Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
I morse red jag ut på Vicke och det var så varmt och vindstilla att han, trots helklippning, fick gå utan täcke medan jag skippade jackan till förmån för en väst!
Vi fick en jättehärlig tur med lite klättring- de eländiga korna som så länge blockerade vägen till de enda backarna där man kan ägna sig åt detta har flyttat, sörjda och saknade av ingen eller i varje fall inte av mig och Vicks.
Jag upplever nu att jag har en väldigt fin ”gummibandskänsla” mest hela tiden när jag rider, oavsett om jag hoppar, rider ut eller rider dressyr och det är väldigt trevligt- en av våra svårigheter tidigare var ju tidigare att Vicke inte tog stöd på bettet utan bara fällde in huvudet.
Så klart vill man inte ha ”3 ton” i handen heller men just detta gummiband är vad i alla fall jag eftersträvar.
Även Soya fick en härlig utevistelse: för hennes del i Skrylle-skogen som vi inte besökt på ett tag.
En kvarts körning till tävlingsplatsen, 35 minuters effektiv framridning, jättefin känsla inne på banan och sedan hem igen 🙂 !
Jag ska jobba i natt så det var tur att allt gick så smidigt och just Skabersjö ryttarförening tillhör en av favorittävlingsplatserna.
Jag gillar att det är så nära, vad Vicke gillar begriper jag inte riktigt eftersom han ”borde” finna miljön lite ”glovänlig” med sina mått mätt.
Och visst tittade han på domarkortsidan där 2 av borden var insvepta i svenska flaggor men även om domaren just påpekade att han var tidvis spänd så hade jag en fin känsla under hela programmet.
Jag är så glad att han nu går fram HELA tiden- den tidigare av och på-bjudningen påverkar så mycket till det sämre och det är ju ärligt talat inte heller så kul rent ut sagt att uppleva denna partiella seghet när jag aldrig någonsin känner den på hemmaplan. Då är det ju också svårt att träna bort detta till vardags.
Dagens procent, 67, gjorde att vi låg på placering tills 3 ryttare återstod och vi blev första ekipage utanför placering, sisteplacerad hade 67,571 %.
Vann gjorde Maria Borg, en kvinna jag tidigare tränade för i många år på över 73 %.
Idag kunde jag bocka av 2 saker från min to-do lista och det kändes väldigt skönt.
Först var jag och fick utprovat terminal (läs)glasögon som min arbetsgivare bekostar eftersom jag börjar få svårt att se riktigt liten text när jag läser….hemskt ålderstecken…
Därefter var det dags för blodgivning och då passade jag på att kolla upp mitt tidigare högs blodtryck som just upptäcktes när jag var för att ge blod sist.
Nu medicinerar jag ju och det har hjälpt, trycket låg på 145/85 vilket är ganska ok.
Dagen avslutades med träning hos X och det var tur att den gick så bra som den gjorde för allt runt omkring var ganska jobbigt.
Att köra i ösregn och mörker är ingen hit och allting var mer eller mindre blött efteråt.
Själva träningen var som sagt i alla fall bra och visst har vi hoppat upp en platå- det tyckte X också.
Numera behöver han knappt hjälpa till med pisken under trampträningen som också enligt X har gett bra sidoeffekter och som Vicke nog tycker är lite kul eftersom han har talang för det och dessutom får massor av beröm.
Vi tittade på skolorna och sidvärtsslutorna är något vi ska lägga lite tid på nästa gång också.
Jag behöver hjälp från marken att veta hur tvära jag ska göra dom- idag blev jag för ambitiös och vräkte Vicke för mycket i sidled varpå jag tappade tempo och böjning.
Men en allmänt bättre och bättre känsla fortsätter att infinna sig och jag är så glad för det.
Medan Vicke fick en välförtjänt vilodag gjorde jag något som jag har har bortprioriterat sedan i vart fall en vecka tio dagar tillbaka men nu var det alltså dags för klippomgång nummer 2.
Denna gången åkte rubb och stubb, jag helklippte även benen och hela huvudet så nu är den ovårdade björnkopian förvandlad till den glänsande tävlingshäst jag vill ha.
Tack och lov är Vicke sååå snäll att klippa för jag tycker verkligen att denna syssla är urtråkig om än inget jag skulle strunta i av den anledningen- tvärtom.
Jag har klippt mina hästar redan som 3-åringar så jag klarar verkligen inte av vinterpäls utan täcker hellre.
Tyvärr stämde gårdagens väderleksprognos ganska bra och det blåste så mycket i morse att Vicke fick stanna i boxen i stället för att bli utsläppt i hagen.
Han fick i alla fall besök av sin hovslagare och nya skor och jag är fortfarande mycket nöjd med upplägget vi har kring Vickes skoning.
Visst svider 2500 kronor var 6:e vecka fruktansvärt men om det är priset jag får betala för en frisk häst som inte går och är hovöm så får det vara så.
Ridmässigt blev det ett pass för Mini idag och vi tittade mest på skolorn och försökte mjukgöra bogarna 🙂 .
Lite tramp blev det också och sedan var vi nöjda och glada!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer