Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag blev det en ny tur till Nina för ännu en träning.
När mina arbetstider, ork, ekonomi osv tillåter åker jag gärna och tränar mer än en gång i veckan och än så länge är vädret också sådant att det inte känns så jobbigt att ge sig ut på vägarna med häst.
Jag har nog inte berättat det men Frenchie är numera nästan lika lättlastad som Vicke och jag skickar in honom själv i transporten.
Enstaka gånger kan han backa ut en gång men då smackar jag bara på honom och så går han in och stannar kvar.
Det som skiljer honom från Vicke är att han ibland har bråttom ut och trycker sig rejält mot dörrarna bak.
Av den anledningen måste han stå smalt medan Vicke stod med mellanväggen åt sidan och hade större plats. Men sätter man mellanväggen så kan man inte låsa dörrarna bak och med en häst som ibland pressar sig bakåt kan det sluta illa om inget tar emot.
Jag såg att Frenchie även åkte smalt hos fd ägaren så han är i alla fall van vid detta och huvudsaken är ju att jag kan köra honom lätt och utan tjafs och stress och framför allt utan att behöva andras hjälp. Det hade blivit mycket svårt här på Ryhus kan jag säga.
Vissa sysslor är tråkigare än andra; att hämta spån får jag nog säga tillhör den kategorin.
Men tycker man som jag, att gratis är godast, får man anstränga sig lite….
Snickeriet där jag förr hämtade spån i färdigpackade storsäckar har expanderat och flyttat och nu måste man själv packa spånet i vad man nu har med sig.
Dessutom packar man inifrån en container så det gäller att inte lida av klaustrofobi 🙂 .
Men jag tycker att det är värt det och fick idag med mig en storsäck och 20 vanliga sopsäckar med spån vilket bör räcka i vart fall 2 månader hoppas jag.
Jag läser på så många ställen om ströbrist till hästar men det kanske inte gäller här i Skåne där det finns gott om halm att köpa?
Hur som helst har jag tipsat andra hästägare om spånet som annars körs iväg till en stor gård (lantgård med kor gissar jag).
Är någon av mina läsare intresserad så ligger snickeriet på Ystadgatan 53 g, längst ut i en stor fabrikslokal.
Man kan få låna både skyffel, sopborste och stege för att hoppa in i containern men emballage måste man ta med själv.
Hans fd ägare ljög verkligen inte när hon påstod att han är väldigt lättfotograferad och jag misstänker att hon har en stor del i detta; hon har säkert tagit en massa kort på sin älskling.
Kortet tog jag efter avslutad träning för Nina där vi gjorde lite mer avancerade saker, bland annat byten i var tredje som jag inte gjort på Frenchie förut.
Jag gör ett stort fel i bytena i allmänhet och serierna i synnerhet; jag sitter inte stilla utan kastar mig ibland åt sidan för att ”hjälpa till”.
Även om också tex Patrik Kittel har denna fula ovana så är det inget att sträva efter och det är INGEN hjälp för hästen alls så där måste jag skärpa mig.
En annan grej jag måste rida mer efter och inte bara förstå i teorin så att säga är bakbenens betydelse och att tex både avsaktningar och igångsättningar börjar ”bakifrån och fram”.
En självklarhet och nu spetsar jag till det lite men det ÄR viktigt att verkligen göra det rätt för det hjälper så mycket annat när hästen redan är på bakbenen så att säga.
Annars konstaterar jag att det är den fuktiga tiden i Skåne just nu och mitt kallstall illustrerar det ganska bra tyvärr.
Jag har plockat in allt jag inte använder frekvent i min sadelkammare i källaren (som är uppvärmd) för att förhindra att mögel förstör framför allt läder men även tyg.
Nu står en linsgryta för 100 personer och puttar på spisen och det är dags att ta in hästarna om en stund.
Jag vill ju inte ha dom ute i mörker av olika anledningar (om vildsvin rusar förbi tex) och övergången till normaltid kortar ju ner dagen en del på eftermiddagarna.
Frenchie är nog bara glad att komma in tidigare och står ofta demonstrativt vid grinden fast han har gräs och ensilage att roa sig med men den lille är mer obrydd och strövar också omkring betydligt mer på sina 2 hektar. Jättebra så klart eftersom detta är hans enda motion och jag tror det påverkar hans fysik väldigt mycket mot om han skulle stå stilla i en liten grushage tex.
Idag har Frenchie och jag varit och tävlat och jag fick tyvärr uppleva det jag tjatat om på bloggen i några år nu; det enorma tappet vad gäller antalet startande.
I båda mina klasser deltog förut jag själv bara ytterligare ett ekipage; vi var således 2 ynka startande/ klass!
Verkligen tråkigt för både arrangören och för i alla fall mig som startande.
Jag vet inte hur andra som tävlar dressyr känner men för mig har en seger med 2 deltagare absolut inte på långa vägar samma värde som om klassen hade bestått av +15 startande.
Om det var tråkigt att vi var så få var det desto roligare att Frenchie och jag uppnådde personbästa i båda klassserna trots en mega-miss i den ena klassen.
I MSV B:1 fick vi 67,9 % medan vi i MSV B:2 fick 65,9 %.
I den sistnämnda klassen skulle jag fatta galopp ur samlad skritt vid A men Frenchie, som var lite tittig just där (förmodligen för att det stod människor bakom den kortsidan tidigare och kanske delvis också för att vi i den föregående klassen gjorde en ryggning där) stannade och började rygga/ backa vilket tog en liten stund att korrigera och för en utomstående säkert såg tämligen istadigt ut.
Resten av programmet förflöt utan mer trams men jag blev lite störd just då även om jag hoppas att detta var en engångsgrej som jag till viss del förstår anledningen till.
En ytterligare positiv grej var att Frenchie visade att han klarar att gå 2 klasser direkt efter varandra (45 minuters paus mellan våra starter) men jag rider å andra sidan inte fram särskilt länge eller ”hårt”.
Jag ska förklara varför jag valde att rida 2 klasser i samband med ett annat inlägg i nästa vecka; jag brukar ju vanligtvis bara rida en klass per dag.
En verkligen rolig tävling som gav mig inspiration till några blogginlägg där vi kan ha lite intressanta diskussioner på måndag och tisdag tänker jag.
På bilden ser ni mitt fjuttiga hederspris och det är också beviset på att det ”går utför” med dressyrtävlingarna idag 🙂 !
Inga prispengar och bara enklare hederspriser även på medelsvår nivå – det bekräftar om inte annat att man inte gör detta för vinnings skull ha ha ha.
Men förstå mig rätt: mitt konstaterande ovan ska egentligen inte ses som ett klagomål eftersom jag hellre ser att det är billigare att tävla (mina klasser kostade 225:-/ klass) än att man får finare priser men måste betala mer för att delta. Det tänkte jag att vi ska diskutera imorgon så stay tuned!
Det känns onekligen mycket lättare att åka och träna under sådana förhållanden än när det blåser isande vindar, regnet strilar ner, blötsnö geggar ner allt och andra väldigt sannolika scenarion som kan inträffa höst och vinter.
Efter Nina-träningen kände jag mig generös och stannade till på Granngården och köpte en 20-kilos säck morötter till de bortklemade.
Så ser fördelningen ut hos familjen Jacobson; Henke proppar Molly full med köttbullar, jag skämmer bort stall-djuren ❤️.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer