Även denna morgon skiner solen från en molnfri himmel och det ser ut att bli en varm dag.

Idag red jag ut med djuren- en fullständigt kravlös ritt i skritt och trav på grusvägarna och de verkade njuta lika mycket som jag.

Eftersom en av mina favoritvägar är tillfälligt avstängd på grund av något grävarbete valde vi idag en runda som vi inte rider så ofta eftersom man måste ta sig över den ibland väldigt hårt trafikerade väg 108.

Men eftersom det var så tidigt på morgonen så gick det lätt att att ta sig över och det var skönt att variera sig lite.

Det enda Archie hade lite synpunkter på var då vi skulle rida förbi en grisgård- jag misstänker att det var mer lukten än något annat som fick honom att undra om vi verkligen var tvugna att gå just där men eftersom Soya inte tvekade så fann han också för gott att traska vidare.

Utsikt från framsidan av vårt stall. Notera så nära vägen stallet ligger- det gäller att ha koll på var Soya springer med andra ord.

Ett kattmamma och hennes unge leker.

Baksidan av stallet och min lilla bil innehållandes en stycken Soya som väntar på att få springa.

En av många vackra vyer på vår tur. Och först nu ser jag att lilla Mimmi har lyckats komma med på kortet- ser ni henne? (längst ner i vänstra hörnet).

Morgonen inleddes med ett dressyrpass på utebanan där jag körde lite repetition sedan gårdagen. Jag tycker oftast att poletten hinner ramla ner ännu mer dagen efter en träning än under själva träningen (kanske självuppfyllande….vad vet jag….) så jag rider nästa alltid ett dressyrpass på egen hand dagen efter en Ebba-träning.

Det var nog tur att jag ”klarade av” ridningen tidigt på dagen för vädret blev långt varmare och soligare än det hade varit igår och det var verkligen ”beach-läge”.

Och till beachen var just var vi begav oss; Soya och jag.

Vi hade stämt träff med Åsa, Robban och 2 av deras whippar, Trillik och Gandalf vid Järavallen med förhoppningen att Soya skulle lockas till lite bad av de andra hundarna.

Och nog badade Soya alltid; se bildbevis nedan:

Mycket lek med de andra hundarna blev det och jag har nog aldrig sett Soya kuta runt så intensivt och med sådan glädje i blicken.

Vattnet var otroligt behagligt, dvs inte det minsta kallt och hundarna sprang som tokiga och tog sig till och med några kortare simturer.

En bättre introduktion till badlivet kunde jag verkligen inte ha önskat mig för Soyas del, både Trillik och Gandalf lekte jättefint med henne utan minsta ”galen betäckarhund-tendenser” vilket Soya råkat ut för vid några andra tillfällen då hon träffat hanhundar och något hon verkligen avskyr.

Helt klart gav dagen blodad tand och jag hoppas av vi får många tillfällen till bad på detta härliga vis.

Jag passade på att inviga videofunktionen på min I-phone idag och det märks ju att det är första försöket för filmen blev inte särskilt bra. Skruva ner volymen om ni ska titta på den, vindbruset hörs otroligt mycket:

http://www.youtube.com/watch?v=uNlTQ9N0maY

När vi hade varit hemma och vänt för middag så begav vi oss till en arbetskamrat som köpt en blandras av två tibetanska raser (fråga mig inte vad de hette) och på bilden nedan ser ni Kira, 9 veckor.

Soya är jättebra med valpar; hon bryr sig inte speciellt mycket om dom och är aldrig burdus eller elak så det gick jättebra med denna träff.

Med en bortrest make hade Soya och jag att roa oss själva och det tycker jag att vi lyckades med bra idag.

Uppstigning strax innan 06.00 och sedan cyklade vi direkt till stallet för att fodra, mocka och släppa ut Archie i hagen.

Därefter tog vi en omväg hem så att Soya skulle få lite mer motion och sedan var det dags för morgon-siesta efter att jag hade rensat lite i min lavendelrabatt och krattat upp en massa äppelkart.

Jag älskar lavendel….

På eftermiddagen åkte vi till Ebba- jag och Archie för att träna och svettas och Soya för att vakta bilen.

Normala ryttare hade nog avstått från träning i ett så varm ridhus där luften verkligen stod stilla men älskar man att träna så gör man…Och eftersom det inte finns någon utebana hos Ebba så får man stå ut med att drypa av svett efter 5 minuters ridning- vad ska man göra?

Lektionen gick i alla fall bra- vi övade på övergångar mellan skritt och galopp och Ebba instämde i att vänstergaloppen är mycket bättre nu.

Skänkelvikning blev det också (i trav) och lite annat smått och gott innan vi vacklade ut ur ridhuset dyngsura av svett.

Archie blev avsköljd med svalkande medhavt vatten och själv bytte jag t-shirt och drack en halv liter Festis så sedan kände vi oss nog vederkvickta båda två.

Efter träningen åkte Soya och jag in till Malmö och den största hundrastplatsen där, Limhamnsfältet.

Notera Turning Torso i bakgrunden….

Soya och jag har varit på denna rastplats en gång innan och tyvärr var hon idag lika ointresserad av ”socialt umgänge” som då så det var tämligen bortkastat ur det perspektivet.

Soya är inte mycket för att ”mingla”- hon var mer intresserad av att springa runt och nosa i gräset och det kan hon göra hemma också så hit återvänder vi nog inte fler gånger :).

Hej alla!

Idag är det jag, Soya som ska berätta om dagens öden och äventyr och anledningen till det är att mammi har liiite ont i sitt ena finger och därför inte kan skriva ordentligt….men mer om det sedan (jag skäms lite….).

I morse fick jag ”sova ut” ända till klockan 5 (ja, ni läste rätt- min ägare ÄR galen….man får aldrig sova så länge som man vill i det här huset) och sedan körde vi direkt till stallet för ett dressyrpass med Archie, min egen häst.

Ja, jag behövde inte träna honom- jag låg kvar i bilen medan mammi galopperade och travade för allt vad tygen (eller tyglarna????) höll och först när det var dags att gå med min häst till hagen fick jag följa med.

Jag sprang och busade lite men när vi närmade oss hagarna stannade jag kvar på behörigt avstånd. Jag har fått en stöt av eltrådarna en gång och det vill jag inte vara med om fler gånger tack!

När allt i stallet var fixat med kunde vi åka hem för en liten power-nap (tack!!!) för att sedan bege oss hit:

Ett av mina favoritställen, hundkappbanan i Landskrona.

Jag fick springa med 4 andra hundar och valde (ja…valde) att som vanligt ta det lite lugnt och låta dom andra springa i förväg. Någon gång kommer man ju i mål hur som helst- varför springa med en massa hundar jagandes i häcken på en undrar jag?

När jag hade sprungit var jag fortfarande så upphetsad att jag ryckte till så hårt i kopplet att mammis ena finger fick sig en jättesmäll (en liten inre blödning troligen) så hela fingret svullnade upp jättemycket. Pinsamt för mig får jag säga….

Hallå!!! Kan ni öppna banan så att jag får springa igen tack!!! Ni tror väl inte det futtiga varvet var annat än uppvärmning?

Och ni andra håller er undan! Här är det jag som bestämmer (eller….???)

Efter springningen åkte vi till Järavallen för en promenad och jag försökte förgäves att se om det låg någon kaninusling och tryckte i hålan. Jag tror inte det….

Sedan tyckte mammi att vi skulle gå i vattnet men det tyckte inte jag. Däremot var det jättekul att rulla sig i tången!

När detta lilla projekt var avslutat mötte Åsa, Robban och deras 4 hundar upp och vi tog en mysig promenad till. De andra hundarna var kopplade och det var såååå roligt att gå och svansa framför dom utan att de kunde ta mig.

På tisdag ska vi träffas igen och då kanske det blir andra bullar- då ska vi springa lösa på stranden- jag Beach-babe 2010 och 4 snygga killar- SE UPP GOTT FOLK!!!!!

I morse inledde jag semestern med att sova ända till 06.30 🙂 och minuten innan jag nådde stallet en halvtimme senare började det ösregna.

Regnet var förvisso välkommet men tyvärr åtföljdes det att några riktiga åsk-knallar och det mullrade ett bra tag efteråt.

Först då solen tittade fram och det varit tyst ett tag vågade jag släppa ut hästarna och nu är det bara att hoppas att åskan inte kommer tillbaka.

Archie får också ha semester, i alla fall idag :).

Han har ju motionerats varje dag utan undantag i flera veckor även om det bara var i skritt när han var halt men idag tänkte jag låta honom pusta ut fullständigt.

Jag vill helst inte ge honom mer än max en vilodag i veckan och nu har det som sagt inte ens blivit det på flera veckor.

Archie tillhör inte de hästar som motionerar i hagen och eftersom han både måste tänka på sin vikt och har haft fång är det extra viktigt med motionen.

Jag låter honom hellre äta sig mätt varje dag och motionerar i stället bort maten :).

Eftersom det bara var 16 grader varmt/ kallt (välj själv) i morse var det riktigt behagligt att rida på utebanan och Archie och jag blev inte en tiondel så svettiga som igår.

Tyvärr märker jag att banan börjar bli lite väl hård igen så det blir nog inte mer ridet på den innan något regn mjukar upp den men ”det var roligt så länge det varade” :).

Idag red jag mycket övergångar mellan trav och galopp, både rättvänd och förvänd och jag kan nog inte minnas när det kändes så bra som idag så det var ju roligt.

Bjudningen var också bättre än igår men med tanke på den hetta som rådde då var det kanske inte så konstigt att det kändes lite långsamt emellanåt.

Försökte att verkligen tänka på min sits; att räta upp mig och inte flaxa med skänklarna- tänk att det ska vara så svårt?

Var mycket nöjd efter 45 minuter så då blev det dusch- först för Archie och sedan för egen del när jag kom hem.

Om några timmar inleds min semester och det ska bli skönt.

Förvisso trivs jag oerhört bra med mitt arbete men jag trivs ännu bättre med att vara ledig :).

Jag har inget speciellt inplanerat mer några mindre projekt och det passar mig utmärkt. Jag är inget energiknippe som blir rastlös av att ta det lugnt utan kan verklien njuta av att bara göra sådant som är rolig och i min egen takt.

Igår kom det faktiskt lite mer regn och även om det inte var några mängder så lättade det helt klart upp luftfuktigheten och värmen.

När jag kom till stallet på eftermiddagen var det till och med lite mulet och det fläktade ljummet så Archie, Rocky och Alfresco fick vackert gå ut en vända till och lufta sig.

Idag ser det ut att åter bli en stekhet dag men det var ”bara” 17 grader i morse så jag genomförde ett helt uteridningspass utan att varken Archie eller jag (inte Soya heller för den delen) blev det minsta svettiga.

Som vanligt blev det övervägande skritt och inte heller denna gången träffade vi på några otäcka insekter.

Min 4 veckor långa semester närmar sig med stormsteg och det märks att många redan är lediga.

Vägen till och från jobbet är långt mindre trafikerad än vanligt och jag märker också på folks bloggar och olika diskussionsforum att det står mer eller mindre stilla.

Tittar man på bilden nedan ser det snarare ut som att jag rider sent på kvällen men det var alltså tidigt i morse :).

Nu när Archie åter är frisk känns det förmätet att önska sig ännu mer- särskilt som jag har gnällt om kyla och snö i månader dessförinnan men igår kände jag faktiskt att jag hade fått mer än nog av värme för ett tag.

Jag kan bara föreställa mig hur ”normala” människor mådde när jag, som anser mig älska sol och uthärda hetta bra, kände mig helt yr, svettig och allmänt illa till mods igår.

På jobbet var det nästan outhärdligt trots öppnade fönster och när jag kom till stallet valde jag, extremt olikt mig, att inte släppa ut hästarna i hagen.

Hemma sjönk jag ner i soffan med en bok tills maken ropade att det var dags att äta och de grillade hamburgarna gick faktiskt ner även om jag skyndade mig inomhus så fort jag hade ätit.

Lilla Soya verkade också sum- hon hade knappt ätit något på hela dagen och när jag gav henne en grillad korv som vi hade fått över sedan dagen innan gick hon iväg och gömde den någonstans i trädgården i stället för att äta den.

Jag hann tänka att hon är en riktig gourmet för maken (som var den enda som åt av korven tidigare) hade sagt att de inte var så goda men så fort Soya kom in i huset igen så kastade hon sig över både det överblivna torrfodret och den korv som jag lade i där, denna gång dock uppskuren.

Damen vill tydligen ha det så- inga hela jättekorvar som hon måste bita itu utan uppskuret ska det vara….

På grund av värmen sov vi alla oroligt och vaknade flera gånger och idag är jag myggbiten över hela kroppen eftersom alla fönster stod på vid gavel pga hettan.

Bara gnäll, gnäll, gnäll med andra ord….

Men i morse blåste det härligt när jag körde till stallet och det var ju tur eftersom det var 23 grader ändå (klockan 04.30)!

Även idag blev det ett pass på utebanan som ännu inte hunnit ”hårdna till” och det var underbart att rida med vinden i håret.

Även Archie verkade nöjd och jobbade på bra men efter 45 minuter så var vi båda ganska svettiga och luften började gå ur oss båda.

Det har utlovats regn under dagen och jag kan bara hoppas att den prognosen stämmer.

Med risk för att det nu blir regnigt och trist under hela min semester (som börjar på måndag) bara för att jag nu har ”kvidit” så vill jag ändå ha lite svalare väder och som sagt gärna lite nederbörd också.

Idag genomförde jag och Archie ett strålande (och då inte bara sol-strålande :)) dressyrpass och jag kan bara konstatera att mitt väntande med att inviga vår nya gräsbana ordentligt var som Carslberg-reklamen: ”worth waiting for”!

Medan banan har varit stenhård innan ett befriande ösregn drabbade både den och omgivningen igår kväll så var den nu percis lagom sviktande och jag märkte att underlaget hjälpte framför allt den svagare vänstergaloppen (som när den är som allra sämst är en form av stötig trav-galopp) som var riktigt, riktigt luftig och framåtgripande idag.

Luften var under ridpasset precis lagom sval och jag njöt i fulla drag särskilt som jag dessförinnan nästan storknade av värmen i stallet.

Just stallet har annars varit väldigt svalt under även de varmaste dagarna men det var nästan som att värmen efter gårdagkvällens regn och åska hade valt att flytta in i stallet för det var fullt av tung, varm luft som gjorde att jag var helt genomsvettig redan innan jag var klar att rida.

Efter ridningen var det skönt att vrida upp duschslangen mot Archis svettiga kropp och jag lät faktiskt vattnet stänka lite även över valda delar på mig själv.

Nu får det gärna komma ytterligare lite regn även i kväll så att inte banan hinner torka upp aldeles och så att jag- ridhusälskaren- kan drista mig till fler utomhuspass.

Jag lovar…nu ska jag sluta med samma motiv gång efter annan- no more ”Skugg-Archie”.