Läser följande inlägg från Saxtorps veterinärklinik (där Frenchie fick sin stamcellsinjektion i somras):

”Går det att förbereda sin häst för veterinärbesöket eller är veterinären alltid ett akut problem? Rent krasst så är det många dagar på året man, förhoppningsvis, inte träffar veterinären med sin häst och därmed har möjlighet att i korta doser förbereda hästen för att kunna underlätta besöket. I hästens uppfattning är veterinärbesök stressande, som flyktdjur så är det många saker som kommer att upplevas som en fara. Detta innebär också att det är mycket som ni som hästägare kan göra i förväg för att underlätta för er häst, och för djurvårdspersonalens arbetsmiljö.
Grundläggande saker som att hästen kan ledas utan problem, longeras i båda varven samt stå stilla både uppbundet och med grimskaft gör en bra start på besöket. Utöver detta kan ni även se till att man utan problem kan känna igenom hästen kropp, lyfta ben samt hålla benen uppe ett tag.
Om er häst klarar detta så kan ni gå vidare till att träna så att hästen kan klippas, både på kroppen och benen, sprayflaskor samt blöta bomullstussar/svampar på benen är utmärkt och enkelt att träna på.
Hur ska vi då kunna träna hästen till att klara detta? På senaste åren har det kommit väldigt mycket forskning kring inlärningsteori på häst och det finns väldigt mycket läsning på internet. Kortfattat så handlar inlärning av detta kring att sätta ett tryck (exempelvis starta klippmaskinen) och avlägsna trycket (ta bort klippmaskinen) när hästen utför önskat beteende, dvs står still. Detta kan även kompletteras med klickerträning vid behov, positiv förstärkning är extremt effektivt vid inlärning av mönster. Det viktigaste i all träning av beteenden är inte vilket sätt man väljer att belöna det önskade beteendet, utan att man har kunskap och känsla för hästen för att kunna tajma rätt ögonblick att skapa belöning. Med korrekt timing är det endast fantasin som sätter gränser för vad vi kan lära hästarna.”

Bra och självklara tips kan tyckas men det är klinikpersonalens arbetsmiljö och nog så viktigt att en undersökning kan utföras så okomplicerat som möjligt.

Flera apparater kostar hundratusentals kronor- inte så kul om hästen sparkar ner röntgenutrustningen tex.

Också att betänka att en ”ej uppfostrad” häst blir svårare att undersöka, det tar längre tid och kostar mer (sedering tillkommer).

De flesta av mina tidigare hästar har varit otroligt snälla och medgörliga på alla vis när de veterinärundersökts och det märktes att det var uppskattat.

Frenchie är supersnäll att böja, springa med och longera, nästan som en maskin, men däremot kan han bli orolig av diverse ljud om han samtidigt måste stå helt stilla.

Så om han har hört andra hästar springa tex samtidigt som han skulle få stötvågsbehandling så fick han lugnande. Dyrare för ägaren men säkrare för personal och apparat.

En kommentar på nätet fick mig att tänka på skillnaden mellan hur jag har fått mina, tyvärr många, veterinärräkningar i år mot hur det kunde vara ”förr”.

Den veterinär jag anlitar numera, Helena Gunnarsson, är ett föredöme inte bara vad gäller kunskap/ erfarenhet/ skicklighet (och bemötande) vilket så klart är det viktigaste för de flesta av oss gissar jag utan även vad gäller fakturering.

Dels skickar hon alltid med journalutdrag med själva fakturan och dels FÅR man fakturan mycket snabbt.

Ett svårslaget rekord torde vara den gången då räkningen damp ner via mailen medan jag körde ut från klinikens parkering?!?!?

Och det är så jag vill ha det om jag får välja- betala och förtränga utgiften 🙂 !

Helenas raka motsats var en veterinär som inte längre lever men som jag anlitade i min ungdom, Ingemar Norberg som kanske en del skånska hästmänniskor minns.

Jättetrevlig mot människor och djur med lite James Herriot (”I vår herres hage”) över sig när jag tänker efter men en katastrof när det gällde att skicka räkningar!

Man kunde få en räkning ett ÅR efter hans besök och då hade den på på den tiden fattiga studenten Birgitta förträngt utgiften sedan länge.

Och på den tiden kändes x hundra som x tusen idag så det blev ”sura pengar” när man minst anade det!

Dagens fråga från mig:

Hur mycket kraftfoder ger ni per dag och hur ofta köper ni detta?

Vad styr inköpsfrekvensen; er ekonomi, lagringsmöjligheterna eller annat?

Just nu får mina hästar väldigt lite kraftfoder; vars 1/2 kg helhavre ungefär.

Frenchie får även Granngårdens proteintillskott och linfrökaka och Bibbi får sojamjöl.

Jag försöker köpa så mycket havre jag kan lagra i mus/råttsäkra kärl- det kan bli rätt många hundra kilo per inköp eftersom jag vill slippa lägga tid på att köra och handla.

Även tillskotten köper jag flera säckar av åt gången, framför allt om det är extrapris.

Eller så passar jag på att handla på Börjes när vi handlar mat på Citygross eftersom affärerna ligger bredvid varandra.

I söndags var jag och Henrik inne på Börjes och jag noterade att de har börjat med säsongens morotsförsäljning.”Yes” tänkte jag innan jag såg priset; 109:- för en säck; då tänkte jag ”no”.

Jag överfölls plötsligt av snålhet för 109:- gånger x (läs: många) säckar per år blir en rätt stor summa som kan användas till något vettigare (förvisso beroende på vem man frågar- mig eller hästarna).

Men jag kände också ett mer principiellt ”enough is enough” för det var inte jättelänge sedan en säck kostade 79:-, sedan 89:- och nu alltså 20 spänn till.

Eftersom jag hade gott om ledig tid skrev jag t.o.m. ett litet inlägg på en Facebooksida om det höga priset och att jag ”vågade vägra morötter” och fick massor av svar på var folk köper det orangea godiset billigare. Tyvärr hjälpte inte detta mig för det blir liksom ologiskt att snåla på själva morötterna om jag ska köra 10 mil för att hämta dom billigare än på Börjes.

Men så plötsligt!

”Pling” på Birgittas Messenger och vad kunde jag läsa där?

En mångårig bekant som jag tidigare köpt både hagstolpar och hö av came through och erbjöd mig 25 kilo morötter för 50 spänn, dvs lång mindre än halva priset mot Börjes 20 (eller är det 18)-kilos säckar.

De bortklemade Frank och Bibbi skulle bara veta vad Birgitta 12 år som älskar att se djur äta gör för dom- som när jag körde förbi bekanten innan mitt arbetspass i måndags!

Nu väntar 50 kilo morötter på att inmundigas och det kommer säkert att klaras av lätt som en plätt.

Jag har aldrig begripit en del hästmänniskors försiktighet (snålhet?) med just morötter- först köper de en hel säck till sin häst, sedan ger de sagda djur 2 morötter om dagen och efter 3 veckor slänger de halva säcken för morötterna ”har inte gått åt utan blivit dåliga”!?!?

”Ös på för fan” säger jag- hästarna tåler det definitivt! Och blir glada ❤️!

Då och då ser jag inlägg på nätet som nästan ordagrant hade kunnat vara skrivna av mig.

Här ett sådant:

”Efter att ha överhört konversationer mellan personal och. kunder i foderbutiken om alla tjusiga påsar med olika namn och användningsområden såsom ”Competition” och ”Avel” och ”Slow carb” och allt vad de hittar på. Så kände jag att det här är ju ett konversationsämne. För när man kollar på ingredienslistan på varenda påse så är där precis samma sak i alla, och samma saker som man gav hästarna på 80-talet: Havre, kli, betfor och ”grönmassa” dvs hö. Men man betalar 4 gånger mer. Alla dessa foderpåsar oavsett hur de ser ut, hur dyra de är, och hur engelska namn de än har, gör ju bara dessa saker: Höjer energi och proteinhalten i foderstaten. (Ibland höjer och sänker kalcium eller fosforhalten). Visst, långsam energi kan man vilja ha, då kan man ge olja. Att havre skulle ge heta hästar och därmed vara en USP, är ju inte vetenskapligt bevisat.

Förmodligen vet de flesta här detta redan, men uppenbarligen finns det ju en stor marknad för detta (även jag föll för musli-trenden, det såg ju mycket godare ut än havrekross med sån där brun äcklig betforsörja). Men det kanske är så att folk inte vågar fodra som på 80-talet pga att blir man shamead i stallet då, är ju prylhets överallt numer?

Folk får såklart göra som de vill, men jag känner att i tider av besparingar och åtstramning så är det bra att veta vad man betalar extra för: Tjusiga förpackningar (men de är väldigt fina)!”

Ni som läst bloggen länge vet att jag har tjatat om detta i hur många år som helst!

Folk klagar på att det är dyrt att ha häst men handlar kraftfoder helt utan eftertanke känns det som och enbart utifrån vad den färgglada påsen lovar.

Att många hästar inte ens behöver kraftfoder och att de hade mått hundra gånger bättre av något kilo extra stråfoder är också en självklarhet som ofta missas.

Jag stod ett tag i ett stall där stallägaren var återförsäljare för ett snordyrt foder och det var ingen måtta på de olika sorterna som skulle vara världsbäst för seniorhästar, fånghästar, smala och tjocka, heta och lata och jag vet inte allt.

Min häst var typ den enda som tävlade på MSV nivå och den som enbart åt havre köpt av en lokal bonde för 2:-/ kilot.

Övriga hästar i stallet var hobbyhästar som åt stallägarens dyra foder som på den tiden kostade långt över 10:-/ kilot.

Det mest komiska var när hon lurade på en hästägare elektrolyter till sin +20 år gamla häst som knappt reds! Den kvinnans häst (snarare tjock än normalviktig) åt så många olika foder och tillskott att kostnaden för dessa översteg vad hösilage kostade men stallägaren fick ju fin bonus på köpet gudbevars!

Hittade bilden på Facebook- en stackars hästägare som har råkat ut för detta.

Hen gissar på rent sabotage men oaktat anledning är det ju för djävla trist rent ut sagt.

Som ni vet har jag mina balar i en fd lösdrift:

Och det är jag glad över av flera olika anledningar.

Nu har jag inga närboende grannar alls, varken illasinnade eller andra 🙂 , min närmaste granne bor någon kilometer bort och är dels en mycket god vän och dels själv hästägare.

Men vi har ju alla möjliga vilda djur kring Ryhus, dovhjortar framför allt men även rådjur, vildsvin, harar, räv, sork och jag vet inte allt och jag såg vad som hände förra sensommaren.

En bonde lämnade kvar sina ensilagebalar ute på några fält kring Ryhus och jag kunde även på långt håll se att vissa hade hål i plasten.

Jag har inte råd med dylikt och tycker dessutom att det ser mycket prydligare ut med inomhuslagring, för att inte tala om att det är en miljon gånger lättare att gå in i lösdriften och packa ensilagepåsar till hästarna är att baxa balar som står utomhus när det tex är isgata eller snö.