Min tanke i morse var att rida ut, myggförföljd eller inte, men när jag var färdig att rida var det fortfarande för mörkt!

Det fick bli ännu ett sitsträningspass i ridhuset och det gick bättre än igår om inte annat.

Det har blåst väldigt mycket de senaste dagarna vilket gör att jag tycker att det är ännu konstigare att inte alla myggen blåst bort men eftersom hästarna inte verkar bry sig om vindarna släppte jag ur både Arch, Ri och Rocky efter jobbet.

Själv begav jag mig till Svenska Foder för att handla lucern-pellets, det foder jag inbillar mig passar mitt fång-djur bäst om man behöver öka proteingivan.

Kraftfoder med grönmjöl innehåller minst lika mycket allt möjligt annat (läs: ofta lika mycket havre) som jag kan fodra med gratis och sojamjöl som är billigast tyckte jag Archie fick lite utslag av efter flera veckors användning i våras.

Jag vet inte säkert om det var på grund av sojamjölet men utslagen försvann en tid efter att jag slutat med sojan så jag vill inte chansa igen.

Nu ska jag se om jag hittar det utställningkoppel jag bestämt har för mig att jag köpte första gången Soya ställdes ut, på lördag är det dags igen- för sista gången- har jag lovat mig själv om inte heller denna domare begriper att världens vackraste hund står framför henne/honom :)!

Mygginvasionen håller tyvärr i sig och jag har förstått att det inte bara är mitt närområde som drabbats. Flera bloggläsare vittnar om samma sak-mycket trist!

Sedan Archie klipptes är han en tacksammare måltavla- idag såg jag några ”blaffor” på hans hals och själv har jag också bett både här och där.

Med tanke på myggen känns det inte så frestande att rida ut så det blev ett ganska kravlöst pass i ridhuset i stället.

Om det var träningsvärk efter att Ebba ridit 2 dagar i rad vet jag inte men Archie kändes styv som en planka i halsen när jag började passet.

I slutet mjuknade han men det var inte ett pass i min smak precis. Får hoppas att han känns bättre imorgon.

Idag var det dags för ett nytt besök hos Ebba och en ridtur för henne på min lille häst.

Det såg minst lika trevligt ut som i fredags och Archie fick jobba så att svetten lackade.

Jag var mycket tacksam över klippningen igår och det medhavda vattnet så att jag kunde tvätta bort all svett efter lektionen.

Eftersom jag fått 5:or på flera bakdelsvändningar de 2 senaste tävlingarna bad jag Ebba att kontrollera dessa.

Archie kan vända hur bra som helst men kan ibland lika gärna låta ett ben somna mitt i en vändning och det vill man ju inte :).

Det som imponerade mest även idag var galoppökningarna- otroligt flotta och med en helt annan gest än vad jag själv lyckas rida fram.

Överhuvud taget lyckas Ebba få bättre fart på min ibland väl långsamma häst och det är så som hon rider honom- lättare för hjälperna och utan att jobba så mycket själv som jag strävar efter.

Idag har Archie fått tillbringa dagen i gräshage, springa runt lite i longeringslina i 5 minuter utomhus och sist men inte minst bli klippt.

En riktig slappardag för honom men knappast för mig.

Just klippningen rev jag av tämligen snabbt, ljuset i stallet var inte det bästa så jag misstänker att jag hittar en del tussar som jag får efterklippa imorgon men det var skönt att få av pälsen.

Det är inte lätt att bestämma sig hur man ska göra med täcken just nu- morgnarna (och nätterna) är mycket kalla, dagarna varma men fulla av bitande mygg.

Jag ser gärna att Archie är utan täcke så mycket som möjligt- det tror jag hästar föredrar- men nu har jag faktiskt haft honom täckad med ett fleecetäcke i stallet och ett tunt utetäcke i hagen.

Annars har dagen ägnats åt gräsklippning, fallfruktsplockning, in och utvändig tvätt av min bil samt en långpromenad med hästskötar-Lina och hennes hund Zvante i naturreservatet i Dalby.

Zvante är lika ”allvarsam” som Soya och inte mycket för att busa så de går väldigt bra ihop.

Jag har förresten kunnat konstatera att Soya INTE blivit förkyld- något vi misstänkte eftersom hon hostade och nös när maken var ute med henne i fredags.

Men hela helgen har förflutit utan ett enda host så förmodligen fick hon bara något i halsen som retade henne.

Nu ligger hon och vilar i soffan och jag tror jag gör henne sällskap faktiskt!

Idag var det meningen att jag skulle träna för Ebba men jag bestämde mig i sista stund för att låta bli och låta henne rida i stället.

Jag är sedan en tid inne i ett uselt flow på alla möjliga plan och även om mycket var för sig kunde betraktas som småsaker som man kan avfärda utan vidare tankar så kan i alla fall jag någon enstaka gång känna att det är NOG!

Det har helt enkelt varit för mycket ”klydd” med allt möjligt den senaste tiden och jag vågade inte riskera ett eventuellt uselt pass med Archie som lök på laxen.

Så Ebba fick rida och det blev mest galopparbete som bitvis såg riktigt, riktigt bra ut.

Ebba fick till en rejäl power i framför allt högergaloppen och jag skojade och sa att Archie nog aldrig galopperat så fort i hela sitt liv.

En av hästskötarna påpekade det jag själv noterade härom dagen- Archie håller på att förvandlas till en pälsboll.

Den svarta färgen återvänder så sakta och han ser redan jättefin ut men givetvis måste pälsen ”väck” tämligen snart.

Avslutningsvis fick jag idag i alla fall ordning på en grej som ”klyddat” och det var mitt släp eller rättare sagt draget.

När jag körde till träningen i tisdags kom det ett sådant KNARRANDE från släpet (det också….det var tydligen inte nog med sadeln som nu förresten är knäpptyst) att jag nästan förväntade mig att det skulle braka ihop och lossna från bilen på något sätt.

Att otekniska jag lyckades härleda missljudet till själva draget och dessutom få det att sluta genom att smörja det får betraktas som ett vetenskapligt under men även en blind höna kan finna ett korn eller vad är det man säger :)?

Idag blev det ett lättare tömkörningspass på morgonen och jag fick för ovanlighetens skull inte springa mig varm bakom hästen utan frös tvärtom ganska mycket i den tiogradiga morgonluften.

Eftersom jag skulle på ett liten middag efter jobbet tog Liv ut Arch och Rigoletto (hädanefter kallad Ri i samråd med Liv :)) i var sin hage och jag hade sedan bara att plocka in dom vid sjutiden. Snabbt och lätt- färdigbrett!

Även idag fortsatte jag på den inslagna eller snarare sagt fastbundna vägen- det blev ytterligare ett pass med stigbyglar ihopknutna i stigläderna.

Själva passet blev tämligen kravlöst, jag koncentrerade mig mest på mina ben och att försöka slappna av.

Fula ovanor är svåra att bryta så det lär ta sin lilla tid….

Vi red på stubbåkern utanför stallet och vädret var mycket konstigt- rätt som det var började det regna trots att solen strålade.

Efter någon minut upphörde regnet, solen fortsatte att skina men snart nog började det regna igen.

Så höll det på under nästa hela passet- tur att jag hade skänklarna att koncentrera mig på och slapp tänka på hur blöta vi blev trots solskenet.