När jag är och tränar för Nina brukar jag vanligtvis vara tillbaka på Ryhus vid 11-12.

Och eftersom jag aldrig äter frukost innan jag rider brukar jag vara vrålhungrig; så även efter dagens utflykt.

Idag blev det en rejäl portion äggröra; det är min nya grej att tillaga.

Jag är verkligen en periodare när det gäller frukost till skillnad från Henrik som alltid äter exakt samma sak sedan år tillbaka (lingongrova med ost).

Jag kommer in i perioder då jag ofta äter fil och cornflakes (på sommaren) eller pannkakor med sylt och grädde eller nygräddade bullar eller…tja….lite allt möjligt som jag tjatar sönder efter ett tag. Vi får se när jag tröttnar på äggröran….

Efter ridhusridning och intag från hagen sitter jag nu hos frisören och blir av med en hel del hår.

På denna salongen har frisören munskydd (och även jag) så jag kände att det var safe nog att ta tag i (observera ordvitsen) håret.

Tänk…jag som ville ha långt hår under hela uppväxten och ungdomsåren men aldrig lyckades spara ut det har nu ”jättelångt” hår, delvis pga oviljan att besöka en frisör under pandemin!

Sist jag klippte mig var i somras så det var välbehövligt!

Medan Vicke har vilodag ägnade sig Henke åt sin nya hobby.

Själv hade jag varit helt talanglös på golfbanan, mitt bollsinne är på nivån att jag troligen hade träffat min medspelare med klubban av misstag (eller ilska he he) och merparten av bollarna hade aldrig återfunnits….

På tal om ingenting glömde jag förresten att berätta att jag frågade veterinären som var här för att raspa hästarnas tänder om även hennes, likt många andras, uppfattning var att det hade varit ett ”fång-år” förra året och det instämde hon utan att tveka i.

Annars är det väl lätt att man ibland inbillar sig saker bara utifrån sin egen erfarenhet och verklighet men detta med fången har jag hört från flera olika håll, även min egen hovslagare tex.

Ovan blev dagens middag (kaffet var en missuppfattning från servitrisen, jag dricker inte kaffe) !

Antar att det är fler än jag som längtar tills vi kan se allt möjligt spira igen?

Det som främst spirar på Ryhus är lervällningen; den har spridit sig rätt så bra.

Och något annat vore konstigt med dessa skiftningar mellan regn och snö.

Jag har tveklöst gått mer i gummistövlar på Ryhus sedan i höstas än vad jag gjort under alla år som inackorderad.

Vicke det lilla livet känns fortsatt fin att rida, lera eller ej och idag blev det ett ridhuspass.

När jag släppte ut hästarna i morse hörde jag ett ljud som om någon körde med en motorsåg nära Ryhus.

Förklaringen fick jag när jag red ut; trädet som fallit över en av våra ridvägar i helgen var bortforslat!

På tal om motorsågar har man ju minnen som man aldrig kommer att glömma och för mig är ett sådant då jag och en stallkamrat ville rida förbi en man som sågade ett träd med en sådan maskin.

Min häst Kreon var ju en känd knäppgök så jag bad mannen vänligt att pausa bara så att vi kunde passera.

I stället för att hörsamma min vädjan i typ 30 sekunder ryckte han elakt på axlarna och ”körde på”. Den axelryckningen glömmer jag aldrig….

På hemvägen från dagens ritt såg jag ”min” vita dovis, ser ni honom?

Jag tog bilden från hästryggen så den blev inte så bra men jag konstaterade åter (har sett den vita flera gånger) att han verkar vara helt integrerad i flocken. Han går mitt bland de andra och antingen är de färgblinda eller så bryr de sig helt enkelt inte.

Idag har jag också varit hos folktandvården för en check-up och nu har jag fått en tandhygienist som banne mig borde få någon form av pris som ”årets anställd”.

Att ha det engagemanget efter +30 år i yrket och efter att säkert ha behövt att tjata om samma saker en trilliard gånger…det är fan respekt!

Men det där med att kalla väntrum hos en tandläkare för välkomstrum….nja….är det verkligen ”grejen” ?

Snö på morgonen, tö på eftermiddagen- det svänger snabbt på vintern ibland.

Jag red i ridhuset även denna morgon och fortsatte med ungefär samma arbete som igår; massa övergångar framför allt men också lite byten, piaff, passage och piruetter.

Plockade med lite allt möjligt i stallet efteråt och kom på att jag kanske inte visat hur min mini-foderkammare ser ut:

Ett litet utrymme och ouppvärmt dessutom men det funkar till 2 egna hästar i alla fall.

Och om ni undrar så innehåller merparten av tunnorna endast havre så nej; jag använder mig inte av trettioelva olika fodersorter 🙂 .

På eftermiddagen fick vi besök av vår käre hovslagare och nu hoppas jag ”slippa” se honom på 6 veckor- inga mer tappskor please Vicke!

Tänk vilken lyx att kunna ta med sig hästen ända fram till ytterdörren 🙂 !

Kanske inte såååå ofta man känner behovet av detta förvisso, men om…..

Idag ville jag släppa ut Molly efter mitt ridhuspass så då tog Vicke och jag vägen om vår (delvis singelbelagda) trädgård.

Idag provade jag att göra en linssoppa som blev god med väl stark.

Insåg först i efterhand att det inte var så smart att använda chili-kryddad olivolja och definitivt inte i så riklig mängd ha ha ha.

Så här såg gatorna i Malmö ut klockan 7 i morse….(plus 2 grader).

Och en timme tidigare på Ryhus enligt foto jag fick från Henrik när jag satt på jobbet…(och minus 3 grader).

Det kan således skilja en hel del mellan väder och temperaturer mellan dessa platser trots litet avstånd (ca 3 mil).

Som jag skrev för bara någon dag sedan är vinternederbörd fortfarande något att räkna med, det kunde jag och djuren konstatera på dagens uteritt:

Vad vi också märkte var resultatet efter helgens storm.

Det låg omkullvräkta träd överallt i skogen, ett hade lagt sig rakt över en grusväg vi alltid rider på så då fick vi bege oss ”off road” bland ”plockepinnen”.

Tur att jag satt på en bergs-get som går över stock och sten (bokstavligen) och lilla Molly kunde pressa sig förbi det välta trädet så nätt som hon är.

Efter många timmar med snöblandat skit tog jag in hästarna tidigare och nu får de torka upp med och utan täcke.

Som synes så finns det hopp om våren även om jag tyvärr är beredd på x ”bakslag” till i form av snö/ snöblandat skit och kyla à la Antarktis under obestämd tid framöver.

Vicke och jag påverkas sällan av vädrets makter och idag var vi hos Nina för sedvanlig träning. Vi är just nu beviset på att även äldre hästar kan utvecklas om/ när ryttaren förstår mer och mer av ridningens mysterier 🙂 !

Idag har det fortsatt att blåsa rejält men eftersom solen har strålat så har det, kanske ologiskt nog, känts mindre ”farligt” än när regnet piskade igår.

Hästarna har varit ute som vanligt och verkat obrydda och Vicke reds i ridhuset med fin känsla hela passet.

Vi har klarat oss från skador orsakade av blåsten; porten till lösdriften hade flugit upp trots 2 stora stenar som blockerade den (!) men den höll turligt nog fast den är ganska ålderstigen och en av de saker vi vill byta ut framöver.