men det känns ändå för djävligt rent ut sagt!

Vaknade åter till regn- det börjar bli en tråkig men tyvärr opåverkbar (o)vana.

Turligt nog tittade solen fram när det var dags att skritta ut och Vicke och jag fick en skön och stillsam tur.

Hattens nya ”grej” är att ramla ihop i en hög på rygg så fort han ser mig.

Han är nog uttråkad och tar varje tillfälle att leka med mig.

Jag har också börjat borsta honom med Vickes borstar och en vanlig hårborste och det förr så hysteriskt skygga djuret gillar det!

Jag har ”adopterat” ett äppelträd i närheten av vår anläggning och undrar om det inte var sista gången jag länsade det för i år?

I morse red jag ut på Vicke och det var så varmt och vindstilla att han, trots helklippning, fick gå utan täcke medan jag skippade jackan till förmån för en väst!

Vi fick en jättehärlig tur med lite klättring- de eländiga korna som så länge blockerade vägen till de enda backarna där man kan ägna sig åt detta har flyttat, sörjda och saknade av ingen eller i varje fall inte av mig och Vicks.

Jag upplever nu att jag har en väldigt fin ”gummibandskänsla” mest hela tiden när jag rider, oavsett om jag hoppar, rider ut eller rider dressyr och det är väldigt trevligt- en av våra svårigheter tidigare var ju tidigare att Vicke inte tog stöd på bettet utan bara fällde in huvudet.

Så klart vill man inte ha ”3 ton” i handen heller men just detta gummiband är vad i alla fall jag eftersträvar.

Även Soya fick en härlig utevistelse: för hennes del i Skrylle-skogen som vi inte besökt på ett tag.