Hur ofta (om någonsin) kollar ni upp tandstatusen på er häst?

Och vem anlitar ni? En veterinär eller tandläkare?

Själv har jag ju haft en häst (Décima) med ”munproblem” som yttrade sig i att hon ibland/ ofta satte ut tungan utanför munnen när man red. Detta djur visade sig ha flera spräckta tänder och i ett försök att ”bota” den flygande tungan (det lyckades inte….) anlitade jag Torbjörn Lundström som justerade hästens bett kanske 2 gånger om året.

Archie hade ett överbett som också behövde ses till lite extra och även honom hade jag Torbjörn till- en tandläkare jag för övrigt fick mycket stort förtroende för.

Vicke har, ta i trä, hittills inte verkat ha några munbekymmer alls och hans tänder fixade Staffan Lidbeck till i somras, utan någon som helst sedering I might add…lite stolt…

Lite skämt och lite allvar men jag skulle tävla dagen därpå och för att kunna göra detta utan att åka fast för doping fick det bli så även om jag och Staffan kasade en del utmed undersökningsgolvet 🙂 ….så skönt var det inte tyckte Vicke.

Jag kommer att kolla upp Vickes tänder ungefär en gång om året om jag inte märker något konstigt och kommer högst troligt att anlita en veterinär.

Torbjörn var jag som sagt extremt nöjd med men dels är det inte bara att boka honom hur som helst eftersom han har sin egen klinik i en helt annan del av Sverige och dels är hans behandlingar väldigt dyra vilket känns som lite ”överkurs” med en häst utan direkta problem.

En kommentar från en läsare som skrev något i stil med ”till vardags använder jag det som är rent” inspirerade mig till dagens fråga: hur ofta tvättar ni era smutsiga schabrak?

Kan de bli liggande i en hög i någon dag/ flera dagar/ veckor eller tvättar ni dom mer eller mindre omgående?

Själv är jag smått allergisk mot att ha skitiga grejer liggande så jag försöker att tvätta schabraken mer eller mindre omgående, dvs jag får aldrig högar med smutstvätt utan tvättar oftast ett schabrak i taget.

På grund av ovanstående skulle jag egentligen lätt klara mig med 2-3 schabrak, det blir ju oftast ändå så att man använder sina favoriter.

Så tror jag även att de med ett 30-tal schabrak gör eller vad är era erfarenheter?

”På förekommen anledning” så att säga kan jag åter konstatera att man, som med det mesta i livet, har väldigt olika syn på det här med pengar eller mer specifikt, när (om???) man ska betala tillbaka det man är skyldig någon.

Jag gissar att det i alla fall delvis handlar om uppfostran, så är det för mig i alla fall.

I min familj har vi alltid varit väldigt noga med att ”göra rätt för oss” och lånar man pengar så ska dessa betalas tillbaka utan påminnelser och diskussioner.

Själv lånar jag i princip aldrig pengar av någon, dels för att det inte behövs men också för att jag inte tycker om känslan att vara skyldig någon.

Och de få gånger jag lånat har jag sett till att betala tillbaka så fort det någonsin gått, om inte annat av rädsla att GLÖMMA- det hade varit otroligt pinsamt för mig.

Sedan kan jag inte garantera att det inte går omkring någon ute i världen och tänker att ”den där Birgitta…henne ska jag aldrig mer låna ut en krona till” men då kan jag garantera att det alltså beror på glömska från min sida och ingenting annat.

Tyvärr verkar inte alla resonera som jag och jag tycker att det är såååå trist att behöva påminna folk om att göra rätt för sig.

Men det gör jag för jag tycker ändå att ”rätt ska vara rätt” och har dessutom ingen lust att skänka bort pengar till höger och vänster- inte av en sådan anledning i alla fall.

Men hur är ni när det gäller pengalån?

Betalar ni tillbaka snabbt eller kan det dröja? Behöver ni påminnas och tycker ni då att det är pinsamt, blir ni irriterade eller skiter ni i vilket?

Och om folk inte betalar tillbaka det som de är skyldiga er- vad gör ni då?

Påminner, är tysta men förbannade eller spelar det ingen roll?

Från ingenstans slog det mig plötsligt att jag, såvitt jag kan påminna mig, inte har sett en enda namnskylt på vår anläggning sedan jag flyttade dit.

Och med namnskylt menar jag INTE de fodertavlor i plast (ofta tillhandahållna av KRAFFT) där man kan skriva BÅDE hästens namn och foderstat utan ”traditionella” namnskyltar/ tavlor där man anger hästens namn, födelseår och härstamning.

Är det rent av så att det är ”ute” med namnskyltar eller är det snarare en ”stallkultur”-fråga dvs att man i vissa stall har dom till nästan alla/ alla hästar och i andra stall inga alls?

Hur är det i ert stall?

Själv har jag som sagt inte haft en namnskylt på flera år och på den tiden jag hade en så gjorde jag dom själv (laminerade ett A4-papper typ).

Edit: och bara för att jag nu skrev som jag gjorde var jag tvungen att tillverka en liten skylt till Vicks, se själva 🙂 !

Idag undrar jag hur många av er som a) rider med mobiltelefonen på er,  b) använder telefonen under ridning och c) till vad i så fall?

För att svara på mina egna frågor så rider jag INTE med telefonen på mig vid dressyrridning- om inte annat för att det skulle kännas knöligt i ridbyxfickan. OM jag hade haft telefonen på mig hade jag mycket väl kunnat tänka mig att läsa något mail, skriva ett svar på någon bloggkommentar eller ta ett kort medan jag skrittade före eller efter passet.

När jag rider ut har jag ALLTID telefonen på mig, dels för att jag vill kunna bli nådd och dels för att jag betraktar det som en säkerhet om jag tex skulle ramla av.

Vid dessa tillfällen kan jag mycket väl använda telefonen som ovan.

Men hur gör ni och varför?

Handen på hjärtat; hur ofta låter ni en sadelutprovare eller dylik person kolla om er sadel behöver stoppas om?

Läste på ett forum att vissa tycker att en gång om året är ett helt normalt intervall vilket jag måste erkänna att det inte är för mig.

De gånger jag kollat eller bytt in mina sadlar har det säkert kunnat gå både 2 och 3 år sedan de köptes och de har aldrig konstaterats vara i behov av omstoppning.

Nu beror det säkert på sadelmärke, hur man rider (både rent ”teknikmässigt” och med vilken frekvens) hur ofta sadlar behöver stoppas om men hur ofta KOLLAR ni?

Scenario:

En hästägare säger lyckligt till dig ”titta så fint musklad min häst har blivit sedan jag började fodra med xx-fodret”.

Själv ser du bara ett gigantisk fettnacke hos hästen samt överhull på resten av kroppen också.

Vad säger du?

* Instämmer i att hästen ser jättefin ut.

* Säger att hästen i dina ögon ser ut att vara för tjock och varnar för följderna (fång tex).

* Undviker att svara genom att byta samtalsämne, fråga vad det är för foder eller dylikt.

Scenario:

En vän berättar att den akut måste göra sig av med sin hund. Hunden är frisk och utan olater.

Om ingenting görs kommer hunden att avlivas inom en vecka.

Vad gör du?

* Erbjuder dig att försöka hitta ett hem åt hunden genom att tex fråga runt bland bekanta, sätta in annons på Facebook och Blocket.

* Erbjuder dig att ta hunden- antingen för gott eller tills du/ din vän hittat någon som kan ha den.

* Ingenting

Skulle du kunna tänka dig att rida för någon som själv aldrig suttit på en häst utan bara inhämtat sin kunskap på annat sätt?

Varför/ varför inte?