Idag blev det ett ridhuspass för mig och Frenchie och jag tycker nog att vi nu är mer eller mindre fullt igång.

Vill ni träna slidestops kan ni få låna Frenchies hage; han visade idag att den är väldigt lämpad för ändamålet just nu vilket ni också kan se på bilden.

Som tur är består övriga 95 % av ”fin gräsyta” även om han säkert kommer att slita upp mer mark allt eftersom.

Jag är inte alls ledsen för det; det är bara bra om jag har lite ”nersliten” mark när gräset börjar komma för den lilles skull som jag ju betraktar som en fånghäst efter förra sommaren. Och att kunna skifta runt hästarna utifrån hur mycket/ lite gräs det är i mina 3 hagar är jättebra tycker jag.

Att Frenchie älskar lera vet jag sedan innan och medan han, som annars rullar sig dagligen, var lite restriktiv med detta när det var som mest fruset har han idag rullat sig minst 3 gånger som jag vet och kanske någon gång till. Halstäcke I love you!

Om Frenchie var förvånad när jag hoppade upp i sadeln redan klockan 6 i morse visade han ingenting utan traskade glatt på under vårt lilla pass.

Därefter fick han tillbringa resten av dagen i hagen medan jag hastade iväg till mitt jobb för ett extrapass.

Min hästrädda man hade fått i uppdrag att ge hästarna lite lunch och jag skrattade lite när han skickade bildbevisen efter förrättat värv.

Hur söt ❤️❤️❤️?

På bilden har Frenchie på sig sin julklapp från mig (från Eqviptus) och hans julklapp till mig; dagen träning för Nina var jag jättenöjd med.

Det var ju en del veckor sedan sist men allt flöt på bra även om jag alltid upplever en viss…tja…förvirring/ osäkerhet när jag inte åkt iväg på träningar eller tävlingar på ett tag.

Har jag allt med mig eller har jag glömt något brukar vara frågan jag ställer mig men idag var allt med 👌.

Nu har vår fotobok från Önskefoto kommit och detta är bok nr 11 i vår samling. Vi har med andra ord gjort 11 resor hittills tillsammans.

Frenchie och jag tillbringade 50 minuter i ridhuset med våra sedvanliga övningar, mitt alter ego Birgitta 6 år hade innan dess fotat det lilla livet och jag ska visa er bilden imorgon (finns annars på min Instagram bm6610).

Bilden tagen i min foderkammare är missvisande för nu är all snö helt borta och nu är det barmark och lera överallt.

Frenchie fick en vilodag för första gången på över 3 veckor och jag hoppas att jag inte får ångra hans brist på uppsutten motion.

Jag har de senaste dagarna flera gånger läst om höstar som fått kolik, till synes oförklarligt och det är ju tyvärr den tiden på året som jag skrev i ett inlägg igår.

Jag försöker att ge mycket vätska, inga mängder med kraftfoder, mycket morötter och för Frenchies del daglig motion (utom idag då…) och sedan är det bara att hålla tummarna.

Mina hästar går ute färre timmar (ca 9) men i alla fall ponnyn strövar en hel del- om det räcker återstår att se.

Edit: gick en kort promenad med Frenchie och Molly för att minska min kolik-ångest 🙂 .

En sådan där dag som skulle kunna illustrera ”när det är ….harkel…mindre kul att ha häst”; i alla fall medan regnet vräkte ner så mycket att det kändes som att någon körde med en högtryckstvätt från ovan.

Jag vet att jag är pjoskig men hade jag inte släppt ut ponnyn med regntäcke på för ovanlighetens skull hade jag ärligt talat tagit in honom i stallet när jag tog upp Frenchie till ridhuset för det regnet var inte av denna värld.

”Nu får täcket verkligen bekänna färg” tänkte jag och faktiskt så gjorde det just detta.

Även Frenchie bekände färg i ridhuset och skötte sig utmärkt trots att det smattrande regnet lät som om det skulle genomborra taket.

Ni vet hur en del ridhus är; det kan låta som att himlen håller på att rasa ner fast det bara duggregnar ute (Skabersjös gamla ridhus låter så tex) och idag var det som sagt verkligen inga stillsamma droppar som föll.

Jag skruvade ur Frenchies broddar efter att ha haft dom i skorna i kanske en vecka och nu återstår det att se när/ om det är dags att använda dom igen.

Kanske blir det snart som på bilden ovan; just nu är det i alla fall bara en våt lersörja överallt.

Som vi alla vet kan plus 1 grad kännas kallare än minus 8 beroende på vind, nederbörd och luftfuktighet och så var det idag.

Men jag tog på mig min tapperhet (och en hel del kläder….) och gav mig ut i skogen med mr Grey.

Det var så pass fruset att jag bara vågade rida i mycket samlad galopp och passage korta sträckor, resten av turen skrittade vi.

För första gången någonsin gnäggande (!?!) Frenchie på hemvägen; jag undrar vad DET betydde? Vi såg ingen, jag hörde inget och han var precis som vanligt (lugn med öronen framåt). 

Kanske eller kanske inte hade det något samband med en annan grej han bara har gjort en enda gång tidigare; några minuter innan gnäggandet bajsade han.

Tro det eller ej men detta har alltså bara hänt uppsuttet en enda gång tidigare, också i skogen.

Jag trodde hans fd ägare överdrev när hon sa att han aldrig bajsar på utebanan/ i ridhuset men hittills är det så sant som det kan bli och då har han ändå varit här sedan den 23 februari.

Nog pratat om bajs 🙂 !

Vinnaren i barnbokslotteriet är underrättad och jag säger grattis till Marie Ultege, en mångårig bloggläsare!

Kolla morgonljuset på denna bild:

Min ponny som låtsas äta för kameran men som tre tuggor senare vandrade iväg som vanligt för att gräva fram sitt gamla gräs:

Jag öppnade idag upp mellan mina 2 ursprungligt byggda hagar så att han har en ännu större yta att patrullera.

Dels behöver han motionen eftersom han inte rids eller rastas på annat vis och dels så utnyttjar han möjligheten genom att strosa massor medan Frenchie står mycket mer stilla och därför får nöja sig med inte ens en hektar mark (den tredje hagen som jag byggde en tid efter de två första):

Utebanan vilar sig i form:

Jag skojade lite tidigare och påstod att Frenchie och Valegro har en sak gemensamt: färgen. Det syns kanske inte på denna bilden men Nalle är as we speak grå:

Bra kvalité- detta ridtäcke är från Mias och köptes för 10 år sedan!

Även idag blev det ett ridhuspass och jag rider nu ca 45-50 minuter även om det är mycket skritt.

På eftermiddagen gjorde jag en kul grej; jag följde med en god vän som skulle provrida en häst.

Så skönt att bara vara den som följer med helt förutsättningslöst och veta att världens finaste hästar redan står på Ryhus ❤️.

Lite skämt och lite allvar men det är varken roliga att leta eller sälja häst tycker jag.

Att köpa min lilla ponny var förvisso världens mest okomplicerade affär (han köptes dessutom obesiktigad och kördes hem till mig av säljarna) men innan jag hittade Frenchie kändes det länge tröstlöst och att sälja Vicke gick inte heller i en handvändning.

Jag hoppas innerligt att jag får behålla mina nuvarande djur i ”tusen år” och att de gör mig lika glad och nöjd som jag är just nu.

Efter stallgöromålen, ridning i ridhuset och harvning av detsamma har det inte blivit så mycket mer produktivt gjort här hemma.

Lite teamwork blev det i alla fall; först när Henrik och jag rullade in 2 ensilagebalar från lösdriften och in i min tredje box.

Detta är en av få saker Henrik måste hjälpa mig med; jag kan inte förflytta 150 kilo själv 🙂 .

Jag hade i teorin kunnat öppna balarna i lösdriften, packa höpåsarna där och bära tillbaka dom till stallet men det är onekligen mer lättjobbat att ta av balarna i stallet.

Ett annat gemensamt jobb blev att göra 2 stora ugnsformar med moussaka, Henrik är den noggranna potatisskalaren och skivaren medan jag fixar resten. Och det är verkligen tidsbesparande och mindre tråkigt att göra dessa stor-kok tillsammans.

Förra helgen gjorde vi 8 portioner köttgryta enigt samma koncept 🙂 .

Jag ondgör mig ibland över ”täckesnarkomani” (överanvändning av desamma) men idag var det minsann jag som red med dubbla ländtäcken!

Till mitt försvar får jag anföra att a) det var minus 12 grader b) Frenchie är  precis nyklippt och väldigt korthårig och c) vi skulle skritta i över en timme.

Själv hade jag samma Michelingubbe-outfit som i måndag så jag frös inte det minsta och säga vad man vill; det är väldigt vackert i skogen med lite snö som puder över allting.

På bilderna min smidiga 25-åring!